Forskardrömmar del 4

Jag tog kontakt med veterinär Håkan Jonsson under julen. Skrev ett mail och ställde lite frågor runt hästar och magsår bland annat med tanke på hans medverkan i Travronden 98/2008. Till skillnad från Jonssons kollega Anders Darenius så har Jonsson genomfört en av de mest omfattande studier om magsår på levande travhästar som gjorts i Sverige.

Håkan Jonsson säger bl a så här i sitt svar:

”Vad beträffar magsåren så känner jag inga tvivel att magsår finns hos travare, liksom det säkert finns hos de flesta andra raser. De skador vi kan se vid gastroskopi måste med patologiskt sett kallas "magsår". Vad jag menade med att bedömningen av såren kan variera hade inget med graderingssystemen att göra utan mer med det faktum att olika bedömare gör olika bedömningar. De undersökningar om detta som jag har hittat (Andrews et al 2002, MacAllister et al 1997 och Bell et al 2007) beskriver att det finns avvikelser mellan olika bedömare men kanske är detta mest av akademiskt intresse. Intressant är ju att Andrews m fl (2002) beskriver att man vid gastroskopisk bedömning ofta underdiagnostiserar antalet magsår om man jämför med fynden vid obduktion. Och då gjorde dom ändå gastroskopin under allmännarkos. Vid sådana betingelser har man möjlighet att ändra hästens läge för att flytta magsäcksinnehållet och blotta alla delar
av magsäcken.

Men nu kommer den springande punkten. Lider hästarna av sina magsår? Här har nog ingen ett korrekt svar. I vissa fall verkar de besvärade och blir hjälpta av medicinsk behandling men det handlar ju inte alls om de siffrorna som Darenius antyder. Darenius hänvisar ju till min artikel när han pratar om att 40% har magsår. Jag tycker han har rätt om man pratar om den patologiska diagnosen. Däremot är såren säkert bara ett problem för en bråkdel av hästarna. När motståndarsidan (travsporten, kanske med veterinär Ekfalk i spetsen) slår ifrån sig och säger att man inte tävlar med sjuka hästar, så måste jag även tycka att detta är korrekt. Sidorna tolkar alltså sakerna på olika sätt.

Sen kan man fråga sig hur en normal hästmage ska se ut. Har bara läst sammanfattningen av den där franska undersökningen av fölston men efter det undrar man om det kanske till och med är så att det är fysiologiskt för en häst att ha en viss del magsår i den kutana slemhinnan.”

En annan av mina frågor gällde foder en fråga som Darenius fullständig negligerar under sitt korståg.

Så här säger Håkan Jonsson i sitt mailsvar:

”Utfodringen är troligen en stor bov i dramat. Det är troligt att det bästa för magen är att gå och beta gräs 12-16 timmar om dygnet. Jag märkte i min undersökning (liksom andra har gjort) att det är jättesvårt att dra slutsatser om hur olika fodermedel påverkar magen, främst för att alla utfodras så olika. Ska man kunna undersöka detta måste man nog ha ett gäng hästar som under kontrollerade former utfodras på ett sätt, ett annat som utfodras på ett annat och det blir dyr forskning med många komplicerande variabler. Jag såg i varje fall ingen skillnad på de hästar som åt hösilage och de som åt hö.”

Jag tycker att travsporten ska initiera ett sådant brett forskningsprojekt som syftar till att ta reda på orsakerna till hur hästars magar ska fås att fungera optimalt. Det borde finnas ett starkt stöd för ett sådant projekt bland både ägare, tränare och veterinärer. Ta gärna med Darenius i forskarlaget. Så han får bidra till riktig forskning och fästa sina tyckanden inom ramen för en vetenskaplig metod. Fast det är kanske inte lika roligt som att ranta runt på stallbacken med en kamera i hälarna och slänga ur sig ”oneliners” till TV4 .