Söder

Guild Silvergreen heter faktiskt så. Fast han kallas alltid Gold Silvergren på ”Söder”. Han är inge stammis utan kommer dit när han behöver rensa hjärnan som han säger. Det är samma med en del andra.

Gold är den mest cyniska människa jag träffat. Fast han är rätt kul på samma gång. En penga geek. Han har gjort business i hela sitt liv. En del väldigt bra och en del väldigt dåliga. Han saknar totalt moral och anser att världen är en illusion som vi måste genomleva innan vi kan komma vidare.

Idag när vi kom in satt Gold på sitt vanliga ställe. Han är ganska gänglig, som en slana, nej, snarare som en nykläckt stork med buskiga ögonbryn. 60 plus.

-Tjena Gold, sa vi och slog oss ner bredvid för så pass känner vi varandra.

– Jaha ja, sa Gold och mönstrade Carina. Du är hemma och vilar ut från araberna.

– Kurderna, sa Carina. Jag har en irakfri vecka. Man behöver det ibland. Själv då hur går det för finansvärlden, samhällets stöttepelare. Inte så lysande om jag förstått saken rätt.

– Äh, kostnaden för sörjan är redan fastställd, flinade Gold. 138 miljoner buteljer 1947 Petrus Pomerol eller om man är nykterist 773 miljarder koppar latte. Det är bara att välja.

– Tack, sa Salem som dykt upp utan vi märkt det. Va, fan har hänt? Har de satt eld på börsen eftersom du är här?

Gold flinade.

– Ser man på den vandrande araben har landat.

– Hur går det för dina lockhattar på Wall Street då, undrade Salem. Verkar som om efterfrågan sjunker på den mesta. Ni kanske skulle köra ”Kuhle Wampe oder Wem gehört die Welt”från 1932 på kick offen nästa gång.

– Speciellt scenen när han tar av sig klockan och lägger på fönsterkarmen innan han hoppar, sa Gold och nickade uppskattande. En riktig höjdare. Jag ska ta upp det på styrelsemötet ifall dom inte hoppat redan. Själv då. Är det Gudrun eller fyrbeningarna som gäller för tillfället?

– Fyrbeningarna, sa Salem. 60 lakan i söndags. Annars brukar jag fika med Gudrun II. Gudrun fick sparken och nu är det en gråflakad talsyntes med knappar man diskuterar livets problem med. Hon gillade inte mina kanelsnurror kan jag säga.

Glappandet fortsatte så vi beslöt att gå vidare och försöka hitta en glödlampa och ett nytt koppel till Spiken. Det gamla hade slitits och hoppade bra ur mässingsmärlan. Hade det hänt vi rödljusen när han brukar ligga på så vet jag inte vad som hänt. Platt hund hade det antagligen blivit.

Jag försökte räkna ut i huvudet hur många koppar latte det blir per svensk. Men det blev för många nollor för min hasselnötshjärna.