Angrepp är också ett försvar

Det är verkligen upp och nervända världen. Måndags och Stockholmsbörsen dyker som en sten. Den kan gå upp och ner för det är inte börsen som är problemet. Det kommer att finnas aktörer som vill tjäna en hacka på att driva kurser och vi kommer för lång tid att se en slagig börs. Problemet är inte att börsen går upp fem procent och ner fyra eller tvärtom. Börsen bygger i bästa fall på kvalificerade gissningar vad ett bolag kan tänkas vara värt om ett tag, något som man bestämmer utifrån P/E tal och andra mer eller mindre vetenskapliga metoder.

Mitt i stor tragik händer det nästan alltid udda saker.

Jag minns när Olof Palme mördades. Jag väcktes halv sju på morgonen av en ilsken telefonsignal. Min kompis och kollega Christer ringde och sa att Palme var skjuten och död.

Jag vaknade snabbt om man säger så. Snubblade ut till dörren och DN:s lördagstidning. Där stod inte ett ord om Palme så jag återvände till telefonen och Christer med tidningen i handen.

Jodå, det var bara att slå på radio och teve så blev saken bekräftad. Någon eller några hade mördat Sveriges statsminister.

Men på hela DN:s första sida stor det om ett bondetåg med traktorer som hade åkt till Stockholm för att protestera mot jordbrukspolitiken.

Det bondetåget var antagligen den mest uppmärksammade och snabbast bortglömda politiska frågan vi haft i svensk politik. Jag träffade för bara några veckor sedan en som åkt upp med traktorn från Nyköping. Det var kallt som fan, mindes han.

För lite drygt en månad sedan dundrade en chefsrekryterare vid namn Bengt Lejsved ut i media och förklarade att vd löner och förmåner ligger på tok för lågt.

Det var den gamla vanliga tiraden. Tysken, britten, italienaren och så svensken. 30 procent av europeiska lönerna till svensken.

Åt andra sidan så tjänade en svensk industriledare runt tio gånger så mycket som en svensk industriarbetare 1980. Idag är den siffran trettio.

Jag vet inte hur chefsrekryterare finansierar sin verksamhet men jag har svårt att tänka mig att de försörjer sig på procent av chefslönerna. Alltså är det företagen som betalar.

I vilket fall så var kanske Bengt Lejsveds inhopp en aning dåligt tajmat.

Vi väntar oss att finansministern ska förklara de djupare strukturella orsakerna och framför allt komma med något slags åtgärdspaket som inte bara handlar om att höja garantibelopp på sparade pengar två gånger på en vecka, mana till lugn och tala om god beredskap. Han låter mer och mer som Per Albin Hansson. Men vi väntar oss inte att finansministern ska ryka på företagsledare och bankdirektörer.

”-Belönar vi vd:ar för att ta stora risker så kommer de också att ta stora risker", sa Borg igår i Agenda.

När det inte för att ta stora risker det betalas bra till direktörerna utan för att de ska göra BRA affärer.

Det är andra eller tredje gången under kort tid som Borg ryker på direktörerna. Han har talat om girighet som om han stod och sålde Proletären utanför systemet. Så Borg är besviken på sina klasskamrater. Ingen tvekan om den saken.

Men är det inte just vad vilken media konsult som helst skulle rått honom och hans allians att göra i ett läge som detta. Två år före ett val och hela det internationella finanssystemet kollapsar. Borg och Sverige har av allt att döma varit duktiga idioter. Betalt av på statsskulden och hållit arbetslösa, sjuka och pensionärer i örat.

Men vilken ekonomisk effekt har det att vi har varit duktiga när man kommer att skriva av, rekonstruera och bygga om hela det finansiella systemet.

Väl rustade, har varit ett nyckelbegrepp i vår nuvarande regerings munväder.

När vi hör på nyheterna så talar man om att Ingves ”pytsar” ut ytterligare 150 miljarder i det finansiella systemet. Sammanlagt är det nu över 300 miljarder som ”pytsats” ut. Om jag har förstått saken rätt så lånar vi ut pengar kortsiktigt till banker och finansiella operatörer så de kan hålla igång sin verksamhet eftersom de är alldeles för misstänksamma mot varandra. Vilka garantier har då Riksbanken och Ingves för att svenska folket får tillbaka sina pengar. Är det inte just säkerheter som är skälet till den misstänksamhet som dykt upp och förgiftat det finansiella systemet.

Eller är det här skället på direktörer bara en mental uppmjukning för andra halvlek när Borg ska skälla på bankdirektörerna igen, nu för att de slarvat bort Riksbankens och svenska folkets tillgångar i dubbel bemärkelse. Det återstår att se.