Boken vi väntar på och filmer som jag kan vara utan

Svartvit precis som filmen om Anders "Gäddan" ...Björck.

Ja hur ska det gå för dokumentären om Anders Björck på biograferna. Man blir mest intresserad av vem som finansierat filmen. Uppsala Läns festkassa kanske.

När svartvitt är inte alltid bra för att det är svart och vitt. En sepiadockis om Liza Marklund till nästa års Baggisgala kanske?


Jag tillhör antagligen en minoritet som inte förförts av Liza Marklunds bok ”Gömda”. Jag har inte ens läst den ska jag erkänna. När jag skulle uppdatera mig lite efter Irak äventyret så köpte jag däremot en annan bok som tydligen är en del i denna serie. Den hette "Asyl" och var sådär. Jag hade läst en massa om Marklunds framgångar men boken var en rätt enkel historia, eller det måste den ha varit för jag kommer faktiskt inte ens ihåg hur den slutade. Det var några scener med lite entreprenörskap på en skola i Peru eller Chile men mer än så; Blankt!

Liza ber nu om ursäkt, Uppriktigt dessutom. Fin gest. Talk is cheap! Hon säger att boken inte borde haft texten "en sann historia" på omslaget utan man skulle skrivit "bygger på en sann historia". Jesus!

Kan hon inte bara knipa igen foderluckan och dricka sangria eller vad hon nu gillar.

Jag antar att de som berövats en illusion väntar på att Marklund ska skriva en ny bok med titeln ”Den sanna historien som ”Gömda” byggde på” Den skulle jag läsa och sedan skulle jag köpa Gömda för att jämföra.

Liza Marklund försökte slå i K G Bergström att hon renoverade sin egen ägandes f d östtyska ambassaden på närmast av ideella skäl(arbetstillfällen för byggjobbare) och sedan kunde hon inte kunna bo där av säkerhetsskäl när allt var klart. Där någonstans tappade jag förtroendet för henne som människa.

Men hon är ett födgeni så hon hittar säkert på en ny rafflande utväg ur denna lite snåriga förtroendekris.

Under tiden får hon finna sig i att hudflängas och rullas i fjäder och tjära på svensk vis när man gjort bort sig riktigt ordentligt.

Tittade på Baggisgalan. Harriet fick pris. Det var hon värd. Resten av filmerna kommer jag inte att se. De verkade inte det minsta roliga eller för den delen intressanta. Varför? Jag vet inte. Antagligen verkar de alltför skitnödiga eller också tycker jag inte om film men det senare stämmer inte för när jag får tag på en bra rulle så vet jag hur det känns.

En sak jag noterade var att en del lärt sig att imitera Roy Anderssons gråskala. Det kan ju bära av någonstans. Frågan är var och varför?

Jag tycker att kräkbruden Robertsson i Rallybrudar kunde fått ett pris för hon var både snygg och bra och att det borde finnas en hel komediklass för några roliga rullar görs det ju ändå i Sverige som den där ”Bacon gör mig glad”. Den scenen såg jag på en annan gala. Den var faktiskt rolig. Scenen alltså. Var det förra året? De där små tottarna borde kanske fått ett barn - eller ungdomspris. Var det i vampyrfilmen? Det verkar dessutom som man måste vara könsmogen för att få ett pris. Där har jag en del inlägg.

Som helhet:

Halvvgäsp! Jo, Morgan Olofsson, förlåt Pålsson var kul. (Jag minns aldrig vad Tiffany heter)

Sedan kollade jag på en brittisk dokumentär. "Den Brittiske Kirurgen" tror jag att den hette. Handlade om en brittisk kirurg som hjälpt kolleger i Ukraina i femton år på frivllig basis. Nu skulle han göra en livsfarlig hjärnoperation och gick till järnaffären och köpte en borrmaskin. Där kan vi tala om bra film.

Att runka framför en mobiltelefon verkade by the way vara en av starkare scenerna i en film som nominerats till Baggegalan själv. Köp den filmen och se den brittiska filmen så förstår ni varför vi måste skaka liv i Bergman igen. Läste om någon som skrapade lite hud från sin hunds öra och skickade det till den där klonfejken i Sydkorea. Man vet aldrig!

Man borde genast undersöka Dramatens källare. Har vi tur så har Börje varit igång med balsameringsväskorna eller nått jäkla litet DNA borde väl finnas. Nu kom jag på att Stina Ekblad var urtrist också.

Vad jag själv tycker om? Fisscenen i Fanny och Alexander är Börjes definitiva höjdare och Fula, Skitiga, Elaka(Brutti) av italienaren Ettore Scola från 1976 är fortfarande ett oöverträffat mästerverk. Den senare kan jag se lika många gånger som Hobart gjort filmer jag aldrig kommer att se.

Visste ni att Clintan gjort fantastisk filmmusik. Komponerat alltså. T ex i nya filmen Changeling. Där kan man tala om en mångfacetterad talang som rätt många spottat sig trötta på genom åren.

Men det börjar bli tyst i klassen nu.