Självtest anbefalles!

Ovan en ovanlig bild från Betlehem medan Carina letade efter de tre vise männen för några dagar sedan.

”Snö” var den boken som jag inte hittade i bokhyllan. Orhan Pamuks bok från gränstrakterna. Jag var på utlåningsavdelningen igår. Kocken på pizzerian fick låna två andra Pamukprodukter. Men just ”Snö” hittade jag inte så den får han senare. Det snöar mycket i den boken och det har snöat en massa i Stockolm den senaste veckan. Så det finns likheter mellan Turkiet och Sverige. Orhan Pamuks böcker handlar inte sällan om generationsöverskridande, om lång tids gnagande på en oändlig historia.

Mitt tema de senaste dagarna har varit åldrande, ung och gammal. Jag känner mig inte gammal men jag är lite äldre än de som är lite yngre så jag beslöt mig för att göra något slags test.

I veckans nummer av Esquire har man petat ihop 75 låtar som man måste lyssna på. Det stod inte 75 låtar som 53 åringar måste lyssna på. Det var ingen enkel lista utan man fick klicka på ett tag. När jag kommit till tio så blev jag trött. Hur svårt kan det vara att hälla upp hela skiten på två A4, speciellt när sidorna är oändliga på nätet.

Av de tio låtarna som stod först möjligen utan rangordning så kände jag igen en artist och tror att jag hört en annan. Det var inte så uppmuntrande. Mata duvorna, avgå, dra sig tillbaka och börja stryka på svepningen.

Men mitt test var egentligen inte att känna igen artisterna(eller hur!) utan att se ifall jag förstod musiken(absolut!) eftersom jag nu inte kände igen artisterna. Jag trodde möjligen i min enfald att två eller tre artister skulle vara från Pre Kambrium men nix pix. Den enda som var det var Hank Williams och då en skiva som inte givits ut om jag förstod saken rätt och spelats i ett radioprogram, oklar när och hur men live borde det ha varit. Så här såg listan ut med mina anteckningar i slutet:

1. "Quiet Dog," Mos Def (The Ecstatic) OK, Fräsig music, hip och hop. Skulle jag kunna äga.Godkänd!
2. "Daddy's Gone," Glasvegas (Glasvegas) Maffig låt. Helt OK. Godkänd!
3. "When the Night Comes," Dan Auerbach (Keep It Hid) En kille med en verkligt bra röst. Godkänd!
4. "Bitch, I Love You," Black Joe Lewis (Black Joe Lewis & The Honeybears) Riktigt bra rockblues! Godkänd!
5. "Sundance," Sam Roberts (Love at the End of the World) OK.Intressant.Godkänd!
6. "I Can't Help It (If I'm Still in Love with You)," Hank Williams (The Unreleased Recordings)*
7. "Dear Wife," My Morning Jacket (Live from Las Vegas at the Palms) Mja.
8. "Penn Station," The Felice Brothers (Yonder Is the Clock) Man med gitarr. Mja.
9. "People Got a Lotta Nerve," Neko Case (Middle Cyclone) Bra.Klart intressant. Godkänd!
10. "High Cost of Living," Jamey Johnson (That Lonesome Song) Allman Brotherslåt eller? Country. Godkänd!

*Hank Williamslåten är bra både med Reg och Tish och Linda Ronstadt och EmmyLou Harris. Reg och Tish som produceras av "Cannabis Huffin and Puffin 83". Säkert ett västkustbolag men det lät faktiskt inte så tokigt på tuben.

Så jag bestod testet. Tycker jag själv. För det värsta som kan hända en man i min ålder är att ungdomar inte förstår vad man pratar om. Undrar hur de övriga 65 låtarna låter?

Dagens lyssningar har dock inskränks till brobyggande. Jag har varvat Thenewno2:s ”Are you Here” och Jakob Dylans “Seeing Things”. Både bra och spännande så jag orkar kanske stå ut ett tag till.

Men nu är det verkligen hög tid att kolla igenom travet inför morgondagen.

Under ett solblekt mode!

Det här med mode är en svår fråga.

Sedan jag i höstas började blogga av en händelse så kan man inte undgå att snubbla över vad som verkar intressera människor mer än något annat; yttre skönhet, kändisskvaller, pengar och mode.

Det var väl inte riktigt vad vi funderade över på 60- och 70-talet. Eller var det egentligen det allt handlade om fast vi inte såg det.

Jag är själv en smula intresserad av kläder. Det skulle säkert få en del bekanta att dra ordentligt på smilbandet. Men så är det. Jag hade t o m en dröm vid 11 års ålder att bli modeskapare i Paris. Det var Paris och senare London som gällde. Vi vår två killar som närde samma dröm och valde syslöjd och franska i sjuan.

Det blev inte riktigt som vi tänkt. Jag tillverkade svavelsyra och min polare hyrde ut teveapparater när vi egentligen borde gasat runt i St. Germain med långa röda halsdukar och rökt Gauloises utan filter. Jag skulle fortfarande kunna tänka mig att bli kläddesigner. Jag tror inte det finns något åldersgräns där. Kanske om tio år eller så. Jag kan inte lova något. Det är möjligt att jag kommer att presentera någon provkollektion här för att testa men det får bli senare när jag övertygat förlaget om att min version är bättre.

Men jag ska inte vara snål. Som ni säkert vet så har USA fått en ny president. Barack Obama. Mr Change. Det är många saker som ska passa ihop för att ett mode eller koncept ska slå igenom. Men en av mina favorittidningar på andra sidan vattenmassorna, Esquire har i varje fall angett inriktningen. Esquire som gjorde ett fantastiskt jubileums nummer med viktiga amerikaner 1933-1983. Det numret var så tjockt att det nästan var en bok. Fotot var suveränt och berättelserna var enastående. Tyvärr lånade jag ut det där numret 1983 när jag städade på Securitas. Men nu finns fantastiska internet och Time skrev en ordentlig bit om numret som hette ”50 Americans who made the difference”. Kommer ni över det numret på ett antikvariat så köp det! Jag har bifogat en länk till Time artikeln där man kan få en smak av vad det handlade om.

Men det var ett litet stickspår det måste jag erkänna.

Nu handlar det om vad vi ska ha på oss om vi åker till USA med en dollar runt tio spänn. Det ska vara casual, hopkommet, urtvättat men genomtänkt och färgerna har jag petat ihop efter bästa förmåga på bilden ovan. Nu är det en ny tid och tiden har betydelse. Precis som det viktorianska England ska sommarens amerikanska mode prägla den tid vi lever i.

Om man får tolka det så lever vi i en tid när inget är givet, bestämt eller säkert men där det behövs människor som vågar tänka utanför de ramar som ändå visade sig vara ganska värdelösa. Ett slags Post-Sub-Prime mode där möjligheterna snarare än konformismen vägleder våra val. Ett klädtänkande som representerar öppenhet snarare än motsatsen.

Världsbanken tror att 2009 blir det första året efter andra världskriget där världens samlade produktion av varor och tjänster minskar. Då har vi tid att fundera lite på vart vi vill. Mindre tid för att producera och mer för att reflektera. Det kanske inte är så dumt. Så spring iväg och köp ett par urtvättade jeans och en vit skjorta som ni knäpper lite nonchalant med en knapp och för guds skull inget strykjärn!

http://www.esquire.com/

http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,926341,00.html