Mycket väsen för ingenting!

Två artiklar fångar mitt intresse i Aftonbladets nätupplaga.

Plura Johnsson har tydligen åkt dit med 4 gram kokain i fickan. Nu har jag aldrig kissat ner mig av upphetsning över Eldkvarn men det var ju trots det tråkigt. Läste just som jag tjatat om Truman Capotes liv och leverne. Han var inte den som valde bort nöjen men just kokain hittade han först i femtioårsåldern om jag uppfattade saken rätt. Men då tog han igen det med råge å andra sidan.

Plura kan ju inte heller säga att han var ung och blev lurad av några skumma kompisar så det blir väl att bita i det sura äpplet.

Själv slutade jag att knarka i sextonårsåldern. Sen har det väl blivit typ tio bloss men det ger faktiskt ingenting längre.

Men jag ska inte peka finger. Folk är olika.

Peka finger gör däremot en kvinna som heter Terri Eriksson vars namn jag aldrig hört förut. Hon jobbar på något som heter Wendela och verkar var en skvallerbilaga till Aftonbladet. Hennes lilla epos handlar om att bloggkommentarer är skit. Hon har till och med gjort en egen liten undersökning oklart hur men hon har i varje fall fått det till procent.

Enligt Terri så fördelar sig nätkommentarerna ofta så här:

Ursäkta bara en liten formsak.

”Ofta”? Hur ofta är ofta? Men strunt i det:

40 % har inte förstått texten. 12 % säger att de som missuppfattat texten är idioter. 30 % är ”snubbar” som bara vill ”berätta att feministerna gafflar på med sin smörja”. 3 % tycker att skribenten är skitful..10 % tycker att artikeln var dålig, ämnet ointressant och kommentarerna under all kritik. 5 % tillför texten något.

Slutsatsen är att nätkommentarsfälten har blivit en slasktratt för felsökare, kverulanter och bittra figurer som behöver ha något att hata när jobbet blir för tråkigt.

Vad är det då som Terris lilla bilaga handlar om? Jag ska dra dagens rubriker:

”Gifte sig i Underlandet” ”Lika Barn leka bäst” ”Varför hittar ni inte barnkläder som inte ser ut som gatluder” ”Jag kniper tag i armstöden och inväntar döden” ”Kvinna man eller vad?” ” Kärlekssagan kan var över” ”Vårt stora svensk-grekiska bröllop” ”Vilka sunkmorsor och var är papporna” ” De är tvillingar men med olika födelsedagar” ”Var fjärde ensam mamma fattig” ”Hon la ut sin egen abort på Youtube” ”Jag har inte lust längre att leta efter ”den rätte””…..

Jag stoppar där.

Men om vi börjar med de 40 % som inte förstått texten så kan de ju bero på vad förre PO Olle Stenholm skrev en den 1 juni 2003 i FSL-Aktuellt:

”Min erfarenhet av ett och ett halvt år som PO säger mig att det finns tre brister i den svenska pressen som närmast antar karaktären av systemfel. Ofta leder de till att enskilda personer blir kränkta.

Det första är bristande källkritik. "Var kritisk mot nyhetskällorna" säger publicitetsreglerna. Det är alltför vanligt att tidningar inte är det. Ofta handlar det om att man okritiskt återger vad muntliga källor påstått. Tidningen kanske försvarar sig med att den citerat källan korrekt. Det båtar föga om uttalandet är uppåt väggarna galet.

Det andra är bristande empati. Tidningar kan ibland utstråla en obehaglig känslokyla. Det händer att text och bild inte visar rimlig mänsklig hänsyn. Ofta handlar det om människor i starkt underläge av psykologiska eller sociala skäl.

Det tredje är mera enkelt och handfast: bristande överensstämmelse mellan rubriker och artikeltext. En artikel kan vara oklanderligt korrekt medan rubrikerna vrider till och överdriver så att det blir både sakligt fel och kränkande.

Till dessa tre observationer vill jag lägga att vissa PO-anmälda artiklar är så vagt och tvetydigt skrivna att det är svårt att förstå innehållet. Det har hänt att jag läst en anmäld artikel gång på gång och ändå inte begripit. Det är som att läsa en modern dikt och efter tionde läsningen ännu slita med tolkningen. Men få tidningsartiklar har konstnärliga anspråk. Tidningstext bör skrivas så att läsaren förstår genast. Hos Katarina Frostenson kan det dunkelt sagda vara det vackert tänkta. I tidningen är det dunkelt sagda enbart det dunkelt tänkta.”

Det kan ju vara så att läsarna ibland är klokare än vi som skriver. Att vi skriver otydligt så ifall jag kom fram till att jag tycker att 40 procent inte förstått texten så måste man väl vara lite självkritisk men det ligger inte för Terri E. 12 % procent säger att de som missuppfattat texten är idioter. Som sagt folk tolkar en text olika och med ovanstående Stenholmska analogi om Frostensson så kan man tolka en dikt olika.

30 % är ”snubbar” som ät kritiska till något slags odefinierad feminism. Det är väl bra att som läser så seriösa och tunga artiklar som förekommer i Wendela, trots att de är ”snubbar” som inte förstår den feministiska biten. Det vore ju värre om inga ”snubbar” hörde av sig, eller?

3 % tycker att skribenten är skitful. Tja, det är en av avigsidorna med att var kåt på en bild byline. Har man bild och ser ut som ett troll så får man väl tåla en del recensioner om nu inte enbart artikeln gav upphov till vågen gånger tio.

De 10 % som tycker det mesta var dåligt kan utryckte sin ärliga mening.

Sen har vi då de 5 % som verkar ha fattat vad Terri och Wendela säger och dessutom gillar det det eller har åtminstone förstått budskapet.

”Bajvatten” kallar Terri nätkommentarerna. Tja, det är ju en approach när bra 5 % uppskattar det man skriver.

Men nu är det bra 5 % av läsarna som kommenterar enligt en annan undersökning som Wendela redovisar.

Det var kanske den saken som fick Terri att skriva sin lilla krönika.

Själv tycker jag att man ofta blir förvånad över hur insatta och konstruktiva inläggen är. Det finns självfallet många som inte tycker som man själv eller som suttit och filat på något dräpande men det tycker jag är bra. Då får de en snyting tillbaka eller också svarar man inte alls.

Problemet med tidningar som AB, Expr m fl är att de inte vet ett skit om hur nätet kommer att utveckla sig och är livrädda för det. De måste ha sina sidor öppna för kommentarer och de kan inte styra hur de ser ut och viktigare; de vill inte svara typ; Ditt eget sexliv verkar funka med två lövbiffar och ett element! De måste fortfarande hålla en viss stil. Det behöver man inte på en renodlad blogg om man beskjuten med tungt artilleri.

Jag vet inte om det här löser Terri Erikssons och Wendelas problem men nu har jag skrivit lite om Wendela och Terris listiga inlägg och det har jag aldrig gjort förr.

Hoppas att ni förstod den här texten. Annars tillhör ni…