Ge priset till en Indier

Så var det då dags igen.

Nobelpriset i litteratur ska delas ut. Minns inte om ”Juckaren” är där nuförtiden men han var ett roligt inslag med sitt ”Äntligen”.

Jag gillar Amos Oz även om jag tycket att avdelningen judiska författare som berättar om sina dysfunktionella uppväxter i Hitlertyskland, USA, Ryssland, Polen eller för den delen någon annanstans är fylld med råge.

Men jag antar att judiska författare har kvalitéer som alltid gör dem aktuella. Men varför inte en indisk författare. Eller finns det inga sådana. Eller en från Darfour.

Eller en ny islänning. Dom har det lite deppigt nu efter bankerna spekulerat bort statskassan. Men de är så få och sedan hade de redan Halldór Laxness för han fick väl Nobelpriset.

Eller ge det till Jan Guillou. Han är halv fransman och har kämpat för araberna i många år och knutit ihop svensk historia med världen i övrigt. Horror kan säkert få ihop något. Såsom Churchill fick sitt pris. För det var väl inte enbart av litterära orsaker. Men Guillou har kanske kräkts på för många. Så kan det gå.

Förresten tycker jag att Horror är lite smetig i kanten. Han borde styla sig lite. Skaffa profil. Gierow hade ju sina mörka glasögon. Och ja, lite profil. Ett snack med Blondinbella och Sofie eller båda kanske. Med då ska de där båda vara med på samma bild och det går inte. Horror ville ju inte ens ha sin egen fru med på samma bild.

Ska det vara politisk så ska det ju vara en iransk. Det har väl också varit ett sätt att bekämpa galna diktaturer. Rumi är ju död men det finns säkert några. Iranier har livlig fantasi så någon kan säkert vara aktuell. Eller ett delat pris mellan en israelisk och iransk författare. Jesus vilket bra inlägg i atombombsdebatten.

Själv kommer jag ihåg Seamus Heaney. Vi har faktiskt ett par böcker av honom hemma. Inte för att jag sträckläst hans böcker men det kan bli tid för det också.

Nej, det är en helt annan sak som gör att jag minns Seamus. Jag jobbade på den tiden på Sveriges Radio.

Skulle införa lite nytänkande där var det tänkt. Det gick väldigt trögt.

Vi hade lyckats övertyga höga vederbörande om att införskaffa några PC datorer till vår lilla avdelning. Där hade vi också lyckats peta in internet efter mycket om och men. När detta hände pågick diskussionen om vi skulle ha internet och om det inte var farligt.

Då och då kom det upp reportrar från Ekot. Antingen ville de ha något eller också försäka sig om att vi inte höll på med något av värde. Deras egen chef Figge hade förstås en PC men inte redaktionen. Det var stendöda terminaler över hela linjen. Dessutom hade killarna som gjort systemet tagit med sig källkoderna när de slutade. Smart! Så kan det gå. Vanligtvis var kommentarerna lite njugga när essen från våning under kom på besök. -Sitter ni här och leker, minns jag särskilt väl. Jag ska inte nämna några namn.

Nu börjar vi närma oss den tidpunkten då det blev tyst i klassen.

Så var det då dags för 1995 år pris i litteratur. Klockan var 13.00 och ”Juckaren” var på plats. Han hade dock lämnat sin rosa hundkostym hemma.

Seamus Heaney tilldelades priset och motiveringen var; "works of lyrical beauty and ethical depth, which exalt everyday miracles and the living past".

Reportrarna packade raskt ihop sina bandare, stativ och sedan bar det av i galopp tillbaka till redaktionen för nu skulle Heaney spåras.

Det var bara ett problem. Heaney var ute och seglade. Ingen visste var han var. Alla ville ju höra honom berätta hus hedrad och chockad han blivit. Svenskar har inte chockat någon sedan vikingatiden så vi tycker om att vi är lite betydelsefulla åtminstone en gång om året eller två för sedan skrämmer vi också skiten ut pristagarna med luciatåget på Grand Hotel.

Hur som helst så surfade jag lite efter Mr Heaney på redaktionen och hittade ett amerikanskt universitet där det inte bara fanns en lång och ganska bra biografi över författaren utan där han också lagt ut ljudfiler av sina egna dikter. Då var klockan 13.15.

Så jag spelade av några av hans mer kända dikter till kvartstums band och klampade ner på Ekot och frågade ifall de ville ha lite Seamus Heaney. De såg inte alls oävna ut för en gångs skull nu var det inte längre så mycket snack om att leka på internet.

I mitt huvud var det brytpunkten när åtminstone Ekot på allvar kom till insikt att internet hade kapaciteter utöver det vanliga.

Så jag antar att det kommer att Googlas friskt idag runt 13.01. Som vanligt skall jag kanske tillägga.