Lugn, Olle Svenning, Makten kommer att omfördelas

Läser Olle Svennings söndagsskrapa i Aftonbladet om en sönderfallande kapitalism.
Jag jobbade ett tag med en artikelserie för Aftonbladet för femton år sedan och kom att sitta mittemot Olle Svenning. Han är som människa en ytterst behaglig, trevlig person, snäll, omtänksam och nästan försynt. Född i Västra Skrävlinge i Skåne 1942. Ibland läser jag hans artiklar. Inte för att han är en hygglig prick – långt därifrån. Men han har ett intellektuellt förhållningssätt som tilltalar mig även om jag inte alls håller med honom.

Svenning tillhör en generation som etablerade sig som skribenter på 60- och 70-talen. Vänster men inte alldeles för långt ute. Radikala sossar som verkligen studerade socialdemokratins ideologiska rötter för att finna stöd för sitt varande. Olle jobbade för Erlander.Hans far var sosse, riktig Malmö sosse med allt vad det innebar. Det var partiet som gällde.

Med jämna mellanrum återkommer de intellektuella som Svenning i vårt i grunden kapitalistiska samhälle med kritiska analyser och angrepp på de alltför vulgära avarterna av den politiska verklighet vi fått.

En verklighet som de något förvånande själva i allra högsta grad varit med om att skapa.

”Kapitalismen Faller Sönder”, lyser rubriken i Olle Svennings artikel i dag söndagen den 12 oktober 2008. Olle Svenning är nog en av de få människor på denna jord som tror det. Om han nu verkligen gör det? Artikeln är också ett mjukt skumbad av litterära figurer som blandar sig med ekonomisk analys och egna önskemål om hur världen borde vara förskaffad.

Vi får veta att Frankrikes president Nicholas Sarkozy är en möjlig allierad för han kritiserad den anglosaxiska kapitalismen. Senare samma dag citeras flitigt samme Sarkozy som på ett mycket franskt manér säger följande; ”Vi måste garantera de banker som är friska.”

En fransk ekvilibrist har talat.

Vi får också veta att den tidigare franska socialistiske presidentkandidaten Ségolène Royal får en nick av Svenning för uttalandet; ”Vi måste ändra systemet; kapitalismen har blivit galen.”

Ovanstående är typiskt franska politiska maränger. Stora och till intet förpliktigande ord.

Sarkozy son till en lågadlig ungrare som trivdes bra i det fascistiska Ungern fram till 1944 och då flydde till Frankrike. Där han gifte om sig två gånger till för säkerhets skull.

Vilket system vill Royal ändra på? Det kapitalistiska eller bara systemet.

Nationaliseringen av banker och finansinstitutioner i USA och Storbrittanien är ett tecken i skyn som att Kina skulle skydda USA och Island söker sig till Rysslands famn.

USA:s hegemoni är förbi trumpetar Olle Svenning och får samtidigt in en slö pungspark om Irakkriget.

Galbraiths hästskitsteorem myntas och rapas samma kväll av Lars Ohly. Men vi får inte riktigt veta vad det innebär av Svenning. Precis som det brukar var med intellektuella. Som när Jan Myrdal brukade citera någon mystisk fransk författare som han petat upp i något dammigt franskt arkiv. Vi kan själva aldrig ta oss dit, dels skulle vi inte ha råd och eller tid och dels skulle vi inte hitta dit för det finns inget namn på arkivet, utan vi vanliga dödliga får lita på att Myrdal förstått saken rätt. Så här är det i varje fall med hästskitsteoremet:

"Om man ger hästarna tillräckligt med havre så kommer en del av det att så småningomhamna i hästspillningenoch ge föda åt sparvarna."

Först var John F Kennedy elev till John Kenneth Galbraith och senare var Galbraith rådgivare åt Kennedy.

Hästskitteoremet var en travesti och drift med liberalismen och den kapitalistiska grundsyn som innebär att ifall man satsar på de som redan har så blir de våldsamt kreativa, villiga att anstränga sig och skapar rikedomar och välstånd som sedan spiller över på resten av befolkningen.

Men tillbaka till Svenning.

Kapitalismen har blivit bidragsberoende och avslutningsvis talar Svenning på temat ”Demokratins återkomst”, ungefär som det var en ny film i Star Wars serien.

Det är också mycket pukor och trumpeter men när man läst Olle Svennings artikel som så många andra socialdemokrater så sitter man efteråt och undrar. Vad sa karln och vad vill han?

Hur ska då allt bli bättre? Hur ska demokratin återupprättas och från vad och när var det en demokrati på riktigt. 1968?

Först kommer Olle Svenning med varningens ord. Marknaden ska inte straffas och inte bryta samman fullständigt. Det är bara ett perspektiv som lockar ”religiösa nyliberaler och vänsterrevolutionärer”.

Här tror man att Svenning förätit sig på franska bakelser.

”Ett mer reformistiskt perspektiv måste utgå ifrån att praktiskt taget alla är sammanlänkade med den globala kapitalismen. Ett djupare sammanbrott skulle därför få ohyggliga sociala konsekvenser.”

Här tror man att det kommit ett påbud från Överstyrelsen för Psykologisk Försvar. Rädda skiten till varje pris. Fast annorlunda.

Ett nytt system måste enligt Svenning ”baseras på demokratiskt inflytande och därmed inskränkning av marknadens räckvidd.”

Ägandet måste omfördelas.

”Finanskrisen ger möjlighet för politikens och demokratins återkomst”.

Till sist noterar Svenning att frankrikes ledande litterära tidskrift ”Magazine Litteraire” handlar om Karl Marx ”en annan(än Le Clézio) kosmopolit och skarpsinnig uttolkare av vår tid”.

Sverige behöver människor som Olle Svenning. Speciellt i tider som dessa. När människor sitter och skakar och undrar hur det ska gå med alltsammans, allt medan Stefan Ingves vräker ut hundratals miljarder till ett finansiellt system som inte litar på varandra. När han sedan sänker räntan tänker alla som övertygats om att äga sin egen bostad att nu är det vår tur. Men, nej, nej, då ska bankerna ha ”sina marginaler”.

Just då krävs det någon som kan mana till lugn och ro. Som kan ge oss lite tröst i höst mörkret. Tack Olle Svenning!

Olle Svenning är hoppfull men samtidigt lite rädd. Vi måste ha klart för oss spelreglerna. Enligt dessa så är vi alla sammanlänkade med den globala kapitalismen. Som Borg i Star Trek eller Replikanterna i SG-1 eller Wraith i Stargate Atlantis. Alla dessa har ett kollektivt medvetande och är delar av en styrande, dominerande helhet som de var och för sig inte kan lämna självmant.

Så om vi sitter i båten och inte skriker om revolution(vänsterrevolutionärer) eller individens rätt och skyldighet(religiösa liberaler - låt skiten gå i konkurs och de ansvariga ta sitt ansvar) så finns det en möjlighet att vi kan undvika avgrunden och få tillbaka demokratin.

Lösningen är enligt Olle Svenning att ”Ägandet måste omfördelas”.

Det låter ju fint. Man genomför socialismen så där bara, eller tar lite från de rika sådär bara, fast på ett internationellt plan. Det låter nästan som någon man klurat ut i Fjärde Internationalen eller i FN. Våldsamt radikalt! Eller mjukt tröstande. Det finns hopp för alla.

Jag önskar ofta att jag kunde känna mig sådär intellektuell, lågmält resonerande, problematisk, å ena sidan men å andra sidan.

Men det går liksom inte. Ändå behövs de här människorna. Eller?

Så jag säger som Imperiet eller om det var Ebba Grön. Är det verkligen fred vi vill ha?

Jag tror inte det. Olle Svenning vill först och främst rädda det internationella kapitalistiska systemet. Varför? Jo, för annars väntar den mystiska avgrunden i hans sinnevärld.

Olle Svenning har ingen lösning för dig eller mig. Volvoarbetarna kan inte komma och äta middag hos Olle Svenning när deras pensionspengar spekulerats bort.

Galbraith han med hästskitteoremet skrev en gång i ”Den nya Industristaten”; >”Det avgörande är inte kvantiteten av våra ägodelar utan kvaliteten på våra liv.” De är en omvänd variant på ”Det som har mest prylar när han dör vinner.”
Jag är helt övertygad om att vi kommer att se en omfördelning av ägande precis som Olle Svenning önskar i sin artikel i Aftonbladet.

Det är faktiskt redan i full swing. Bush har redan dragit in sina polare i denna omfördelning och det kommer säkert Barack Obama också att göra för sina välgörare, precis som Nicholas Sarkozy och andra. Vissa kommer att åka i rännstenen och andra kommer att stå som ägare till större och starkare banker och företag efter den här krisen. USA:s medborgare har tvingats skriva på en lånerevers som har så många nollor att inte ens Olle Svenning kan räkna dem. USA:s medborgare kommer att rädda många banker från konkurs och därmed den avgrund som Olle Svenning är så rädd för. Om det räcker vet vi inte.

Pengar kommer att omfördelas, makten kommer att omfördelas. Men inte från de rika till de fattiga utan från en del rika till andra rika och en del kommer att bli rikare och få större makt än de har idag medan andra kommer att förlora sina förmögenheter.

Ärliga människor kommer att får det svårt, bli av med sina jobb, få det knapert kanske till och med svälta på sina håll. Men det är det värt för att rädda systemet som hänger ihop. Det är det absolut värt i Olle Svennings värld. Han sympatiserar starkt med dessa svaga och om tio års är det dags igen att rädda mänskligheten i denna komplicerade värld där allt hänger samman från att falla ner i avgrunden.
Ibland känns det faktiskt som om våra intellektuella tappat stinget på något sätt.

Senare på kvällen var det stor debatt ”i halvtid” eftersom nästa val i Sverige är om bara två år. Där var alla partiledarna eniga om en sak. De ville se Barack Obama som president i USA. När det gällde den finansiella krisen var också enigheten stor bland partiledarna. Man skulle nästan tro att de snackat sig samman innan. Budskapet var att krisen är allvarlig och att vi lever om inte i den bästa av världar så i varje fall i det bästa av länder. Så ifall finansvärlden verkar opålitlig, de intellektuella är svårtolkade och politikerna otydliga – vem ska man då vända sig till?