Såg av ett ben

Jag var på bokhandeln i morse.

Köpte ”Religionen” av Tim Willocks och ”Flickan som vävde sidenmattor” av Anita Amirrezvani.

Den första handlar om 1560-talets strider mellan jesuiter och muslimer på Malta. Den andra om en flicka som vävde mattor på 1620 talet i Iran.

Båda böckerna hade ett syfte men nu vet jag inte riktigt om jag köpte rätt. Det får ge sig.

I bokhandeln fanns också en bok med det föga upphetsande titeln ”Vad är Konst?”.

Ett aktuellt ämne i dessa dagar.

En spottande, nypande och fräsande och framför allt fejkande konststudent på psyket kanske.

Var går gränsen?

Ställa ut frystorkade likdelar fungerade som konst, liksom ett uppochnervänt träd. En knullande Holländer funkade.

En uppstoppad get med ett gammalt bildäck anses fortfarande var en av Moderna Museets dyrgripar.

Jag har några fräscha tips till förstaårseleverna på Konstfack som ännu inte bestämt sig.

Vad sägs om en inplastad myrstack eller att såga av sig själv ett ben på Sergels Torg. Eller tatuera in citat från Knesset över hela kroppen och spring naken genom Gaza, alternativt Treblinka. Måla om några tavlor på Nationalmuseum bara på skoj eller gör ett collage av avklippta hundöron. Fotografera ett gäng lik på ett bårhus och ställ ut eller stjäl pengar från en uteliggare och rama in stålarna som ett konstverk. Mörda någon och säg att mordet var konstverket! Var inte blyga konstvänner!