Jag sitter på den lokala puben. Ölen rinner friskt i kranarna. Bakom mig står en grupp finanskillar och försöker reda ut vad som händer. De ser påtagligt nervösa ut även om de fortfarande försöker köra lite grötmyndiga skämt om att ”man får väl skära ner på skumpan några veckor”. De är unga grabbarna. De hade väl lagom slutat potträna när det brakade 1987 och under finanskrisen i Sverige i början på 90-talet var det väl mest fingerfärger och flörtkulekycklingar. Under den så kallade IT-bubblan spelade de Starcraft och Doom och tyckte livet blev bara bättre. När de vaknar i morgon så tror de att Hästsvansen och Ingves ska fixa biffen och sedan är det bara att köra på. Men så blir det inte. För den här gången kommer det att gå riktigt åt helvete innan det blir bättre.
Om några månader har hälften av de här pojkarna blivit av med jobbet. Några av dem kommer aldrig att jobba med roliga värdepapper utan får göra något helt annat, köra taxi eller dela ut tidningar.
För den här röran är ingen liten krusning på ytan utan kommer att påverka mitt, ditt och allas liv under åratal framöver.
Jag kan såklart ha fel. På onsdag har EU länderna kommit överens om en krispaket och sedan tar det några månader innan kurserna börjar röra sig i rätt riktning. Jag skulle bli mycket förvånad ifall det blev så. Jag såg Borg på teve ikväll. Han svamlade mer än vanligt och såg inte alls lika stöddig ut som han brukar. Men Alliansen var väl förberedda. Eller hur. För en vecka sedan så stod svensk ekonomi väl rustad. Det här är inget man rustar sig för. Det här handlar om fundamentala fel på de internationella finansmarknaderna. Fel som alla bidragit till och nu har bajskorven nått fläkten.
Jag såg en dokumentär om John Le Carrés författarskap i eftermiddags. Han sa något om att vi hade ett momentum efter järnridåns fall när vi kunde stannat upp och bestämt oss för att göra något helt annat, men så blev det inte. Nu är vi här och det ser inte alls särskilt bra ut.
Om några månader har hälften av de här pojkarna blivit av med jobbet. Några av dem kommer aldrig att jobba med roliga värdepapper utan får göra något helt annat, köra taxi eller dela ut tidningar.
För den här röran är ingen liten krusning på ytan utan kommer att påverka mitt, ditt och allas liv under åratal framöver.
Jag kan såklart ha fel. På onsdag har EU länderna kommit överens om en krispaket och sedan tar det några månader innan kurserna börjar röra sig i rätt riktning. Jag skulle bli mycket förvånad ifall det blev så. Jag såg Borg på teve ikväll. Han svamlade mer än vanligt och såg inte alls lika stöddig ut som han brukar. Men Alliansen var väl förberedda. Eller hur. För en vecka sedan så stod svensk ekonomi väl rustad. Det här är inget man rustar sig för. Det här handlar om fundamentala fel på de internationella finansmarknaderna. Fel som alla bidragit till och nu har bajskorven nått fläkten.
Jag såg en dokumentär om John Le Carrés författarskap i eftermiddags. Han sa något om att vi hade ett momentum efter järnridåns fall när vi kunde stannat upp och bestämt oss för att göra något helt annat, men så blev det inte. Nu är vi här och det ser inte alls särskilt bra ut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar