Några lösa funderingar kring makt

Brödhojen i malpåse!

George W Bush.

I Sverige har media och intellektuella jobbat häcken av sig för att misskreditera George W Bush. Det började redan under valkampanjen och har sedan dess fortsatt.

Han skulle var korkad och sa fel saker. Dessutom var han från Texas och republikan.

Nyligen satt jag och lyssnade på Göran Rosenbergs recension av Bush. Jag anser att Rosenberg är en person som borde veta bättre än att sitta och vispa runt i den allmänna misslyckandesmeten. Men tyvärr. Om han nu var så himla misslyckad varför valde amerikanerna om honom igen efter fyra år.

I Sverige kan man bara tycka illa om en person i taget och tvärtom. Det gör att utrikespolitiken såsom vi ser det i svenska media, SVT, SR, TV4, SvD, DN, AB, Expressen och några till blir ett slags repetitivt rapande av den gemensamma förutbestämda uppfattningen. För att de inte tycker som jag om Bush’s politik. Nej, faktiskt inte. Problemet är att det nästan aldrig blir någon debatt värd namnet så man behöver inte få veta varför någon annan tycker annorlunda.

Det är inte hälsosamt men väldigt skönt. Som att pissa i byxorna ungefär. Om alla pissar samtidigt så får alla dela upplevelsen. Tillfälligtvis.

Förändring kommer inte längre från svenskt håll. Anna Lindh var den senaste svenska politiker som hade någon ambition med Sveriges förhållningsätt till omvärlden. Hennes efterträdare och det vi har sett av Carl Bildt kan ingen vettig människa tolka som ambition. Eller är det någon som kommer ihåg vad Karlsson, Jämtin, Freivalds eller Eliasson sagt eller för den delen gjort.

Anna Lindh må ha skickat iväg några egyptier på felaktiga grunder som nu hennes fega kolleger skuggar. Man kan undra ifall Persson hade riggat upp det hela. Annas väninna Franchell ställer frågor i sin bok. Skulle Anna väntar si eller så många månader innan hon berättade för Patron Persson om egyptierna. Så dum var hon inte. Det var ingen vanlig sketen avvisning. Skugga, fega, glömma bort och hålla truten är makthavarna bra på. Men att komma med någon som för saker och ting framåt. Anna var kritisk till hur FN fungerade. Ville förändra säkerhetsrådets roll. Hon sa ifrån om Serbien. Det fick hon sota för.

Vem tog upp den stafettpinnen? Ingen? Så konstigt. Det kändes som när Ingvar Carlsson satt och mumlade om USA efter Palmesdöd.

Hade egyptierna dykt upp i Expressen och spökat hade med stor sannolikhet Lindh fått avgå. Nu blev hon mördad istället och det mordet var naturligtvis inte politiskt till sin natur. Eller var det en Shiran Shiran. Så nyckelfrågan, är vem Persson ville se som efterträdare. Anna Lindh var det naturliga valet. En brilliant kvinna som på bara några få år lyckades skaffa sig mäktiga personliga vänner världen över. Jag intervjuade henne vid några tillfällen och träffade henne en gång utanför journalistrollen. Hon var en imponerande person som ville se förändring.

Men egyptierna hade dykt upp förr eller senare. Det är åtminstone troligt. Då hade Perssons valmöjligheter varit större och ingen ska inbilla mig att Måna hade fått frågan först av alla. Men Persson ville bli bonde och sket egentligen i politiken från något obestämt datum. Han hade fått glänsa runt och peta folk i magen, varit ordförande i EU, klått svenska folket på skatter för att reparera tidigare misstag. Nu ville han njuta av livet en bra bit ifrån sina ideologiska rötter.

Persson ställde i ordningen svenska ekonomin genom att svenska folket fick försaka, hölls i tukt och förmaning. LO snöptes och nu pratade man om utrymme och utgiftstak.

Ingen utom möjlig Anitra Steen och Perssons barn kan älska en personlighet som HSB:s. Han är och förblir en person som ingen vill leka med.

Men han kommer att bli ihågkommen för sina insatser för svensk ekonomi under en delvis svårt period. En del kommer också att komma ihåg honom som den som totalt förstörde Sveriges möjligheter att medla i konflikten Palestina och Israel. Snabbt och effektivt förstörde han tjugofem år av svenska utrikespolitiska framgångar.

Bush kommer inte att bli hågkommen för att han ställde USA ekonomi till rätta. Snarare tvärtom. Ändå är det knappast enbart hans fel att USA nu befinner sig i svårigheter. Det kan inte ens nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman som ändå är en av Bush främsta kritiker påstå.

Grunden för det vi sett hända lades långt tidigare.

Precis som när det gäller en illa omtyckt Persson så spelar det ingen roll i det långa loppet. Historien är därvid lag mera rättvis än kultursidorna och de politiska krönikörerna, en Bo-Inge Andersson, en Porseryd, en Rosenberg, en Jönsson. Som väl är. Så var Nixon illa hatad. Hans roll har omvärderats.

Woodward säger att Bush arv är en öppen fråga. Han är inte uppskattad idag. Han kan bli en Truman säger Woodward. Det beror på hur det går i Irak.

Bob Woodward fick Nixon avsatt och har skrivit fem böcker om Bush presidentskap. Han har jobbat med sin vanliga metod. Källor, källor och flera källor och jag vet att han inte behöver träffa dem i garage nuförtiden. Få kan Washington som Bob Woodward.

Harry Truman beslutade sig för att sända iväg atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Han fick initiera det kalla kriget men också Marshallplanen och Atlantpakten.

Truman var ingen populär president men har efterhand omvärderats och anses idag vara en av USA:s tio främsta presidenter.

För de svarta i USA är dagens fest deras. Det blev ingen kvinna som USA:s första kvinnliga president. Det blev en svart man och den kvinna som vi trodde skulle bli president blev istället utrikesminister.

Någonting har hänt I USA. Bush hade en svart kvinna som utrikesminister. Från och med nu kan allt hända. Vi kan till och med få en kvinna som statsminister i Sverige. Men låt oss för guds skull hoppas att det inte blir Måna.

Om Irak fortsätter att utvecklas mot demokrati så kommer den demokratin att sprida sig till andra länder i mellanöstern. Faktum är att Irak redan påverkar ett antal andra länder i regionen.

I så fall kan Bush enorma krigssatsning I Afghanistan och Irak visa sig vara en väg till stabilitet snarare än tvärtom. Bushdoktrinen kan få betydelse och Bush’s arv blir något inte ens SVT:s Bo-Inge Andersson kan göra något åt. Då är de försvunna massförstörelsevapnen glömda, femtusen döda amerikaner och några hundratusen döda irakier mindre viktigt. På riktigt dessutom.

Idag kommer vi att få höra om allt fint som Barack Obama ska ställa till med. Jag återkommer till frågan. Om ett år gissar jag att förväntningarna är nedskruvade en bra bit. Nu kommer snacket om ärvda problem upp. Obama har redan aviserat att det ska ta mer än en period att rätta till saker och ting. Om han i någon mån får ekonomin på fötter och ser till att inte Mellan Östern brinner upp i två atombombssvampar är jag tacksam. Jag är inte ens säker på att sjukvårdförsäkringen kommer att genomföras.

Men ikväll är det fest i Washington. Undrar om Alex Schulman…

-My name is Mr Alex, well, they gave me that nickname in Thailand recently and I am from 1000 monkeys…we make people feel bad, no, not the band. Me and my brother Carl are famous bloggers in Sweden. Do you know what a blogger is? No? We have a lot of tricks in our sleeves. No, we are not Siegfried and Roy. Look, no tigers! What do you mean, not invited. We are what you in Sweden call “gratisätare”, a sort of party animals. Do you know Lennart Hyland, my father…Don´t touch me. I want to speak to Rahm. Don´t fucking touch me!

Tapiren påstår samtidigt att Blondinbella har gjort något med näsan och att hon har blå tänder. Lugnet före stormen...