Visar inlägg med etikett Fika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fika. Visa alla inlägg

onsdag 30 juni 2010

Gudrun FI och destruktiviteten!


Klicka gärna på bilden för bättre upplösning(Källa:”Läsande av böcker,klass och kön”)

Det är lite lagom puttrig sommarstämning breder ut sig i Sverige.

Den normala pulsen i landet är lägre.

SVT:s Marianne Rundström pratar om sina pioner meden specialist från Örebro och vi får se Björn Ranelid och Margareta Ranelid berätta om sitt kärleksliv i repris. Som sig bör i den bästa av världar. För när svenska folket verkligen skulle behöva titta på bra filmer får de repriser och regnfilmer. Håll till godo. Bröllopet var dyrt!

Ekonominyheterna är blandade. Uppgången kanske kommer av sig något på grund av de europeiska åtstramningarna. Arbetslösheten är fortfarande hög men det har aldrig sålts så mycket lyxvillor och lägenheter till priser över 20 miljoner som nu.

Sommarens följetong i de glest bemannade kvällstidningarna är förre polischefen i Uppsala Göran Lindbergs sexuella läggning.

Jag har inga synpunkter på ifall Lindberg är skyldig eller inte och jag tror inte han är den första eller för den delen sista polischef som köper sex av prostituerade.
Media har som vanligt svårt att skilja på äpplen och päron.

Nu i semestertider flödar sexrådgivarnas sidor medtips hur slutkörda svenskar ska gjuta liv i sina förhållanden med hjälp av rollspel,kulor, dildos, handbojor, kedjor, gummi och läder. Fram med piskan!

Om man nu för ett ögonblick släpper tanken att Lindberg haft sex med minderåriga, våldtagit etc och håller sig till de detaljer som läcker från utredningen så är de inte särskilt upprörande och de sker frivilligt mellan två vuxna människor.

Var det inte SVT som körde ett program för något år sedan om en finsk piskdam som brukade rappa skiten ut finska medelklass män som försörjning.

Edgar J Hoover, USA:s legendariske FBI chef gillade att uppträda i kvinnokläder och varje år dyker det upp ett gäng truckflator med kedjor och stålrör instuckna i huden nere på hörnet Hornsgatan och Ringvägen.

-Oh, så fint att de bejakar sin sexualitet, kråmar sig HBT maffian med lätt fuktade underkläder. Läderpoliserna vinkar glatt från lastbilsflaket.

Så frågan står väl ifall en polischef ska få piska, slå och förnedra en sex partner eller omvänt å anda sidan och var i detta det finns ett lagbrott.

Lagbrottet kan ju knappast vara det sexuella uttrycket utan frågan om prostituerade, minderåriga och våldtäkt.

Tyvärr visar media upp sin vanliga skenheliga opportunism. Kanske har de blivit lite fina i kanten efter alla kutym, seder och måsten i bröllopets efterbörd och HBT rallyt verkar över för den här gången.

Det är i stort sett bara Gudrun Schyman som fortfarande håller fittfanan högt på sin valblogg:

” Det som är besvärligt med mansrollen är just att den är så destruktiv. Så pumpad med virilitet och våld. Så tömd på kulturella och sociala relationer.”

Ja, det är tur att vi har en kvinnoroll som är motsatsen.

Det borde ju visa sig i det FI kollektiv som skulle frälsa oss från dessa mörka krafter.

De skulle då alltså visa mänskligheten på den konstruktiva vägen till det mänskliga paradiset.

Istället for de omedelbart i luven på varandra i debatter som flög atmosfärer över huvudet på folk.

Det enda som hände var att ett antal kändisar påstod att de var feminister. Något väljarstöd fick de inte och nu lever de på ABBA Bennys och Knifes plånböcker.

Så allt är frid och fröjd?
'
Nej, verkligen inte. Kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor pågår. Det har den gjort i hundratals för att inte säga tusentals år.

Män och kvinnor är olika. Det krävs inga utredningar för att förstå den saken.

Att utvecklingen kan gå åt olika håll visar inte minst det som hänt i Afghanistan och Iran de senaste trettio åren.

Idag finns det knappast några praktiska eller ekonomiska skäl för att kvinnor och män ska behandla varandra fördomsfullt.

Men trots det har kvinnor lägre löner, svårare att ta sig upp i karriären osv. Det finns det statistik på.

Där finns utmaningarna och de grundläggs hos barnen vid sagostunden i valet av julklappar och det faktum att Tomten är en man.

Problemet med FI folket är att de skrämde bort större delen av de väljare de verkligen ville nå.

Genom sitt intellektualiserade, ”von oben” perspektiv där de pekade ut männen som kön som roten till det onda istället för ett samhälle som fortfarande är kapitalistiskt, vilket innebär att det bygger på en arbetsdelning som gynnar systemet snarare än jämställda relationer.

Det var inte främst kvinnors kamp mot männen som fick dem ut i arbetslivet på 30-40 och 50-talet utan det ekonomiska och politiska systemets behov av krig och efterkrigstidens behov.

Vi befinner oss fortfarande i dess historiska efterbörd.

Det vet säkert Gudrun Schyman men det passar inte in i hennes nuvarande politiska profil.

Hon har kompromissat sig fram i detta ekonomiska och politiska systemets garderob så länge att hon inte längre orkar ifrågasätta systemet som system betraktat. Då är könet enklare. Alla kan se skillnaden.

Kvinnor och för den delen män borde kämpa förverklig jämställdhet mellan könen.
Den viktigaste frågan är lika lön för lika arbete inte mäns faiblesse för kultur och sociala frågor.

I genusperspektivets starkt förenklade verklighet läser kvinnor fler böcker än män, i vulgärperspektivet läser män dessutom helst böcker av män, lyssnar på musik av män och ser konst tillverkad av män.

I den världen är Fem-böckerna en standardavvikelse liksom Pippi Långstrump medan frågan är öppen för Harry Potter.

Detta är den avantgardistiska feminismens akilleshäl. Att ständigt stämpla och härja.

Barbro Alving sa en gång till mig att hon trodde att Sigge Stark var den författare(inte kvinnliga författare) som betytt mest för svenska folkets läsande. Det sa Barbro Alving 1981. Innan den stora moderna läsboomen tog fart.

Sigge Stark(1896-1964) som egentligen hette Signe Björnberg skrev främst kärleksromaner med namn som”Månskensnatten” och ”Vi gifter bort mamma”.

Jag läste själv Allers kärleksserier med stort intresse i början på sextiotalet.

Feministernas största problem är att de missat utvecklingens dialektik och skjuter övermålet.

Det påminner om gummifabriken Tretorn i Helsingborg på 60-talet där golvet målades om eftersom taket läckte.

När en av mina tidiga flickvänner talade sig varm för Jane Austen läste jag Jane Austen och upptäckte att hon var en bra författare. Inte en bra feminist eller kvinnlig författare.

Sigge Starks kärleksromaner gjorde att folk fick sug efter att läsa böcker i största allmänhet på samma sätt som högläsning ur Djungelboken, Pip Larssons, Pippi Långstrump och Allers Veckotidning fick upp mitt eget intresse att läsa Fem-böckerna och senare större delen av boktitlarna i vårt lilla lokala bibliotek på Ringstorp i Helsingborg.

Fackning och generalisering är farliga saker.

Jag antar att det finns en hel del att säga om kvinnosynen i Sigge Starks böcker liksom Allers novellerna. Men de ledde många svenska män vidare till både män och kvinnor som skrev den litteratur som FI folket hyllar.

Skillnaden är att vi andra har både och.

Vi kan läsa en simpel kärleksnovell som avkoppling utan att känna att vår världsbild hotas.

Män och kvinnors förhållande är komplicerat. Så kommer det alltid att vara. Men det Schyman och FI erbjuder är enkla svar på svåra problem.

Enligt en undersökning genomförd vid London School of Economics är det nästan dubbelt så många kvinnor som tjuvläser partnerns mail jämfört med män. Antar att Gudrun har en genusimplicerad ”caretaker” ”hunter” modell som förklarar detta faktum.

LO har sedan 80-talet gjort regelbundna undersökningar av olika gruppers läsvanor.

De visar med all önskvärd tydlighet Schymans ytlighet när hon skriver:

” Det som är besvärligt med mansrollen är just att den är så destruktiv. Så pumpad med virilitet och våld. Så tömd på kulturella och sociala relationer.”

Att kvinnor läser mer än män stämmer.

Av tabellen ovan som hämtats ur LO undersökningen ”Läsande av böcker,klass och kön” från 2006 framgår alltså att kulturkonsumtion dels är klassbundet. 56 procent av SACO männen uppger 2005 att de läser böcker varje vecka medan samma siffra för TCO män är 36 procent och för LO männen 16 procent.

Siffrorna för kvinnorna är 32, 52 och 69 år 2005.

LO män som inte läst en bok de senaste tolv månaderna var 2005 hela 44 procent vilket ska jämföras med 82/83 då samma siffra var 27 procent.

Om man kan överföra detta på annan kulturkonsumtion vet jag inte men undersökningen visar att bokläsandet snarare är klassbundet än könsbundet. SACO män som läser böcker varje vecka under den senaste tolv månaders perioden 2005 översteg siffran för kvinnor med TCO yrken och LO yrken. Det skiljde inte heller mer än 6 procent(66-59)till den egna gruppen SACO kvinnor.

Att framställa kulturkonsumtion av män i största allmänhet som ett bevis på deras otillräcklighet som samhällsmedborgare på det sätt som Gudrun Schyman viker ut sig om på Newsmill och sin valblogg är pinsamt för en person som påstår sig driva vänsterpolitik.

Hennes analys gynnar en redan bildad medel- och överklass och skyler över de grundläggande orsaker till att kvinnor och män diskrimineras och spelas ut mot varandra.

Varför läser nästan hälften(44 procent) av LO männen inga böcker medan samma siffra för SACO kvinnor är 2 procent och SACO män 5 procent.

Enligt Gudrun har det med den ”destruktiva mansrollen” att göra.

Enligt mig är det ett stort problem att män med vanliga jobb läser allt färre böcker.

Sedan kan det ju vara så att SACO folket läser facklitteratur i större utsträckning efter som det är deras jobb.

Vilket bekräftar den ack så slitna tesen: Som man ropar får man svar!

måndag 9 mars 2009

Vem fikar med tanten?



I morse var vi pigga båda två. Hunden och jag.

I mitten av rundan så kommer vi ner mot gamla Bysis mellan Brännis och Hornsgatan. Där satt jag med en frilansgrupp och skrev om teknik, ekonomi och marknad med vi funderade på mordet på Olof Palme. Det var andra halvan av 80-talet. Nu är det något slags vårdbolag som håller till där. Vi hade bra fester där på den tiden.

Jag stöter på Lena som jobbat på dagis så länge som det bara går. Hon släpar på en vagn och jag undrar ifall hon ska och shoppa. Vi brukade ses på Zinken. Hon slutade med barnen. En massa tjafs. Hennes man jobbade också med det där dagiset där väl halva vuxna Söder gått. Han har också lagt av, ledsnat.

De är kring sextio. Har jobbat i större delen av sitt liv för något de trodde på och som vad jag förstått fungerade alldeles utmärkt. Det kom ut fina ungar i andra änden så att säga. Men omorganisationer, nedskärningar, tjafs och ännu mera kreativa idéer från folk som inte förstår vad det handlar om kan ta musten ur de tappraste krigare.

Nej, hon hade varit uppe hos en pigg 97-åring som inte ville ge upp och flytta på sig. Lena hade startat ett litet vårdföretag. Mera rörelsefrihet. Städa, handla, laga mat.

Det Sociala handlar upp. Jag berättade att jag jobbade på Blomsterfonden som var ett äldreboende på Ringvägen i mitten av 70-talet. En sommar. Ligger borta vid Skanstull.

Då som nu.

Men jag fick veta att mycket av det gamla är borta. Nu är det caterade matlådor, noga uträknade rutiner och inget av det andra.

Jo, Lena kunde lägga upp det lite friare i sin lilla verksamhet. Men i princip har det Sociala blivit en behandlingsmaskin.

Då för länge sedan, för trettiofem år sedan gjorde man samma saker. Städade, skurade golv och muggar och handlade tigerkakor och bullar till de äldre. Lagade en och annan bit mat. Men inte sällan hade de piggare redan städat och snacket var näst intill obligatoriskt.

– Du behöver inte städa idag. Jag har lagat fika. Kom och sätt dig!

Kanske de tyckte man såg lite ung och snorig ut men huvudorsaken var nog snarare att de var lite ensamma. Bilderna stod och dammade med sonen som fått jobb på ABB Transformator i Ludvika eller var det nu var. Jodå, han kom ner vid jul och påsk men det hade allt blivit lite ensamt när mannen gått bort och i huset var det knapp några som hon kände.

Man fick ha en stark mage på den tiden för det var många fikor och bullar.

Det är slut med det nu. Så frågan är väl om sonen kommer oftare nu. Ett par gånger i veckan kanske? Men om inte sonen kommer oftare så undrar man ju vem som fikar med tanterna på Blomsterfonden nuförtiden.

Nån måste väl fika med tanterna för annars har det blivit sämre i samhället. Det värsta är att jag tror att tanterna sitter ensamma och fikar medan de kastar en lång dyster blick mot en hög sterila folielådor som AB Prima levererat. Vem tar tag i den biten?

Det vore väl en uppgift så här i arbetslöshetens och varslens tider. AB FikaService. Det enda som krävs är väl något slags Cost-Benefit-Analysis som konstaterar att de totala vårdkostnaderna minskar med gladare och friskare äldre. Antagligen faller det hela på att de blir just äldre. Särskilt nu när AP-fonderna spelat bort 200 miljarder så gäller det att balansera tillgång med efterfrågan. Om de finns färre som frågar så finns det mer att spela bort.

Men det är en bra tanke. I grunden alltså!