söndag 25 januari 2009
Prix d´Amerique
FOTO: ZABA
Triton Sund...
Det finns konstiga sammanträffanden.
Min svåger blev förälskad.
Han hade tittat in i ett par vackra ögon och sedan var det kört.
På något sätt övertalades Carina också att bli förälskad hälftenägare.
Svågern tränade hästen ute på Mälaröarna. En liten envis fuxa.
Det fanns många fina minnen med den hästen. Hon vann sex lopp i karriären. Bland annat ett V75 lopp.
Jag kommer ihåg fjärde starten speciellt.
VHS-bandet i bokhyllan ska väl överföras på CD nuförtiden.
Eskilstuna 16 augusti 1998. Erik Svensson höll i tömmarna. Det blev galopp direkt. Den lilla röda damen tappade humöret och dagen var förstörd.
Loppet fortsatte. En häst med det skräckinjagande namnet Forza Maffia tog ledningen. Den lilla röda galopperade fortfarande vildsint hundra meter efter de övriga.
Humöret var nere för det var tredje galoppen i rad. Skulle anmälningen skickats till Täby istället.
Efter tusen meter syns det fortfarande bara en prick långt bakom de övriga. Sedan måste det ha hänt något överjordisk med den lilla röda som börjar tugga sig ifatt resten av gänget sakta men säkert. Femhundra kvar och den lilla röda tuggar vidare nu ansluten. Kanske en slant i alla fall tänkte tränaren vid staketet.
Plötsligt var den lilla röda på väg vidare framåt ilsken som ett bi. När mållinjen skars så skiljde det en halv längd och den lilla röda vann loppet. Det loppet har jag sett hur många gånger som helst.
”Ponnydags” hette en teveserie som svärfar gjorde för SVT 1969. Olle och Yvonne Lindström kontaktades.
Idag fyrtio år senare startar deras något större häst Triton Sund i Prix d’Amerique.
Svågern pratade trav med Olle och Yvonne på Östertorp. Intresset väcktes.
2001 var Carina och jag i Paris detta veckoslut. Då låg Triton Sund i magen på mamma Jade Sund ute på Eriksund. Olle och Yvonne hade ingen aning om att de åtta år senare skulle starta en häst på Vincennes och dessutom i Prix d´Amerique.
Vi stötte ihop med Olle och Yvonne som var nere för samma sak. Prix d´Amerique.
Den lilla röda hade en månad tidigare vunnit V75 i Örebro på en iskall vinterbana med Jorma Kontio och Spiken var ett år och hemma hos svärmor och svärfar. Vårt hästägar humör var på topp.
Jag minns att det var sällsynt råkyligt de där dagarna. Vi åt löksoppa vid Centre George Pompidou och drack rött vin. Det var Carina, min syster och svåger från Skåne och Olle och Yvonne.
Varenne vann det året och den 6 april samma år föddes en liten fölunge som döptes till Triton Sund. Jag har fortfarande kvar det röda, vita och blå askfatet hemma ”Prix d´Amerique Fabio Lucci 2001” står det.
-Kan vi få köpa det, sa vi efter Prix d´Amerique gått av stapeln.
Hovmästaren stirrade på oss och utstötte en klassisk fransk fnysning.
Om några timmar är det dags för det lilla fölet, nu en mäktig hingst på trehundrafemtio kilo eller så att delta i världens kanske mest prestigefylla travtävling med en av världens bästa kuskar, Örjan Kihlström.
Idag vid halv fyratiden sitter Yvonne i Paris. Hon har säkert rökt ett par askar redan om jag känner henne rätt och i Kungsberga sitter svåger, svärmor och Olle och ser loppet på tv.
18 hästar startar ute på Vincennes över lång distans som också innehåller en mäktig backe.
Allt kan hända. God tur!
Idag går också Helen A Johanssons lopp på Vincennes. Det gör det varje år. 1995 vann hon som första kvinna någonsin Prix d´Amerique med Ina Scot. Två år senare var Carina och jag nere och hälsade på vänner innan jul. På väg ut till Vincennes påstod taxichauffören bestämt att Ina Scot loppet var uppgjort. Det hade liksom aldrig hänt annars.
Fransmännen var tredubbelt förkrossade 1995. Att en utlänning vann Prix d´Amerique var eländigt. Att det dessutom var ett sto och en blond kvinna i sulkyn var en alltför svårtuggad karamell för alla Jaques och Phillipe.
I tidningarna fanns skämtteckningarna redan dagen efter Helen Ann Johanssons vinst i Prix d´Amerique 1995:
En hustru till en maniskt zappande fransman framför teven:
-Det spelar ingen roll Pierre vilken kanal du väljer. Det är ändå en kvinna som vann Prix d´Amerique.
Idag hoppas vi på Triton Sund eller Opal Viking. Men mest på Triton Sund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag hoppas på Guiseppe bi ,från stallet jag jobbar. Eller Exploit caf. Båda är efter en stallets fina hingstar, Toss out. Vi har även Guiseppe bi s mamma här hon är i år dräktig med Self possesed. Här på scuderia Biasuzzi håller vi tummarna..
Bättre sent än aldrig finns det visst något som heter...
Läser din blogg ofta men måste helt ha missat just detta inlägg.
Ikväll startar han igen. Triton. På Solvalla. Jag kommer vara där.
Pratade förresten med svärmor idag. Hon var här och pallade äpplen!
Hälsningar från Marie Nilsson (fotograf ZABA) med en liten tår i ögat efter att ha läst om Yvonne och co. Tiden läker inte såren.
Skicka en kommentar