Det ser ut att bli en solig dag i huvudstaden. Tyvärr har jag varit sysselsatt med hästens inre organ. Det har säkert smugit sig in en och annan begreppsförvirring eller smärre fel i nedanstående men i så fall hoppas jag på synpunkter.
Den frågan jag gärna skulle vilja ha svar på är hur många hästar som har magsår, och hur man definierar ett magsår. Men den kanske viktigaste frågan av alla är vad det beror på att hästar får magsår och vad man kan göra för att undvika det.
Först och främst så tror jag att alla som någon gång tränat häst blivit övertygad om att en häst presterar bäst i arbete om den är frisk och mår bra.
Det betyder att då hästen uppvisar ett beteende som är avvikande så betyder det att något inte står rätt till med hälsan.
Beroende på symptomens art ställer vanligen en veterinär som regelbundet sköter om en tränares hästar en diagnos, prover tas kanske och det kan bli nödvändigt att besöka en veterinär- eller hästklinik för specialistkontroll med röntgen, gastroskopi, hästtandläkare mm.
Det vore väldigt konstigt om träning av hästar vare sig det gäller trav, ridsport, hoppning eller galopp skulle innebära att ett par hundratusen hästar(det finns ca 300 000) i vårt land skulle lida av magsår. Om 70 procent plågas så innebär det att 210 000 hästar just nu har svåra plågor eller direkta obehag i sina liv. Det är där någonstans jag tappar kontakten med Anders Darenius och Djurens Rätts resonemang.
Jag hittade nyligen en artikel som rörde magsår hos människa skriven av Lars Räf, medicinsk redaktör för svenska Läkaretidningen 2004*.
Den utgjorde en hundraårig genomgång kring hur man sett på och behandlat magsår.
I Läkartidningen 1903 rekommenderades man bl a att titta på avföringen. Annars har magsår hos människa bland annat behandlats med diet, grötomslag, vismut, kirurgi, novoprotininjektioner, psykoanalys, antacida och till sist på 80-talet när Losec dök upp så revolutionerades behandlingen. En senare sammanfattning från 1997 gjord av Tore Leonhardt sammanfattar magsåret genom att föreslå att det inte är någon homogen sjukdom utan kan betraktas som ett syndrom.
Många olika orsaker alltså. Är det så inom hästsporten att en del nått till det psykoanalytiska stadiet?
Men jag alltså inte frigöra mig ifrån tanken att en mindre del av veterinärkåren är övertygade om det som jag och många i min generation fick oss till livs, nämligen att magsår huvudsakligen var följd av nervösa besvär.
Eller som Djurens Rätt föreslår. Sluta spela på hästar så blir alt bra!
Enkla lösningar på komplicerade problem.
Om svenska folket slutade spela på hästar försvinner med stor sannolikhet ett stort antal veterinärmedicinska problem, ca 70 000 travhästar och en hel flock veterinärer ska jag kanske tillägga.
Det finns också en annan sak som kan diskuteras och det är att en häst under ogynnsamma omständigheter kan utveckla ett magsår inom 24 timmar(Murray 1989). Det är ungefär den tid det tar att förbereda en häst för den gängse undersökningsmetoden när man kör man kör ner en tre meter lång kameraförsedd slang i hästens mage efter fasta. Ett slag cirkelproblem. Vilket skulle kunna bidra till att förklara varför man i vissa större undersökningar av döda hästar funnit en lägre frekvens av magsår. I en artikel publicerad 2000(bl a citerad i Travronden nr 98 efter Kalla faktas bottennapp) av Sandin, Skidell, Häggström och Nilsson redogjordes för fynd av magsår mellan 1924-1996. Studien omfattade 3715 travhästar och man fann magsår hos 17 procent av hela gruppen.
Sporten då? Ja, det är ju liksom så att sporten och spelet hänger ihop. Till och med när kallblodsägarna samlade vid korsvägen efter skogsarbetet i travets barndom kan jag misstänka att en och annan krona eller sup satsades.
Som jag tidigare nämnt så har Anders Darenius, Mantorptravets veterinär hänvisat dels till en undersökning från 2004(Kalla fakta) och dels en från 2006(Travronden nr 103). Enligt Darenius skulle 40 och senare 70 procent av alla travhästar lida av magsår eller magsårsbildningar.
Den första undersökningen från 2004 har inte återfunnit men det ska inte förnekas att det finns många olika undersökningar om hästar och deras magar.
Normalt om man är läkare eller veterinär och talar om vetenskap och undersökningar så här det till god ton och allmän artighet att man berättar vem, var och när en undersökning är gjord ifall man känner till det.
Ett skäl för detta är att andra som kan ha en avvikande uppfattning ska kunna bilda sig en uppfattning.
Darenius står över detta.
I Travronden nr 103 säger Anders Darenius i en helsidesinsändare att 70 procent av de undersökta hästarna i den svenska undersökningen har magsårsförändringar. ”Det är således högst sannolikt att många travhästar anmäls och tillåts tävla trots att de har magsår”, slår Anders Darenius fast.
Exakt hur han kommit fram till denna slutsats får vi inte veta.
Vi får veta att 80 hästar undersökts och att dessa kommer från nio olika tränare.
Där någonstans ringer det trots bristfällig information en liten klocka i mitt huvud.
Forskaren och veterinären vid hästkliniken i Färjestad, Håkan Jonsson och medförfattare Agneta Egenvall, den senare har arbetat främst med den statistiska delen av undersökningen, är nämligen de som gjort undersökningen på svenska travhästar. Den finns också publicerad i ”Equine Veterinary Journal, Volume 38, Number 3, May 2006 , pp. 209-213(5)”. Håkan Jonsson är starkt kritiskt till Anders Darenius i Travronden nr 98.
-Darenius idé om obligatorisk gastroskopi inför start på Mantorp är helt orimlig och inte djurskyddsmässigt försvarbar. Det skulle framkall mer magsår helt enkelt, säger Håkan Jonsson” (Travronden nr 98)
I Travronden försöker Håkan Jonsson förklara den ganska komplicerade problematiken med vad som är magsår och övriga definitioner på förändringar hos hästars mage.
Han pekar på två problem.
Dels hur man definierar magsår. Dels det faktum att för att kunna konstatera magsår så måste man låta bli att ge hästen mat under upp till 24 timmar för att sedan sticka ner en 3 meter lång slang i magen på hästen, vilket i sig kan framkalla magsår och magsårsliknade problem.
Det är väl känt att hästar kan förvärva magsår och magsårsliknande skador mycket snabbt. Exakt vad detta beror på är klarlagt men att foder, fodrets sammansättning och fodergivningen spelar stor roll vet man. Under ogynnsamma förhållanden kan hästar utveckla ett magsår på bara några dagar.
Det är också känt att hästens egenproducerade magsafter(främst saltsyra) kan vara en starkt bidragande orsak till magproblem eftersom hästen fortsätter producera syra även om den inte äter. Ett problem för den domesticerade(tama) hästen till skillnad från den vilda är att den hästen inrangerats i våra rutiner. Den vilda hästen sökte sig till varmare trakter eller svalt ihjäl när det blev vinter. Den vilda hästen smååt hela tiden regelbundet under somrarna. Den letade förmodligen också upp gräs som motsvarade dess behov. Men hund äter gräs men inte allt gräs. Ibland petar han bland grässtråna som den värsta konnässör. Så antingen är det gräset beskaffenhet och/eller dess sammansättning som attraherar honom.
Om Darenius sett en vildhäst på våren så skulle han antagligen haft synpunkter. Den hästbild som Djurens Rätt använder i sin nya broschyr som dömmer ut travsporten är ingenting mot hur en vildhäst skulle sett ut efter en tuff vinter.
Också Djurens Rätt har fått händerna på uppgiften att 70 procent av travhästarna skulle ha magsår.
I Travronden nr 103 går Anders Darenius till förnyad offensiv i en insändare och hänvisar till samma undersökning, alltså Jonssons/Egenvalls undersökning från 2006 som han påstår visar att 70 procent har magsårsförändringar.
Jag berättade i min förra postning i ärendet ”Forskardrömmar I” om hur en tjeckisk studie hänvisar till den amerikanska forskaren Nadeau et al 2002 Equine Vet J Jul 34: 475-478, för att skapa en gradering av olika påverkan i hästens mage. En liknande definition och skala har den svenska forskarkollegerna Jonsson/Egenwall använt sig av vid undersökningen 2006 som jag tidigare beskrivit. Jonsson/Egenvall hänvisar i sin undersökning till två amerikanska forskare Furr och Murray 1989. Furr och Murray skulle ha gjort en indelning graderas den undersökta fynd som görs i de undesökta hästarnas magar. Det är alltså härifrån som Anders Darenius ska ha fått sina 70 procent.
Jonsson och Egenvall har mycket noggrant redogjort för sin klassificering. Deras karakteristik är dock av äldre datum än ”Prevalence of Gastric Ulceration in Standardbred Race Horses in Czech Republic” MVDr Barbora Bezdekova et al. Publicerad i ACTA VET Brno 3 mars 2005, 74 59-65.
Den studien omfattade 54 hästar ”Standard bred race horses”. Under ”Examination procedure" skriver Bezdekova et al. Att man använt en anpassad version ett klassificeringssystem författat av Nadeau et al.2002. ”An adapted gastric ulcer classification system by Nadeau et al. 2002 was used.” Det system som Bezedekova använde sig nedan har jag översatt med hjälp av Jenny. Min insats är blygsam. Jag har lagt till ”sjukliga förändringar” eftersom det engelska uttrycket ”lesions” omfattar såväl skada som förändring. Därmed inte sagt att en förändring kan vara en skada. Om man blir av med huvudet så är det utan tvekan en förändring:
Bezdekova et al. 2006(54 hästar)
0 = 20 hästar, 37 %, normal slemhinna (inga organskador( sjukliga förändringar).
1 = 16 hästar, 29,6 %, ökat blodflöde eller ökning av vävnad på slemhinnan eller mindre än
fem enhetliga organskador (sjukliga förändringar).
2 = 14 hästar, 25,9 %, spridda/vaga/diffusa skador på slemhinnan, flerpunktiga/spridda
skador med eller utan ökad vävnadsbildning, mer än fem organskador (sjukliga förändringar),
ingen blödning.
3 = 4 hästar, 7,4 %, flerpunktiga/spridda organskador(sjukliga förändringar)., med förlust av ytlig epitel och
sjukligt förstorade kanter, mer än tio organskador, vag/diffus skada.
4 = 0 hästar, 0%, vag/diffus sårbildning på slemhinnan, skador på margo plicatus (en
skiljevägg mellan de olika slemhinnorna i hästens magsäck), med eller
utan blödning.
Jonsson/Egenvall delar in sin undersökning som följer:
0 = 24 hästar , 30 %, hade inga förändringar
1 = 22 hästar, 27,5 %, 1-2 lokaliserade organskador(sjukliga förändringar). Ingen blödning.
2 = 21 hästar, 26,2 %, 3-5 lokaliserade organskador(sjukliga förändringar). Ingen blödning
3 = 9 hästar, 11,2 %, 5-10 lokaliserade organskador(sjukliga förändringar). Ingen blödning
4 = 4 hästar, 5 %, 5 lokaliserade organskador med blödning eller mer än 10 lokaliserade organskador(sjukliga förändringar) utan blödning eller ett stort område med diffus förlust av ytepitel.
Som ni ser så finns det skillnader i de två undersökningarna. Som den uppmärksamme läsaren såg ovan så hänvisade Bezdekova och hennes forskarkolleger till Nadeau et al. 2002. Det skulle betyda att Nadeau varit huvudförfattare till en undersökning från 2002. Ingen skugga ska falla över Jenifer Nadeau. Hon har varit huvudförfattare till flera viktiga undersökningar. Jag har inte lyckats hitta någon från 2002 men det finns en undersökning där Frank Andrews står som första namn. Jenifer finns med som författare men det gör också en herrans massa andra. Likväl får man anta att det är denna undersökning som åsyftas.
Frank Andrews har jobbat tillsammans med Jenifer Nadeau. Båda är kända amerikanska hästforskare med rader av vetenskapliga arbeten. Nadeau har bla visat på fodrets betydelse(alfaalfa och losta(brome grass) där det förstnämnda spjälkar magsyra significant framför det senare.
Men i den aktuella undersökningen som jag åtminstone tror de tjeckiska forskarna syftar på i sin referens(Nadeau et al. 2002) heter: ”Comparision of endoscopic, necropsy, and histology and scoring of gastric ulcers”. Artikeln ifråga finns publicerad i Equine Veterinary Journal 2002, 34(5) 475-478.
Table 1: Number/Severity (N/S) scoring system (MacAllister et al, 1997)
Gastric ulcer number score:
0 = No lesions**
1 = 1-2 localised lesions
2 = 3-5 localised lesions
3 = 6-10 lesions
4 > 10 lesions of diffuse (or very large) lesions
Gastric ulcer severity score:
0 = No lesions
1 = Appears superficial
2 = Deeper structures involved(lesions has greater depth than No. 1)
3 = Multiple lesions and variable severity(1,2 and/or 4)
4 = Same as No. 2 and has active appearance(active = hyperaemic and/or darkened lesion crater
5 = Same as No. 4 plusactive heamorrhage or adherent blood clot
Table 2: Practitioner´s simplified (PS) scoring system (Andrews et al. 1999)
Score Description:
0 = Intact mucosal eptithelium(can have mild reddening and or mild hyperkeratosis)
1 = Small single and small multifocal lesions
2 = Large single or large multifocal lesions or extensive superficial lesions
3 = Extensive (often coalescing) lesions with areas of apparent deep ulceration
Table 3: Histopathology (HSS) scoring system
Score Description:
0 = Intact mucosal epithelium (can have mild congestion and/or mild hyperkeratosis
1 = Superficial lesions involving mucosa only (ersion)
2 = Deeper lesions involving the mucosa, extending to the submucosa
3 = Deep lesions involving the mucosa, submucosa extending to the tunica muscularis
Studien ovan gjordes för att jämföra olika metoder och försöka utröna hur de olika metoderna fungerade för att upptäcka magsår eftersom det sedan länge varit känt att magsår och magsårnader är ett utbrett problem bland hästar.
23 ettåringar (mixed breed) undersöktes först med två metoder (Table 1 och Table 2) för att sedan avlivas varvid matsmältningsorgan undersöktes(Table 3).
Undersökningen visade att en del skador var lättare att upptäcka vid obduktion, t ex skador som var djupa men inte särskilt utbredda.
Hästarna fick inte foder 18-24 timmar före undersökning och inte heller vatten 4 timmar före undersökning. Mat gavs två gånger per dag vilket man påpekar kunde påverka förekomsten av magsår som hittade i samtliga hästar i olika grader.
Jag har varit i kontakt med Dr Martin Furr som är ena halvan av Furr and Murray 1989 och som används som referens i Jonsson/Egenvalls undersökning från 2006. Furr säger att metoden att dela in skador i olika grader(0-4) inte har någon klinisk betydelse utan enbart statistisk och ursprungligen för att se hur en del hästar svarade på behandling.
Hästar som har magproblem ska ha behandlingen mot sina problem det gäller alla hästar enligt Furr:
“There may be some discussion about the clinical significance of some of the very mild lesions, but the presence of various grading scales should not suggest any confusion.”
Men jag kan ändå inte släppa den här bredden I vad man kommer fram till.
Wångens undersökning av 43 blandade travhästar(varmblod), kallblod och russ har nämnts i debatten.
Genom gastroskopi kontrollerades hästarna i undersökningen. Slutsatsen var att varmblodiga travare lättare kan utveckla magsår än de andra två raserna(kallblod och russ). Många av tävlingshästarna var helt fria från magsår och ”de flesta hästar som var drabbade hade en lindrig form av magsår.”
”Tävlinghästar kan resa, tävla och få sina rutiner brutna ibland utan att det behöver resultera i en bildning av magsår”
Nu kan man ju självfallet säga att Wångens travskola är lite part i målet.
Men det som är intressant med Wången utredningen är kanske inte så mycket vad man kommer fram till. Materialet är rätt litet och dessutom blandat. Av hästarna så användes 33 hästar i utbildning och 10 i tävling. Av utbildningshästarna låg utbildningshästarna på den lägre delen av 0-4 skalan(Furr and Murray) 0 = 23 1 = 4, 2 = 5 medan tävlinghästarna fördelade sig 0 = 9, 1 = 1. Men när man börjar prata om 10 procent om en häst blir det lite overkill.
Det som verkligen är intressant är diskussionen om hästhållning och då kommer vi in på nästa del. I den här delen och den förra har jag försökt peka på en rad problem och tänkbara förklaringar till att en forskare kan säga att det är 2 procent magsår och en annan 100 procent.
Sanningen är att problemet är sammansatt liksom de flesta hälsoproblem.
Men hästens magproblem löses inte av att man visar tvååringar på bästa sändningstid som man påstår stressats sönder och ska slaktas som fyraåring sedan de piskats sönder och samman av hjärtlösa hästägare och grisfösande mörkermän.
Så vad vill vi ha? Tyckanden för 1000 kronor eller kollade fakta för 3000 kronor. Ja, eller något i den stilen.
*Magsårets historia, Läkartidningen 2004: http://www.lakartidningen.se/old/content_0401/pdf/74_80.pdf
**Lesions(organskador, sjukliga förändringar):
Because the definition of lesion is so broad, the varieties of lesions are virtually endless. They are subsequently classified by their features. If a lesion is caused by cancer it will be classified as malignant versus benign. Lesions may be classified by the shape they form, as is the case with many ulcers, which can have a bullseye or 'target' appearance. Their size may be specified as gross or histologic depending on whether they are visible to the unaided eye or require a microscope to see.
An additional classification that is sometimes used is based on whether or not a lesion occupies space. A space occupying lesion, as the name suggests, occupies space and may impinge on nearby structures, whereas a non space occupying lesion is simply a hole in the tissue, e.g. a small area of the brain that has turned to fluid following a stroke.
Some lesions have specialized names, like the Gohn lesions in the lungs of tuberculosis victims. The characteristic skin lesions of a varicella-zoster virus (VZV) infection are called chickenpox. Lesions of the teeth are usually called dental caries.
Finally, lesions are often classified by their location. For example, compare a 'skin lesion' versus a 'brain lesion'.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar