Söder

Det finns en bar, "Söder" som har öppet dygnet runt där jag bor. Killen som äger den, Boz har två mål i livet. Att bli rik och att få håret tillbaka. Han är på väg att lyckas med ett av sina mål eftersom han har öppet alltid. Men det ser ändå tyvärr ut att bli ett nollsummespel för hans del.

Boz kommer från Bosnien. Han är muslim, odlar gurkor på bakgården och röker starka cigaretter.

När Spiken och jag inte är ute och suger in den friska luften så brukar vi gå in på ”Söder”. Den heter så. Ligger på en tvärgata till Hornsgatan.

På ”Söder” finns alla sorter. När vi kom in i morse hade Rolf och Salem råkat i luven på varandra. Som vanligt ska jag kanske tillägga. Boz stod framme vid kassan, bläddrade sedlar och sjöng några kärlekssånger från hemlandet. Han brukar göra det när han räknar dygnskassan. Han är som gladast då.

Bråket handlade som vanligt om en skitsak. De flesta bråk handlar inte om stora saker men det här handlade om den minsta saken man kan tänka sig.

Selam påstod att Roffe var snål.

Spiken suckade och rullade ihop sig på stolen bredvid mig. Medan Boz släkting och slav Per E. hällde upp en ordentlig latte och bredde en fralla med ost, skinka och tomat till mig pågick tjafset bakom ryggen.

Roffe kör sopbil. Han luktar alltid lite sopor men det gillar Spiken i varje fall. Ibland sticker han åt Spiken lite saker. Spiken är inte kräsen men ibland undrar jag själv var Roffe hittar allt. Han tar hand om saker som annars kan förfaras som han själv uttrycker det.

Roffes farsa Rolf-Arne var stuvare i Frihamnen innan de blev truckförare dataoperatörer och logistiker. Han körde samma snack. Rolf-Arne hade jobbat i hamnen på 70-talet när stuvarfacket var en riktig fackförening. ”En bra stuvare stjäl för mer än han får i lön!” Ungefär så och den villan hade Roffe ärvt. Så Rolf har en del i bagaget. Rolf-Arne dog för två år sedan. Annars var han rapp i käften så det förslog. Roffe har inte lika lätt för sig på den avdelningen.

Salem har däremot en våldsamt vass tunga som han vet att använda. Man behöver oftast inte veta vad som hänt när man kommer in på ”Söder”. Ser man Roffe och Salem käftandes så vet man i stort sett vad som hänt.

Det brukar börja med att Salem fäller någon kommentar när Roffe stoppar ett par sockerbitar i fickan typ:

– Ska du inte tanka termosen också.

Saken är den att Roffe har en stor pumptermos bredvid sig i sopbilen som han tullar ur lite då och då under förmiddagens tur. Roffe äter frukost på ”Söder” varje morgon. En köttbullsmacka och en kopp kaffe. Salem har sömnproblem. Dels hamnade han i ett krig och sedan ett till men det är ungefär vad han brukar säga på Socialen och en del andra ställen när hästarna inte går så bra. Han har varit med länge och brukar lära upp sommarvikarierna som kommer till Medborgarplatsen varje år direkt från Socialhögskolan. Jag gillar Salem för han har inga illusioner om någonting. Jag fattar inte att de inte gett honom jobb på Kontoret. Men jag undrar om han skulle gilla det. Han säger själv att han inte gillar att fika. Alltså fika en kvart i tre på eftermiddagen.

Salem var flykting för länge sedan. Sedan jobbade han i många år. På en städfirma som en släkting ägde. Svart lön såklart. När Salem blev äldre och började fatta vartåt det barkade så bad han om vit lön. Men då fick han sparken av släktingen och på den vägen är det. Släktingen har nu byggt ett hus i hemlandet med hiss. Salem vill ha vit lön och ingen vill betala vit lön till en femtiofem årig man som talar sådär svenska från Mellan Östern. Så är det för Salem.

Så Salem spelar på hästar och svartklubbar för det mesta. Dessemellan plågar han tant Gudrun på Kontoret som vill han in Salem i olika åtgärder. I förra veckan fick Gudrun själv sparken så nu blir det för Salem att lära upp någon ny på Kontoret.

Faktum är att förutom en hyra lite då och då så ligger Salem ingen till last. Han spelar ihop sina pengar för det mesta.

När ”Salle” som Salem kallas inte kan sova så brukar han hamna på ”Korso” eller ”Söder”. Jag vet inte varför Salle har problem med sömnen. Ibland spelar han sent på klubbarna men oftast vaknar han bara. Ibland är det alla hästloppen som spökar i skallen, säger han själv. Han tittar på nästan femhundra hästlopp varje vecka och det gäller att hålla isär dem.
Skit samma.

– Sockret, sa jag och nickade åt Roffes håll.

– Sockret, flinade Boz och strök med handen försiktigt över flinten.

Bakom oss hade samtalet samtidigt glidit in på franska revolutionens grundtema en paradgren för båda kombattanterna.

Någon skulle få sina sopor hämtade sent denna annars så vackra dag i Paradiset.