"Kommunikationsbiten"

Jacob Wallenberg börjar mer och mer se ut som Birger Schlaug. Inte sant?

Han har varit märkvärdigt osynlig sedan Hästsvansen började tala om giriga människor inom finansvärlden. Men ikväll gjorde han ett gästspel i Agenda. Det var bara yllekoftan som fattades. Det handlade inte om räntegapet utan om att förklara varför mindre pengar i handen ändå var mer pengar i handen. Hans mamma hade till och med blivit förbannad på SEB.

Det handlade om Annika Falkengrens löneförvandling från större bonusdel till mindre lön fast fast. Hänger ni med. Hon brukar få tre i bonus så dom gav en fast på två. Mindre pengar i handen. Men det blev en ökning från sju till nio miljoner. Visserligen borde hon regelmässigt fått tre i bonus för det brukade hon och då skulle det blivit tio miljoner istället.

Brukade och brukade. Det här året och gud vet hur många framöver bli nämligen inte riktigt som det brukar regelmässigt. Det är nog så att Annika Falkengren inte heller kommer att uppleva det som hon brukar under de närmaste två åren. Nu är det kris i världens ekonomier och därmed hennes bank. Så att hon skulle fått tre miljoner i bonus i år håller jag för helt otroligt vad Warren Buffett än säger. Så för hennes del så skulle det förmodligen varit en riktig jackpott att få två sådär rakt över disk i det här läget. 29 procent i lönelyft blev det i år innan folkstormen slog till.

Nu blev det inte något lyft. Annika F. och Jacob W. har en sak gemensam förutom att de är knutna till SEB i olika egenskaper. Det har en irriterande ovana att använda kräkmedlet ”kommunicera” i tid och otid. Hur vore det att säga som vi andra jag chansade och förlorade. ”Vi förmådde inte ”kommunicera” det här?”

Att använda uttrycket ”kommunicera” som både Jacob Wallenberg och Annika Falkengren gjort i frågan om lönen visar just oförmågan att ”kommunicera”. Det är ingen jäkla kommunikationsfråga och är det en sådan så är det hörsel och synnedsättningen hos nyss nämnda som är kommunikationsproblemet. Att höja något alls när småsparare har fått betala sina räntor trots att villapriset åkt i golvet, bensinen och matpriserna ökat, varslen duggar som en hagelstorm i april och pensionärerna får sänkta pensioner är så nära dövhet man kan komma och inte en ”kommunikationsfråga”. Jag bryr mig inte om var SEB:s aktieägare gör av sina pengar eftersom jag inte äger aktier i banken. Men efter höstens hattande med stödpaket och räntor där SEB gick i spetsen så tror jag ingen ens i sin vildaste fantasi kunde tro att bankens ledning som grädde på moset skulle smeta på en 29 procentig löneökning på den som stretat emot regeringen stabiliseringsåtgärder som om det handlat om en vanlig sketen affärsuppgörelse. Vad gjorde Falkengren som hon ska äras för? Vad är det som bankens ägare är så tacksamma för? Det är kanske där någonstans spaden borde sättas i jorden snarare än i ”kommunikationsbiten”.

Fattas bara att dom börjar växtfärga också.