Skånsk Kalops!

Det har blivit kallt i Sverige.

Varje vinter när jag bodde i Skåne blev skåningarna* lika förvånade när det blev vinter och landvägarnas diken fylldes av förvånade bilister.

Ett slags mentalt trauma som vilar över oss skåningar när det gäller vintrar. Vi lär oss aldrig vissa saker.

Påminner faktiskt inte så lite om kurder som jag har en del erfarenhet av. Vi bodde i bergen och just där vi bodde så snöade det ordentligt.

På den tiden körde bönder rakt ut på vägarna i Skåne under parollen: Det kom ju ingen igår!

Där tror jag att en hel del antingen blivit ihjälkörda, dött av naturliga orsaker eller fått lära sig ”the hard way”.

Så med en frekvent ökad trafik så kan även skåningar lära sig att de inte är ensamma i världen. Vintrar däremot kommer alltför sällan.

I helgen fick jag ett mail från en vänlig kvinna i Kattarp som var behjälplig med att översätta medicinsk text. Tack!

Som ni ser så försöker jag ta mig ner till Jägersro och dagens V75.

Lutfi Kolgjini är sur i Aftonbladet på STC för det där med den hästägande chefsjuristen Göran Wahlman som både var hästägare och inspekterade Åke Svanstedts träningsanläggning.

Över julen har en mycket märklig historia svävat över travsporten. Den publicerades först i Travronden innan jul. Jag har skrivit lite om saken.

Lennart Granbeck, säkerhetschef på STC åkte med Göran Wahlman som är organisationens chefsjurist samt ytterligare två personer för att om jag förstått saken rätt göra en oanmäld inspektion hos Åke Svanstedt för FYRA år sedan.

Så här uttalade sig Granbeck i Travronden:

”Allt tyder på att det läckt ut från STC på något sätt. Det var bara jag, Peter och Göran som kände till förberedelserna - samt en provtagerska till de dopingprover som genomfördes. Jag har funderat på saken och det är inte någon av oss naturligtvis, sedan vet jag inte om det var någon annan som såg eller förstod på annat sätt att vi skulle åka den morgonen.”

På detta följde den förvirrade beskrivningen av Granbeck som framstod som hämtad ur en kioskdeckare:

…Svanstedt ifrågasatte att de kom men var inte arg. Dessutom var det välstädat!

”Kriminalinspektör Granbeck tog upp sin gamla inbitna snugga, tände den och blåste ut några bestämda rökringar. Peter Forsberg och Göran Wahlman väntade spänt med sänkta huvuden. Chefen hade upptäckt något!

– Någon måste läckt, sa slutligen Granbeck och såg beslutsam ut.

– Någon måste ha läckt, sa Peter och rynkade pannan i djupa veck.

– Läckt är det någon som verkligen har gjort, sa Göran och såg bekymrad ut.

– Fast det kan inte var vi eller hur, sa Granbeck och såg uppfordrande på provtagerskan.

– Nej, sa provtagerskan.

– Nej, vi är helt oskyldiga, sa Granbeck och såg lättad ut.

Det förflyter två år. Ännu en oannonserad inspektion görs på Svanstedts träningsanläggningen efter ett anonymt tips. Denna gång har STC engagerat sju edsvurna i razzian.

Inte heller denna gång finner man några oegentligheter hos Åke Svanstedt.

Men kriminalinspektör Granbeck kan inte släppa fallet. Alltså inte inspektionen för två år sedan utan den för fyra år sedan. Det är där svaret finns.

Kan någon ha sett gruppen på parkeringen. Kan någon ha avlyssnat ett samtal på STC. Kan en hästbonde på Skaraslätten sett när de tankade på OK macken eller är alltsammans bara ett av dessa oförklarliga sammanträffanden som kan sätta myror i huvudet på den mest rutinerade kriminalinspektör.

Julen 2008 börjar i moll. Granbeck vet inte vad han sagt. Han har talat med Travronden om saken. Lagt ut ett litet bete. När han får läsa artikeln blir han nervös.

– Har jag verkligen sagt detta, säger han nervöst till sin förtrogne medarbetare.

– Kanske, säger medarbetaren.

– Det är bäst att jag ringer Åke och säger att jag inte sagt så här, säger Granbeck och tar luren.

– Är det inte bättre att du ringer Travronden och ber tidningen dementera.

– Det är precis vad skurkarna vill. Så nu gör jag tvärtom. Jag ringer Åke och säger att jag inte sagt detta och sedan ber jag Travronden publicera artikeln en gång till. Då blir alla förvirrade.

– Vilket genidrag, utbrast Granbecks förtrogne medarbetare uppskattande och doppade en ny pepparkaka från ”Pepparkaks-Sprintern” i den rykande glöggmuggen innan han fortsatte.

– Be grabbarna sätta en mellanrubrik ”Tog Bloddprover”, sa Granbeck och pekade med pipan mot öster. Då tror de att vi kan spåra grisfösare genom ”bloddprov”. Ingen vet vad ”bloddprov” är och förvirringen blir total. Jesus, ursäkta kraftuttrycket, men nu skallrar skurkarnas tänder ordentligt.

-Säkert kommer någon att tjalla snart, utbrasst Granbecks förtrogne upplivat. Tipstelefonen är snart full med snyftiga bekännare som ber om nåd.

– Hmm, nåja nu ska vi inte gå händelserna i förväg, mumlade Granbeck och böjde blygt ner blicken en smula.

På vägen till kaffeautomaten stöter Granbeck på Göran som ser lite hängig ut.

– Hur är läget Göran, säger kriminalinspektör Granbeck med lätt röst.

– Jag funderar på Conchere Ås, säger Göran dovt och flackar lite med blicken. Det juridiska alltså.

– Du menar om någon kan ta reda på att vem som spelade på den i "Pepparkaks-Sprintern" den 13 december 2004. En 4,4 oddsare! Knappast.

– Hans G ringde och var sur för nått band, mumlade Göran. Vad är det för band han snackar om?

– Ingen aning, sa Granbeck och såg med ens även han lite osäker ut.

Osäker fast misstänkt lugn tyckte Göran och spände ögonen i Granbeck.

– Nu är du sådär misstänkt lugn igen, sa Göran anklagande.

– Lugn ja, sa Granbeck med ett flin. Så Lindskog ringde?

– Nä, inte Lindskog, sa Göran. Eriksson.

– Det var som fan, sa Granbeck och dunkade huvudet i kaffeautomaten. Då har han lyssnat på bandet.

– Nej, men han misstänker att Åke har lyssnat på bandet.

– Nu ringer vi upp Travronden, sa kriminalinspektör Granbeck bestämt. Vi ska lägga ut ett nytt bete. Säg åt dom att publicera min artikel en tredje gång. Ring upp finnarna som tränar Conchere Ås och dementera att Triton Sund ska starta i Prix D’Amerique. Sedan säger vi att det finns flera band och att en del röster liknar Åke Svanstedts och en del Kari Lähdekorpis men att en påminner om Stefan Hultman. Säg att det finns en inköpsfaktura från Nordpost till Munsö Glasskiosk från 1957 och att Stefan Mellander har skarpa bilder när Dennis Ek monterar ner sitt elstängsel. Om inte det här sätter dit skurkarna så ska jag aldrig mer spela på hästar. Seså, få fart på påkarna** nu!


Jag vacklar lite på Redford Tuna. Copper Beech verkar starkare 12.56. Min Mamma ska med och glöm för all del inte Fredrik Persson. God tur!

*Jag är skåning själv så dra inga förhastade slutsatser

**påkarna har ingenting med grisfösare att göra!