Söder

Spiken är ingen människa. Han är en hund.

Men han är inkännande.

Nu hade vi en Enigma afton. Jag köpte ett kassettband med Enigma i Sulemaniya 2005. Kan stark rekommendera att ta med en skiva eller lite Mp3 filer med den gruppen om ni planerar att åka till Irak. Efter ett tag kokar hjärnan nämligen. Antingen av värmen eller också av alla projekt folk tror att dom håller på med eller både och.

Jag skrev på min roman tidigare idag. Min hjälte sitter hemma i Bergeggi och läser förhör och det är ju inte så roligt så det måste vara spännande. Sedan ska han åka till Iran och det är våldsamt spännande men ifall alla somnar redan i Bergeggi så får läsarna ju inte vara med i Iran. Ni förstår problematiken på ett ungefär.

Jag lyssnade på en dokumentär om Le Carré för några veckor sedan, författaren. Han är en intressant människa. Alla som skriver har ju sin metod och den skiljer väl sig lika mycket som det finns författare gissar jag. Men Le Carré berättade att början, typ första sidan kan han hålla på och pilla med i veckor. Sedan går det fortare och fortare. Sista 100 sidorna kan gå på några veckor.

Lite mer statistik. Enid Blyton som jag först trodde var en man, är en av mina favoriter. Hon skrev som en bäver. När hon var som mest i gasen blev den 10 000 ord på en dag. Jag har haft perioder när jag skrivit 7-8000 ord om dagen. MEN, jag skriver på en dator. Tänk att sitta och hamra på en gammal trög Remington, rensa typerna och byta färgband eller en riktigt gammal Halda Norden som vi hade hemma när jag växte upp. Skriva 10 000 ord om dagen på en sådan eller ve och fasa skriva för hand. Krampf!

Nej, det var hårdare virke i kollegerna förr i tiden. Starka i nyporna. Kvinnorna hade det extra kämpigt. Som Moa Martinsson. Först var det snyta ungar och laga mat och när man egentligen borde sova så var det till att skriva.

Sedan är det ju en annan sak också.

Det som skrivs ska ju helst gå att läsa också.

Hunnen så långt så är det dags att över ge Ultimate Kaos och ge sig ut i natten med min trogne springare.

Efter en pissrunda i Skinnarviksparken som lyser riktigt trevligt nuförtiden drog vi över Hornsgatan och ner mot ”Söder”.

Där var det extra rörigt. Ibland kan man känna det i luften så fort man stiger in. Jag visste nästan att det skulle bli; ”One of Those Nights”.

Men jag ska dra den där storyn i morgon. Nu är jag lite slutkörd efter allt skitsnack. Spiken vill att jag håller käften hur som helst, vilket i hans värld betyder att jag stänger av Full Flava och en gammal Police låt eller om det är Sting. Det är antagligen så här Alzheimer börjar, långsamt och bedrägligt.

Släcka ljuset och stänga fönstret.

Protesthunden! Sov gott!