Vår, Dumle, Kris, Idéer och Buzz Beer

Lagom hastigt kommer nu våren. Eller våren kommer lagom hastigt nu?

Jag vet inte.

Men man hinner kanske med. Det känns så i varje fall.

Hunden och jag har delat på några Dumle kola. Ungefär som när de vita och indianerna rökte fredspipa. Spiken skulle ge reklamkillen en omgång vid dörren i morse och jag spillde ut en kopp kaffe i sängen. Han fick lite oförtjänt skäll för det och nu är han på gott humör igen. Det var ju faktiskt inte han som släpat en kopp kaffe till sängen utan jag själv.

Utomhus verkar folk gladare än igår. Exakt varför vet jag inte men de verkar uppåt. Det kan vara att det blivit ljusare.

Av tidningarna får man ingen vägledning. Där är allt som vanligt nattsvart. Nu har E24 satt en prislapp på den internationella ekonomiska krisen. 400 000 miljarder. Känn på den! Nu är det ju inte så enkelt. Att trycka pengar kostar inte så mycket mer än papperet. Pengar som ges ut kan dras in.

Visst det kan gå åt helvete. Om vi hoppas på det så blir det säkert så. Sedan kan vi ju altid säga; Vad var det jag sa!

Det enda vi kan göra är att säkra att nya bra idéer inte blir lidande. Det var vad som hände på trettiotalet i en senare del av den krisen och det har en del sunda företag redan fått smaka på i Sverige. Företag med bra orderingång och räkenskaperna i ordning får inte nekas lån p.g.a. att bankerna trilskas.

Men nu över till något betydligt trevligare. För er som inte sett The Drew Carey Show blir nedanstående helt olidligt... så zappa, zappa!

Seattle Sounders, är ett fotbollsklubb. Alltså en klubb som Chelsea, Aston Villa och Barcelona.

Ny delägare och ordförandeför klubben är Drew Carey.

Mimi Bobeck ska bli hejarklacksledare och…

Att Drew Carey äger en minoritetspost i fotbollsklubben är sant och att han gillar Chelsea, Aston Villa och Barcelona är sant. Om Mimi ska delta är mera oklart.

Nigel Wick ska sköta VIP ingången och Oswald och Lewis ska som vanligt ha hand om öl och halsduksförsäljningen på inneplan.

Kate ska…

Hur som helst. Lycka till Drew och Seattle Sounders!

Jo, Black Joe Lewis & The Honeybears ska spela B***h, I love You på invigningen av den nya stadion. Yeah!

Jag glömde att Mr Wick sköter biljettförsäljningen.

Kate säljer Buzz Beer vid södra ingången.

Ny tid kräver ny politik

Den här helgen har vi bland annat fått veta att det är fritt fall för Sahlin och att choklad är bra för hälsan. Såååå…

Nej, den var väl billig. Personligen tror jag att Mona Sahlin är helt fel person att leda ett sosseparti i nästa val. Skälet är den här ekonomiska krisens profil.

Varken Sahlin, Snömos eller någon i kretsen runt dem har kapacitet eller vilja att göra något radikalt i den ekonomiska politiken.

John Le Carré, deckarförfattaren sa angående läget i världen att man hade en möjlighet en kort tid efter Sovjetunionens fall en möjlighet, ett momentum där man kunde sagt stopp. Nu ska vi göra något helt annat.

Samma sak gäller ekonomin. Men redan börjar marknadens riddare att vässa lansarna i kulisserna och snart får vi höra att det inte var för mycket marknadsekonomi och avreglering utan tvärtom för lite som skapade den nuvarande krisen.

Om vi ska vara helt ärliga så har det som nu skett och vi inte ens sett början på en sådan djup betydelse för hur vi i framtiden måste inrätta en hållbar ekonomisk struktur att det krävs helt nya analyser av det hittillsvarande ekonomiska systemet och dessutom en ny ekonomisk politik. Det går inte heller att bara prata Keynes, Galbraith, Krugman m fl.

Att som Bush säga att vi lever i den bästa av världar hjälper ju knappast husägare i USA eller pensionärer i Sverige.

Dessutom, vilket är notabelt, så är det både i Sverige och USA svårt för politikerna att övertyga banker och finansinstitut om att de ska delta i rekonstruktionen av det ekonomiska systemet.

Odells omväxlande vädjanden och hot verkar hittills bara ha skrämt Swedbank så de måste ju ligga riktigt risigt till. SEB som har stora exponeringar mot Baltikum och Ukraina verkar svala till locktonerna från Odells panflöjt.

Alla vet också att ifall några går med i programmet och andra står utanför så snedvrids konkurrensen. Samma sak gäller på det europeiska planet. Det är detta rävspel vi nu bevittnar.

Om några rider ut stormen själva utan statliga ingrepp så gynnar det deras expansionsmöjligheter vilket ju är grunden för marknadens idé. Om sedan andra banker eller landets invånare drabbas genom olika dominoeffekter eller att deras genidrag inte fungerar och systemet brakar samman helt eller delvis är inte deras business så länge krisen inte når deras egna balansräkningar.

Så medan vi nu ser ett cyniskt spel mellan regeringar och finansmarknaden som egentligen utmynnar i att statliga insatser är bra så länge de inte behöver betala för dem eller de inte inskränker på deras frihet. Att det sedan är samma frihet som lett oss till den situationen där vi idag befinner oss har de redan glömt bort.

Den fria marknaden, kapitalismen såsom den utvecklats under de senaste hundra åren har givit världen en massa saker som vi inte skulle haft annars. Flygmaskinen, bilen och Ipoden. Men sedan finns det en massa gränsfall som den första rymdraketen som var rysk eller mobiltelefonin där ingen kan förneka Östen Mäkitalos storhet som anställd vid ett statligt bolag. Det första mobilsamtalet stod dock amerikanen Martin Cooper US patent 3906166 "Radio telephone system" den 17 oktober 1973.

Det finns andra exempel där privata bolag aldrig skulle klarat sig utan statliga bidrag eller kostnader för grundforskning. I Sverige är kanske SAAB:s 16 ventilers motor det bästa exemplet. Den motorn ville inte SAAB:s ledning satsa pengar på. Teknikerna tjatade och till sist fick bolaget stöd från Industrifonden. Resten är historia.

Det var också en sanning att ett bolag som Ericsson knappast kunnat bli så stort internationellt om man inte haft Telia som testbed och förstakund.

Så att säga att marknaden klarat sig själv är en mild överdrift.

På senare år har dock detta faktum överskuggats av andra frågor.

Det faktum att marknaderna i världen och de enskilda ekonomierna aldrig förr varit så avreglerade som de senaste tio-femton åren är förstås svårt att förklara. Speciellt i Sverige där vi sedan 1990 haft tre ordentliga nedgångar i ekonomin. En vet vi var en följd av avregleringar och finansmarkandernas operationer. Den andra som felaktigt kallats IT bubblan borde egentligen kallats Riskkapitalbubblan eftersom den skapades av banker, risk- och finansbolag som frångick alla rimliga bedömningar om affärsplaner och kalkylering därför att det var en ny del av ekonomin. Så fick vi lära oss namn som Stael von Holstein, Birgersson, Kajsa och Ernst.

Pratkvarnarna i samarbete med huvudlösa riskkapitalister gjorde att den boom som kunde fortsatt under tio-femton år framåt hastigt och lustigt förvandlades till sin motsats våren 2000. Den krisen hade vi just repat oss ifrån när ”sub-prime” krisen slog ner i våra vardagsrum för ett år sedan. Återigen var det den finansiella sektorn som stod för skådespelet.

Mönstren är desamma. En lite grupp fingerfärdiga ekonomer ordnar upp en lånekarusell utan motstycke, skaffar sig hundratals miljoner helt säkrade från eventuella bakslag och sedan rycker de uppgivet på axlarna när alltsammans smälter samman till en liten hög.

Det här hade väl varit gott och väl om bankerna stått riskerna. Om bankdirektörernas och fondmäklarnas löner och pensioner drabbats. Men istället är det dina och mina pensioner som drabbas och nu står vi bara en liten bit ifrån den så kallade avgrunden där pensionspengarna drabbas.

Vi kanske inte hamnar där men ingen kan säga att vi inte gör det. Och om vi gör det så är alla ledsna.

Jag kommer ihåg en intervju vi gjorde med Sven Grassman som dog alldeles för tidigt. Han gav sin i kast med att räkna på våra nationalräkenskaper. Jag skulle gärna se en ny Grassman ta tag i våra pensioner eller varför inte hela det ekonomiska systemet.

Efter Grassman följde Ehrenberg som höll på några år och var upprörd. Nu verkar han ha övergått till solpaneler.

Problemet är att det här samhället har en märkvärdig förmåga att suga upp alla friska fläktar och gör om dem till förstående förvaltare av galenskap.

Häromdagen satt jag och slöglodde på burken. Plötsligt såg jag en person som jag inte sett på tjugofem år. Fan, det är ju Ubbe, tänkte jag.

Min första reaktion var att, fan vad tiden går. Det var ungefär som när jag såg Pelle Ossler på teve. Det var inte så länge sedan han var en pigg tjugoåring. Jag minns inte om Lappen köpte hans PV eller om det var tvärtom. Jag var i varje fall med och bytte växellådan. Numera är vi alla grå eller vithåriga, det är omöjligt att byta växellåda på en Volvo och snart finns det kanske inga Volvo mera dessutom.

Ubbe, ja. Också där är minnena lite suddiga. Vi var ett gäng som försökte fatta varför vänstern delades upp i olika små sekter. Vi började från början och studerade Kapitalet. Sedan skrev vi in oss på universitetet och började läsa Nationalekonomi. Ubbe bodde i Solna och läste Nationalekonomi.

När jag nu ser honom så är hans vice sheriff på Konjunkturinstitutet och har just fått nytt jobb av regeringen som budgetchef på Finansdepartementet.

Jag är rätt så övertygad om att Ubbe en gång i tiden var övertygad om att Mao Zedong hade lösningen på de flesta problem.

För de flesta från den gamla vänstern på 70-talet så brukar det bli avdelning halt höger om. Jag vet inte hur det är för Urban Hansson. Men så mycket högre upp i näringskedjan kan man inte komma som ekonom än som Budgetchef för Finansdepartementet.

Så vad vi kan hoppas på är att det finns fler hjärnor som Ubbes som kan skapa något som vi inte sett tidigare. För dum är han inte den där Urban Hansson.

Ett råd. Vissa saker måste vara garanterade i en ekonomi. Det ska inte var så att landets pensionärer ska behöva få hjärtsvikt var femte år för att några glada laxar på Carnegie dragit lite i regelverket.

Dessutom måste en ekonomisk politik innehålla mindre av trolleri och mera av ingenjörskonst. Min svärmor kommer fortfarande ihåg viss löften när det gällde värnskatten. Det är ju inte hennes fel att ingen gjorde något radikalt efter förra bankkrisen.

Nu vet vi också att det inte spelar någon roll hur bra vår egen ekonomi mår när någon uppfinner nya finansieringsinstrument. Nu i USA, nästa gång i Kina eller Ryssland. Däri ligger utmaningen.

Har ni tröttnat på finanskrisen?

Hur mycket orkar man egentligen även om man kan köpa frysta kanelsnurror för 39 spänn. Det tar ju sån förbannad tid att hålla reda på alla paket och miljarder hit och dit.

Se upp!

Det är precis just när du tänker så som du ska lyssna på makthavarna.

Som när Mats Odell sluddrade om krisen ikväll. Bankerna skulle stöttas men alla kanske inte behövde alla delar av paketet och det var i själva verket för att inte det skulle bli orättvisst för de svenska bankerna. Att de europeiska bankerna skulle få fördelar gentemot de svenska.

Det här är bra enligt Odell för då blir alla våra lån billigare! Eller hur!

Rätt som det är väntas Ingves sänka räntan igen.

Häromdagen sa Reinfeldt att notan inte skulle betalas av skattebetalarna.

Innan dess har Borg sagt att Sverige står väl rustat.

SÅ. Det finns en kris som kanske finns i Sverige delvis och ska vi lösa den på samma sätt som i Europa så beror det inte på att det är kris i Sverige på samma sätt som i Europa utan på att vi inte vill att svenska banker som inte drabbats av krisen mer än att de inte litar på varandra ska bli förfördelade men den notan ska inte skattebetalarna betala.

Säg som det är. Skattebetalarna får visst betala notan men vi kanske får tillbaka en del ifall ekonomin och finansmarknaderna återhämtar sig. Dessutom är vi så beroende av omvärlden att vi måste anslå hundratals miljarder i stimulanser eftersom andra länder gör det. Så det spelar ingen roll om svenska banker sköter sig.

Idag säger också Borg att det finns problem, möjligen med vissa svenska bankers beteende.

Så hur ska ni ha det. Jag säger som när man var liten och satt nere hos Krister Andersson och spelade Monopol och någon fuskade.

– Nä nu samlar vi in pengarna och gatorna och hotellen och börjar om igen.

När det kvällas...

Börsrally!

Det är precis som om man fått en slägga i huvudet, vaknar upp och det första man tänker på är party.

Vad som inte dyker upp i skallen är tvättstugetiden som är bokad, hämtningen av ungarna på dagis, en rotfyllning och en del annat som är tidskrävande och mindre trevligt.

Börsen hade vid halv tio idag på morgonen gått upp 6,5 procent och har nu ”bara” backat 40, 5 procent sedan årsskiftet.

Men det är inget party. Den här uppgången kan vara borta om två timmar eller två dagar. Det finns enskilda och företag som driver kurser enbart för att göra sig likvida. Pensionsspararna hade varken tid eller råd att göra så här.

En sak kan alla vara säkra på. Att börsen förr eller senare går upp. Förra året gick börsen ner 10 procent från dagens datum till jul. Det blir 50 procent.

Så ifall börsen går upp 55-60 procent nästa år så är aktiespararna på banan igen. Ja inga fantastiska klipp men man håller jämnt skägg med bankräntan.

Jag vet inte vad de här människorna som sagt att börsen är ett bra sätt att spara pengar på finns just nu. Alltså hur deras kalkyl ser ut.

Fondbolagen. De som sitter varenda dag och petar bland aktierna, läser analyser. Hur många av dem flyttade till silver och guld eller rent av cash. Idiotiskt? Absolut inte. Hur försvarar de ett tapp på 55-60 procent. Marknaden. Oron i världen. Saken är den att de borta införa ett avgiftsfritt år liksom bankerna och skämmas skjortan av sig.

Men istället är det troligt att de vill ta igen sina egna förluster och låta dig och mig betala något slags värnskatt som de senare ska betala igen. Har vi hört det förut?

Igår i teve nästan vädjade Fredrik Reinfeldt till oppositionen att de inte skulle kräva för mycket av honom och alliansen eftersom vi befinner oss mitt i krisen.

Den här krisen dök inte upp i förrgår. Den har nu pågått i mer än ett och ett halvt år utan att denna regering har lyckats förstå vad som krävs. Reinfeldt bröstar upp sig och nämner Angela Merkels namn så ofta han hinner. Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner så det vore rent tjänstefel av Reinfeldt att inte tala med Merkel. Jodå, Sverige har viktiga erfarenheter av bankkriser säger statsministern. Sådant som övriga världen kan dra nytta av.

Men den 13 mars i år sa riksbankschefen, Stefan Ingves så här:

"Avsaknaden av ett särskilt avpassat regelverk för avveckling av probleminstitut med förmåga att ta tillvara samhällets intresse av finansiell stabilitet var något som särskilt underströks av Banklagskommittén. Det var den utredning som tillsattes 1995 i spåren efter bankkrisen för att se på behoven av en moderniserad lagstiftning för banker. I sitt slutbetänkande lade kommittén också fram ett förslag till en ny ordning för hantering av banker i kris, kallad offentlig administration. Detta förslag har nu varit under beredning, som det heter, i regeringskansliet sedan år 2000. "

ÅTTA ÅR!

Då har vi haft en Persson och en Reinfeldt. Dessutom jobbade Anders Borg själv som rådgivare åt riksbankens direktion 2001-2002 innan Bo Lundgren fick tag i honom. Båda ville på den tiden liberalisera och urholka reglerna för säkerheter dvs. värdepapperisering, att göra illikvida medel likvida.

Spintabs Göran Zakrisson talade med stolthet om att man gjort Sveriges första värdepapperisering 2001 genom sitt FARM Securitisation Ltd.

Så när Sahlin och Reinfeldt nu flankerade av sina hjälptrupper försöker få det som hänt till en enda stor mystisk internationell farsot som dumpit ner från himmelen så är det inte sant. Det finns orsaker till att det ser ut som der gör.

Det bästa är ju ifall det vore Fannie Mae och Freddie Mac som såg till att det blev problem i världens finanssystem.

På samma sätt kan man säga att det var Nyckelns fel att vi fick en bankkris för snart 20 års sedan i Sverige. Så enkelt var det inte.

Om vi ska kunna bidra så vore det ju trevligt ifall Sverige åtminstone införde vad man oupphörligen talade sig heta för igår på tvenne sidor lokalen i Agenda.

Att höra en liberal borgerlig regering tala om regleringar är ovanligt.

Maud pratade om ökat samarbete, regler och problemet med bonussystem. Det ska finnas bra regleringar, sa Reinfeldt medan Björklund tyckte att vi i Sverige skapat förbättringar i femton år och nämner; riksbankens oberoende, budgetlagen, EU-medlemskap och det nya pensionssystemet. Mona på andra sidan tyckte att nu är vi starka därför vi har samlat ihop oss och Wetterstrand högg Björklund i ankeln om aktiedelen av det nya pensionssystemet.org ut och pratar om ny finanslag om några dagar.

Så här sa Anders Borg till Ekot så sent som den 24 september 2008(Källa: Ekot):

”– Vi kommer aldrig bli slutgiltigt klara, men delar av det här arbetet kommer att drivas vidare i år det är jag övertygad om, säger Anders Borg.
En ny banklag om hur man ska hantera en bankkris är på gång här i Sverige. Saken utreds av finansdepartementet. Vi har kommit ganska långt, säger Anders Borg.
– En nyckelfråga som har varit kontroversiell är huruvida man ska kunna ta över ägandet av banker. Jag anser att det är väldigt centralt att man kan det. Jag tycker att det vi nu sett i USA alldeles tydligt visar att det är en nyckelpunkt och vi ska arbeta fram en lagstiftning med alla de överväganden som krävs som gör att vi har ett bra och säkert system.
– Jag vet att det arbetet har kommit långt på finansmarknadsavdelningen och Mats Odells del av finansdepartementet, så det kommer vi att återkomma med. Det ska vara en solid produkt som kan stå sig under lång tid, säger Anders Borg.”

Kan det måhända var delar av det som Ingves pratade om i mars och som legat på denna regerings bord och den tidigare regeringens bord i åtta år. Nu har de fått eld i baken:

Den nya lagen som kommer om några dagar skall enligt Borg innehålla följande komponenter:

1. Att varje land tar ansvar för att utfärda statliga garantier för bankernas finansiering
2. En statsgaranti för upplåning ska gälla fram till 31 december 2009
3. En tredje åtgärd är att man skapar möjlighet att rekonstruera banker

Borg upprepar att vi inte har några problem i Sverige. Men de första punkterna är enligt Borg ett bra sätt att återskapa förtroendet för bankerna.

Borg tillägger att de svenska bankerna uppfyller solvenskraven.

Den SOU som Ingves talar om SOU 2000:66 kallas Banklagskommittén slutbetänkande.
Advokatsamfundet var starkt kritiska i sitt remissvar till ovanstående SOU. Man sa att förslaget inte handlade om enskilda bankföretags problem, inte en systemkris och avslog förslaget. Två andra remissinstansers svar var särskilt intressanta. Dels Riksbanken som 2001-01-25 Dnr 00-1256 DIR anförde ett remissvar till Finansdepartementet.

http://www.riksbank.se/upload/4725/banker_kris.pdf

Av dess framgår tydligen de problem som fanns och finns i samband med ingrepp i en bank- och finanskris. Detta har flera regeringar nu alltså haft lång tid på sig, faktiskt sedan förra bankkrisen och nu ska en lag bankas igenom – varför? Jo, för att det blivit en ny kris i det finansiella systemet som våra politiker inte har tagit tag i medan de haft tid på sig.

Det talas om kollektiva åtgärder. Vad sägs om en kollektiv ursäkt från samtliga partier för att man inte gjort vad som skulle gjorts för många år sedan.

Lugn, Olle Svenning, Makten kommer att omfördelas

Läser Olle Svennings söndagsskrapa i Aftonbladet om en sönderfallande kapitalism.
Jag jobbade ett tag med en artikelserie för Aftonbladet för femton år sedan och kom att sitta mittemot Olle Svenning. Han är som människa en ytterst behaglig, trevlig person, snäll, omtänksam och nästan försynt. Född i Västra Skrävlinge i Skåne 1942. Ibland läser jag hans artiklar. Inte för att han är en hygglig prick – långt därifrån. Men han har ett intellektuellt förhållningssätt som tilltalar mig även om jag inte alls håller med honom.

Svenning tillhör en generation som etablerade sig som skribenter på 60- och 70-talen. Vänster men inte alldeles för långt ute. Radikala sossar som verkligen studerade socialdemokratins ideologiska rötter för att finna stöd för sitt varande. Olle jobbade för Erlander.Hans far var sosse, riktig Malmö sosse med allt vad det innebar. Det var partiet som gällde.

Med jämna mellanrum återkommer de intellektuella som Svenning i vårt i grunden kapitalistiska samhälle med kritiska analyser och angrepp på de alltför vulgära avarterna av den politiska verklighet vi fått.

En verklighet som de något förvånande själva i allra högsta grad varit med om att skapa.

”Kapitalismen Faller Sönder”, lyser rubriken i Olle Svennings artikel i dag söndagen den 12 oktober 2008. Olle Svenning är nog en av de få människor på denna jord som tror det. Om han nu verkligen gör det? Artikeln är också ett mjukt skumbad av litterära figurer som blandar sig med ekonomisk analys och egna önskemål om hur världen borde vara förskaffad.

Vi får veta att Frankrikes president Nicholas Sarkozy är en möjlig allierad för han kritiserad den anglosaxiska kapitalismen. Senare samma dag citeras flitigt samme Sarkozy som på ett mycket franskt manér säger följande; ”Vi måste garantera de banker som är friska.”

En fransk ekvilibrist har talat.

Vi får också veta att den tidigare franska socialistiske presidentkandidaten Ségolène Royal får en nick av Svenning för uttalandet; ”Vi måste ändra systemet; kapitalismen har blivit galen.”

Ovanstående är typiskt franska politiska maränger. Stora och till intet förpliktigande ord.

Sarkozy son till en lågadlig ungrare som trivdes bra i det fascistiska Ungern fram till 1944 och då flydde till Frankrike. Där han gifte om sig två gånger till för säkerhets skull.

Vilket system vill Royal ändra på? Det kapitalistiska eller bara systemet.

Nationaliseringen av banker och finansinstitutioner i USA och Storbrittanien är ett tecken i skyn som att Kina skulle skydda USA och Island söker sig till Rysslands famn.

USA:s hegemoni är förbi trumpetar Olle Svenning och får samtidigt in en slö pungspark om Irakkriget.

Galbraiths hästskitsteorem myntas och rapas samma kväll av Lars Ohly. Men vi får inte riktigt veta vad det innebär av Svenning. Precis som det brukar var med intellektuella. Som när Jan Myrdal brukade citera någon mystisk fransk författare som han petat upp i något dammigt franskt arkiv. Vi kan själva aldrig ta oss dit, dels skulle vi inte ha råd och eller tid och dels skulle vi inte hitta dit för det finns inget namn på arkivet, utan vi vanliga dödliga får lita på att Myrdal förstått saken rätt. Så här är det i varje fall med hästskitsteoremet:

"Om man ger hästarna tillräckligt med havre så kommer en del av det att så småningomhamna i hästspillningenoch ge föda åt sparvarna."

Först var John F Kennedy elev till John Kenneth Galbraith och senare var Galbraith rådgivare åt Kennedy.

Hästskitteoremet var en travesti och drift med liberalismen och den kapitalistiska grundsyn som innebär att ifall man satsar på de som redan har så blir de våldsamt kreativa, villiga att anstränga sig och skapar rikedomar och välstånd som sedan spiller över på resten av befolkningen.

Men tillbaka till Svenning.

Kapitalismen har blivit bidragsberoende och avslutningsvis talar Svenning på temat ”Demokratins återkomst”, ungefär som det var en ny film i Star Wars serien.

Det är också mycket pukor och trumpeter men när man läst Olle Svennings artikel som så många andra socialdemokrater så sitter man efteråt och undrar. Vad sa karln och vad vill han?

Hur ska då allt bli bättre? Hur ska demokratin återupprättas och från vad och när var det en demokrati på riktigt. 1968?

Först kommer Olle Svenning med varningens ord. Marknaden ska inte straffas och inte bryta samman fullständigt. Det är bara ett perspektiv som lockar ”religiösa nyliberaler och vänsterrevolutionärer”.

Här tror man att Svenning förätit sig på franska bakelser.

”Ett mer reformistiskt perspektiv måste utgå ifrån att praktiskt taget alla är sammanlänkade med den globala kapitalismen. Ett djupare sammanbrott skulle därför få ohyggliga sociala konsekvenser.”

Här tror man att det kommit ett påbud från Överstyrelsen för Psykologisk Försvar. Rädda skiten till varje pris. Fast annorlunda.

Ett nytt system måste enligt Svenning ”baseras på demokratiskt inflytande och därmed inskränkning av marknadens räckvidd.”

Ägandet måste omfördelas.

”Finanskrisen ger möjlighet för politikens och demokratins återkomst”.

Till sist noterar Svenning att frankrikes ledande litterära tidskrift ”Magazine Litteraire” handlar om Karl Marx ”en annan(än Le Clézio) kosmopolit och skarpsinnig uttolkare av vår tid”.

Sverige behöver människor som Olle Svenning. Speciellt i tider som dessa. När människor sitter och skakar och undrar hur det ska gå med alltsammans, allt medan Stefan Ingves vräker ut hundratals miljarder till ett finansiellt system som inte litar på varandra. När han sedan sänker räntan tänker alla som övertygats om att äga sin egen bostad att nu är det vår tur. Men, nej, nej, då ska bankerna ha ”sina marginaler”.

Just då krävs det någon som kan mana till lugn och ro. Som kan ge oss lite tröst i höst mörkret. Tack Olle Svenning!

Olle Svenning är hoppfull men samtidigt lite rädd. Vi måste ha klart för oss spelreglerna. Enligt dessa så är vi alla sammanlänkade med den globala kapitalismen. Som Borg i Star Trek eller Replikanterna i SG-1 eller Wraith i Stargate Atlantis. Alla dessa har ett kollektivt medvetande och är delar av en styrande, dominerande helhet som de var och för sig inte kan lämna självmant.

Så om vi sitter i båten och inte skriker om revolution(vänsterrevolutionärer) eller individens rätt och skyldighet(religiösa liberaler - låt skiten gå i konkurs och de ansvariga ta sitt ansvar) så finns det en möjlighet att vi kan undvika avgrunden och få tillbaka demokratin.

Lösningen är enligt Olle Svenning att ”Ägandet måste omfördelas”.

Det låter ju fint. Man genomför socialismen så där bara, eller tar lite från de rika sådär bara, fast på ett internationellt plan. Det låter nästan som någon man klurat ut i Fjärde Internationalen eller i FN. Våldsamt radikalt! Eller mjukt tröstande. Det finns hopp för alla.

Jag önskar ofta att jag kunde känna mig sådär intellektuell, lågmält resonerande, problematisk, å ena sidan men å andra sidan.

Men det går liksom inte. Ändå behövs de här människorna. Eller?

Så jag säger som Imperiet eller om det var Ebba Grön. Är det verkligen fred vi vill ha?

Jag tror inte det. Olle Svenning vill först och främst rädda det internationella kapitalistiska systemet. Varför? Jo, för annars väntar den mystiska avgrunden i hans sinnevärld.

Olle Svenning har ingen lösning för dig eller mig. Volvoarbetarna kan inte komma och äta middag hos Olle Svenning när deras pensionspengar spekulerats bort.

Galbraith han med hästskitteoremet skrev en gång i ”Den nya Industristaten”; >”Det avgörande är inte kvantiteten av våra ägodelar utan kvaliteten på våra liv.” De är en omvänd variant på ”Det som har mest prylar när han dör vinner.”
Jag är helt övertygad om att vi kommer att se en omfördelning av ägande precis som Olle Svenning önskar i sin artikel i Aftonbladet.

Det är faktiskt redan i full swing. Bush har redan dragit in sina polare i denna omfördelning och det kommer säkert Barack Obama också att göra för sina välgörare, precis som Nicholas Sarkozy och andra. Vissa kommer att åka i rännstenen och andra kommer att stå som ägare till större och starkare banker och företag efter den här krisen. USA:s medborgare har tvingats skriva på en lånerevers som har så många nollor att inte ens Olle Svenning kan räkna dem. USA:s medborgare kommer att rädda många banker från konkurs och därmed den avgrund som Olle Svenning är så rädd för. Om det räcker vet vi inte.

Pengar kommer att omfördelas, makten kommer att omfördelas. Men inte från de rika till de fattiga utan från en del rika till andra rika och en del kommer att bli rikare och få större makt än de har idag medan andra kommer att förlora sina förmögenheter.

Ärliga människor kommer att får det svårt, bli av med sina jobb, få det knapert kanske till och med svälta på sina håll. Men det är det värt för att rädda systemet som hänger ihop. Det är det absolut värt i Olle Svennings värld. Han sympatiserar starkt med dessa svaga och om tio års är det dags igen att rädda mänskligheten i denna komplicerade värld där allt hänger samman från att falla ner i avgrunden.
Ibland känns det faktiskt som om våra intellektuella tappat stinget på något sätt.

Senare på kvällen var det stor debatt ”i halvtid” eftersom nästa val i Sverige är om bara två år. Där var alla partiledarna eniga om en sak. De ville se Barack Obama som president i USA. När det gällde den finansiella krisen var också enigheten stor bland partiledarna. Man skulle nästan tro att de snackat sig samman innan. Budskapet var att krisen är allvarlig och att vi lever om inte i den bästa av världar så i varje fall i det bästa av länder. Så ifall finansvärlden verkar opålitlig, de intellektuella är svårtolkade och politikerna otydliga – vem ska man då vända sig till?

Den lilla giriga människan i politiken

Så vad är det som marknaden vet som inte vi andra dödliga vet? Det kan man fråga sig. Här nedan redogör DI:s Bengt Göransson som varit tidningens Wall Street krönikör under många år för det så kallade läget på Wall Street inför fredagens öppnade. PANIK, är väl bara förnamnet.

Igår gick en före detta Riksbanksledamot i Sverige ut och sa att räntan borde ner flera procent på en gång. Samma person är chef för 4:e AP fonden. Vad drar jag för slutsatser av detta?

Nej, Mona Sahlin. Jag tror inte att det handlar om ifall du ska krypa i säng med Peter och Maria eller Lars eller allihop samtidigt eller ingen alls. Det handlar om något mycket, mycket större som just nu sker alldeles NU.

Hela det ekonomiska system som byggt upp efter andra världskriget är just nu i färd med att bryta samman. Det handlar inte om en lite avmattning i konjunkturen eller lite räntehöjningar. Det handlar just nu om att det finansiella system som de bästa skolorna utbildat studenter för inte lyckats med annat än att förstöra kapital i en omfattning som de kommer at ta åratal att ens räkna ut.

När riksbanken förutom gigantiska utlåningar till banksystemet äntligen sänker räntorna om alla villaägare och bostadsrättinnehavare som de senaste månaderna plågats av så säger bankerna helt fräckt att de inte alls tänker sänka de räntor de höjt utan först ska se över sina marginaler. Det vill säga de ska rädda sina spekulationer och dåliga affärer och sedan kan eventuellt vanliga svenskars villor och bostadsrätter komma ifråga.

Nu kan man ju som Anders Borg och en del andra skylla på att det finns några ruttna äpplen i korgen, men så enkelt är det ju inte.

Det här började för många år sedan på 80-talet med en slags avregleringsekonomi som skulle frälsa alla. Grundtanken var möjligen god men närmast av religiös natur. Individen är god och strävar av naturen mot att maximera sitt eget och därmed det allmännas bästa.

Härav kommer allt prat om att individen, den enskilda människan är bäst skickad att ta hand om sin egen framtid i varje givet skede. Hon ska själv betala sin sjukvård, pensionerna ska aktiefieras, jobbet ska bli flexibla, projektifieras, skolan ska diversifieras, individualiseras. Grundtanken är lysande ett slags jättelikt IKEA där alla individer monterar ihop sitt eget Shangri La.

Det som började med tårar i ögonen, slutar med tårar i ögonen.

Vad sägs i stället om att vi nyss kutade runt i djurhudar och högg ner varandra för en vildsvinsstek? Vad sägs om att människan är girig?

Mona Sahlin och hennes parti har ingen väg ut ur detta. Jo, den vanliga. Svenska folket ska betala notan, spara och hålla igen för de få jobb som finns kvar inte ska försvinna och nuförtiden så vet alla svenskar med en aktiefond vad som kan hända om det blir oro i systemet. Så nu ska vi sitta extra still i båten och sedan kommer det lite retorik innan valet som väter ner brallorna på nostalgikerna.

Ohly som just avpolletterats av SAP med hänvisning till att han inte var att lita på när det brallar i byarna, går ut i Svenska Dagbladet idag och tuggar sina vanliga kokablad:

Marknadsfundamentalism, spekulation istället för samhällsnyttiga investeringar och så ska man höja ersättningarna till arbetslösa och sjuka.

Ohly hade haft ett gyllene tillfälle just här mitt i denna kris att samla vänstern kring ett program som skulle tvinga Mona Sahlin och resten av högern inom hennes parti att erkänna efter valet 2010(om inte förr) att det krävs en allians med vänstern och inte mitten eller högern.

Mona Sahlin har gjort ett gigantiskt misstag, både politisk och taktiskt. Hon förstår uppenbarligen inte konsekvenserna av vad det är som sker framför ögonen på henne.

Ohly tigger och ber att få prata med sossarna. Han vill så gärna åt en ministerpost att han totalt glömmer att det som inte fungerat tidigare kräver en ny politik. Men V har varit så sugna på att vara med i en regering att de helt tappat perspektivet och därmed väljarna.

Faran med Ohlys fantasilöshet och brist på långsiktiga politiska lösningar och Mona Sahlins val är ett högt spel. Antingen kommer Sahlin att tappa väljare till V, dra till sig några mittväljare och ompröva sitt beslut. Då kommer v,mp och s inte att behöva vara oroliga för ett sd. Ja, så här kan man ju spekulera.

Men faktum är att oavsett vilka taktiska piruetter riksdagspartierna gör innan valet så behöver Sverige och resten av världen se en ny ekonomisk politik där vi tar hänsyn snarare till att människan är ett litet girigt djur än ett stort gossigt individdjur som bara vill allas bästa och skapar system för detta.

Sedan kanske om tre- eller fyratusen år så kan vi kanske överlåta saker och ting till en marknad bestående av goda individer.

Klipp gärna ur nedanstående och spara till nästa gång, alltså innan nästa gång:


Dagens Industri 2008-10-10:

Wall Street: Klockslaget som håller världen i ett järngrepp idag

Uppdaterad 2008-10-10 07:17Klockan 15.30, svensk tid, öppnar New York-börsen idag.


Världen håller andan. Varje handlare här nere på börsgolvet, varje fondchef och investerare på Nedre Manhattan och i finansdistrikten runt om på jordklotet, har bara en enda sak i huvudet idag. Hur kommer USA-börsen att gå nu? Rädslan för att bli sittande med en gigantisk Svarte Petter skrämmer hanken av Wall Street-folket. Jag hörde det hela kvällen igår, i telefon och på möten, har aldrig hört sådan här panik förut här. Rädda, nervösa, oroade över att recessionen redan är här och har en global spridning. Ingen har förtroende för någonting eller någon. The Confidence Factor, vad är det för något löjligt? Fundamenta? IBM väntas komma med en rapport som är mycket bättre än väntat? Ingen här bryr sig längre. Ingen här vet riktigt vad man sitter och väntar på. Ingen förstår varför Libor inte rör sig i rätt riktning. När sätter Fed och finansministern igång med en konkret räddningsplan, inte bara en massa teorier? Vad väntar vi alla på egentligen? Håller vi på att överdriva oron så att den blir självuppfyllandet, eller...? När kan vi kalla det en botten? Är det 800 punkter till i backen eller är det 1000 punkter? Hur vet vi när det är en botten? Nästa stödnivå för Dow Indexet är 7 500, vad händer sedan? Bara frågor, frågor, frågor... Bästa Wall Street, samla ihop nervbuntarna, plocka fram sunda förnuftet och försök att se mer optimistiskt på börsen och framtiden, please! Efter regn kommer ju alltid solsken, inte sant???

PV som förebild

Rallybilar och takgök

Det har varit en trevlig eftermiddag. Min svåger medverkar i en film som heter ”Rallybrudar”. Det var förhandsvisning på Grand och filmen tog mig tillbaka till 60-talet med Volvo Amazon, VW bubblor, Volvo PV, Pucko och limpmackor med ost

Jag tror inte att livet var lättare då. Speciellt inte om man var tjej. Men det fanns åtminstone ett par illusioner som man inte hade blivit berövad.

När man sedan kliver ut i höstsolen på Sveavägen är det som vanligt. Börsen har fortsatt dyka. Kvällstidningarnas redaktörer verkar ha fått ett allvarligt samtal från Överstyrelsen för Psykologiskt Försvar för den ena skriver att Skolmaten är dålig, vilket vi i och för sig kände till sedan 60-talet och den andra botar svullen mage.

Medan jag vandrade bort mot Hötorget slog det mig plötsligt att människorna runt om såg bekymrade ut. Är det verkligen vad vi behöver. Så när det är kris i landet och världen så plockar Sverige fram Bert Karlsson som enligt min uppfattning lätt platsar bland de femtio minst pålitliga svenskarna. Kantarell Bert får tala om att skolmaten är sämre än kattmat. Att just Bert Karlsson är inblandad gör mig omedelbart misstänksam. Antagligen har han just kommit på en lysande idé om att ta över skolmaten i hela Sverige och göra om det till Karlssons Frestelse.
Det är sådana pseudohändelser som får mig på tårna.

Hur det egentligen var med den svullna magen vet jag inte. Man ska nog inte dricka mjölk som Bert i varje fall.

Jag vet inte men jag föreställer mig att Sverige intellektuella reserv sitter hemma och plitar på något epokgörande som innebär att det som händer i ekonomin inte bara kan förklaras utan samma personer också kan tala om hur vi för all framtid ska slippa en liknande situation igen.

Två saker har jag lärt mig i livet. Ett socialistiskt samhälle som fungerar har jag inte sett. Men jag har inte heller sett ett kapitalistiskt samhälle som fungerar.

Vad jag har sett sedan den tid på sextiotalet som jag tillbringade bredvid min farbror som körde in rallybilar på sin fritid är ett samhälle som stadigt gått från en stark och ibland överbeskyddande stat till dess motsats.

Det började med strukturomvandlingar inom industrin och fortsatte med stål och varvskriser, anpassning, glesbygdsstöd och AMS, avregleringar på 80-talet, fastighetskris och bankkris, följt av åtstramningar, svångremmar, värnskatter, IT-bubbla, åtstramningar, spara, duktiga Persson och nu en finansiell kris som ingen ens verkar förstå.

Vi lever i en datoriserad modern värld där jag kan komma i kontakt med hela världen på en sekund via nätet. Det borde bekymrat den tidigare regeringen liksom de sittande mera hur en sådan marknad bör vara beskaffad för att fungera. Jag talar om den finansiella. Vilka regler måste man ha? Man kan inte tro att människor som sysslar med finanser är goda människor. Det finns inga empiriska fakta som stödjer den tanken. Alltså borde det som nu hänt inte hänt.

Men när det nu ändå hänt så vill vi höra av specialisterna dels varför det hände och sedan måste vi skapa regelverk som ser till att det inte händer igen. Vi har automatiska börsstopp, så varför fanns det inga finansiella stopp i systemet.

Det svider antagligen för den nuvarande alliansen med pigga små ekorrar som Maud, Mats och Anders att deras system inte fungerar. Kom inte dragande med några giriga direktörer. Det är det finansiella systemet skapat av politiker som tillåtit giriga direktörer och företag att skapa denna sörja som nu svenskar och andra ska få betala.

Det kommer att bli mycket svårt för någon regering i framtiden att be några hålla igen lönebildning, reformer etc. Själva finessen med hela efterkrigspolitiken har ju varit att ifall vi bara sitter lugnt i båten och inte kräver för mycket så blir allt bra. Jag tror vi kan vara överens om att det inte blev så. När notan är klar så har vi förlorat. De som drog oss in i detta har fallskärmar, livstidsavtal eller får nya jobb som ambassadörer, landshövningar och chefer för statliga myndigheter eller hos någon PR firma.

Vad vi behöver är något att tro på. Något nytt. Sarah Palin har helt rätt. Det behövs något nytt i amerikansk politik. Om hon sedan är det som behövs är en annan fråga men det är inte bara i USA som det behövs förändring. Jag ser framför mig ett val 2010 som inte blir så roligt för vare sig de nuvarande partierna som för den så kallade oppositionen.

Tom Trana körde Volvo PV med takgök innan han övergick till Volvo Amazon. PV var en för bra bil för att fortsätta tillverkas. Den höll i all oändlighet, den var enkel så att man kunde reparera den själv och den var ganska billig i inköp.

Jag tror Sverige slog in på fel väg ungefär samtidigt som PV:n slutade tillverkas.

PV:n hade alla egenskaper som ett slitstarkt finansiellt system behöver. Kan inte Volvo börja tillverka PV:n igen?