Reflektioner som rör vittnet Elin

Sommarvikarien och skötaren Elin Strinnlunds berättelse rörande två hästar hon kom i kontakt med under ett sommarvikariat på Bjertorp sommaren 2004 har legat till grund för den fällande domen i tingsrätten.

Uppgifter om sju andra hästar avvisades av tingsrätten. Jag ska återkomma till det men när det gäller iakttagelser som rör hästarna Quack Pot och Le Kemp anser tingsrätten att följande är bevisat:

”Vad är bevisat avseende hästarna Quack Pot och Le Kemp?

Elin Strinnlund är den av åklagarens åberopade vittnen som lämnat direkta
uppgifter om att hästarna Quack Pot och Le Kemp utsatts för träning med el. Hon
har berättat att Glenn Persson en onsdagsmorgon under andra veckan som hon
skötte hästen Quack Pot beordrade henne att sela hästen med helstängt huvudlag,
check och slaggjord, att sådan utrustning normalt inte användes på den hästen, att
Glenn Persson informerade henne att Carl Johan Jepson skulle köra fort med hästen
och att Carl Johan Jepson senare körde iväg med hästen. Hon har vidare berättat att
Carl Johan Jepson återvände med hästen efter 10 – 15 minuter, att hästen då var
uppskrämd och skärrad samt hyperventilerade, att hästen uppträdde på ett sätt som
den inte tidigare gjort vid något tillfälle och att hon inte heller senare sett någon
annan häst bete sig på det sättet under träning eller tävling. Hon har också uppgivit
att hon onsdagen därpå såg att hästen Le Kemp utrustades på samma sätt som
Quack Pot, att hon bestämde sig för att se vad som försiggick och att hon därför
gick mot rakbanan. Hon har vidare uppgivit att hon placerade sig 200 - 250 meter
från rakbanan, att hon därifrån såg att Carl Johan Jepson under tiden han körde
hästen föste med något långt mot Le Kemps bakdel, att hästen då for i väg med en
väldig fart, att hästen uppvisade ett flyktbeteende, att hon därefter lämnade platsen
och att hon inte såg Le Kemp efter träningen. Hon har även berättat att Erik
Fredriksson kört Carl Johan Jepsons bil till banan men att hon inte vet vad Erik
Fredriksson gjorde där.

Vittnena Hans Eriksson, som hyrt stall av Åke Svanstedt under den tiden åtalet
avser, och Erik Fredriksson, som varit anställd som hästskötare av Åke Svanstedt
under den perioden åtalet omfattar, har lämnat uppgifter som stämmer överens med
Elin Strinnlunds redogörelse.

Hans Eriksson har berättat att han i princip varje onsdag under den tiden som Carl
Johan Jepson arbetat hos Åke Svanstedt sett att Carl Johan Jepson använt en
elpåfösare mot hästar, att elpåfösaren sett ut som en större ficklampa med piggar
längst fram, att den suttit på en sopkvast eller liknande föremål, att hästarna varit
selade med slagrem, heltäckt huvudlag och i vissa fall med bundna svansar och att
de hästar Åke Svanstedt tränat normalt inte varit utrustade på det sättet. Hans
Eriksson har också berättat att Carl Johan Jepson när denne tryckte elpåfösaren mot
hästen lutade sig bakåt och skrek som sjutton. Hans Eriksson har vidare berättat att
en del hästar vid användningen av elpåfösaren skengalopperat medan andra hästar
enbart travat snabbare.

Erik Fredriksson har uppgivit att han några gånger under 2004 kört en elpåfösare till
banan, att han lämnat den till Carl Johan Jepson, att han sett att Carl Johan Jepson
använt den mot hästar och att han även uppmanat Carl Johan Jepson att inte
använda elpåfösaren under dagtid, då folk börjat prata om det. Erik Fredriksson
minns inte när under 2004 han kört elpåfösaren till Carl Johan Jepson och vilka
hästar Carl Johan Jepson använt elpåfösaren mot.

Mot Elin Strinnlunds, Hans Erikssons och Erik Fredrikssons utsagor står, utöver de
tilltalades berättelser, den bevisning som de tilltalade åberopat.

Carl Johan Jepson har bestämt förnekat att han vid träning av hästarna Le Kemp och
Quack Pot använt elpåfösare. Glenn Persson har uppgivit att hästen Quack Pot var
snäll och att han är säker på att han inte givit Elin Strinnlund order att utrusta hästen
med slaggjord men att det är möjligt att hon missuppfattat honom.

Roger Jansson, Anette Steenberg, Ulf Andersson, Mercedes Balogh, Per Linderoth,
Mikael Svanstedt och Josefin Virdhage har samtliga uppgivit att de inte sett någon
elpåfösare på Bjertorp och att de således inte heller iakttagit att en sådan använts.
Ulle Hed har uppgivit att han i sin egenskap av banveterinär på Åby Travbana
kommit i kontakt med de hästar som Åke Svanstedt tävlat med där och att han inte
sett något anmärkningsvärt med de hästarna.

Hans Näslund har uppgivit att han i sitt yrke som veterinär undersökt hästen Mysig
minst tio gånger och var och en av de övriga i gärningsbeskrivningen namngivna
hästarna vid sex till sju tillfällen samt att han inte fått anledning att misstänka att
någon av de hästarna varit utsatta för träning med el.

Travtränaren Stefan Melander har uppgivit att han vid många tillfällen tävlat mot
Åke Svanstedt, att han fotograferat samtliga i gärningsbeskrivningen namngivna
hästarna, utom Bengali, under den perioden som åtalet avser och att han noterat att
hästarna inte varit stressade eller hårt utrustade varken under uppvärmningen eller
under tävlingsloppet.

Peter Forssberg har uppgivit att han närvarat vid en oanmäld kontroll som gjorts på
Bjertorp någon gång under 2005 i anledning av att det inkommit ett flertal anonyma
anmälningar till STC, vari angivits att Åke Svanstedt använt elpåfösare vid träning
av hästar. Peter Forssberg har förklarat att det vid kontrollen inte framkommit något
anmärkningsvärt.

Tommy Eriksson har berättat att han för tre eller fyra år sedan övertagit träningen
av hästen Quack Pot från Åke Svanstedt samt att hästen uppträtt normalt och inte
varit orolig.

De vittnen som åberopats av de tilltalade har inte varit närvarande när de händelser
som Elin Strinnlund, Hans Eriksson och Erik Fredriksson berättat om inträffat. Det
har framkommit genom förhöret med Johan Beck-Friis, vilkens bedömning stöds av
övriga hörda veterinärer, att det är förenat med stora svårigheter att bedöma om en
häst utsatts för elpåfösare eller inte, speciellt om man inte själv sett en sådan
användas. Tingsrätten finner därför att motbevisningen endast har ett obetydligt
bevisvärde.

Elin Strinnlund har under ed lämnat en mycket detaljerad och nyanserad
redogörelse. Hon har på ett mycket övertygande sätt beskrivit Quack Pots reaktioner
efter att Carl Johan Jepson kört den hästen och vad hon i övrigt iakttagit avseende
den hästen och hästen Le Kemp. Det har inte framkommit att hon har något motiv
att beljuga Carl Johan Jepson eller någon av de andra tilltalade. Hon har
sammantaget gjort ett starkt och trovärdigt intryck på tingsrätten. Elin Strinnlunds
uppgifter vinner också stöd av framför allt Hans Erikssons och Erik Fredrikssons
utsagor. Tingsrätten finner att hennes uppgifter ska läggas till grund för
bedömningen.”

Tingsrätten gör även en del andra överväganden och slutsatser rörande Elin i som strävar i samma riktning. Jag ska återkomma till det men först en titt på ovanstående.

Vad Fredriksson och Hans G Eriksson överhuvudtaget har för betydelse för Elins iakttagelser rörande hästarna Quack Pot och Le Kemp är svårt att förstå. Det finns inga sådan speciella kopplingar.

Hans G Eriksson uppger först att han stått och iakttagit alltsammans från stallet i polisförhöret och att den första hästen han såg utsättas för elektricitet hette Tag The Devil. I rätten uppger han att han inte hängt med riktigt när polisen läst upp och bett honom godkänna förhöret. Nu hände det inte innan utan efter Sweden Cup och han skulle då ha kört Svanstedts hästtransport från Solvalla och när någon icke namngiven skötare i transporten skulle sagt att hästen svarat bra på grillningen ett uttryck om Eriksson uppger att han inte vet vad som menats.

Tingsrätten drar felaktig slutsatsen att Eriksson dragit slutsatsen att den som pratat om grillning menat att hästen utsatts för elpåfösare.

För övrigt så flyttar Eriksson sina iakttagelser från stallet till rundbanan, hagarna som finns inuti rundbanan samt framför allt rakbanan som ligger längst bort. Högst troligt har någon påpekat för honom eller han har själv upptäckt att man inte kan något alls från den position vid stallarna han uppger i polisförhören. Avståndet är minst trehundra meter och skyms delvis av träd. Så han byter helt enkelt ut sin position i tingsrätten och säger själv att han inte kan se något från stallet.

De här hundraåttiogradiga vändningarna sväljer tingsrätten helt oreflekterat.

Eriksson hänvisar nu till att han mött Jepson och använder i ökat omfattning utrycket “vi”(tolv gånger i tingsrätten).Ingen frågar i tingsrätten vad han menar med ”vi”. Men det har helt säkert inte något med Elins vittnesmål eller att han skulle varit ute med Elin att göra.

I övrigt har han inte sett några hästar som han kan ge namnet på. Han säger inte ett ord om Quack Pot eller Le Kemp och vet inte när det inträffat bara att det skulle inträffat inte mindre än under ett år och i princip varje onsdag.

Ingen frågar om Eriksson känner Elin eller har pratat med henne rörande grisfösare. Elin uppger att Eriksson pratat med henne om grisfösare. Det är i själva verket Eriksson som berättar för henne vad hon upplevt med Quack Pot. Hon såg inget själv men selade enligt egen berättelse ut hästen med käk, helstängd huvudlag och slaggjord.

Sedan körde skötaren Carl Johan Jepson hästen i en kvart och sedan kom han tillbaka med en häst, Quack Pot som hyperventilerade och var så stressad att Elin aldrig varken förr eller tidigare har sett det. Hon frågade aldrig Jepson vad som hänt. Enligt förhöret vågade hon inte.

Det är någonstans här det som Elins “detaljerade och nyanserade” berättelse kan börja ifrågasättas. Då träffar hon på Hans G Eriksson som befinner någonstans vid stallarna.

Eriksson nämner varken Quack Pot eller Le Kemp. Han minns bara att olika hästar hos Åke hade olika färg och då har han ändå varit professionell travtränare i 20 års tid och vuxit upp med hästar. Han är drygt femtio år idag.

Det finns inget direkt i Erikssons historia som stödjer Elins berättelse vad gäller just hästarna Quack Pot och Le Kemp.

Tingsrätten undviker noga att utveckla vari detta stöd skulle bestå, vilket inte heller är enligt regelboken.

Samma sak med Erik Fredriksson. Den enda kopplingen är att Erik enligt Elin skulle kört ut en bil till träningsbanan på Bjertorp. Det har föreslagits av en del vittnen att detta var för att transportera grisfösaren ut till rakbanan för att inte den skulle synas. Enligt Fredriksson så påstår han att detta skulle ha skett vid några tillfällen under den tid när Jepson var anställd men han vet inte när det skedde i början eller slutet. Jepson började 1 januari 2004 hos Svanstedt som skötare. Elin under andra halvan av juni så det kan ha skett antingen innan hon började eller efter om det skett och bilturerna verkligen gällde grisfösare. Det kan också finnas andra skäl att Erik kan ha kört ut bilen. Den saken har inte ens utretts i någon större utsträckning eller i varje fall inte fullgott. I ett annat sammanshang säger Perssons advokat att det faktum att man ibland körde ut till banan kan ha berott på att man skulle hämta tappade skor eller ha extras med ifall en sko trillade av hästen under träningen. Att slå fast att Erik Fredriksson denna gång skulle kört ut en grisfösare till Jepson går helt enkelt inte att säga och det är den enda kopplingen som rör Elin och Erik Fredriksson. Dessutom påstår Hans G Eriksson att Fredriksson skulle både kört bil och cyklat med grisfösaren, vilket också gällde Johan Fredriksson och Jepson.

Så å ena sidan har vi Erik som påstår att han varnat Jepson för att använda grisfösare på dagen och å andra sidan Erikssons påståenden att skötarna, bl a Carl Johan Jepson, Erik Fredriksson och Johan Fredriksson som skulle cyklat runt med grisfösare mitt på dagarna.

Så Erikssons och Fredrikssons berättelser är inget stöd för Elins egen berättelse. De är dessutom sinsemellan motsägelsefulla. Faktum är att deras berättelser har svårt att var stöd ens för dem själva och de är definitivt inget stöd åt Elins berättelse som dessutom har en hel del egna problem.

Efter att ha lyssnat igenom förhöret med Elin har man en ganska klar uppfattning av Elin. Hon blandar förmodligen samman vad hon kunde 2004 med vilka kunskaper hon har förvärvat under fem år som skötare hos Stig H Johansson. Det är det första problemet med hennes vittnesmål.

Elin har vid detta tillfälle arbetat med olika hästar som sommarvikare på Bjertorp efter att just ha gått ut från Wångens gymnasiala hästutbildning med inriktning på trav 2004. Hon är då nitton år och har uppgett för utredning och rätt att det fanns hästar i familjen när hon växte upp och att hon som tioåring började med ponny och sedan med stora hästar. En släktning ska också ha haft travhästar. Hon har praktiserat några veckor och detta är henne första arbete efter utbildningen. Dessutom har hon vid tillfället i den mån man kan lista ut det arbetat hos Svanstedt i högst en månad. Den aktuella hästen Quack Pot har hon varit i kontakt med någon vecka.

Hennes bedömning att den här typen av utrustning oavsett ifall den beordrades eller användes vid tillfället måste värderas. Det gör också tingsrätten(se nedan). Åke Svanstedts försteman Glenn H Persson som innehar en professionell travtränarlicens och är femton år äldre än Elin säger följande:

”Glenn Persson har uppgivit att hästen Quack Pot var
snäll och att han är säker på att han inte givit Elin Strinnlund order att utrusta hästen
med slaggjord men att det är möjligt att hon missuppfattat honom.”

Det finns inga anteckningar, träningslistor , något eller någon som kan bevittna vad Glenn H Persson sagt eller tror sig ha sagt till Elin eller omvänt vad Elin hört eller tror sig ha uppfattat. Tingrätten har också vid sin bedömning chefen för verksamheten, travtränaren Åke Svanstedts uttalande rörande Quack Pot att bedöma:

”Hästen Quack Pot var nervös och fick därför tränas försiktigt. Om
den hästen utsatts för elektriska stötar borde den ha blivit ännu nervösare.”

När en annan travtränare, Tommy Eriksson för cirka fyra år sedan övertog träningen av Quack Pot uppger han att hästen ”uppträdde normalt och var inte orolig”.

Kan en häst vara både snäll och nervös och sedan karakteriseras som ”inte orolig”. En häst utvecklas i träning och med stigande ålder. Det kan nog de flesta som haft häst eller tränat häst intyga.

Elin har själv uppgett angående Quack Pot att den ”var något het men snäll”(ur polisförhör). I rätten säger Elin ”snäll men lite pigg”.

Det intressanta med rättens bedömning är dock en annan sak. Åke Svanstedt som är känd för att ha en sällsynt detaljerad och omvittnad kännedom om de hästar han har i träning, avfärdas liksom Glenn H Perssons kunskap och uppgifter. Glenn H Perssons professionella uppfattning som haft den omedelbara kontakten med skötaren Elin Strinnlund är alltså mindre värda än en nyanställd sommarvikaries. Det innebär inte att Perssons och Svanstedts uppgifter skall tas ad notam men att de skall värderas som vilken annan uppgift som helst.

Är det rimligt att strömma en nervös häst? Hästen hade dessutom överproduktion av röda blodkroppar, s k överträningssyndrom, vilket Svanstedt som till skillnad från Elin hade ansvar för hästens välbefinnande och hade tillgång till alla veterinärutlåtanden under den aktuella tiden

Om rätten fäst tilltro till Svanstedts uppgift om att hästen var nervös och fick tränas försiktigt så borde Glenn H Perssons uppgift om att han är säker på att han inte beordrat Elin att ta på slaggjord tagit på allvar.

Två uppgifter från ansvariga avfärdas till förmån för en sommarvikare, Elin har haft hästen i en vecka. Men tingsrätten går längre:

"Elin Strinnlunds anställning hos Åke Svanstedt var visserligen hennes första arbete
efter avslutade studier vid Travskolan Wången men det har emellertid framkommit
att hon, trots hennes då ringa ålder, hade lång erfarenhet av hästar. Mot bakgrund
därav finner tingsrätten att det inte framstår som troligt att hon missuppfattat Glenn
Persson. Tingsrätten finner att det genom Elin Strinnlunds vittnesmål är styrkt att
Glenn Persson en onsdag under tiden den 7 juli – den 25 augusti 2004 på Bjertorp
beordrat henne att utrusta hästen Quack Pot med helstängt huvudlag, check och
slaggjord.

Genom Elin Strinnlunds uppgifter är det dessutom styrkt att Carl Johan Jepson
senare samma onsdag kört hästen. Elin Strinnlund har bedömt att Quack Pot inte
behövt ovan nämnd utrustning. Med hänsyn till hennes kännedom om hästar finner
tingsrätten inte någon anledning att ifrågasätta hennes bedömning. Den bilden av
Quack Pot som lagts fram under förhöret med Stefan Melander visar också att
hästen under tävling inte varit försedd med sådan utrustning. Dessa omständigheter
talar med styrka för att hästen under Carl Johan Jepsons körning av den skulle
utsättas för något utöver det vanliga och att den inte enbart skulle trava i
tävlingstempo. De iakttagelser som Elin Strinnlund gjort av hästens tillstånd efter
träningen, som tingsrätten inte heller finner någon anledning att ifrågasätta, kan inte
förklaras av att den enbart sprungit fortare än under normal träning. Några andra
naturliga förklaringar till hästens reaktioner har inte framkommit. Härtill kommer
att Hans Eriksson berättat att han i stort sett varje onsdag under den perioden som
Carl Johan Jepson arbetat hos Åke Svanstedt sett att Carl Johan Jepson vid träning
använt elpåfösare mot hästar. En sammanvägning av samtliga redovisade omständigheter leder till bedömningen att det är styrkt att Carl Johan Jepson en onsdag under perioden den 7 juli – den 25 augusti 2004 vid träning använt utrustning som gett hästen Quack Pot elektrisk stöt."

Här försöker tingrätten påstå att Elins långa erfarenhet av hästar skulle göra att hon inte missuppfattat Glenn H Persson.

Det är för det första två saker som inte behöver ha det minsta med varandra att göra. Ett missförstånd har ingen omedelbar bäring på erfarenhet.

Det ligger nära till hands att misstänka att rätten förstärker Elins förmåga och kompetens för att den uppfattar hennes vittnesmål som rent från dolda motiv. Omvänt har man avfärdat Svanstedts och Glenn H Perssons väl dokumenterade och långa erfarenhet eftersom de är misstänkta.

Men låt oss börja med Elins långa erfarenhet. Det är ingen som påstått att Elin inte har en längre tids erfarenhet av hästar. Elin är 19 år när hon börjar hos Svanstedt. Men ingen, varken polis, åklagaren, rätt eller för den delen försvaret har på ett tillfredställande vis försökt att utreda vilken hennes långa erfarenhet är vad gäller travhästar på elitnivå. Den bristen är väsentlig.

Svanstedt har vid händelsen 2004 då han ansvarade för träningen drygt tjugo års professionell erfarenhet av professionell träning. Dessutom har han en gång provat elpåfösare när han var amatör kring 1979/80.

Det ska ställas mot Elin vars erfarenhet av träning av travhästar på elitnivå inte är lång utan tvärtom kort. Att hon har lång erfarenhet av hästar är inte samma sak som att hon har omfattande erfarenhet av travhästar på elitnivå. Hon uppger att hon har en släkting som tränar travhästar. Rätten försöker inte utreda vad hon eventuellt lärt sig av denna släkting eller på vilken nivå denna släkting tränar travhästar. Det framkommer att hon praktiserat några veckor, oklart var och under vilka förhållanden. Hon har vidare gått på Wången, vilket är ett gymnasium där hon gått en linje med inriktning på trav. Wången har en del egna hästar men det är stor skillnad på den träning som sker där och den som sker på elitnivå.

Hade Elin de kunskaper som behövdes för att avgöra vilken utrustning som var lämplig för just hästen Quack Pot som hon haft hand om i någon vecka. Ja, säger tingsrätten. Hennes kunskaper värderas i själva verket högre än Glenn H Perssons och Åke Svanstedt tillsammans.

Elin nitton år gammal anses kunna bedöma vilken utrustning hästen Quack Pot ska ha efter att ha haft hästen som skötare i en vecka. Det är inte ens klarlagt hur vid hur många träningstillfällen Elin gjort påselning av den aktuella på hästen under den vecka hon haft hand om hästen.

Allt som inte passar in i tingsrättens grundinställning avfärdas eller tonas ner i domen på ett närmast pinsamt sätt.

Elin kunde inte ha missuppfattat förstemannen och travtränaren Glenn H Persson. Varför kunde hon inte det? Orsaken är att tingsrätten fäster tilltro till en annan skötare Line Nejsborgs berättelse om hennes och Glenn H Perssons användning av elpåfösare ett och ett halvt år tidigare. Men när Elin börjat så jobbar inte Nejsborg hos Svanstedt längre.

Glenn H Persson säger att han är säker på att han inte beordrat Elin att utrusta hästen med slaggjord.

Om helstängt huvudlag och check säger han inget och det görs inget försök av vare sig förundersökning eller rätten att utreda ifall det kunde varit fallet.

Det finns vidare om man läser förhöret med Elin en hel del frågetecken. Hon berättar att hon genast tyckte det var konstigt med den här utrustningen. Hon hade bara haft hästen en kort tid, i en vecka och visste genast hur den skulle utrustas. Hon frågar inte och hon vill inte heller fråga efteråt vilket framstår som mycket märkligt och aldrig utreds precis som så mycket annat. Det finns mycket i hennes berättelse som tyder på att hon redan fått höra rykten om grisfösare och mystiska utrustningar när hon selar ut Quack Pot.

Elitränaren och fotografen Stefan Mellanders bilder som visar Quack Pot i tävling utan den föreslagna utrustningen tas som inteckning på att Elins version är den riktiga. Persson säger att hästen tävlade med olika utrustning och Mellanders bilder på Quck Pot är vid ett tillfälle. Mellander var inte heller där för att visa hur Quack Pot var utrustad vid all tävlingstillfällen. Jaha, så Åkes bedömning att hästen var nervös och skulle tränas försiktigt ledde honom till att tro att hästen skulle betingas med en grisfösare med check, helstängt huvudlag och slaggjord i träning genomförd av en skötare som jobbat hos honom ett drygt halvår(Jepson) men sedan åkte allt av i tävling och skötare och hans själv skulle sätta sig upp bakom hästen utan check, slaggjord och helstängt huvudlag och testa ifall det fungerade. Tingsrättens logik är inte av någon högre klass i detta avsnitt heller. Det låter ju troligare än att Persson sagt åt sommarvikarien Elin att prova check och helstängt men inte slaggjord och att hästen som var lite nervös inte fungerade med utrustningen.

Som stöd för vittnet Elin uppges uppgifter lämnade av travtränaren och hyresgästen Hans G Eriksson. När det gäller utrustningen har Eriksson klara besked i förundersökningen:

”Eriksson uppgav att om han hade varit spelare hade han kunnat tjäna stora pengar. Han hade lärt sig att se på Svanstedts hästar när de hade varit utsatta för el. De hade då sedan vid start i loppen helstängt huvudlag och Eriksson kunde se sammanhanget. Normalt gjorde hästarna bra prestationer två gånger efter en träning med grispåfösare för att sedan försvinna ur toppsammanhangen.”

Så Eriksson är ett stöd för Elins uppgifter och tingrätten anser att hennes uppfattning att hästen inte behövde tex helstängt huvudlag också bekräftas av Stefan Mellanders bilder där hästen inte hade den utrustningen. Men om Erikssons uppgifter är ett stöd för Elins berättelse hur förklarar man då det Eriksson uppger i förundersökningen som refererats ovan.

Förundersökning och dom är fyllda av den här typen av motsägelser som aldrig utretts.

Dessutom säger rätten att hästen saknat utrustningen i ”tävling”. Den tävling som Stefan Mellander fotograferade. Det säger inget om den bilden tagits före eller efter det tillfälle som refererats och oavsett det kan utrustning ändras. Det görs hela tiden under en hästs karriär.

Det är omvittnat att Åke Svanstedts hästar körs med förhållandevis enkel utrustning. Oftast i så kallad kort tävlingssulky. Ifall Svanstedt beordrat elträning borde han försett hästen med slaggjord i tävling, vilket är en tvärsgående rem bakom hästen så den inte kan sparka bakut. Någon sådan fanns inte på Mellander bild för vad det nu kan vara värt. I träning verkar det enligt förhör med Persson och Svanstedt att hästarna vanligtvis går i långvagn. Däremot görs inga försök att utreda nyttan med slaggjord i en långvagn. Det handlade ju om betingning och Elins berättelse bygger på att man inte gjort så här tidigarepå den aktuella hästen. Det var alltså en ny metod för just Quack Pot, där obehaget av elen i samband med vissa ljud, smackande etc skulle påminna hästen om att den kunde komma el efter ljudet och då skulle den öka farten. Men den kunde ju lika gärna slå bakut och skada skötare och kusk. Alla som fått en hästspark vet hur det känns. Många värmningar görs dessutom av skötare eller lärlingar som Svanstedt då skulle riskera liv och lem på. Viss säkerhet skulle kunna erhållas vid värmning av häst före lopp ifall hästen kört i långvagn. Svanstedts hästar körs i stort sett aldrig med långvagn innan tävling. Varför inte om det strömmades en massa hästar som sedan skulle betingas i tävling.

Eller varför kan det inte ha gått till så att Elin tagit del av de rykten och skitsnack som vid denna tidpunkt hade börjat florera på Bjertorp och att hon tyckte sig ha hört att hästen skulle utrustas helstängt och sedan trott att hon skulle utrusta med övriga detaljer som andra skötare påstått skulle vara en inteckning på att det skulle användas grisfösare.

Det kan ju vara så att ett missförstånd från Elins sida som nyutexaminerad skötare i själva verket ledde till hästens reaktion under träningen.

Men det finns flera problem med tingsrättens minst sagt stolpiga resonemang. Elin har ingen aning om vad som hänt. I sin redogörelse för polisen säger hon:

”Efter ett normalt jobb har hästarna inte så här hög puls som Quack Pot nu hade. Elin misstänkte att hästen blivit utsatt för något som skrämde den”

Hur hög puls hade hästen? Det får vi inte veta. Efter lite mer resonemang kring utrustningen och att hon tyckte den var ovanlig och bara användes på bråkiga hästar kommer följande i polisens redovisning av förhöret:

”Elin tyckte det här var konstigt och började höra sig för med andra hästskötare och fick då lite ”hintar” om vad som hänt och att det var elträning som Quack Pot blivit utsatt för.”

Tingrätten har helt bortsett från att just den tidsperiod som hon under två månader på sommaren arbetar på Bjertorp så är det en rad andra motsättningar och händelser som kan understryka den ryktesspridning som bevisligen skett varje sig den är grundad på verkliga händelser eller ej.

Några av dessa potensiella oroshärdar var följande:

Förhållandet mellan Svanstedts försteman Glenn H Persson och skötaren Line Nejsborg är på upphällningen. Det hade pågått under andra delen av 2003 och fram till början av 2004. Glenn ha beslutat att gå tillbaka till den kvinna han levde med innan Line kom in i bilden 2003. Line slutar i början av 2004 men kommer tillbaka efter semestern och stannar två dagar med Glenn. Oklart när detta skett eller under vilka former. Efter det verkar förhållandet ha tagit helt slut. Fem år senare den 12 mars 2009 i förhör frågar polisen Disa ett annat av åklagarens vittnen ifall det var någon mer som sett något rörande elpåfösning och hon nämner direkt Line som sedan flera år bor i Danmark och inte alls sysslar med trav längre precis som Disa. Disa uppger då direkt för polisen att hon vet att Line kan berätta om elpåfösning och ger polisen hennes nummer vilket man får anta att Disa inte gjort om inte Line varit vidtalad före tillfället. Den 25 mars publiceras en artikel i Travronden där Line talar ut för första gången om vad hon och Glenn skulle ha gjort 2003 vad gäller grisfösare och travhästar.

Disa som började 2002 när Åke köpte gården flyttade till Bjertorp säger i rätten att det pratades om användning av grisfösare men att det tog ett tag innan hon själv såg det och förstod det. Hon anger hästen Bengali som den häst hon första gången förstod att det skedde. Men hon anger också att hon nästan hörde ryktena direkt när hon började men vet inte när och kan berätta för rätten att det skedde tidiga mornar och sena kvällar innan Jepson började. Disa började samtidigt som flera andra skötare när Åke köpte Bjertorp 2002. Hennes före detta sambo Tomas Pettersson, också han ett vittne och tidigare skötare hos Svanstedt som hon också har barn med, började långt senare våren 2005.

När Disa började 2002 fanns Glenn H Persson på Bjertorp, Erik Fredriksson som var ett par Therese Blomqvist, Tina Voss Nielsen, Anette Steenberg m fl.

2003 kom Line Nejsborg Jeppesen. Hon slutade i mars 2004. Skötaren Paw Mahony började 2003. Paw hade ett förhållande med Tina Voss Nielsen.

Den 1 januari 2004 kom skötaren Carl Johan Jepson till Svanstedt.

På gården finns sedan många år 2002 också tränaren Hans G Eriksson. Han har varit på gården, hyrt stallar sedan 80-talet och friköpt en villa som hans familj bor i inom anläggningen. Eriksson som ville köpa gården från början. Det blir istället Åke Svanstedt som köper den och det sker snart en hel del förändringar. Eriksson får byta stall. Träningstiderna ändras och Åke tar dit fler och fler hästar samtidigt som det går allt bättre… för Åke.

Första gången skötaren Disa Zetterman tror att det använts en grisfösare är alltså mot hennes passhäst Bengali.

Det är efter rättegång och dom fortfarande oklart ifall de händelser som Disa berättat om i Kvällsöppet med Ekdal, Travronden och andra media, polisförhör, kompletterande polisförhör samt i rätten och som slutligen refereras i domen gäller ett tillfälle eller två tillfällen samt vad som skedde.

Också skötaren och sommarvikarien Elin berättar delvis skilda versioner i förundersökningen och tingsrätten. De är så pass skiljda åt att det är uppseendeväckande och såväl rätten som försvaret borde försökt klarlägga händelseförloppet klarare.

Men rätten gör istället följande bedömning:

”Elin Strinnlund har under ed lämnat en mycket detaljerad och nyanserad
redogörelse. Hon har på ett mycket övertygande sätt beskrivit Quack Pots reaktioner
efter att Carl Johan Jepson kört den hästen och vad hon i övrigt iakttagit avseende
den hästen och hästen Le Kemp. Det har inte framkommit att hon har något motiv
att beljuga Carl Johan Jepson eller någon av de andra tilltalade. Hon har
sammantaget gjort ett starkt och trovärdigt intryck på tingsrätten. Elin Strinnlunds
uppgifter vinner också stöd av framför allt Hans Erikssons och Erik Fredrikssons
utsagor. Tingsrätten finner att hennes uppgifter ska läggas till grund för
bedömningen.”

Nu är inte Elins berättelse så detaljerad som rätten vill göra gällande. Precis som när det gäller stora delar av utredningen har man inte lyckats eller velat utreda när olika händelser skett i förhållande till varandra. Istället för att utreda har polis, åklagare och senare rätten spacklat där de inte orkat eller velat klargöra händelseförloppen.

De försöker inte ens resonera i termer att Elin och andra kan ha blivit påverkade av de rykten som florerat.

Elin uppger t ex i polisens förhör att hon efter händelsen med Quack Pot fick ”hintar” om vad som kunde hänt.

Att detta skedde direkt efter den händelsen styrks av att hon sedan omedelbart berättar följande i polisutredningen.

”Veckan efter, på onsdagen, jobbade Elin åt en annan skötare på ett annat stall på Bjertorp.
Hon såg då att en annan häst kördes iväg av Jepson och den hästen hade samma utrustning
som Quack Pot haft veckan innan.

Hon bestämde sig då för att försöka se efter vad som hände. Hon gick till en hage varifrån
hon kunde se rakbanan där Jepson körde.”

I tingsrätten uppger hon följande, men då sker förfrågningen och ”hintarna” efter händelsen med Le Kemp som alltså skulle inträffat en vecka efter Quack Pot händelsen:

Hon får frågan rörande vad hon gjorde rörande Iakttagelserna med Le Kemp:


“ÅKL: Pratade du med någon eller frågade vad det här var för något.

-Personalen frågade jag ju och det var ju mer en bekräftelse av min förmodan som jag fick från dom.

ÅKL: Vilken var din förmodan?

-Att det var grisfösare som användes.

ÅKL: Varför kom du på den tanken. Varför kom det upp. Varför fick du den tanken?

-För det var ju det som hade påståtts. Jag hade inte trott på det här. Inte alls. Jag brukar inte tro på skitsnack utan det jag har sett med egna ögon.

ÅKL: Var det någon speciell som hade påstått någonting eller.

-Nej, men det var ju dom jag jobbade med. Det var bl a Paw Mahony. Disa då. Disa hade en konflikt med Erik d'r ett tag. Som jag hörde. Hon frågade han vad de höll på med och han försökte avdramatisera det och sa att det väl inte var så farligt. Jag ville inte höra. Jag ville inte tjuvlyssna.

ÅKL: Hade dom berättat hur det här gick till så att det var det som pågick så att det var det du såg?

-Mmmm. Även Hans G Eriksson när Quack Pot hade gått. Så när Jepson hade kört han. Eh..så Han gav en hint där men man vet ju ingenting när man är så grön om just det här. Det var inget jag hade varit med om innan.”

I rätten får hon frågan om hon känner till någon som kallas de så kallade Gidde intervallerna.

Elin svarar:

”Enligt media men inte annars”

Under 2004 och 2005 provades nämligen en ny metod som kom att kallas Gidde intervaller. Upplägg och intensitet i träningen kan mycket väl förväxlas med den reaktion som en del av skötarna uppgett som indikation på att hästarna blivit stressande och ansträngda på ett ovanligt sätt. Detta har uppgetts av både Svanstedt, Persson och Jepson i tingrätten. Jepson var den enda skötare som körde hästarna under denna träningsform. Anledningen var enligt honom att han kunde köra med klocka. För att göra det måste man både köra och samtidigt kunna hålla reda på tiden via ett speciellt tidtagarur.

Oavsett vad Elin ser eller inte ser, förväntar sig att se eller inte förväntar sig att se så skulle hon aldrig känna igen en Giddeintervall ifall hon såg en eftersom hon inte visste att de existerade. Gidde intervaller prövades under denna tid med ett femtontal olika hästar under 2004-2005. Varken polis, åklagare eller rätten har ens försökt att utreda exakt vilka hästar som ingick i denna träning, vilken utrustning som användes eller inte användes.

Två hästar svarade upp positivt på försöken med denna träningsform som fått sitt namn efter hästen Gidde Palema. Gidde Palema som vann Elitloppet 2004 för Åke Svanstedt. De två hästarna var Gidde Palema och hästen Zocker Wadd. Zocker Wadd var den häst som Disa tipsade Elin om under samma sommar skulle ha utsatts för elpåfösare. Elin beskriver händelsen i polisförhöret:

”Vid ett tillfälle då de var ute och körde hästar så körde Disa Zetterman upp bredvid Elin och
frågade henne om hon visste om de hade använt el mot en av de hästar som Disa skötte,
Soccer Vadd.

Elin svarade att hon trodde det var så. Elin hade sett den hästen köras iväg av Jepson med
samma speciella utrustning som hon sett användas på Quack Pot då hon sett Jepson köra
tidigare och hon förstått att den fick elstötar.

Samma dag på lunchen satt Elin, Disa Zetterman och Erik Fredriksson och pratade om
användandet av grisfösare. Disa hade inte tidigare förstått att detta med användande av
grisfösare förekom trots att hon arbetat där i flera år. Disa var upprörd och grät. "

Carl Johan Jepson som var den som skötte den speciella träning som inte liknade annan träning fick i rätten frågan hur denna gick till. Han svarade så här:

”Hästarna värms tre fyra varv på rundbanan och sedan gick de tre invaller och den sista gick väldigt fort. Hela träningspasset tog femton på sin höjd 20 minuter. Och de hade högre puls då. Hästarna var mycket mer anfådda än vid sandbanejobben.”

Frågan ställs aldrig av rätten i domen. Kunde hon förväxlat hästens beteende med något som hon förväntade sig var ett resultat av användade av elpåfösare men som i själva verket var något helt annat.

Elin visste inte ens vad ett Gidde intervall var så på den frågan kan man svara klart nej direkt. Vad hon inte heller visste var att Zocker Wadd inte startade ett enda lopp under den tid Elin var anställd på sommaren 2004 just tränades med en metod som kallades Gidde intervaller.

Glenn H Persson säger när det gäller hästen Quack Pot att han inte minns ifall den var en häst som provades med denna typ av intervall. Under ett normalt träningspass går hästarna inte speciellt snabbt men under Gidde-träningen var passen dels kortare och dels gick hästarna väldigt snabbt sista intervallen. De bör alltså har varit rejält flåsiga när de kom tillbaka till stallet. Tidsmässigt stämmer Gidde intervallerna i det närmast exakt med den tid som Elin och Disa uppgivit att man skulle varit ute när de trodde att det skulle användas elpåsfösare 15-20 minuter.

När det gäller Disas minnebilder så verkar det dels som om hon tidigt fick höra rykten om att det förekom elpåfösning. Hon började alltså 2002. Därför är det oerhört märkligt att det ska ta tre år innan hon sitter förkrossad och gråter över Bengali. Hon vet inte när händelsen med Bengali hänt. 2002, 2003 eller 2004. Bland det sista Disa säger i rätten är att hon vet att det var under Jepsons tid och att Bengali gjorde en start efteråt innan den gick ur träning hos Åke. Det skulle i så fall vara på hösten 2004, alltså inom den ram som faller innanför påföljd. Det är också vad åklagaren Gustafsson förmodligen hoppas på när han nu funderar på att överklaga. Så här säger han till Travronden den 30 december 2009 angående utrymme för överklagande:

”-Det är främst den delen som man ogillade på grund av preskriptionen, om det på något sätt går att utreda mer exakt när det ska ha skett, om det var före eller efter preskriptionen.”

Här är det rätt klart att det framför allt handlar om Bengali. Disa kastar in en sista fackla. Nu vet hon plötsligt att det skulle vara en start till innan hästen gick ur träning.

Men det är ju bra att hennes minne är klart på den punkten.

Om det nu verkligen var en nyhet för henne oktober/november 2004.

Enligt ägaren Carl Lindbergs uppgifter i rätten så tränade Åke hästen under 2003(inte 2002) och fram till någon gång i november 2004.

Som framkommit ovan körde Disa upp brevid Elin och frågade Elin ifall Elin visste att man använde el på hennes passhäst Zocker Wadd. Senare samma dag satt Disa och grät eftersom hon inte visste att el användes. Tre månader senare, alldeles innan Bengali gick ur träning upptäcker hon att man använder el på en av hennes passhästar Bengali och blir förkrossad och gråter hejdlöst enligt sin egen berättelse över något hon inte känt till:

När försvaret ber henne tala om när händelsen med Bengali skedde säger Disa att det skedde i slutet av sommaren, inte vintern i varje fall.

Vid Bengalihändelsen skulle hon brutit samman och gått till fikarummet. Hon skulle selat på hästen vilket hon sagt till Travronden. Sedan har hon sagt att Carl Johan Jepson selade på och i när advokaterna frågar henne minns hon inte vem som selade på.

”-Jag minns inte vem som selade på. Jag grät oavbrutet hela tiden.”

Disa tror att den här händelsen kan ha inträffat 2002 när hästen inte ens var i träning och det skulle dröja två år till Carl Johan Jepson anställdes och ytterligare nio månader till dess hon föreslår att händelsen skulle inträffat.

Elin fick ”hintar” från olika håll om att det förekom oegentligheter i träningen bl a från Disa. Hans G Eriksson sa inte till henne att det fanns något som hette Gidde intervaller när han ”hintade”. Hans slutsats var enkel och klar. Det handlade om att använda grisfösare. Det var det budskap Eriksson ville förmedla. Varför var det så? Borde inte han som erfaren hästmänniska försöka säga åt Elin att det hon sett kunde ha andra förklaringar. Borde inte Elin funderat över varför Eriksson var så meddelsam? Vad Eriksson egentligen kände till om Gidde intervallerna är f ö outrett.

Han borde ju känt till att den häst som vann Elitloppet hette Gidde Palema och att både kusk och tränare hette Åke Svanstedt och i träningen av den hästen praktiserades just denna udda träningsform med framgång får man väl säga. Om han nu inte hade andra motiv.

Så varför försökte inte tingsrätten ens resonera i tänkbara alternativa händelseförlopp som innebar att någon eller några hade motiv att sprida rykten.

Disa trodde att hennes häst Zocker Wadd utsattes för elpåfösning när den blåste ovanligt mycket efter träningspasset när den i själva verket troligen gått Gidde intervaller. Rätten resonerar inte ens i hur det skulle vara ifall Disas Zocker Wadd både tränats i Gidde intervaller och med grisfösare. Zocker Wadd var en häst som svarade positivt på Gidde intervaller. Varför då använda grisfösare? Varför frågade man inte Disa om Gidde intervallerna? Rätten borde i varje fall ställt sig frågan ifall alla eller en del iakttagelser egentligen handlat om en annorlunda träningsmetod och ifall en del av ryktesspridningen emanerat från denna metod. Eller menar man att Gidde inte tränades så och att hästen inte vann Elitloppet efter att ha tränats med så kallade Gidde intervaller.

Att Disa vidarebefordrade informationen till ett antal olika människor bl a Elin är klarlagt. Anette Steenberg som Eriksson påstår kom och grät hos honom i stallet rörande elpåfösning säger att hon inte alls gjort det. Hon jobbade tre veckor innan hon började hos Svanstedt hos Eriksson och Erikssons passade hennes hund när hon var på tävlingar. Vi ett tillfälle frågade Erikssons hustru ifall Åke använde grisfösare. Anette sa att hon aldrig sett det. När denna händelse inträffar är oklart. Om den inträffade 2002 så innebär det att Eriksson från början hade dessa tankegångar runt Åkes träning. Disa berättade för Camilla Strandäng om Bengali.

Försvaret försökte intressera rätten för den enklaste av alla förklaringar när det gäller skrämda hästar som hyperventilerar: De har helt enkelt blivit skrämda av något. En älg, fågel, räv, hund, plastpåse eller vad som helst. Kan det anses bortom timligt tvivel att det inte var något av ovanstående som förorsakade te x Quack Pots upphetsning.

Om det nu såg så illa ut som Elin beskriver det. Varför frågade hon ingeting utan väntade i fem år på att berätta om saken.

Om en häst kommer in och blåser onormalt, eller har väldigt hög puls så brukade jag själv fråga tränaren när vi hade travhästar, den fråga som alla travintresserade utom Elin med sin långa erfarenhet ställde: Vad har hänt? Är han/hon sjuk? Varför blåser hästen så mycket? Varför har den så hög puls?. Men det gjorde aldrig Elin. Hon frågade aldrig Jepson när det gällde de två tillfällena med Quack Pot och Le Kemp. Hon tittade och såg något som hon aldrig sett förr eller senare och var helt tyst. Kan det bero på att hon trodde hon skulle få ett svar hon inte ville ha redan från början med Quack Pot. Var det i själva verket så att hon redan när Quack Pot kom tillbaka drog hon slutsatsen att det hade med rykten som hon hört att göra. Hon har sagt att hon ville ha bra referenser så hon höll tyst, enligt sin egen berättelse. Berättade hon inte för någon. Ja, förutom Disa och Eriksson m fl. Men inte för Åke eller Glenn H Persson. För Persson vore de ju väldigt naturligt eftersom hon ansåg att hästen utrustats märkligt. Jo, på en fest medan hon arbetade hos Svanstedt i samband med Stochampionatet sommaren 2004 i säger hon att hon konfronterade Anders Svanstedt som är Åkes son som då skulle ha svarat att alla använde el i tråningen inklusive Stig H Johansson. Det skall Elin ha dementerat kraftfullt och påstått att så inte var fallet.

Den historien är speciellt bra och genuint motsägelsefull. Om jag vill ha bra referenser så jag skäller ut chefens son och anklagar hans far för att använda otillåtna hjälpmedel i sin träning. Sedan söker jag jobb hos den tränare som sonen ska ha namngivit som användare av samma förbjudna elpåfösare och arbetar där i fem år till jag får barn. Dessutom påstår Elin att hon efter att ha slutat fått flera erbjudande om fast jobb från Svanstedt. Vilken är risken för att Anders Svanstedt går till sin pappa och skvallrar? Hyfsat hög, eller hur. Så varför höll hon tyst i fem år, förutom att hon då skulle ha bråkat med Åkes son Anders.

Men tillbaka till domen, Elins upplevelser enligt domen vad gäller: Quack Pot och Le Kemp.

Hon hade också uppgivit att hon onsdagen därpå såg att hästen Le Kemp utrustades på samma sätt som Quack Pot och att hon besätmde sig för att se vad som försigick, att hon därför gick mot rakbanan. Hon har vidare uppgivit att hon placerade sig 150-200 meter från rakbanan samt att hon under tiden han under tiden han körde hästen föste med något långt mot Le Kemps bakdel, att hästen då for iväg med en väldig fart, att hästen uppvisade flyktbeteende, att hon därefter lämnade platsen och att hon inte såg Le Kemp efter träningen. Hon har även berättat att Erik Fredriksson kört ut Jepsons bil till banan men att hon inte vet vad Erik Fredriksson gjorde där.

Första frågan är hur hon kunde vara säker på att det var Jepson på 150-200 meters håll. Sedan är det rätt otroligt att inte utredningen ens försökt slå fast vad man faktiskt kan se av ett omvänt spö, långspö, ett kvastskaft, en grisfösare på ett kvastskaft och något annat fastsatt en pinne och i vilken mån de aktuella vittnena Disa och Elin kunnat avgöra skillnaden.

Enligt Disa var avståndet upp till 300 meter. Ta gärna och stega upp det avståndet och se vad ni själva kan urskilja. Detta borde gjorts i förundersökningen som bara innehåller meningslösa bilder på banan. Försvaret borde gjort det.

Elin har inte sett vad det var Jepson hade i handen. Om det var en långpisk eller något annat. Det framgår av förhöret i rätten.

“Uvabäck: Ja, för det var ju min sista fråga också. Vad var det du hade sett. Jag ska inte gå in på samma sak som Silbersky frågade om exakt. För du har ju sagt som står i polisförhöret och det har du ju bekräftat att det var så du hade uttryckt dig som jag uppfattad det. Det här som du ser kan det vara ett bakvänt spö.

-Men hur ska ett bakvänt spö nå ända fram till hästen.

Uvabäck: En långpisk exempelvis.

-Varför ska han sitta med det bakvänt?

Uvabäck: Inte vet jag. Men kan det ha varit det?

-Det tror jag inte.

Uvabäck: Tror inte? Hur vet du det på 200 meters håll.

-Nej, det är ju upp till er att avgöra men jag säger att jag tror inte att det var det och det är svårt att avgöra på 150-200 meters håll.

Uvabäck: Okey. “

Sammantaget kan man alltså inte säga att Elins berättelse kan ligga till grund för att Åke Svanstedt skulle beordrat Persson att säga åt Elin att sela ut Quack Pot med helstängt huvudlag, slaggjord och käk.

Det kan lika gärna vara Elins förväntningar som spelat henne ett spratt. När hon hörde helstängt satte hon på slaggjord också. Persson har inte förnekat att Quack Pot kunde gå med olika utrustning och att helstängt och käk kunde vara en sådan utrustning. Elin var inte en erfaren hästskötare. Hennes minnesbild har troligen redan färgats av skvaller och rykten som fler personer bland annat Disa kan ha försett henne med redan innan händelsen med Quack Pot. Det är åtminstone ett rimligt antagande som kan förklara ett alternativt händelseförlopp där Elin sätter på delvis fel utrustning. Hon lägger till en slagrem. Jepson ifrågasätter inte hur hästen är utselad. Det är en sak mellan Persson och Elin. Han kör ett snabbjobb eftersom hästen skulle gå snabbt, formodligen en Gidde intervall. Det passar med tiden och sedan blir hästen kanske extra stressad och dessutom var den mer stressad än ett vanligt jobb men det kan itne Elin känna till eftersom hon inte har en aning om vad Giddeintervaller är för något vid den tidpunkten.

Det är inte heller otroligt att hästen svarade dåligt på snabbjobbet av den anledningen att den hade andra problem. Det visar starterna under denna period då den bl a var struken för dåliga blodvärden. Den producerade för mycket röda blodkroppar och ströks av denna anledning från en start. Om dett har varken Elin berättat eller troligen vid den tidpunkten ens känt till.

Hon var en sommarvikarie. Inte en erfaren professionell travtränare som Svanstedt och Persson.

Det är vidare mycket märkligt att tingsrätten inte ens resonerar och värderar möjligheten att det Elin kan ha bevittnat var giddeintervaller och att hon utrustad hästen med utgångspunkt från sina förväntningar.

Vidare kan hästens reaktion varit grundad på helt andra orsaker. Den kan ha blivit skrämt, varit sjuk, eller reagerat speciellt på Gidde intervallerna. Ingen ställde frågan ifall just en häst som Quack Pot kunde passa för att testas i Gidde programmet som omfattade 15-20 hästar under den aktuella perioden.

Det verkar som om rätten tror att det inte existerade några Gidde intervaller. Trots att Persson berättar att det gjordes inslag i media om träningsmetoden och det årets Elitloppsvinnare Gidde Palema tränades med metoden.

Att tingsrätten fäst så stor tilltro till Elin Strinnlunds iakttagelser är förvånande mot ovanstående bakgrund. Kom kommer direkt från skolan in i en infekterad stämning där det är slut mellan Line och Persson, Paw Mahony mular ihop för han blir utskälld av Svanstedt eftersom Svanstedt inte anser Mahony är snäll mot hästarna. Disa inbillar sig att Zocker Wadd blir strömmad när hästen högst troligt går Gidde intervaller.

Så här säger vittnet Josefin Virdhage i tingsrätten:

"Det gick rykten om att el användes i träningen på Bjertorp men det var inget som hon trodde på. Hon och Disa delade stall. Disa pratade om att el förekom i träningen av hästarna. Disa trodde att Soccervadd (Hästen heter Zocker Wadd) och Bengali utsatts för det. Disa pratade mycket och överdrev mycket.”

Virdhage jobbade hos Svanstedt från 2003 till 2008.

Fredriksson och de övriga som alla är unga i tjugoårsåldern ser att Jepson får ökat förtroende av Persson och Svanstedt. Han kan köra med klocka och det gör att han får köra Gidde intervallerna. En klar grund till avundsjuka och skitsnack eftersom Gidde vunnit Elitloppet ett av världens tre största travlopp samma år.

Fredriksson prata med sin fästmö Therese om saken och snacket är igång. Runt alltsammans smyger Han G Eriksson som vid denna tidpunkt är rejält avundsjuk på Svanstedts framgångar med bl a hans första elitloppsseger. Varför går hans hästar så jävla bra, undrar Eriksson. Nu ska det bara dröja några månader innan Eriksson “hintar” Kanal 75 om att Svanstedt använder el. Han informerar också travjournalistern och vännen Bengt Adielsson om att Svanstedt ska använda el. I november kommer STC och gör razzia efter att ha fått tre anonymna brev om saken.

Det är i den här atmosfären Elin gör sina iakttagelser.

Eriksson hintar. Kamera har han inte men han och hans anställda ser allt möjligt. I morgon ska jag gå närmre in på Eriksson och hans vittnesmål samt varför det inte kan vara något stöd för någon.

Aftonbladets reporter fick smaka grisfösare - jobbade sämre!

Spänning i Örebro Län!

Aftonbladets reporter David Tanentsapf hade årets scoop i sin hand men schabblade bort det.

I dagens Aftonbladets nätupplaga Trav 365 har något kört en grisfösare i röven på reporter David. 17 000 volt enligt artikeln. Det gjorde ont i flera timmar enligt den undersökande reportern.

” Som att bli bränd på rövhalvan av en ilsk humla och flera timmar senare var baksidan fortfarande öm,” vittnat Tanentsapf.

Har Tanentsapf någonsin blivit bränd eller rättare sagt biten av en humla? Eller har rövbrännaren gjort en Liza?

Vi väntar också med spänning på uppföljaren där han ska rulla in sig i ett elstängsel som finns i varenda hage och är tillverkade för att tåla upp till 20 000 volts spänning.

Länstyrelsen Örebro Län har vissa krav för att dela ut bidrag(se ovan). Hur skulle den rubriken se ut i AB? "Länsstyrelsen i Örebro Län: Strömma din häst med minst 4500 volt om du vill ha bidrag!"

Hur var det med Scoopet då? Jo, David säger att grisfösaren Picador är av samma modell som vittnen uppgivit. Den uppgiften är ny måste man säga.

Så nu väntar vi på uppföljaren. Svanstedt är tillbaka i ovalen och vann alla lopp han körde i gårdagens V4 dvs tre stycken.

Han talar inte med media som ägnat stor energi åt att smutskasta honom sedan ett år tillbaka.

Istället lät han banreportern intervjua honom där han sa att TV4 och STC hade behandlat honom illa. Det kan man utan tvekan hålla med om. Skövdepolisen har väl knappast haft julgransplundring än och meddelar glatt att under januari så blir det ingenting färdigt med någon förundersökning. Så under tiden kan ju Aftonbladet obekymrat gå vidare i sin undersökande serie om Svanstedt. Kan detta faktum samt att Åke köpt häst av Stall Hornline som i sin tur haft en häst vid namn Picador Hornline vara en väg till Stora Journalistpriset för en törstande och rövöm David Tanentsapf.

Skånsk Kalops!

Det har blivit kallt i Sverige.

Varje vinter när jag bodde i Skåne blev skåningarna* lika förvånade när det blev vinter och landvägarnas diken fylldes av förvånade bilister.

Ett slags mentalt trauma som vilar över oss skåningar när det gäller vintrar. Vi lär oss aldrig vissa saker.

Påminner faktiskt inte så lite om kurder som jag har en del erfarenhet av. Vi bodde i bergen och just där vi bodde så snöade det ordentligt.

På den tiden körde bönder rakt ut på vägarna i Skåne under parollen: Det kom ju ingen igår!

Där tror jag att en hel del antingen blivit ihjälkörda, dött av naturliga orsaker eller fått lära sig ”the hard way”.

Så med en frekvent ökad trafik så kan även skåningar lära sig att de inte är ensamma i världen. Vintrar däremot kommer alltför sällan.

I helgen fick jag ett mail från en vänlig kvinna i Kattarp som var behjälplig med att översätta medicinsk text. Tack!

Som ni ser så försöker jag ta mig ner till Jägersro och dagens V75.

Lutfi Kolgjini är sur i Aftonbladet på STC för det där med den hästägande chefsjuristen Göran Wahlman som både var hästägare och inspekterade Åke Svanstedts träningsanläggning.

Över julen har en mycket märklig historia svävat över travsporten. Den publicerades först i Travronden innan jul. Jag har skrivit lite om saken.

Lennart Granbeck, säkerhetschef på STC åkte med Göran Wahlman som är organisationens chefsjurist samt ytterligare två personer för att om jag förstått saken rätt göra en oanmäld inspektion hos Åke Svanstedt för FYRA år sedan.

Så här uttalade sig Granbeck i Travronden:

”Allt tyder på att det läckt ut från STC på något sätt. Det var bara jag, Peter och Göran som kände till förberedelserna - samt en provtagerska till de dopingprover som genomfördes. Jag har funderat på saken och det är inte någon av oss naturligtvis, sedan vet jag inte om det var någon annan som såg eller förstod på annat sätt att vi skulle åka den morgonen.”

På detta följde den förvirrade beskrivningen av Granbeck som framstod som hämtad ur en kioskdeckare:

…Svanstedt ifrågasatte att de kom men var inte arg. Dessutom var det välstädat!

”Kriminalinspektör Granbeck tog upp sin gamla inbitna snugga, tände den och blåste ut några bestämda rökringar. Peter Forsberg och Göran Wahlman väntade spänt med sänkta huvuden. Chefen hade upptäckt något!

– Någon måste läckt, sa slutligen Granbeck och såg beslutsam ut.

– Någon måste ha läckt, sa Peter och rynkade pannan i djupa veck.

– Läckt är det någon som verkligen har gjort, sa Göran och såg bekymrad ut.

– Fast det kan inte var vi eller hur, sa Granbeck och såg uppfordrande på provtagerskan.

– Nej, sa provtagerskan.

– Nej, vi är helt oskyldiga, sa Granbeck och såg lättad ut.

Det förflyter två år. Ännu en oannonserad inspektion görs på Svanstedts träningsanläggningen efter ett anonymt tips. Denna gång har STC engagerat sju edsvurna i razzian.

Inte heller denna gång finner man några oegentligheter hos Åke Svanstedt.

Men kriminalinspektör Granbeck kan inte släppa fallet. Alltså inte inspektionen för två år sedan utan den för fyra år sedan. Det är där svaret finns.

Kan någon ha sett gruppen på parkeringen. Kan någon ha avlyssnat ett samtal på STC. Kan en hästbonde på Skaraslätten sett när de tankade på OK macken eller är alltsammans bara ett av dessa oförklarliga sammanträffanden som kan sätta myror i huvudet på den mest rutinerade kriminalinspektör.

Julen 2008 börjar i moll. Granbeck vet inte vad han sagt. Han har talat med Travronden om saken. Lagt ut ett litet bete. När han får läsa artikeln blir han nervös.

– Har jag verkligen sagt detta, säger han nervöst till sin förtrogne medarbetare.

– Kanske, säger medarbetaren.

– Det är bäst att jag ringer Åke och säger att jag inte sagt så här, säger Granbeck och tar luren.

– Är det inte bättre att du ringer Travronden och ber tidningen dementera.

– Det är precis vad skurkarna vill. Så nu gör jag tvärtom. Jag ringer Åke och säger att jag inte sagt detta och sedan ber jag Travronden publicera artikeln en gång till. Då blir alla förvirrade.

– Vilket genidrag, utbrast Granbecks förtrogne medarbetare uppskattande och doppade en ny pepparkaka från ”Pepparkaks-Sprintern” i den rykande glöggmuggen innan han fortsatte.

– Be grabbarna sätta en mellanrubrik ”Tog Bloddprover”, sa Granbeck och pekade med pipan mot öster. Då tror de att vi kan spåra grisfösare genom ”bloddprov”. Ingen vet vad ”bloddprov” är och förvirringen blir total. Jesus, ursäkta kraftuttrycket, men nu skallrar skurkarnas tänder ordentligt.

-Säkert kommer någon att tjalla snart, utbrasst Granbecks förtrogne upplivat. Tipstelefonen är snart full med snyftiga bekännare som ber om nåd.

– Hmm, nåja nu ska vi inte gå händelserna i förväg, mumlade Granbeck och böjde blygt ner blicken en smula.

På vägen till kaffeautomaten stöter Granbeck på Göran som ser lite hängig ut.

– Hur är läget Göran, säger kriminalinspektör Granbeck med lätt röst.

– Jag funderar på Conchere Ås, säger Göran dovt och flackar lite med blicken. Det juridiska alltså.

– Du menar om någon kan ta reda på att vem som spelade på den i "Pepparkaks-Sprintern" den 13 december 2004. En 4,4 oddsare! Knappast.

– Hans G ringde och var sur för nått band, mumlade Göran. Vad är det för band han snackar om?

– Ingen aning, sa Granbeck och såg med ens även han lite osäker ut.

Osäker fast misstänkt lugn tyckte Göran och spände ögonen i Granbeck.

– Nu är du sådär misstänkt lugn igen, sa Göran anklagande.

– Lugn ja, sa Granbeck med ett flin. Så Lindskog ringde?

– Nä, inte Lindskog, sa Göran. Eriksson.

– Det var som fan, sa Granbeck och dunkade huvudet i kaffeautomaten. Då har han lyssnat på bandet.

– Nej, men han misstänker att Åke har lyssnat på bandet.

– Nu ringer vi upp Travronden, sa kriminalinspektör Granbeck bestämt. Vi ska lägga ut ett nytt bete. Säg åt dom att publicera min artikel en tredje gång. Ring upp finnarna som tränar Conchere Ås och dementera att Triton Sund ska starta i Prix D’Amerique. Sedan säger vi att det finns flera band och att en del röster liknar Åke Svanstedts och en del Kari Lähdekorpis men att en påminner om Stefan Hultman. Säg att det finns en inköpsfaktura från Nordpost till Munsö Glasskiosk från 1957 och att Stefan Mellander har skarpa bilder när Dennis Ek monterar ner sitt elstängsel. Om inte det här sätter dit skurkarna så ska jag aldrig mer spela på hästar. Seså, få fart på påkarna** nu!


Jag vacklar lite på Redford Tuna. Copper Beech verkar starkare 12.56. Min Mamma ska med och glöm för all del inte Fredrik Persson. God tur!

*Jag är skåning själv så dra inga förhastade slutsatser

**påkarna har ingenting med grisfösare att göra!

Olle "Lappen" Lindqvists bekännelse

Är det en sådan här vi pratar om?

Mattias Karlsson är journalist på Aftonbladet.

Aftonbladet har fått Olle ”Lappen” Lindqvist att träda fram och berätta att han använt grisfösare som det så vackert heter. I en annan separat artikel uppmanas Karlsson fler att träda fram.

Det hoppas jag också.

Enligt Karlssons ingress så anser Karlsson att det som legendaren ”Lappen” säger tyder på att det används fortfarande:

”Med tanke på vad Olle ”Lappen” Lindqvist säger testas nog den förbjudna träningsmetoden fortfarande.”

Så vad är det då Olle ”Lappen” Lindqvist säger i Aftonbladet.

Först och främst är Lindqvist 71 år gammal. Han har vunnit smått makalösa 1600 lopp under sin karriär.

Lindqvist säger mycket riktigt att han har provat grisfösare på hästar som var tröga.

Han tror också att 100 andra tränare har gjort detsamma.

Det finns tre saker som är särskilt intressanta med Lindqvists vittnesmål i lördagens Aftonbladet och de artiklar som handlar om detta. Det ena är att han säger att han inte vunnit ett enda lopp på grund av grisfösare.

Det andra är att Lindqvist säger att grisfösare är värdelösa.

Det tredje kallas på psykologi jargong för ”selektiv perception”. Man väljer det som tjänar ens syften och nu pratar jag enbart om Aftonbladet och inte alls om Lindqvist.

När Aftonbladets Tord Westlund och Hans Abrahamsson skrev sin artikel ”glömde” de finurligt nog bort att redogöra för den väsentliga frågan, nämligen NÄR Olle ”Lappen” Lindqvist använt grisfösare och kommit fram till att de var värdelösa.

Stig H Johansson, 63 intervjuas och tar avstånd från Lindqvists uppfattning. Han ställer sig också frågande till att det skulle varit så utbrett som Lindqvist säger.

Så varför valde AB bort informationen när detta hände. Skälet är enkelt. Rubriken ”Jag har själv provat grisfösare” är en säljis, en rubrik som säljer. Rubriken ”Jag har själv provat grisfösare 1978” säljer inte ett enda nummer.

Lindqvist säger i artikeln att han har hållit på i 40 år som tränare och kusk. Det är bara att backa räkneverket. Han började alltså på 60-talet. Så någon gång mellan 1968 och 2008 har han använt grisfösare. Snack om grisfösare har pågått i 30 år minst. Så vissa tränare provade det säkert precis som Lindqvist säger. Metoden skvallrar också om att man inte behöver vänta länge för att lista ut om den metoden fungerar eller inte fungerar.

Jag vet inte om Sverige var först med att använda grisfösare på travhästar. Däremot var vi först i världen att förbjuda barnaga. Det skedde 1979 då jag var 24 år gammal. Då hade jag hunnit få stryk av mina båda föräldrar och omvridet tinningshår och öronvridningar av slöjdlärare Persson. Slöjdlärare Almqvist var en annan virtuos med furuplankan i virkesrummet. Min far rekommenderade min lärare att ge mig en smäll om jag var dum. Men alla spöade inte sina barn ens på 60-talet.

Så här stod det i den nya Föräldrabalken från 1979:

”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

Det var en annan tid där hela samhället förändrades. Redan i början av 70-talet när jag gick på högstadiet så hade vi en ganska brutal tillsynslärare som slängde en kille nedför en trappa. Killens skjorta hade dessförinnan går sönder när den hetlevrade tillsynsläraren hade tagit tag i killen. Det bestämdes att tillsynsläraren skulle sätta sig vid syskrinet med skjortan.

Det finns fortfarande föräldrar som misshandlar sina barn och det finns säkert travfolk som provar grisfösare. Den här debatten har det goda med sig att alla ungdomar som hört ryktena lugnt kan lägga grisfösaren på hyllan. Skillnaden mellan dem och Svanstedt är 30 år. Den tid som Svanstedt hållit på med trav själv och tidigare bl a hos Stig H Johansson.

Om Olle ”Lappen” Lindqvist kom på att grisfösaren inte fungerade i förra veckan så var artikeln relevant. Men det gjorde han nog redan för tjugo eller trettio år sedan. Men det fick vi inte reda på och därför kunde reportrar Westlund, Abrahamsson och Karlsson spinna lösnummer på den icke-ställda-frågan: NÄR!

I min skalle har ”Lappen” berättat att alla som varit och är framgångsrika tränare och kuskar vet att grisfösare inte fungerar. Det är hans erfarenhet.

Jag håller en femma på att Svanstedt redan som ung lärling kunde fråga "Lappen" och andra om det fungerade och fått svaret att det inte gjorde det.

Dessutom håller jag en tia på att Svanstedt redan för trettio år sedan hade klart för sig var som fungerade inom travet.

Dessutom är det strängt förbjudet idag. Licensen ryker och man kan böter och upp till två års fängelse. Det är dessutom sedan några år längre preskriptionstid för brott mot Djurskyddslagen. Istället för två år är det idag fem år.

Såg just V75:s första avdelning. En rörd farbror, ägare till Åke Svanstedt tränade Redford Tuna fick sin första och hittills enda seger efter trettio år i travsporten. I sulkyn satt Jorma Kontio eftersom Svanstedt är avstängd av STC.

Jag tror att loppet kördes för Svanstedt. Det kan jag inte bevisa men jag tror det och jag har sett bra många lopp. Redford Tuna var f ö vårt villkor på systemet.

Innehavets betydelse

Svåranalyserad vinterbild från Irak

J.M.G Le Clézio fick nobelpriset i litteratur vilket jag saluterade här med ett halvsnorkigt; Äntligen! Sedan fick jag lite dåligt samvete. För när turken Orhan Pamuk fick priset så gillade jag faktiskt honom. Inte så där att jag sa; äntligen och verkligen menade det utan mer att jag hade läst flera böcker av honom som jag gillade skarpt.

Dessutom jobbade jag extra som manuskriptsmugglare till Turkiet under en tid i början på 90-talet. Där fick ni!

Jag antar att turkiska staten är tillräckligt inbilska för att suga in mig nästa gång jag landar i Istanbul. So be it. Men då vet ni varför.

Le Clézios: ”Allt är vind” håller jag därför på med och den är faktiskt klart läsvärd.

Jag tror att det finns en hund i den boken även om den bara springer förbi.

Gabriel nere på närbutiken kommer från Nuseybin eller rättare sagt Al Qameshli. Staden heter en sak i Turkiet och en i Syrien. Om det var Sykes-Picot eller nått annat snille som delade staden vet jag inte. En gång våren 1991 stod jag i ena delen och väntar på Jelal Talabani som skulle göra uppror men jag blev stoppad när jag sa att Talabani väntade på andra sidan.

Dr Fuad hade sagt det när jag ringde honom i London.

Ja, ja, men det var tungt att vända om den gången. John från BBC simmade över den jäveln vid Fish Harbour. Det borde man gjort istället.

Hunden och Gabriel var det. Gabriel är kristen och han vet att jag levt och arbetat några år i Irak så i morse fick jag några ord på vägen.

– Det är alltid bättre i Sverige. Lugnt och stilla. Inte som i Irak.

Gabriel gillar Spiken och Spiken gillar Gabriel.

Spiken föredrog vissa delar av Irak. Han kunde sitta och glo ut genom vindrutan i flera timmar på får och åsnor. Just här ser jag att han längtar in till korgen och värmen.

Vi brukade stoppa i Nuseybin. Spiken kollade katterna på restaurangen och sedan for vi vidare mot gränsen nere vid Ibrahim Khalil.

Jag vet inte om Gabriel ens har varit i Nuseybin. Men Spiken har varit i Garbriels födelsestad fast på fel sida.

Man ser på hans hållning på bilden att han tycker att det är lite väl mycket snö eller också har han precis missat den röda katten. Som var hans huvudfiende under de två och ett halv år han försvarade trädgården mot inkräktare. Det finns ett lätt defensivt drag i hans hållning som är lite ovanligt. Tujorna verkar också tillfälligtvis ha kroknat.

Jo, det här med elhalsband, elkoppel och allt vad det heter. Det är väl också ett tecken i tiden. Nu såg jag att de har något högfrekvent ljud som antagligen skär genom en hunds märg och ben.
Det finns koppel som ger stötar när man passerar vissa områden eller när ägaren trycker på fjärrkontrollen. Tillåtna att köpa och inneha men inte använda. Eller hur?

Det är något som hänt de senaste åren. Varje dag ser jag håglösa skockar med dagishundar som kasar runt i en snitslad bana i Tantolunden. Vareviga dag samma bana.

Jag träffar allt flera kastrerade hundar. Jag träffar allt flera hundägare som inte längre har sina hundar.

Allvarligt talat. Man ska ha allt och sedan inte ta ansvar. ”Strömma” hundar för att man inte orkar höra dom skälla eller vänja dem av med det.

Man måste ha en filosofi både för djur och för människor. Vi besökte några vänner som bodde i Princeton i slutet av 80-talet. Han var svensk och hon var från New York. De hade en katt. En fin vacker katt med världens mjukaste tassar. De var så mjuka att jag undrade var klorna blivit av. De hade de dragit ur.

Att ha hundar och katter kräver lite insatser.

Så vi kan lika gärna ta ett uppsamlingsheat. Om man inte har legitima skäl att använda en grisfösare så kan man väl kriminalisera försäljningen till sådana personer. Du får inte använda grisfösare i vanlig grishantering på en bondgård. Så varför ska du ha en eller få köpa en då.

Varför ska en hundägare få ha ett elkoppel hemma när de är förbjudna att använda dem.

Vad är nästa grej? En medicin som tillbakabildar stämbanden på hundar som man får ha men inte använda.

Visuella effekter

Jag har sökt i Sverige och utomlands efter ett urval av olika typer av ”grisfösare”. Det är inte lätt att hitta och jag anser mig ändå ha hyfsad erfarenhet av att rota runt på nätet.

Till sist hittar jag en bild som jag bifogat ovan och när det fanns en video hur en Longarm Pig Handler fungerar så måste man ju se den nedan.

Vänligen skicka bilder, gärna med tekniska data eftersom jag vill sätta mig in i ämnet ordentligt.

http://www.thelongarm.ca/videos.html

Kalla Fakta

Ska man säga grattis till någon efter gårdagens Kalla Fakta om travsporten så får man leta ordentligt. Jag tillhör nog den minoritet som både jobbat för Kalla Fakta och ägt travhästar(dock inte samtidigt).

Hästar är ingen obetydlig bransch i Sverige och dessutom har den växt kraftigt de senaste decennierna. Idag finns det cirka 300 000 hästar i Sverige och branschen omsätter 20-35 miljarder beroende på hur man räknar.

Mitt eget deltagande inom sporten är just nu mera blygsamt. Jag spelar ett V75 system tillsammans med min fru och några kompisar. Så har vi gjort i stort sett varje vecka sedan femton år tillbaka. Det är inte som Lotto att man väljer nummer utan man måste känna till mycket om hästar, kuskar, väderlek och en massa annat. Det är i allra högsta grad ett kunskapsspel.

Kort om vad som hände igår söndag, inte hände, borde hänt och inte kunde hända samt kanske mera intressant – varför det blev som det blev?

Vinnare V75 och de övriga travsändningarna innehåller ett inbyggt problem. ATG är både leverantör och kund. Levererar travlopp, access, dessutom under lång tid vilket nästan aldrig är bra ur journalistisk synvinkel. Dessutom är ATG en kund som köper reklam om jag inte missat något.

Det innebär att TV4:s travprogram i bästa fall är bra för spelarna. Sporten får hänga med på ett hörn. Travsändningens reportrar och programledare har oftast ett förflutet inom sporten, mera sällan som spelare och i stort sett aldrig som journalister.

Så att Vinnare V75 och de övriga programmens reportrar skulle granska sporten och för den delen spelet är otänkbart i djupare mening eftersom relationerna mellan ATG/STC och TV4 är som beskrivits.

Därför gjorde gårdagens Vinnare V65 söndags sändning sitt allra bästa för att torpedera Kalla Faktas program som sändes några timmar senare.

Travexperten,före detta tränaren och stjärnkusken Tomas Nilsson fick minnas att så kallade ”grisfösare” möjligen använts för femtio år sedan.Det var när den nu 61 årige Tomas Nilsson sprang i kortbyxor med en trähäst mellan benen och var tio år gammal eller något i den stilen.

Frank Nilsson är en mycket skicklig kusk, lärling och före detta anställd hos Åke Svanstedt, som var en av de anklagade. Frank Nilsson är tillika expertkommentator hos TV4 och i gårdagens Vinnare V65 sa Frank att han aldrig sett några ”grisfösare” under de 2½ år som han jobbade hos Svanstedt.

Alla hade sina roller medvetet eller omedvetet.

STC:s överveterinär Peter Forsberg sätter spiken i kistan på det ännu inte sända programmet genom att för det första understryka att den veterinär, Anders Dalenius från Mantorps travbana som Kalla Fakta låtit uttala sig inte förstått sina arbetsuppgifter som enligt Forsberg innefattar Dalenius arbetsuppgifter inte att leta upp lungblödningar på hästar innan tävlingar. Detta är enligt Forsberg, tränarens och dennes veterinärs uppgift och en sådan häst ska inte komma till tävling överhuvudtaget.

För det andra berättar Forsberg hur man för två år sedan fick en anmälning om att bl a ”grisfösare” användes hos Svanstedt. Forsberg berättar dramatiskt att man från STC då gjorde en så kallad oanmäld flygande inspektion med sju personer från STC som oanmälda dundrade in på Svanstedts gård och undersökte alla utrymmen, medicinskåp och förhörde både Svanstedt och personalen.

Resultatet blev att man inte fann några oegentligheter överhuvudtaget.

Så ingen grisfös har använt på femtio år, veterinären som kritiserar STC har inte förstått sina arbetsuppgifter som banveterinär enligt överveterinären Peter Forsberg och till sist; Åke Svanstedt har kontrollerats och befunnits ren. Att en f d anställd säger att han sett att man använder så kallad grisfösare växlas galant med att Frank Nilsson f d anställd och lärling, och nyligen slutade hos Svanstedt, säger att han inte sett grisfösare användas under de drygt två och ett halvt år han jobbade hos Svanstedt.

Det här är förutsättningarna inför programmet som också läckt av TV4 via trailer som används dels som reklam för programmet, dels som kombinerad försöksballong och metkrok för att pejla stämning ”i branschen” , samt inte minst locka fram flera källor inför programmet.

Programmet börjar tjugo minuter över sju på kvällen och när det är slut skakar jag uppgivet på huvudet.

Inte så mycket för att programmet var dåligt. Det var det i och för sig men jag vet också vad det innebär journalistiskt.

Den allmänna uppfattningen efteråt är i princip tummen nedåt från resten av media. Sofia Hartung före detta arbetsgivare Expressen är knäpptyst. Aftonbladet skriver om en före detta TV4 direktörs kontrovers med tränare Petri Puro. Det är så närma man kan komma. Två grupper talar dock med klar stämma.

Den ena gruppen är unga hästintresserade flickor som chattar flitigt i frågan. Många är upprörda. Hur kan man behandla hästar på detta sätt.

Den andra gruppen är nog något förvånande de riktiga höjdarna inom sporten. De är försiktiga, vaksamma.

Kanal75 följer nämligen upp Kalla Fakta med en paneldiskussion* där STC:s generalsekreterare Ulf Hörnberg, överveterinär Peter Forsberg igen samt Sveriges och en av världens mest respekterade travtränare och kuskar, Stig H Johansson deltar.

Hörnberg säger att programmet visar på "otäcka missförhållanden" men att svenska hästar generellt mår väldig bra.

Stig H Johansson uttalar sig på följande sätt:

”- Inga hästar som mår dåligt och det gör de säkert om de misshandlas skulle prestera.”

När Stig H Johansson talar så lyssnar travvärlden. Rykten om hundmedicin, elda i halmen för att hästar ska resa sig, grisfösare och en del annat har cirkulerat i travvärlden under lång tid. Många av de stora tränarna har det snackats om. Utom en och det är Stig H Johansson.

Just ifråga om Stig H Johansson gör Kalla Fakta sitt största strategiska misstag. Det är synd för den ankan simmade inte dåligt från start.

Stig H Johansson berättar att man intervjuat honom i en timmes tid från Kalla Faktas sida inför programmet men att han överhuvudtaget inte funnits med i det program som sedan sändes. Han säger vidare att han blir lite förvånad för han tog upp både sådant som var bra och dåligt inom sporten.

Hade TV4 ”tagit en taktisk rygg på” Stig H Johansson och dessutom gjort sitt journalistiska jobb så hade resultatet blivit ett annat. För jag är helt övertygad om att Stig H Johansson aldrig skulle ha lagt fingrarna emellan ifall han konfronterats med bevis på regelbrott eller dåligt djurskydd inom travsporten. Stig H Johansson är ingen korgosse, men att påstå att han skulle ha behandlat hästarna illa tror jag inte en enda person skulle ens fundera över i travvärlden. Det är nämligen precis som Stig H Johansson uttrycker ovan. Så om Stig H Johansson sagt vad han nu sa, nämligen att hårdare straff i form av längre avstängningar för de som hela tiden åker på drivningsstraff, så hade det kunnat bli en fjäder i hatten för TV4 reportern Sofia Hartung, fotografen Veronica Kindblad och Kalla Faktas redaktion som inom parentes verkligen behöver lite "up beat" komp. efter skandalen med Tron Sefastsson.

Nu blev Stig H Johanssons roll en annan.

TV4: s Kalla Fakta gapade tyvärr över mycket och större delen av kakan smulades sorgligt nog sönder på mattan medan programmet tuggade på och presenterade en strid ström av förmenta sensationer.

Kalla Fakta inslaget framförde ett antal grova anklagelser. Det har blivit allt vanligare med den här typen av ”mängdrabatter”, alltså man staplar folk som framför en någorlunda gemensam kritik och de som ska balansera kritiken eller bemöta den är svagpresterande som likt, Stig Hägglund, STC:s djurskyddsansvarig stod och stammade som en skolpojke när reportern Sofia Hartung konfronterade honom med olika anklagelser och frågor. Man utesluter också de som kan balansera frågeställningarna. Man vill istället från Kalla Fakta redaktionen ha en polarisering av debatten och skärper därför upp konflikten i inslaget. Det funkar fint om man har på fötterna. Jag har några gånger själv tagit till storsläggan och ritat mitt namn under artiklar där jag utmanat och där jag visste att ifall jag haft fel på minsta lilla kommatecken så hade jag 50 advokater med hörntänderna begravda i nacken som ett brev på posten. I sådana lägen gäller en enda sak. Man måste ha bevis. Det räcker inte med en hattifnatt i rånarluva. USA:s kvalitetstidningar(Washington Post och New York Times) har en grundprincip. Det ska vara två av varandra oberoende källor till att börja med. ”Mängdrabatter” innebär i stället en person som säger att det piskas för mycket på hästarna och en annan i rånarluva som säger att Åke Svanstedt använder grisfösare i sin träning. Dessa blir var och en för sig inte ett fullgott bevis men två halva bevis ger ett helt bevis i den moderna snabba, kostnadseffektiva mediavärlden. Den här typen av förenklad staplingsjournalistik med "mängrabatt" är direkt förödande för varje seriös och granskande journalistik.

Så vad ville programmet bevisa egentligen.

Ja, titeln på inslaget i Kalla Fakta kan väl tjäna som en illustration ”Travsportens dolda Djurplågeri”.

Programmet började med att räkna upp en massa statistik, som att; travspelet omsatte nästan tolv miljarder förra året etc.

Sedan klipper man in Stall Rosas, Dennis Ek som i och för sig är en rolig jävel, udda typ och en frisk fläkt i travsporten. Han säger att man i princip kan piska en häst hur mycket som helst under en tävling och efterlyser mer regler för den saken. En speedad veterinär klipps in efter Dennis Ek. Han är på banan och reportern Sofia Hartung följer honom ivrigt som en hund. Banveterinären Anders Dalenius är upprörd och Sofia behöver inte ställa så många frågor. Klatschiga pratminus som, ”-jag är en galjonsfigur”, ”gisslan” etc formligen forsar ur Dalenius. Det ser ut som om han väntat länge på att någon ska sticka mikrofonen under näsan på honom eller också är han bara glad och upplivad eftersom han vet att hans tid är kommen. Kalla Fakta ska äntligen göra en granskning av travsportens dolda djurplågeri. Det är här han låter allt rinna ur sig totalt aningslöst. Lungblödningar och munskador fladdrar som höstlöv i vinden.

Låt oss börja med Dennis Ek. Han driver liten travrörelse på Munsö utanför Stockholm och dessutom Stall Rosas hemsida och är en av de roligaste skribenter som finns i Sverige alla kategorier. Ibland brinner hans som en majbrasa och då brukar han efteråt få be halva världen om ursäkt men jag missar sällan hans Fredagsbrev**

Det Dennis säger är helt rätt. En kusk kan piska en häst hur mycket som helst. Exakt hur TV4 saxade ut Dennis pratminus vet jag inte. Intervjuade de Stig H i en timme och valde bort honom så kanske de intervjuade Dennis längre eftersom han fick komma med.

Det Dennis pratar om är att kuskar ibland kan driva sina hästar hårt, ta ett kalkylerat bötestraff och kamma in en saftig segerbonus. Men det är inte så att man kan piska en häst hur mycket som helst. Jo, man kan äta arsenik också. Problemet är att man dör efteråt. Teknisk sett så skulle en travkusk under ett travlopp som varar i en eller två minuter hinna piska sin häst om han är rapp i armen upp till hundrafemtio gånger.

Den hästen skulle för det första inte springa en meter och kusken skulle bli avstängd på livstid.

Så vad snackar Dennis om. Det handlar om stora lopp.

Jag har själv varit på ett antal storlopp, bland franska Vincennes storlopp Prix D’Amerique och Svenska Elitloppet som tillsammans med USA:s Hamletonian och någon till anses vara världens största travlopp.

Under Prix D’Amerique är det inte ovanligt att kuskarna redan innan loppet startat dragit på sig böter på flera hundratusen kronor.

Det kan gälla att de stört någon annan häst redan i volten eller gjort något formellt fel.

Sedan kan det bli mera böter för felaktig drivning under loppet, trängning med mera.

Säg att en kusk får böter på 300 000 svenska kronor före och under det här franska loppet men vinner kusken loppet och tar hem 500 000 Euro i förstapris så är allt förlåtet. Ägarna får pengarna och en viss procent går till kusken och jag skulle vilja se den ägare som inte betalar kuskens böter efter en seger i Prix D’Amerique.

Samma sak med Elitloppet även om prissumman är något lägre.

I Sverige körs tiotusen travlopp per år. Men alla lopp är inte lika glamourösa. Som ikväll på Mantorp i nionde och sista loppet där förstapriset är 5 000 kronor. Kuskarna får pengar om de kör in vinstpengar vanligen 5-15 procent. Om kusken får tio procent vid vinst i kvällens lopp så blir det 500 kronor. Skulle han använda pisken för mycket och inte vinna så kvarstår böterna som kusken får snällt betala ur egen ficka.

Även om det utdöms hårdare bötesstraff för felaktig drivning i lopp med större prissummor så kan det ändå vara mera kännbart för den som driver felaktigt ifall denne stängs av under en längre tid.

Det finns lopp där det lönar sig att ta till pisken lite extra under förutsättning att hästen svarar på behandlingen. Tro nu inte att begreppet använda pisken betyder att kusken drar till med full kraft över hästens bakdel. Ingalunda. Då skulle med stor sannolikhet hästen galoppera direkt.

Reglerna kring drivning är mycket noggranna. I loppet får man bara använda pisken för korrigering. De sista 400 meterna tillåts lätt och enstaka drivning med spöet.

I programmet talades det indignerat om STC:s busliga. En statistik över de kuskar toppar ligan presenteras.

I Kalla Fakta utpekades tre kuskar som samtliga också är framgångsrika tränare. De tre är Fredrik B Larsson, Robert Bergh och Lutfi Koljini. De ledde den här ligan enligt reportaget. Man fick intrycket att dessa var storpiskarna själva.

Nu hör det till saken att den så kallade "Busligan" inte bara innehåller böter för felaktig drivning utan också böter av alla möjliga andra orsaker som att man vid voltstart ej kunnat hålla sin plats så kallad ”illa ledd volt” vilket kan vara kurskens fel eller hästens beteende, men det är av naturliga skäl kusken som får böta. Det kan till och med var så att drivningen är en mindre del av böterna. Men busat enligt reglementet har man gjort fast det kanske drabbat konkurrenterna snarare än hästarna.

Hur som helst, ifall Kalla Fakta hade koncentrerat sig på denna fråga så hade de kanske kommit någon vart med sitt avslöjande. En bit in i programmet försöker de dra in Norge i debatten. En norrman får berätta att i Norge använder man minsann ingen pisk alls.

Det stämmer bra. I Norge använder man tömmarna vilket bland annat borde leda till fler munskador eftersom tömmarna slutar i munnen.

På punkt efter punkt så faller de olika delarna sönder i programmet.

Alldeles i början av Kalla Faktas program dyker en travprofil, tränaren Jan-Åke Hoas upp med en 4 årig häst som skall gå till slakt eftersom ingen vill ha den. Som människa blir man tårögd. Kan tänka mig att de stått och snörvlat i klipprummetpå Kalla Fakta, Fan, det är starkt det här. Vi tar med det. Problemet är att hästen ifråga köpts för att bli stjärntravare. Enligt uppgift för en miljon kronor i från USA. Några andra detaljer får vi inte veta. Det antyds att hästen drivits fram för tufft. Hästen hamnade till sist hos Hoas och var då i dålig kondition, mager och eländig.

Nu hade den lagt på hullet och ska slaktas.

Hästen var helt enkelt inte gjord för att tävla på travbanan, menar Jan-Åke Hoas. Den var nervös och fick diarré i transporter, hade nervösa problem och dessutom hade den ett kroniskt hjärtfel.

Av vinklingen kunde man tänka sig att det här ödet delade hästen med alla tiotusentals travhästar som inte duger som elittravare. Det sägs också.

Så är däremot inte fallet i verkligheten.

Djurskydd är svårt. Man kan tycka att ägarna kanske gjort fel. Att de kanske forcerat hästen eller att tränaren gjort det för att glädja ägarna och sedan gick det fel. Det finns säkert sådana fall.

Men den bevisning som lades fram här stödde tyvärr inte den tanken. En häst med svårt hjärtfel kommer antagligen att få ett bra liv i en hage. Men vem vill ha en häst i en hage? De flesta vill kunna rida, hoppa eller använda hästen som travhäst. Att bara ha en häst i en hage är inte normalt.

Men tanken föresvävade mig plötsligt. Alla som haft barn vet att en del hamstrar åker iväg till det där fina Salladslandet där de äter sig tjocka och friska och sedan leker med sina hamsterkompisar eller ta hunden som blivit gammal och vilar upp sig på Solgläntans Pensionat där benen är särskilt saftiga.

Kanske skulle man ha ett hem bara för de här hästarna. Så vem skulle betala för det? Tja, det kunde vara en del av försäkringen, en Pro Bono, ett slags hästarnas pensionat, fast på riktigt.

Det finns idag massor med före detta elittravare och även sådana som inte tillhört eliten som fungerar som ridhästar, avelshästar, fölston, eller bara går och sprätter i hagen.

Men djur som lider måste man avliva. Det är aldrig roligt men nödvändigt.

Men Kalla Fakta dundrar på i en helt annan riktning.

Vi får veta att så här är det. 4 åringen är bara en i mängden:

”-Den här hästen är långt ifrån unik. Majoriteten sållas bort på vägen.”, trummar Sofia Hartung och TV4 oförtrutet vidare.

Läs ovanstående citat noga.

Man får genast intrycket att mer än femtio procent av alla travhästar slutar, sönderstressade, avmagrade, med magsår, hjärtsjuka och med diarré på avlivningskliniken. I andra änden sitter en rad cyniska tränare och ägare som bara vill ha prestationer, resulat och ”value for money”.

I stort sett varenda travhästägare vet att det är mycket liten chans att deras häst ens kommer till start. Det ingår i den krisberedskap man skaffar sig som hästägare.

Att framställa det som i TV4 och Kalla Fakta är en skandal och fräckt mot alla uppfödare, tränare och hästägare som jobbar under usla villkor för at bidra till svensk travsport som trots allt av någon märklig anledning tillhör världens främsta.

I TV4: Kalla Fakta pumpar man på med statistik; var femte häst under oktober kunde inte starta på grund av skador. Lika många lider av magsår. Enlig veterinär Dalenius har tio procent akuta skador i munnen och 70 procent har haft det.

Man ska då komma ihåg att när Kalla Fakta boxat ihop sitt avslöjande så har de ratat en timme lång intervju med Stig H Johansson. Åke Svanstedt frågade de om han använde grisfösare så honom kan de inte använda som intervjuobjekt eller stämma av uppgifterna från olika eldsjälar.

I morse kommenterade både Peter Forsberg och Stig H Johansson uppgifterna om magsår och skador i munnen. Enligt Forsberg och Johansson så är det ovanliga skador. Forsberg hänvisar till utredning gjord på Wångens travskola som visar att 2½ procent av hästarna(travare, kallblod och russ) uppvisade förändringar på slemhinnor i magen.

Orsakerna kan vara flera. Dels naturliga parasiter och även fodergivningen och då speciellt grovfodrets fördelning om måste spridas ut jämt över dygnet.

Det här är så pass stora skillnader att någon måste fara med osanning eller överdriva kraftigt.

Men i Kalla Faktas program trummar man glatt vidare med fler osubstansierade påståenden.

Man tjatar vidare om lungblödningar och säger att hästar tvingas tävla barfota. Det senare får man att låta som om det vore någon form av avancerat djurplågeri.

Enligt STC är det mycket ovanligt med lungblödning bland hästar och dessutom måste de friskförklaras av en veterinär innan de får starta igen. Blod i andningsvägar på hästar kan uppstå av helt andra skäl. Vid ansträngning uppstår ibland ungefär bristningar i delar av luftvägarna, något som normalt självläker helt utan problem. Blodsmak i munnen upplevs också bland människor som både motions- och elitlöpare. Ibland få hästar också grus eller småsten uppkastad av en framförvarande häst. Detta kan orsaka ett mindre sår i näsan på hästen. Men det handlar inte om lungblödningar.

Partiet med tränaren Åke Svanstedt visar med stor tydlighet hur dåligt man hanterat en ganska unik möjlighet att granska en av våra stora folksporter.

Om Åke Svanstedt eller någon annat svensk tränare använder så kallad "grisfösare" så skulle den tränaren garanterat fått sluta som tränare. Inte bara just nu utan på livstid. Det är alla överens om.

Den saken borde TV4 reportern Sofia Hartung också varit klar över när hon kasar över till Åkes stalldörr en tävlingsdag när han är som mest stressad och dessutom kör lopp. Hon är där för att fråga honom om Saken.

Åke svarar snällt på frågorna. Han säger att han inte använt grisfösare i träningen. Det är ett klart svar från Åke. Nej. Han säger också att någon måste ljuga som anklagar honom för en sådan sak.

Så Sofia går iväg men återkommer en stund senare till stalldörren. Hon tror att Åka liksom ska småtjattra med henne lite mellan loppet och värmningarna av hästarna som görs just för att hästarna inte ska får skador.

Den tanken är som att kliva in på TV4 Nyheternas huvudsändningen och starta utvecklingssamtal med nyhetsankaret Bengt Magnusson mellan inslagen. Jag är helt övertygad om att han inte skulle uppskatta det.

Speciellt inte om samtalet handlat om att Magnussons redaktion brukar ”vässa” sina nyheter regelmässigt.

Det hade Sofia vetat ifall hon haft djupare kunskaper om travsport och hästar.

Men den här gången tar Åke Svanstedt hennes mikrofon och hivar iväg den en bit.

Dumt, men rätt roligt faktiskt och typiskt Åke.

I Åkes ögon har Sofia Hartung kommit och slängt fram ett påstående om att Åke använder grisfösare i träningen. Åke vet att ifall hon kan bevisa saken så är han rökt inom travvärlden. Då får han överlåta hästarna till någon annans träning, Olle Goop eller någon annan av konkurrenterna. Hans livsverk kommer att gå om intet och bli totalt raserat. Villorna han byggt för sig och sina föräldrar blir värdelösa. Han ska göra vad då? Han är 50 år nyss fyllda och är idag Sveriges mest framgångsrike travtränare. 181 hästar i träning och i år har han redan kört in 27 miljoner kronor.

Men Sofia Hartung är inte bara där för att ställa en fråga. Faktiskt är hon där för att förstöra Åkes karriär, hans företag och ge hans anställda sparken. Då har hon lyckats med sitt jobb.

Kalla Fakta och Sofia har naturligtvis redan undersökt ifall hennes ”knäck” håller. Det är det första man gör på en redaktion nämligen. Man bollar upp en idé. "Ska vi inte ta upp djurskyddet inom travet. Jag har hört att Åke ”strömmar” sina hästar". Men det här med grisföseriet kommer nog inte från Sofia. Hon har av allt att döma ingen djupare relation till travet.

Det har däremot Ilse Österwall***

Hon driver en frilansbyrå och har ett mångårigt förflutet inom hästsporten. Dessutom är hon kritisk till mycket inom sporten. En orädd eldsjäl. Enligt Österwall så tar Sofia Hartung kontakt med henne och guidas runt på Solvallas olika delar och familjegården. Efter två dagars utbildning och information från Ilse Österwall och andra så har Sofia ett ordentligt gäng med telefonnummer till ”kritiker” och alternativa röster inom travet. Genom Ilse får hon bland annat kontakt med veterinären Anders Dalenius på Mantorp. Ilse beskriver själv det hela så här så här:

”Till saken hör att även Djurens Rätts hästintresserade etolog nyligen gästat Solvalla i mitt sällskap, inte undra på att Ronéus(veterinär på Solvalla SH:s anm) med flera börjar undra…Anders Darenius är en av många kontakter i nätverket, nu hjälps vi åt…”***

Varje erfaren journalist vet faran med att hamna i närheten av sådana här ”nätverk”. De drivs inte sällan av ett stort bankande hjärta där fakta och fiktion tyvärr oftsa blandas för att främja den övergripande "saken".

Som reporter på en redaktion som Kalla Fakta kan man inte kosta på sig att okritiskt rapa upp olika siffror utan att kontrollera ifall de stämmer oavsett ifall de kommer från en veterinär eller inte.

Jag har ovan redogjort för del av de problem som Kalla Faktas vällovliga idé raskt hamnade i.

Det kunde blivit ett bra reportage och det kunde inneburit en stor förändring. Vi vet fortfarande inte om svenska stortränare använder ”strömning”. Men Åke säger att han inte gör det.

Åke borde kunna få till stånd ett fett skadestånd men det spelar ingen roll. Är han oskyldig så har ändå hans heder tafsats på av Sofia Hartung och hennes redaktion på Kalla Fakta. Är han skyldig så lär Kalla Faktas program inte innebära någon skillnad mer än att Åke och andra kanske gräver ner grisfösaren längst bort i hagen.

Hur funkar då en grisfösare?

När hästen upplevs som loj och ovillig att ta i det sista som räknas så lägger man en svag ström på hästens bakdel tillsammans med spöet under träning. När hästen sedan i tävling känner av spöet så tar hästen i för att fly bort från den ström som hästen tror ska komma direkt efter spöet. Men i tävling är det ingen som har ström så effekten av tricket är troligen kortvarig om det överhuvudtaget fungerar.

Rykten har funnits inte bara om Åke utan många tränare. Det är en liten värld. Anställda tjänar ofta dåligt och jobbar mycket. De är hängivna. Någon kanske har kommit i delo med en tränare och chef, fått sparken eller anser sig ha blivit snuvad på något fagert löfte. De vill hämnas. Jag är övertygad om att redaktionen på Kalla Fakta väl känner till den här typen av människor som ringer eller skriver och har ”sensationella fakta” om det eller den.

Vad kommer detta nu att leda till?

STC gör en utredning. Jordbruksverket gör en utredning. Kanske kommer ett förslag om längre avstängningar för ”återfallsförbrytarna” som använder pisken felaktigt. Förbjuds pisken så tror jag tyvärr att vi bara kan se fler munskador.

Ska Sofia har stora journalistpriset för det här?

Nej, det ska hon inte. Hon ska be Åke om ursäkt och hoppas att han förlåter henne och hennes redaktionschef och ansvarige utgivaren ska skämmas.

Man kan inte ha anledning att tro och publicera något för att någon har sagt det med motiveringen att det som sagts är sensationellt om det vore sant. Då blir det apskit och det blev det igår i Kalla Fakta.

Det är inte bara en åsikt. Nu ska Åke bevisa motsatsen. Hans rörelse kan drabbas och den är inte liten. Är det här smällar man får ta så kommer flera att dyka upp i rutan och säga både det ena och det andra i rånarhuvor. De kommer att hämnas på sina före detta chefer och kolleger på bästa sändningstid och se till att deras verksamhet misstänkliggörs och går i putten.

Nu blev det inte Kalla Fakta utan mera Stryk Sanningen Sakta. Det var tråkigt. Men tråkigast av allt var att sanningen inte kom fram och att det kommer att dröja länge innan Kalla Fakta eller någon annan redaktion granskar travsporten igen.

Det finns bara ett enda kriterium för bra journalistik. Skriv vad fan som helst - bara det är sant!


*Finns som klipp på STC:S hemsida http://www.travsport.se/
**Stall Rosa och Dennis Eks Fredagsbrev: http://www.stallrosa.se
***Hovtramp och Ilse Österwalls hemsida http://www.hovtramp.se/