Gröning och De Fyras Gäng

Lotta Gröning är debattredaktör på AB.

I fredags hade hon tagit in en debattartikel som passar hennes egen volym perfekt.

Den var sammanställd av den alltid lika noggranne kamrat Anders Darenius, Sara Asterborg på Djurens Rätt, Sven Stenson på Djurskyddet Sverige och till sist Shalini Persson företrädande Jurist- och polisnätverket Djurens jurister.

Så här skrev Lotta Gröning själv den 3 december 2008 efter Kalla faktas djupanalys av travsporten:

”Laila ringde, hon var oerhört upprörd. ”Jag brukar spela på trav”, sa hon, ”det är bra för hjärnan, då får jag tänka lite.” Men nu hade hon tappat lusten, hon hade sett ”Kalla fakta” med reportaget om djurplågeriet inom travsporten. ”Jag önskar”, sa Laila, ”att kuskarna som slår sina hästar också får smaka på spöet.”

Reportaget i ”Kalla fakta” har varit nyttigt. Det är ingen nyhet att många travhästar far mycket illa. Däremot har ”Kalla fakta” fått oss att se vad många faktiskt blundar för. Självklart vet travfolk om att hästarna plågas. Att de börjar träna dem som ettåringar och att många är korv redan innan de fyllt tre år. De är slutkörda, sönderstressade och trasiga.
Elittränarna är ofta väldigt hårda. Jag hör många travhästägare – av den mjukare sorten – som drömmer om att få en riktig vinnare, men som drar sig för att skicka sina hästar till proffsen för träning. Alla vet att hästarna med stor sannolikhet kommer att köras sönder.

Väldigt många bryr sig inte. De slaktar bara hästen och köper en ny.

Men det finns också både kuskar och tränare som har hjärtat med sig i sporten – och hjärnan, ska jag väl tillägga. Där pengar inte är allt utan att vägen till framgång bygger på harmoniska hästar.

”Om jag vore stalltjej”, sa Laila, ”då skulle jag välja Järvsöfaks. Vilken häst!”

Så jag är inte så förvånad när jag sätter mig för att studera Grönings val.

Det är samma nivå på Darenius & Co som det brukar. Hästar faller döda ner hur som helst på tävlingsbanorna.

Man skulle ana att en redaktör möjligen skulle undra när och hur många men det här gänget har inga sådana moraliska betänkligheter precis som Gröning själv.

Det är bara att läsa ovan. Att sedan Grönings kompis, läsare eller rent av hon själv skulle välja just Järvsöfax är mer än roligt.

Den har verkligen fått jobba för havren både på banan och i avelsboxen.

15 år gammal , 215 starter, 518 avkommor och 20 miljoner bara i insprungna pengar. Det är inte många hästar som lyckats med det. Viking Kronos gjorde 14 starter och sprang in 6 miljoner.

Den här gången är Darenius ute efter skatterna. Staten ska satsa en del av 1,3 miljarder på hästforskning och bättre djurskydd.

Det är väl bra att staten satsar lite mer pengar på hästforskning och gärna vidareutbildning av Jordbruksverkets banveterinärer skulle jag vilja föreslå.

Jag vet inte exakt hur det går ihop med Grönings polare Mona och deras skattepolitik. Persson och Maggan Winberg var jätteglada åt de där 1,3 från spelkollektivet men när Maggan sen skulle tacka så blev det uppsträckning om den utbredda prostitutionen på Solvalla i stället. Så Gröning får nog svårt att övertyga sina partikamrater att de ska ge tillbaka pengar till hästforskningen.

Om den beskrivningen som Gröning, Darenius och hans nyfunna vänner stämmer så borde regeringen förbjuda travtävlingar.

Enligt de fyras gäng så är det vadhållningsekonomer och TV som stressar hästarna och veterinärernas arbetsordning och utrustning har inte ändrats de senaste 40 åren.

Det saknas statstik på hur hästarna mår enligt artikeln. Man har vidare ingen kontroll av träningen. Alltfler börjar ifrågasätta travsporten. Det är viktigare med nyheter om djurplågeri inom travet än ett OS silver i hästhoppning.

Artikelns budskap är att staten ska ge mer pengar till forskning kring djurskydd, driva frågan i EU och man flaggar för en propositions om ban- och tävlingsveterinärer i vår.

En ny djurskyddsutredning är på gång och där vill Darenius och hans kompisar ha in skrivningar om ban- och tävlingsveterinärer.

Återigen lyckas det här gänget sprida skit över travsporten. Vad är det som ska ändras? Var exakt finns det här dåliga djurskyddet. Nu säger Darenius att det inte finns statisk hur hästarna mår och att han använder 40 år gamla metoder. I Kalla fakta rapade han statistik så det stänkte om det.

Så vad exakt vill de här? Djurens Rätt säger så här: ”Trav- och galoppsporten innebär att hästar utsätts för lidande i samband med både träning och tävling.”

På sin hemsida tjatar Djurens Rätt vidare om detta. Jag antar att de och Anders Darenius har konkreta förslag på åtgärder.

Men varför får vi inte reda på vad de vill? Om de vill lägga ner travsporten så borde de vara lite tydliga.

Så det behövs mer forskning men de vet redan hur det ser ut och de behövs en massa regler för sporten men de kan inte berätta vilka.

Kan vi börja med det här med obligatorisk gastroskopi för att kolla magsår innan tävling. Står det fortfarande på dagordningen?

Jag menar om man inte vet hur det står till med hälsan, hur vet man då att trav- och galoppsporten utsätter hästarna ”för lidande”.

”Självklart vet travfolk att hästarna plågas”, skriver Gröning.

Nej, det vet de inte och det märkliga är att det verkar inte ens de fyra gäng veta. De skriver ju att det saknar statistik på hur hästarna mår i sin gemensamma artikel. Var det därför Darenius var tvungen att hitta på statisk i Kalla fakta.

I så fall borde verkligen staten ge honom en hacka så han åtminstone håller sig till fakta om det nu blir någon nästa gång. Det gäller f ö också i högsta grad Djurens Rätt.

Shalini Persson utbildar folk i retorik, konsten att övertyga.

Hon får gärna övertyga resten av sina kompisar och sig själv med att de kanske ska hålla sig till fakta innan de trumlar loss med:

”För den som vet hur de verkligen ser ut och att hästar störtar till marken och till och med dör under tävling blir uttrycken oerhört cyniska”.

Vilka uttryck?

Jo, en ATG slogan ”För att hästar ger allt”.

Det var just det. Den där statistiken. Som inte fanns. Det blev liksom inte ens en tummetott.

Självklart vet svenska folket att journalister ljuger, Lotta Gröning. Det är därför dom har svårt för pladderhattar som dig.

Länk till artikel:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article4805568.ab

Forskardrömmar del 2

Det ser ut att bli en solig dag i huvudstaden. Tyvärr har jag varit sysselsatt med hästens inre organ. Det har säkert smugit sig in en och annan begreppsförvirring eller smärre fel i nedanstående men i så fall hoppas jag på synpunkter.

Den frågan jag gärna skulle vilja ha svar på är hur många hästar som har magsår, och hur man definierar ett magsår. Men den kanske viktigaste frågan av alla är vad det beror på att hästar får magsår och vad man kan göra för att undvika det.

Först och främst så tror jag att alla som någon gång tränat häst blivit övertygad om att en häst presterar bäst i arbete om den är frisk och mår bra.

Det betyder att då hästen uppvisar ett beteende som är avvikande så betyder det att något inte står rätt till med hälsan.

Beroende på symptomens art ställer vanligen en veterinär som regelbundet sköter om en tränares hästar en diagnos, prover tas kanske och det kan bli nödvändigt att besöka en veterinär- eller hästklinik för specialistkontroll med röntgen, gastroskopi, hästtandläkare mm.

Det vore väldigt konstigt om träning av hästar vare sig det gäller trav, ridsport, hoppning eller galopp skulle innebära att ett par hundratusen hästar(det finns ca 300 000) i vårt land skulle lida av magsår. Om 70 procent plågas så innebär det att 210 000 hästar just nu har svåra plågor eller direkta obehag i sina liv. Det är där någonstans jag tappar kontakten med Anders Darenius och Djurens Rätts resonemang.

Jag hittade nyligen en artikel som rörde magsår hos människa skriven av Lars Räf, medicinsk redaktör för svenska Läkaretidningen 2004*.

Den utgjorde en hundraårig genomgång kring hur man sett på och behandlat magsår.
I Läkartidningen 1903 rekommenderades man bl a att titta på avföringen. Annars har magsår hos människa bland annat behandlats med diet, grötomslag, vismut, kirurgi, novoprotininjektioner, psykoanalys, antacida och till sist på 80-talet när Losec dök upp så revolutionerades behandlingen. En senare sammanfattning från 1997 gjord av Tore Leonhardt sammanfattar magsåret genom att föreslå att det inte är någon homogen sjukdom utan kan betraktas som ett syndrom.

Många olika orsaker alltså. Är det så inom hästsporten att en del nått till det psykoanalytiska stadiet?

Men jag alltså inte frigöra mig ifrån tanken att en mindre del av veterinärkåren är övertygade om det som jag och många i min generation fick oss till livs, nämligen att magsår huvudsakligen var följd av nervösa besvär.

Eller som Djurens Rätt föreslår. Sluta spela på hästar så blir alt bra!

Enkla lösningar på komplicerade problem.

Om svenska folket slutade spela på hästar försvinner med stor sannolikhet ett stort antal veterinärmedicinska problem, ca 70 000 travhästar och en hel flock veterinärer ska jag kanske tillägga.

Det finns också en annan sak som kan diskuteras och det är att en häst under ogynnsamma omständigheter kan utveckla ett magsår inom 24 timmar(Murray 1989). Det är ungefär den tid det tar att förbereda en häst för den gängse undersökningsmetoden när man kör man kör ner en tre meter lång kameraförsedd slang i hästens mage efter fasta. Ett slag cirkelproblem. Vilket skulle kunna bidra till att förklara varför man i vissa större undersökningar av döda hästar funnit en lägre frekvens av magsår. I en artikel publicerad 2000(bl a citerad i Travronden nr 98 efter Kalla faktas bottennapp) av Sandin, Skidell, Häggström och Nilsson redogjordes för fynd av magsår mellan 1924-1996. Studien omfattade 3715 travhästar och man fann magsår hos 17 procent av hela gruppen.

Sporten då? Ja, det är ju liksom så att sporten och spelet hänger ihop. Till och med när kallblodsägarna samlade vid korsvägen efter skogsarbetet i travets barndom kan jag misstänka att en och annan krona eller sup satsades.

Som jag tidigare nämnt så har Anders Darenius, Mantorptravets veterinär hänvisat dels till en undersökning från 2004(Kalla fakta) och dels en från 2006(Travronden nr 103). Enligt Darenius skulle 40 och senare 70 procent av alla travhästar lida av magsår eller magsårsbildningar.

Den första undersökningen från 2004 har inte återfunnit men det ska inte förnekas att det finns många olika undersökningar om hästar och deras magar.

Normalt om man är läkare eller veterinär och talar om vetenskap och undersökningar så här det till god ton och allmän artighet att man berättar vem, var och när en undersökning är gjord ifall man känner till det.

Ett skäl för detta är att andra som kan ha en avvikande uppfattning ska kunna bilda sig en uppfattning.

Darenius står över detta.

I Travronden nr 103 säger Anders Darenius i en helsidesinsändare att 70 procent av de undersökta hästarna i den svenska undersökningen har magsårsförändringar. ”Det är således högst sannolikt att många travhästar anmäls och tillåts tävla trots att de har magsår”, slår Anders Darenius fast.

Exakt hur han kommit fram till denna slutsats får vi inte veta.

Vi får veta att 80 hästar undersökts och att dessa kommer från nio olika tränare.

Där någonstans ringer det trots bristfällig information en liten klocka i mitt huvud.

Forskaren och veterinären vid hästkliniken i Färjestad, Håkan Jonsson och medförfattare Agneta Egenvall, den senare har arbetat främst med den statistiska delen av undersökningen, är nämligen de som gjort undersökningen på svenska travhästar. Den finns också publicerad i ”Equine Veterinary Journal, Volume 38, Number 3, May 2006 , pp. 209-213(5)”. Håkan Jonsson är starkt kritiskt till Anders Darenius i Travronden nr 98.

-Darenius idé om obligatorisk gastroskopi inför start på Mantorp är helt orimlig och inte djurskyddsmässigt försvarbar. Det skulle framkall mer magsår helt enkelt, säger Håkan Jonsson” (Travronden nr 98)

I Travronden försöker Håkan Jonsson förklara den ganska komplicerade problematiken med vad som är magsår och övriga definitioner på förändringar hos hästars mage.

Han pekar på två problem.

Dels hur man definierar magsår. Dels det faktum att för att kunna konstatera magsår så måste man låta bli att ge hästen mat under upp till 24 timmar för att sedan sticka ner en 3 meter lång slang i magen på hästen, vilket i sig kan framkalla magsår och magsårsliknade problem.

Det är väl känt att hästar kan förvärva magsår och magsårsliknande skador mycket snabbt. Exakt vad detta beror på är klarlagt men att foder, fodrets sammansättning och fodergivningen spelar stor roll vet man. Under ogynnsamma förhållanden kan hästar utveckla ett magsår på bara några dagar.

Det är också känt att hästens egenproducerade magsafter(främst saltsyra) kan vara en starkt bidragande orsak till magproblem eftersom hästen fortsätter producera syra även om den inte äter. Ett problem för den domesticerade(tama) hästen till skillnad från den vilda är att den hästen inrangerats i våra rutiner. Den vilda hästen sökte sig till varmare trakter eller svalt ihjäl när det blev vinter. Den vilda hästen smååt hela tiden regelbundet under somrarna. Den letade förmodligen också upp gräs som motsvarade dess behov. Men hund äter gräs men inte allt gräs. Ibland petar han bland grässtråna som den värsta konnässör. Så antingen är det gräset beskaffenhet och/eller dess sammansättning som attraherar honom.

Om Darenius sett en vildhäst på våren så skulle han antagligen haft synpunkter. Den hästbild som Djurens Rätt använder i sin nya broschyr som dömmer ut travsporten är ingenting mot hur en vildhäst skulle sett ut efter en tuff vinter.

Också Djurens Rätt har fått händerna på uppgiften att 70 procent av travhästarna skulle ha magsår.

I Travronden nr 103 går Anders Darenius till förnyad offensiv i en insändare och hänvisar till samma undersökning, alltså Jonssons/Egenvalls undersökning från 2006 som han påstår visar att 70 procent har magsårsförändringar.

Jag berättade i min förra postning i ärendet ”Forskardrömmar I” om hur en tjeckisk studie hänvisar till den amerikanska forskaren Nadeau et al 2002 Equine Vet J Jul 34: 475-478, för att skapa en gradering av olika påverkan i hästens mage. En liknande definition och skala har den svenska forskarkollegerna Jonsson/Egenwall använt sig av vid undersökningen 2006 som jag tidigare beskrivit. Jonsson/Egenvall hänvisar i sin undersökning till två amerikanska forskare Furr och Murray 1989. Furr och Murray skulle ha gjort en indelning graderas den undersökta fynd som görs i de undesökta hästarnas magar. Det är alltså härifrån som Anders Darenius ska ha fått sina 70 procent.

Jonsson och Egenvall har mycket noggrant redogjort för sin klassificering. Deras karakteristik är dock av äldre datum än ”Prevalence of Gastric Ulceration in Standardbred Race Horses in Czech Republic” MVDr Barbora Bezdekova et al. Publicerad i ACTA VET Brno 3 mars 2005, 74 59-65.

Den studien omfattade 54 hästar ”Standard bred race horses”. Under ”Examination procedure" skriver Bezdekova et al. Att man använt en anpassad version ett klassificeringssystem författat av Nadeau et al.2002. ”An adapted gastric ulcer classification system by Nadeau et al. 2002 was used.” Det system som Bezedekova använde sig nedan har jag översatt med hjälp av Jenny. Min insats är blygsam. Jag har lagt till ”sjukliga förändringar” eftersom det engelska uttrycket ”lesions” omfattar såväl skada som förändring. Därmed inte sagt att en förändring kan vara en skada. Om man blir av med huvudet så är det utan tvekan en förändring:

Bezdekova et al. 2006(54 hästar)

0 = 20 hästar, 37 %, normal slemhinna (inga organskador( sjukliga förändringar).
1 = 16 hästar, 29,6 %, ökat blodflöde eller ökning av vävnad på slemhinnan eller mindre än
fem enhetliga organskador (sjukliga förändringar).
2 = 14 hästar, 25,9 %, spridda/vaga/diffusa skador på slemhinnan, flerpunktiga/spridda
skador med eller utan ökad vävnadsbildning, mer än fem organskador (sjukliga förändringar),
ingen blödning.
3 = 4 hästar, 7,4 %, flerpunktiga/spridda organskador(sjukliga förändringar)., med förlust av ytlig epitel och
sjukligt förstorade kanter, mer än tio organskador, vag/diffus skada.
4 = 0 hästar, 0%, vag/diffus sårbildning på slemhinnan, skador på margo plicatus (en
skiljevägg mellan de olika slemhinnorna i hästens magsäck), med eller
utan blödning.

Jonsson/Egenvall delar in sin undersökning som följer:

0 = 24 hästar , 30 %, hade inga förändringar
1 = 22 hästar, 27,5 %, 1-2 lokaliserade organskador(sjukliga förändringar). Ingen blödning.
2 = 21 hästar, 26,2 %, 3-5 lokaliserade organskador(sjukliga förändringar). Ingen blödning
3 = 9 hästar, 11,2 %, 5-10 lokaliserade organskador(sjukliga förändringar). Ingen blödning
4 = 4 hästar, 5 %, 5 lokaliserade organskador med blödning eller mer än 10 lokaliserade organskador(sjukliga förändringar) utan blödning eller ett stort område med diffus förlust av ytepitel.

Som ni ser så finns det skillnader i de två undersökningarna. Som den uppmärksamme läsaren såg ovan så hänvisade Bezdekova och hennes forskarkolleger till Nadeau et al. 2002. Det skulle betyda att Nadeau varit huvudförfattare till en undersökning från 2002. Ingen skugga ska falla över Jenifer Nadeau. Hon har varit huvudförfattare till flera viktiga undersökningar. Jag har inte lyckats hitta någon från 2002 men det finns en undersökning där Frank Andrews står som första namn. Jenifer finns med som författare men det gör också en herrans massa andra. Likväl får man anta att det är denna undersökning som åsyftas.

Frank Andrews har jobbat tillsammans med Jenifer Nadeau. Båda är kända amerikanska hästforskare med rader av vetenskapliga arbeten. Nadeau har bla visat på fodrets betydelse(alfaalfa och losta(brome grass) där det förstnämnda spjälkar magsyra significant framför det senare.

Men i den aktuella undersökningen som jag åtminstone tror de tjeckiska forskarna syftar på i sin referens(Nadeau et al. 2002) heter: ”Comparision of endoscopic, necropsy, and histology and scoring of gastric ulcers”. Artikeln ifråga finns publicerad i Equine Veterinary Journal 2002, 34(5) 475-478.

Inuti undersökningen hänvisas till inte mindre tre olika klassificeringstabeller. Nu ska vi hålla i minnet att Bezdekova klargjorde att hennes forskargrupp gjort en ”adaption” av nedstående:
Table 1: Number/Severity (N/S) scoring system (MacAllister et al, 1997)

Gastric ulcer number score:
0 = No lesions**
1 = 1-2 localised lesions
2 = 3-5 localised lesions
3 = 6-10 lesions
4 > 10 lesions of diffuse (or very large) lesions

Gastric ulcer severity score:
0 = No lesions
1 = Appears superficial
2 = Deeper structures involved(lesions has greater depth than No. 1)
3 = Multiple lesions and variable severity(1,2 and/or 4)
4 = Same as No. 2 and has active appearance(active = hyperaemic and/or darkened lesion crater
5 = Same as No. 4 plusactive heamorrhage or adherent blood clot

Table 2: Practitioner´s simplified (PS) scoring system (Andrews et al. 1999)
Score Description:
0 = Intact mucosal eptithelium(can have mild reddening and or mild hyperkeratosis)
1 = Small single and small multifocal lesions
2 = Large single or large multifocal lesions or extensive superficial lesions
3 = Extensive (often coalescing) lesions with areas of apparent deep ulceration

Table 3: Histopathology (HSS) scoring system
Score Description:
0 = Intact mucosal epithelium (can have mild congestion and/or mild hyperkeratosis
1 = Superficial lesions involving mucosa only (ersion)
2 = Deeper lesions involving the mucosa, extending to the submucosa
3 = Deep lesions involving the mucosa, submucosa extending to the tunica muscularis

Studien ovan gjordes för att jämföra olika metoder och försöka utröna hur de olika metoderna fungerade för att upptäcka magsår eftersom det sedan länge varit känt att magsår och magsårnader är ett utbrett problem bland hästar.

23 ettåringar (mixed breed) undersöktes först med två metoder (Table 1 och Table 2) för att sedan avlivas varvid matsmältningsorgan undersöktes(Table 3).

Undersökningen visade att en del skador var lättare att upptäcka vid obduktion, t ex skador som var djupa men inte särskilt utbredda.

Hästarna fick inte foder 18-24 timmar före undersökning och inte heller vatten 4 timmar före undersökning. Mat gavs två gånger per dag vilket man påpekar kunde påverka förekomsten av magsår som hittade i samtliga hästar i olika grader.

Jag har varit i kontakt med Dr Martin Furr som är ena halvan av Furr and Murray 1989 och som används som referens i Jonsson/Egenvalls undersökning från 2006. Furr säger att metoden att dela in skador i olika grader(0-4) inte har någon klinisk betydelse utan enbart statistisk och ursprungligen för att se hur en del hästar svarade på behandling.

Hästar som har magproblem ska ha behandlingen mot sina problem det gäller alla hästar enligt Furr:

“There may be some discussion about the clinical significance of some of the very mild lesions, but the presence of various grading scales should not suggest any confusion.”

Men jag kan ändå inte släppa den här bredden I vad man kommer fram till.
Wångens undersökning av 43 blandade travhästar(varmblod), kallblod och russ har nämnts i debatten.

Genom gastroskopi kontrollerades hästarna i undersökningen. Slutsatsen var att varmblodiga travare lättare kan utveckla magsår än de andra två raserna(kallblod och russ). Många av tävlingshästarna var helt fria från magsår och ”de flesta hästar som var drabbade hade en lindrig form av magsår.”

”Tävlinghästar kan resa, tävla och få sina rutiner brutna ibland utan att det behöver resultera i en bildning av magsår”

Nu kan man ju självfallet säga att Wångens travskola är lite part i målet.

Men det som är intressant med Wången utredningen är kanske inte så mycket vad man kommer fram till. Materialet är rätt litet och dessutom blandat. Av hästarna så användes 33 hästar i utbildning och 10 i tävling. Av utbildningshästarna låg utbildningshästarna på den lägre delen av 0-4 skalan(Furr and Murray) 0 = 23 1 = 4, 2 = 5 medan tävlinghästarna fördelade sig 0 = 9, 1 = 1. Men när man börjar prata om 10 procent om en häst blir det lite overkill.

Det som verkligen är intressant är diskussionen om hästhållning och då kommer vi in på nästa del. I den här delen och den förra har jag försökt peka på en rad problem och tänkbara förklaringar till att en forskare kan säga att det är 2 procent magsår och en annan 100 procent.

Sanningen är att problemet är sammansatt liksom de flesta hälsoproblem.

Men hästens magproblem löses inte av att man visar tvååringar på bästa sändningstid som man påstår stressats sönder och ska slaktas som fyraåring sedan de piskats sönder och samman av hjärtlösa hästägare och grisfösande mörkermän.

Så vad vill vi ha? Tyckanden för 1000 kronor eller kollade fakta för 3000 kronor. Ja, eller något i den stilen.

*Magsårets historia, Läkartidningen 2004: http://www.lakartidningen.se/old/content_0401/pdf/74_80.pdf

**Lesions(organskador, sjukliga förändringar):
Because the definition of lesion is so broad, the varieties of lesions are virtually endless. They are subsequently classified by their features. If a lesion is caused by cancer it will be classified as malignant versus benign. Lesions may be classified by the shape they form, as is the case with many ulcers, which can have a bullseye or 'target' appearance. Their size may be specified as gross or histologic depending on whether they are visible to the unaided eye or require a microscope to see.
An additional classification that is sometimes used is based on whether or not a lesion occupies space. A space occupying lesion, as the name suggests, occupies space and may impinge on nearby structures, whereas a non space occupying lesion is simply a hole in the tissue, e.g. a small area of the brain that has turned to fluid following a stroke.
Some lesions have specialized names, like the Gohn lesions in the lungs of tuberculosis victims. The characteristic skin lesions of a varicella-zoster virus (VZV) infection are called chickenpox. Lesions of the teeth are usually called dental caries.
Finally, lesions are often classified by their location. For example, compare a 'skin lesion' versus a 'brain lesion'.

Forskardrömmar del I

Hus liksom hästar kan bli sjuka av olika orsaker!

Om man vill veta något om hästars hälsa så brukar man vända sig till de ställen som utbildar veterinärer och där det forskas kring hästar. I Sveriges heter den främsta institutionen på detta område Sveriges Lantbruks Universitet vanligen kallat SLU eller Ultuna. Det ligger utanför Uppsala och där finns en mångårig forskning samlad kring både häst och andra djur.

Förutom Ultuna utanför Uppsala så finns lantbruksuniversitetet (SLU) också på andra ställen i Sverige, nämligen i Alnarp i Skåne, Skara och i Umeå.

Sammantaget så utgör dessa lärosäten rimligen 90 procent av den samlade teoretiska kunskapen om hästhållning. Sedan finns det den praktiska kunskapen som av naturliga skäl är betydligt sämre dokumenterad. Till detta ska läggas kunskap på olika myndigheter och organisationer samt inom t ex foderindustri och andra specialföretag.

Dessutom finns det mängder av forskning runt om i världen och ett antal internationella veterinärmedicinska tidskrifter som publicerar nya rön inom veterinärmedicin.

I Sverige finns SLU också representerade på nätet med en modern och omfattande webbplats som bland annat innehåller vetenskapliga undersökningar. Det är rimligt att anta att de undersökningar som genomförts i Sverige vad gäller hästars hälsa borde finnas arkiverade just på SLU. När jag talar med Jordbruksverket så är Göran Åkerström där av samma uppfattning.
Så när det gäller vetenskapliga rön om akuta munblödningar, munskador, magsår och andra magåkommor, hovblödningar och andra skador som en häst kan få borde just SLU var det naturliga stället.

Anders Darenius, banveterinär vid Mantorp har den senaste tiden ett flertal gånger varit ute och talat sig varm för att djurskyddet varit eftersatt inom travsporten. Jag är övertygad om att Darenius är en trevlig prick. Men i det här fallet är det vad han säger som är intressant.

Här följer några av Darenius mer uppseendeväckande påståenden:

a) 40 procent av alla travhästar som tävlar och tränas för tävling lider av magsår(Kalla fakta)
b) Tio procent av alla travhästar har akuta munskador. 70 procent har haft det(Kalla fakta)
c) 70 procent av travhästar i träning och tävling påvisar magsårsförändringar(Travronden)
d) Lungblödningar är vanliga(Kalla fakta)
e) Hästar blöder ut munnen och näsan(Kvällsöppet och Kalla fakta)

Till detta kan lägga hovblödningar som bl a Djurens Rätt uppmärksammat. Hästar springer barfota och blöder på grund av detta.

Låt oss börja med det något som vi alla känner igen. Magsår. När vi pratar om magen så brukar vi prata om halsbränna, magkatarr, magsår, blödande magsår. Den vetenskapliga världen samlar man många symtom och kallar det för dyspepsi och har också något annorlunda benämningar på olika sjukdomstillstånd.

I den mer teoretiska världen för människor talar man om olika problem som halsbränna, reflexsjukdom(GERD), reflexsjukdom hos barn, dyspepsi och magsår.

Sverige ligger långt framme i den medicinska fronten när det gäller mediciner mot skador i magen. Losec m fl har sedan slutet av 80-talet varit en storsäljare för Astra Zeneca.

Det innebär att när Anders Darenius talar om magsår så associerar vi i olika grad till de obehag vi själva har eller har haft i magen. Allt ifrån magknip till blödande magsår, dyspepsi och magsår.
Problemet är att när Darenius talar om hästar i träning och tävling och nämner magsår så implicerar han att det skulle vara beroende på träning för tävling eller tävling i sig som förorsakade magsår alternativt att många hästar tävlar med magsår.

Anders Darenius är banveterinär och pratar dystert om ”dolda skador” som han inte kan upptäcka direkt i samband med tävling. Den genomsnittlige tittaren som inte lusläser publikationer från SLU(Svergies Lantbruksuniversitet), American Journal of Veterinary Research, Equine Veterinary Journal m fl tror följaktligen att dessa skador och problem a priori är att hänföra till travsportens slavdrivarmentalitet gentemot hästarna inom sporten, d v s det djurplågeri inom travet som TV4:s Kalla fakta gett sig fan på ska stå präntat i pannan på svenska folket.

Det har varit känt under långt tid att man i hästars magar kan se irritationer och förändringar. Exakt vad detta beror på har varit föremål för en intensiv forskning under många år. Generellt kan sägas att man kommit en bit på vägen men verkligen inte kunnat klarlägga exakt vad som gör att så många hästar uppvisar förändringar i magen, grovtarmen och matstrupen. Det gäller vidare alla hästar, ridhästar, galopphästar, hopphästar, dressyrhästar och travhästar och till och med föl och fölmärrar. Föl? Jag enligt den internationellt kände forskaren inom veterinärmedicin amerikanen Dr Frank Andrews* drabbas 25% till 50% av fölen av var som på fackspråk kallas Equine Gastric Ulcer Syndrome (EGUS). Omfattningen och förekomsten gör dock att man hittills inte kunnat slå fast exakt vad detta beror på samt ifall det är en helt eller delvis naturlig del av hästens matsmältningsprocess. Men det är också som vi ska se i allra högsta grad en frågan om definition.

Istället för att visa lite vetenskaplig insikt och ödmjukhet inför ett problem vars omfattning är historiskt outredd dundrar Anders Darenius på och försöker chockfrälsa människor som inte vet vad han talar om men som känner stark oro inför vad han säger.

Det är inte bara vetenskapligt ohederligt utan djupt oetiskt. I sin senaste insändare i Travronden 103 talar han omväxlande om ”magsårsförändringar” och ”magsår”. Som vanligt utan närmre definition.

Människor är inte hästar. Det vet Darenius. Ändå försöker han upprepade gånger få tittare och läsare att tro på att de flesta hästar som tränas eller tävlar har magsår likt det magsår vi som människor har och detta åsamkar oss(människor och hästar) svåra smärtor och kan var rentav livsfarligt ifall vi inte kommer under behandling. Saken är betydligt mer komplicerad. Så har t ex äldre människor ibland magsår utan att veta om det. Det säger jag bara som uppvärmning alltså.

Får hästar magsår? Absolut. Men saken är lite mer komplicerad.

Som veterinär antas Anders Darenius åtminstone översiktligt och helst väl känna till var forskningen befinner sig inom de områden han uttalar sig. Talar han med en journalist som Kalla faktas Sofia Hartung som inte vet särskilt mycket om veterinär medicin och hästskötsel så ligger det ett tungt ansvar på Anders Darenius axlar att göra förklara vad som är etablerad vetenskaplig kunskap och vad som är mindre väl utrett. Han måste också noga förklara skillnader mellan människans mage och hästens mage ifall det finns någon.

Så vilka är de stora skillnaderna.

Hästens mage är för det första anpassad till att äta uteslutande vegetabiliska produkter. Hästar äter inte oxfilé hur välhängd den än är. Hästar röker inte och hästar dricker inte ens kaffe. Möjligen Coca Cola.

Så att jämföra magsår eller förändringar i en hästs mage och matsmältningsorgan med en människa låter sig inte göras rakt av.

Men huvudparten av den vetenskapliga världen har till skillnad från Darenius haft helt andra ingångar till magsårsproblematiken med hästar. Av den kända litteraturen, såväl nationellt som internationellt så har man i mindre utsträckning varit inriktad på att träning och tävling skulle var huvudorsaken till problemen och mer inriktad på att domesticeringen och de ändrade matvanor som följt med hästens roll som husdjur skulle vara orsaken till eventuella problem.
Det kan möjligen bero på att man svårligen kan förklara den ovan redovisade förekomsten av (EGUS) hos föl med att de tränat för hårt eller tävlat för hårt eftersom föl varken tävlar i USA eller Sverige eller för den delen någonstans i världen. Vidare finns en fransk undersökning redovisad i Veterinary Journal maj 2008 som visar på hög frekvens av magsår enligt Travronden 98(drygt 70, 9 procent) hos fullblods fölston som inte är i träning eller tävling varit svår att relatera till hetsen inom travsporten. Också här funderar man över vad som menas med magsår.

Anders Darenius vill skydda hästen. Det är en bra utgångspunkt. Han jämför med ridsporten där hans ”värdegrund” finns om jag förstått honom korrekt.

Jag vågar påstå att ridsporten har andra problem och en del är dessutom av samma art. Jag skulle vilja påstå att Anders Darenius bild av ridsporten är en aning romantiserad.

En sak som Darenius överhuvudtaget inte nämner är användandet av spö.

En kollega som arbetar på samma ställe som Darenius, nämligen Jordbruksverket berättar för mig när vi talar om juridiskt ansvar om en mamma som håller en ponny i tyglarna medan sonen tio år piskar hästen innan han ska rida. Nå, det visade sig som tur är att juridiskt sett var mamman ansvarig.

Jag har tidigare refererat till uppiskning av elithästen Whisper inför Stockholm International Horseshow i Stockholm för en månad sedan där hästen piskades randig på bakdelen.

Blodstrimmad med ett stort antal rapp fick den sedan ridas i tävling till en sjätteplats utan att någon enda av Anders Darenius fina djurvänner inom den delen av sporten överhuvudtaget reagerade. Istället kom bilden till Jordbruksverket för påsyn via en åskådare som lade ut bilden på sin blogg.

På samma verk kom jag också i kontakt med en mekaniserad version av barrering. En gummiklädd bom klädd i hönsnät kopplad till en oscillograf samverkade med hästens ben som var insmorda i saltlösning för att öka strömföringen. Länge sedan? Ja, men dock inom den fina ridsporten och så länge det inte stod uttryckligen i lagen så var väl lindad käpp och slag mot benen tillåten inom hoppsporten herr Darenius. Är också detta en del av Anders Darenius annorlunda värdegrund? Eller talar vi om ridhushästar som piskas dagligen av outbildade snorungar vars föräldrar betalt timavgiften till en ridskoleägare. Hur många spörapp tror herr Darenius en normaltrött ridskolehäst får under en livstid jämfört med en travhäst som enbart används inom travet och max tävlar fyra gånger per månad och sällan mer än 15-30 gånger per år. Talar vi om att känna av spöet 0-5 gånger per månad i snitt eller 100-200 gånger eller mer per månad där den senare siffran gäller ridhästen och den fina ridsporten. Tycker herr Darenius det finns en skillnad mellan 8-åriga Lisa med nya julklappsspöet som sitter upp på ponnyn Muffen för första gången eller Stig H Johansson med 152 hästar i träning och 700 miljoner insprungna pengar till sina hästägare genom 40 år? Nu talar jag om spöföring. Kan vi få några spänstiga gissningar här också som vi fått inom alla andra hästvårdsdelar av hästvurmaren och banveterinären Anders Darenius? Finns det några avgörande skillnader i erfarenhet och kunskap om hästar mellan Stig H Johansson 63 år och Lisa 8 år? Eller för all del Fredrik B Larsson med 60 hästar på träningslistan eller en Hultman, Goop, Bergh, Lähdekorpi, Walmann eller vem som.

Nä, det var såklart djupt orättvist. Darenius har ju inte pratat om spödrivning. Nä, det var just det. Men nu ska vi prata om magsår. Men först lite HIV.

Inom all medicin så behöver man tråckla sig lite fram och tillbaka. En undersökning visar si och en annan så. Inte sällan handlar det om måttstockar. Innan forskarna kom på att HIV handlade om livet självt, typ ifall man värmde över 72 grader så dog viruset så hade läkare och forskare alla möjliga idéer. Läkemedelsföretaget Kabi Vitrum trodde att ifall men filtrerade viruset, den så kallade gel-metoden så skulle man få bort virus ur blodet. En kostnadseffektiv metod. Det var bara det att 5 av 100 virus smet förbi filtret och blödarsjuka i Sverige blev HIV-smittade av sin egen medicin Preconativ.

Det här är lite som ett deckarpussel. Man måste börja nysta någonstans för att komma någon annanstans.

Ett förhållande som förbryllat mig genom hela den här sörjan är de oerhörda svängningarna i procentsatser när det gäller frekvensen av magsår. Darenius själv som är en siffrornas mästare har på bara några veckor ökat på magsårsfrekvensen från 40 procent till 70 procent. Men jag är ingen snåljåp. Dr Frank Andrews menar att det som vi tidigare karakteriserat som (EGUS) kan förekomma i 60 - 90 procent hos vuxna hästar. Han talar då om hästar i allmänhet och inte specifikt travhästar.

Sug på den Darenius! 90 procent!

Peter Forsberg som alltså inte är hockeyspelare och travhästägare utan överveterinär vid travsportens centralorganisation STC pratade i TV i samband med efterspelet till Kalla faktas program om att det handlade om en större undersökning av blandade kallblod, varmblod och russ. 2,5 procent fick han ihop som skulle ha magsår.

Min misstanke har hela tiden varit att experterna inte pratar om samma sak. Ska jag vara lite vanvördig inför expertisen så kan jag kanske säga att de inte riktigt bestämt sig för hur ett hästmagsår ser ut och Stig H Johansson som är en noggrann karl såg helt förvånad ut över siffrorna på 40 procent. Han sa att det var ovanligt att hästar hade magsår.

Detta leder mig till Tjeckien.

Titeln på den något långa och stolpiga titeln på den vetenskapliga publikationen är ”Prevalence of Gastric Ulceration in Standardbred Race Horses in Czech Republic” MVDr Barbora Bezdekova et al. Publicerad i ACTA VET Brno 3 mars 2005, 74 59-65.

Det ska man nog karakterisera som en undersökning om galopphästar eller i varje fall tävlingshästar.

54 hästar användes i studien och en gradering av påverkan gjordes från 0-4. Författarna skriver att det inte är ovanligt med (EGUS) när det gäller tävlingshästar. 55-100 % säger man och hänvisar till en rad studier: Murray et al. 1989, Johnson et al. 1994, Vatistas et al. 1994, McClure et al. 1999. Det där ”et al. ” betyder att det är flera som antingen arbetat med undersökningen eller att de som verkligen gjort det vill få förmåner eller ökade anslag av de som ingår i ”et al.” Inte sällan ett slags vetenskapligt rövslickeri. Det behöver inte betyda att det är något fel på undersökningen, snarare på drivkrafterna inom delar av den akademiska världen.

Så den godbiten har Anders Darenius missat. 100 %! Fast eftersom den studien gjorts före 1994 så borde detta betyda att frekvensen sjunkit! Eller , eller?

Men nu börjar vi närma oss det intressanta som kan förklara skillnaden mellan 2,5 procent och 100 procent.

Men först ännu ett et al. Ni minns den där skalan 0-4. Den var faktiskt inte ryckt ur luften utan även här fanns det en hänvisning, källa: Nadeau et al. 2002.

Jenifer Nadeau heter hon. Men det visste jag inte då.

Däremot beskriver de tjeckiska forskarna väldigt detaljerat hur skalan vad gäller påverkan på magen hos hästarna är konstruerad:

0 = normal mucosa(no lesions)
1 = hyperaemia or hyperceratosis of mucosa or less than 5 single lesions
2 = diffuse damage of mucosa, multifocal lesions with or without hyperceratosis, more than five lesions, no haemorrhage
3 = multifocal lesions, with loss of surface epithelium and hypertrophic margins, more than 10 lesions, diffuse damage.
4 = diffuse ulceration of mucosa, loss of margo plicatus continuity, with or without haemorrhage

“Gastric ulceration” är det forskarna undersöker förekomsten av i de här 54 hästarnas magar vilket torde kunna översättas med ”magsårbildning” eller ”magsårnad”. Magsår heter på engelska ”gastric ulcer” och magblödning ”gastric haemorrhage”. Mucosa betyder slemhinnan.

Så vad kom man fram till?

Jo, i 62,96 % förekom ”magsårbildning” eller ”magsårnad”.

20 hästar eller 37,04 % hamnade i grupp 0.
16 hästar eller 29,6 % hamnade i grupp 1
14 hästar eller 25,9 % hamnade i grupp 2
4 hästar eller 7,4 % hamnade i grupp 3
0 hästar hamnade i grupp 4

Studien är mycket mera omfattande men är en indikation på ett sätt att definiera var som på svenska skulle kallas magsårbildning eller magsårnad och är något helt annat än magsår.

Så fort jag får tid ska jag översätta graderingen och då ska jag också berätta mer om Jennifer A Nadeaus forskning på bland annat alfaalfa och losta**. Det kanske inte låter så kul men det är det. Där kommer hon också att sammanstråla med Frank M. Andrews som jag nämnde ovan.

Kan en del av hemligheten helt enkelt ligga i användandet av begreppet ”Gastric Ulcer” respektive ”Gastric Ulceration”. Eller är det begreppet "Equine Gastric Ulcer Symdrome" (EGUS) som används kors och tvärs som spökar. Samtidigt skulle jag behöva en bra bild på en hästmage men det får bli senare. Jag har nämligen också fått lära mig att det finns olika delar av hästens mage och grovtarm samt en del annat som jag nu måste studera närmre.

* http://www1.agric.gov.ab.ca/$department/deptdocs.nsf/all/hrs3712

**Evaluation of diet as a cause of gastric ulcers in horses
Jenifer A. Nadeau, Frank M. Andrews, Alan G. Mathew, Robert A. Argenzio, James T. Blackford, Morgan Sohtell, Arnold M. Saxton
American Journal of Veterinary Research, July 2000, Vol. 61, No. 7, Pages 784-790(doi: 10.2460/ajvr.2000.61.784)