Vi kom sent ikväll. Det låg en dyster stämning över hela lokalen. Boz hade gått hem tidigt med huvudvärk. Per E. satt och vek servetter i gigantiska högar som garanterat skulle räcka till jul 2015. Norrlands Gunnar petade i ett korsord som hade två tomma rutor och aldrig ville ta slut.
Själv hade jag försökt pricka ett tomt ölglas med jordnötter i en halvtimme utan att lyckas.
Spiken hade vaknat och fnös och bar sig åt som han brukar när det är något som inte passar.
Till sist reste han sig upp flappade lite med öronen och tog till orda:
Kamrater!(Han börjar alltid så. Det är inget politiskt utan handlar om att alla är potentiella matleverantörer. Hans enda svaghet. En viss inledande inställsamhet).
Alexander Schulman, stavas det med tyskt u och ett n eller är det två nn som i Janne Guillou.
För första och möjligen sista gången petar jag på hans 100 apor sida för att eventuellt hitta något matnyttigt. De ska dumpa en katt. Två saker. Ett tala om för mig var någonstans så ska jag ta hand om saken. Två. Den grejen är redan inringad av Arne Lemberg för fyrtio år sedan fast då var det spark mot mjuk hundkropp. Är det soppatorsk i ställverket nu igen eller fick du inte ut hamstern. Ring mamma!
Tack för…katten!
Det blev förhållandevis varma applåder utom från Per E. som hade händerna fulla.
– Hurra, sa Norrlands Gunnar.
– Du hurrar du, föreslog jag försiktigt.
– Idiot på fem bokstäver är löst, sa Norrlands Gunnar och viftade med tidningen.
– Men du hade ju bara två rutor.
Den utredningen vill ni ändå inte höra. Men fem öl senare hade jag övertygat Norrlands Gunnar om att man alltid ska dra en livrem över vadarstövlarna för att slippa kallsupar. Salem som dykt upp mitt i samtalet satt och gapade som en fisk.
– Chabot, sa han.
– Ja, sa Norrlands Gunnar. Fast senare. Stefan säger att de smakar dy som kommer från dammarna i Mosul. Det får bli när allt lugnat ner sig.
– Det gör det aldrig, muttrade Salem dystert och pekade på sitt tomma ölglas.
– Får man fiska med C4 i Irak, undrade Norrlands Gunnar som inte är överdrivet sportintresserad.
– Absolut, sa Salem. Det finns ingen lagstiftning på det området heller.
Jag gäspade och frågade Spiken ifall det inte var dags. Han gäspade och sedan tog vi farväl av grabbarna på ”Söder” och gick hem och kontrollerade lyktstolparna efter vägen.
Såg Rosenbergs första del av Amerika. Han har lugnat ner sig en smula. Taggat ner lite av pretostuket han hade förr. Det blir mycket bättre. Jag förstod till och med att USA håller på att förändras. Jag antar att man måste se alla tre delarna. Men jag gillade tonen. Petter och Mats hade antagligen slitit. Vilka andra såg jag inte för texterna fladdrade förbi och jag ser nog dåligt. Ska tvätta teven i morgon. Det blir så snabbt sotigt på Hornsgatan.
Spiken drömmer vid mina fötter. Han gnyr och gnäller. Undrar hur det ser ut i hans huvud. Han höll antagligen på att tugga i sig Calle Schulmans och Yoko Onos katt.
Smaklig måltid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Blir det ingen Irak-bok blir det en söderbok va? Verkar nästan så... Är lite hooked nu, jag måste titt som tätt kolla om du skrivit mer. Ses i Tanto, som sagt!/Anna
Skicka en kommentar