Royal Service!

Glada Hudik! Svanar, tranor, ugglor och hägrar, 300 vilda fåglar hade en Hudiksvallsbo hemma. Lite överraskande kan man säga.

Stockholmarna är förbannade för att halva stan är avstängd på grund av ni vet vad.

Nu i grevens tid om man får använda uttrycket går Ulrika Knutsson, Publicistklubbens ordförande ut och kritiserar SVT:s bröllopsyra. Motsvarande en arbetsveckas tid har bröllopsbevakningen varit säger man på SVT:s hemsida.

Det är nog lite mer än så. Det är nog snarare ett flertal manår vi talar om.

Men blott det faktum att man sänt 64 timmar om allt från marsipantårtor, vett och etikett till klippböcker med brudparet i kan mana till eftertanke. Då ska man minnas att bröllopet inte ens varit.

Knutsson kritiserar ytligheten, vilket tyvärr är hennes misstag:

SVT:s programdirektör Jan Axelsson försvarar sig med att man sänt andra vinklar på händelsen:

-Även i de mer underhållande programmen har vi haft väldigt mycket kunskap med bland andra Herman Lindqvist, Christoffer O'Reagan och Olle Häger som satt in monarkin i ett nutida och historiskt perspektiv, säger Jan Axelsson, som också pekar på att såväl ekonomi- som samhälls- och kulturreportrar tittat närmare på hela händelsen, säger Axelsson.

Problemet är inte att kungahuskramarna inte fått vända på ämnet ur olika synvinklar.

Herman Lindquist har fått berätta sina små anekdoter som han tidigare framfört i ymnig form i böcker, tidningsartiklar och nu alltså fått chansen att upprepa i public service.

Problemet är omfattningen på bevakningen. Om man direktsänder varenda jävla dag på temat och sedan lägger till en uppsjö av mer eller mindre lättsmälta rojalistiska pastejer så blir det inte bättre utan sämre.

Det finns ingen som helst proportionalitet vad gäller engagemanget från SVT: s sida och Axelsson borde skämmas men det är inte hans stil så det kommer inte att hända.

Landshövding Lars Engqvist, tillika socialdemokrat och före detta minister, för dagen ordförande i SVT borde omedelbart tillsätta en utredning som granskar SVT:s bevakning av bröllopet i förhållande till SVT:s uppdrag. Tyngdpunkten ska då inte ligga på ifall Lindquist skrönor kan anses vara en balans mot Ebba von Sydow, klippbokstanter och tindrande programledare som totalt tappat koncepterna, utan ifall omfattningen och kostnaderna ställt i proportion till övrig mediebevakning av händelsen varit förenliga med SVT:S uppdrag.

Att SVT sänder bröllopet direkt och har någon liten debatt någon vecka innan är inget att säga om. Men det är inte SVT:s uppdrag göra bröllopet till sin huvuduppgift och framför allt att försöka konkurera ut kommersiell media med samma metod som de använder.

Dessutom visar undersökning efter undersökning liksom Stockholms satsning på katastrofen LOVE 2010 att svenska folket är måttligt intresserade av bröllopet om inte korven kostar fem spänn. Det hela är en media hype som royalister och de kommersiella mediekoncernerna piskat upp med benäget bidrag från SVT.

Det börjar bli dags för politikerna att fundera över public service framtid. Det är för många kockar och för lite ätbar soppa.

”Public Service” måste ha en SPECIELL uppgift i förhållande till ett evenemang som detta.

Det är inte så att SVT BARA ska ta upp andra vinklar än tex TV4. Men varför ska man välja SVT när man får höra samma sinnesslöa svamlande om förberedelserna oavsett vilken soffa man tittar och lyssnar på.

Vi borde aldrig serverats denna dynga. Det enda vi inte(vad jag vet) har fått ta del av från Jan Axelssons sida är material och färgen på brudparets underkläder. Men det kommer kanske. Vad ska han balansera det med? Herman Lindquist som berättar om 1700-talstrosor?

Eller är det så enkelt att de som bestämmer på SVT själva är rojalister med grevinnan Hamilton i spetsen.

Någon företagsam journalist borde kanske göra ett sociogram över relationerna på SVT och SR. Det skulle säkert förklara en del av knäfallet för någon som är ett helt vanligt bröllop i en konstitutionell monarki där kungahuset inte har någon politisk makt. Det finns säkert de som vill ändra på den saken.

Vår nuvarande monarksvalspråk ”För Sverige i Tiden” betyder ju inget annat än att tiderna kan förändras. Hur detta sker och i vilken mån kungahuset och dess påhejare medverkar till detta är därmed en öppen fråga. För kungahuset alltså. För Sveriges regering och riksdag och public service borde saken vara klar. Kungahusets roll är given. De åker runt och klipper snören till förmån för Sverige och de får ett icke föraktligt apanage för detta komplicerade arbete. Nu har vi dessutom gett dem ett extra anslag om tio miljoner för att de ska kunna bjuda noblessen på en trevlig bröllopsfest.

Kungahuset har inte sin ställning avguds nåde utan bestämt av vår konstitution och regeringsform,regering och yttersten folkvald riksdag.

Nu är inte brudens pappa utfattig. Hans tillgångar värderas till en kvarts miljard.

Förutom apanaget som i år uppgår till 125 miljoner kronor. Han har alltså själv råd att bjuda sin dotter på fest.

Programdirektör Axelsson har drivit politik i SVT:s satsning. Någon annan slutsatskan man inte dra. Han och Eva Hamilton har utfört drängtjänst som undersåtar åt ett kungahus som tydligen fortfarande utövar politisk makt.

Varför har man trehundra vilda fåglar hemma? Det kan ju knappast vara av omsorg för vilda fåglar.

Det måste finnas riktigt, riktigt sjuka människor i vår konstitutionella monarki.

Till sist måste jag avslutningsvis kommentera Lars Ohlys patetiska kabinettsfråga på Newsmill där han skriver följande:

"Vi i Vänsterpartiet är inte beredda att kompromissa om demokratin. Vi anser att Sverige ska införa republik med en demokratiskt vald statschef. Att uppdraget som statschef går i arv strider mot alla demokratiska principer och om principen om alla människors lika värde."

Så ifall de rödgröna vinner valet i höst och Mona viftar med en socialministerpost för Nackas kompis så säger den principfaste republikanen:

"Gärna en taburett men först en rejäl republik!"

Kom ihåg det: "inte kompromissa"....

Tranor?

Ge priset till en Indier

Så var det då dags igen.

Nobelpriset i litteratur ska delas ut. Minns inte om ”Juckaren” är där nuförtiden men han var ett roligt inslag med sitt ”Äntligen”.

Jag gillar Amos Oz även om jag tycket att avdelningen judiska författare som berättar om sina dysfunktionella uppväxter i Hitlertyskland, USA, Ryssland, Polen eller för den delen någon annanstans är fylld med råge.

Men jag antar att judiska författare har kvalitéer som alltid gör dem aktuella. Men varför inte en indisk författare. Eller finns det inga sådana. Eller en från Darfour.

Eller en ny islänning. Dom har det lite deppigt nu efter bankerna spekulerat bort statskassan. Men de är så få och sedan hade de redan Halldór Laxness för han fick väl Nobelpriset.

Eller ge det till Jan Guillou. Han är halv fransman och har kämpat för araberna i många år och knutit ihop svensk historia med världen i övrigt. Horror kan säkert få ihop något. Såsom Churchill fick sitt pris. För det var väl inte enbart av litterära orsaker. Men Guillou har kanske kräkts på för många. Så kan det gå.

Förresten tycker jag att Horror är lite smetig i kanten. Han borde styla sig lite. Skaffa profil. Gierow hade ju sina mörka glasögon. Och ja, lite profil. Ett snack med Blondinbella och Sofie eller båda kanske. Med då ska de där båda vara med på samma bild och det går inte. Horror ville ju inte ens ha sin egen fru med på samma bild.

Ska det vara politisk så ska det ju vara en iransk. Det har väl också varit ett sätt att bekämpa galna diktaturer. Rumi är ju död men det finns säkert några. Iranier har livlig fantasi så någon kan säkert vara aktuell. Eller ett delat pris mellan en israelisk och iransk författare. Jesus vilket bra inlägg i atombombsdebatten.

Själv kommer jag ihåg Seamus Heaney. Vi har faktiskt ett par böcker av honom hemma. Inte för att jag sträckläst hans böcker men det kan bli tid för det också.

Nej, det är en helt annan sak som gör att jag minns Seamus. Jag jobbade på den tiden på Sveriges Radio.

Skulle införa lite nytänkande där var det tänkt. Det gick väldigt trögt.

Vi hade lyckats övertyga höga vederbörande om att införskaffa några PC datorer till vår lilla avdelning. Där hade vi också lyckats peta in internet efter mycket om och men. När detta hände pågick diskussionen om vi skulle ha internet och om det inte var farligt.

Då och då kom det upp reportrar från Ekot. Antingen ville de ha något eller också försäka sig om att vi inte höll på med något av värde. Deras egen chef Figge hade förstås en PC men inte redaktionen. Det var stendöda terminaler över hela linjen. Dessutom hade killarna som gjort systemet tagit med sig källkoderna när de slutade. Smart! Så kan det gå. Vanligtvis var kommentarerna lite njugga när essen från våning under kom på besök. -Sitter ni här och leker, minns jag särskilt väl. Jag ska inte nämna några namn.

Nu börjar vi närma oss den tidpunkten då det blev tyst i klassen.

Så var det då dags för 1995 år pris i litteratur. Klockan var 13.00 och ”Juckaren” var på plats. Han hade dock lämnat sin rosa hundkostym hemma.

Seamus Heaney tilldelades priset och motiveringen var; "works of lyrical beauty and ethical depth, which exalt everyday miracles and the living past".

Reportrarna packade raskt ihop sina bandare, stativ och sedan bar det av i galopp tillbaka till redaktionen för nu skulle Heaney spåras.

Det var bara ett problem. Heaney var ute och seglade. Ingen visste var han var. Alla ville ju höra honom berätta hus hedrad och chockad han blivit. Svenskar har inte chockat någon sedan vikingatiden så vi tycker om att vi är lite betydelsefulla åtminstone en gång om året eller två för sedan skrämmer vi också skiten ut pristagarna med luciatåget på Grand Hotel.

Hur som helst så surfade jag lite efter Mr Heaney på redaktionen och hittade ett amerikanskt universitet där det inte bara fanns en lång och ganska bra biografi över författaren utan där han också lagt ut ljudfiler av sina egna dikter. Då var klockan 13.15.

Så jag spelade av några av hans mer kända dikter till kvartstums band och klampade ner på Ekot och frågade ifall de ville ha lite Seamus Heaney. De såg inte alls oävna ut för en gångs skull nu var det inte längre så mycket snack om att leka på internet.

I mitt huvud var det brytpunkten när åtminstone Ekot på allvar kom till insikt att internet hade kapaciteter utöver det vanliga.

Så jag antar att det kommer att Googlas friskt idag runt 13.01. Som vanligt skall jag kanske tillägga.