Söder

Det har varit en del udda minst sagt uttalanden av finansmarknadens gurus den senaste veckan som kanske inte direkt bidragit till att lugna världens placerare. Först ut på plan var amerikanska Feds förre ordförande Alan Greenspan som sa att han var ”chockad” över det som hänt på finansmarknaderna vilket i Sverige utvecklades av finansanalytiker Peter Malmqvist som sa sig ha blivit ”helt paff”!

I mitt i den här röran styrde hela den återförenade trojkan, Carina, Spiken och jag kosan till Mälaröarna. Där var det mindre släktträff.

Precis som Greenspan och Malmqvist försöker bringa lite reda i sina världar så gör små barn samma sak. Så jag vill inte undanhålla er vad Andrea sex år upplysningsvis informerade sin pappa, dvs. min svåger om i veckan:

– Pappa, vet du att det finns en del som klär ut sig till tomtar! Det tycker jag är läskigt.

Ibland måste man ju välja. Så vi var rörande överens om att Andreas analys mycket väl kunde inte bara mäta sig med Greenspans och Malmqvists utan rentav visa sig vara ett mer avancerat förhållningssätt i en värld fylld av falska tomtar från vilka det svenska folket verkligen inte varit bortskämda med handfasta och trovärdiga förklaringsmodeller under senare tid.

Det är möjligt att flitigt dunktömmande fördunklat vårt omdöme en smula men medge att ett litet barn klara röst ibland kan kännas befriande i vår förvirrade tillvaro.

Carina blev också tvungen hårdlanda i en färgglad dansbandtävling på lördag kväll. Från basarrock i Erbil över wienervals i Austrian Airlines högtalare till Rosalito och Magnus Karlsson som skulle döma sin egen låt i rutan. Man undrar var Bert Karlsson är när man behöver honom. Spiken viskar irriterat att han är ute på ”Bamba” eller ”Matan” som vi kallade skolbespisningen i Skåne och lär ungdomar att dricka mjölk.

Det här med säkerhet är ett ytterst relativt begrepp. Alltså det beror på i vilken omgivning man befinner sig.

Svärmor kom hem efter en promenad med vit hund med brunt öra, trettiofem centimeter hög knappast att förväxla med en ko. Svärmor är i varje fall 80 plus och såg ut som om hon haft ledartröjan i O-ringen på sista sträckan. Lerig med kvistar i håret. Jodå de hade tagit sig en genare vid kalhygget och granskat tjurarna som möjligen i verkligheten är stutar på håll. Det är inte så att svärmor har krasslig syn. Som en örn och utmärkt hörsel. Dessutom är hon snabb.

Men som hon uppfattat saken så var kreaturen i en annan hage. Spiken däremot vädrade tjurjakt och då upptäckte både tjurar och svärmor att de kanske inte direkt spelade i samma lag men väl på samma plan.

Det får mig osökt att tänka på koreanerna. Zaytun heter deras kontingent utanför Erbil i Irak. På något sätt kom de i den så kallade USA ledda koalitionen inför invasionen 2003. Nu ska de åka hem till årsskiftet är det tänkt.

En mindre sydkoreansk enhet kom att befinna sig under polskt befäl i södra Irak vid Nazeria alldeles efter kriget. Mest ingenjörstrupper och medicinska enheter. Praktiskt, fiffigt och bra. Sedan förhandlade de till sig en förflyttning till norra Irak och irakiska Kurdistan. Där hände två saker. En åsna dödades av en irakisk missil och Massoud Barzanis bror blev svårt skadad av ett amerikanskt bomb misstag.

Jag vet inte varför koreanerna fick smörjobbet i Kurdistan.

Det första som hände var att det dök upp ett mail. Då var de fortfarande i Nazeria. Det var på vintern 2004. De hade skickat ut några löpare som skulle ta in offerter på deras militärbas Zaytun. En vecka skulle man få på sig att bjuda på jobbet. Då skulle det finnas ritningar, kostnadsberäkningar och hele middevitten för en fullständig bas för 3500 personer med logement, samlingsenheter, kyrkor, moskéer, sporthallar reparationsverkstäder, logement, restauranger, säkerhet, rubbet. Så vi tog kontakt med en arkitektbyrå som vi visste kunde klara jobbet.

Alla jobbade dag och natt på koreanernas projekt. Det var inte så att underlaget var allmänt hållet. O nej, det skulle ha A/C det vill säga luftpumpar i alla lokalerna. Men det skulle vara av märket ”Samsung och inte kinesiska Samsung” När vi och några andra idioter skickat in en väldig bibba med underlag och kostnadsberäkningar som var förvånansvärt detaljerade för att vara en total entreprenad så fick vi ett vänligt mail till sammans med de övriga. ”Vi är hemskt ledsna men Högkvarteret har bestämt att arbetet ska utföras av ett koreanskt företag” Så vad vi egentligen gjorde var att duka upp ett smörgåsbord till våra snedögda bröder. När deras inköpare dök upp så hade de våra underlag i händerna och förhandlade från dessa. Det där med att lokala företag skulle göra jobbet var med största sannolikhet aldrig aktuellt.

En gång till var vi tillräckligt korkade för att bjuda på något av deras märkliga projekt. De hade fått för sig att de skulle skänka kommunikationsutrustning till KRG. Där ingick en del master för kommunikation och hundratals handhållna Motorola enheter, basstationer repeaters etc. Jag vill minnas att vårt bud låg på trehundratusen dollar. Kvällen innan ringde ett av de andra företagen som skulle bjuda och ville göra upp om budet. Vi tackade nej.

När kuverten sprättades upp fick just den firman budet. Inget att säga. Affärer är affärer. Det är bara det att deras bud låg 50 000 dollar under inköpspriset på utrustningen. Och våra snedögda bröder log och skrattade och tyckte att det var inte alls konstigt. Vi satt där och svettades i värmen och till sist fick någon fråga de koreanska idioterna om de möjligen hade lite vatten att bjuda på. Efter mycket rasslande dök det inte upp vatten men väl några ljumna Coca Cola.

Jag antar att de där killarna hade köpt stulna Motorola. Det verkade vara en av de avgörande affärsidéerna under en tid efter kriget. Amerikaner och araber/kurder gjorde affärer med biståndsutrustning. Utrustning köptes för att återuppbygga t ex polisen, stals, återköptes, stals, återköptes.

Som korkad svensk lärde man sig en hel del under den där tiden.

Jag minns när koreanerna dök upp i Erbil. Dom såg ut som skämtteckningar i sina stridsmunderingar med kvistar i hjälmarna. Framför och bakom deras konvojer körde kurdisk peshmerga i Toyota pick up och skyddade beskyddarna. Det kommer jag tydligt ihåg för vi höll på att bli nerskjutna i en sådan konvoj när vi kom lite för nära tack var vår kurdiske chaufför Massoud som ser ut som en råarab.

Nä, koreanerna var i Erbil för en enda sak. Affärer!

Köpa billigt och sälja dyrt. Nu har KNOC fått sitt jävla oljekontrakt och vänskapsband har knutits mellan folken. Det kommer säkert en staty av den korean som tog livet av sig 2007 på förläggningen utanför Erbil också. Till och med de danska smörhandlarna har gjort av med fler(7) än koreanerna som bara lyckades få ihop ett ynka självmord. Ska då vägas mot amerikanernas 4200 döda eller något. Amerikanerna tog jobbet på allvar och har inte suttit och druckit te i Ainkawa i muppuniformer som det står Zaytun på.

Elaka tungor säger att den enda ”nytta” koreanerna gjorde nere i Nazeria var att alla vildhundar plötsligt försvann i området. När man kom till basen så hade de alltid en ny vakthund i gaten. Man undrar…

OK, jag tar på mig att de har sneda ögon och att man känner igen dem på kvistarna i hjälmarna och de sneda ögonen. Men det där med hundarna får Spiken den lilla ”rassen” står för.

När vi återvände till civilisationen kunde vi inte undvika ett stop på gamla ”Söder”. Norrlands Gunnar hade skjutit sig i foten under Älgjakt Del II under lördagen och gick runt och ville ha sympatibevis. Salem skrek om Abu Qaswarah ,43-åringen i Mosul och jag försökte lugna honom. Om Washington Post säger att amerikanerna sköt 43-åringen och en seriefigur, nämligen Al-Qaidas irakchef Al-Baghdadi dyker upp i Aftonbladet och säger att 43-åringen var Vice Sheriff i Al-Qaida i Irak och att han sprängde sig själv i luften så vet jag åtminstone en historia som får vidare trovärdighetsproblem och det är Mr Baksis.

För ordningens skull: Andrea, jag tycker också det är läskigt med folk som klär ut sig till tomtar!