Läste i helgen att det kanske finns hopp för att pröva den spiondömde överstelöjtnanten Bertil Ströbergs sak i Högsta Domstolen. Se nu till att hala fram förre byråchefen vid Säpo PG Näss och förre chefsåklagaren K G ”Minnesluckan” Svensson och hela det där sorgliga gänget som inte orkade hålla reda på arkiven förra gången.
Ströberg dömdes för hans historia var så otrolig. Idag visar det sig att den på den avgörande punkten namnet Sven Roland Larsson var väldigt trovärdig ifall Savemarks uppgifter är korrekta.
Jag vill starkt understryka för Jörgen Almblad och de som nu ska granska saken hos Riksåklagaren att ifall Ströberg inte var spionen så fanns det en annan läcka som lämnade ”smakprov” till polackerna. Om det dessutom fanns ett namn Sven Roland Larsson i säkerhetspolisens arkiv 1957 så kan man ju alltid tänka sig att Wennerström(”Örnen”) som för övrigt också kom från flyget inte var ensam. Det skulle ha funnits en annan spion med täcknamnet ”Getingen” vars identitet aldrig blev klarlagd. Den personen kan ju ha haft access som sträcker sig över de aktuella tidsperioderna.
Det kan ju också vara så att den som ”valde” Ströberg kände honom väl. Det fanns en del kandidater redan på den tiden. En av dem lever såvitt jag vet fortfarande.
Om Ströberg, vilket verkar alltmer sannolikt är oskyldigt dömd så är det en av vår tids värsta rättskandaler. Se nu till att undersök om så är fallet och försök inte måla lite svensk lagomfärg över eländet.
Inlägg
4 kommentarer:
Hej Stefan
Det finns inte mycket hopp än att det blir lagomfärg över eländet, Sveriges rättsväsende är inte vad det borde vara, tyärr. Det mest tråkiga är att en stor mängd människor(Myndighetspersoner) kan fatta beslut utan att vara ansvariga för dem, har du sett ett personstraff på någon beslutsfattare?
Det fattas beslut i det "godas namn" i åtskilliga fall, vissa får stora och tragiska konsekvenser för de drabbade men "Staten" går alltid fri, det betalas visserligen ut ett och annat skadestånd men de är det ju inte tjänstemännen som drabbas av, de är förövrigt löjligt låga i förhållande til skadan. I Åke Svansttedts fall skulle tidningar och övriga som på så pass lösa grunder som det drevet har kunna straffas hårt ekonomiskt, kanske till någon form av "Pott" för välgörande ändamål. I Ströbergs fall förstördes mängder av kvalitetstid i hans liv, han kan aldrig få tillbaka tiden men jag tycker att det oreglerade utredningssättet som tillämpas i Sverige lämnar mycket övrigt att önska. Det finns teknik att spela in förhör, det finna nästan alltid borttappat material, det saknas uppgifter hur bevis tagits fram etc, dt blir inte rättsäkert då. Tycker att Sverige i ett nationellt "Förträfflighetsmytologi" målat upp en felaktig bild a omtanke och humanitet. Det finns inte så stor grund för den bilden, vi gör fel på löpande band men i och med "Enåsiktstrycket" försvinner mycket bort från offentlighetens ljus där det borde synas.
MVH
Roger
Hej Roger! Det händer ibland att En myndighet får sig en knäpp på näsan men de som drabbas har oftast varekn tid eller ork att driva frågan. Man kan vända sig till olika ombudsmän/kvinnor som ska utreda saken.
Men om ett fel begåtts betyder inte det att saken ändras.
Justitieombudsmannen är ett sådant exempel. Han kan konstatera att fel begåtts av en domare, åklagare(inte advokater) m fl
Sverige har också av tradition haft ett system där det utdömts låga skadestånd, ersättningar et c.
Det kan man diskutera om det är rätt eller fel. Andra ytterligheten är USA där det fanns cirka 700 000 advokater senast jag kollade.
Det blir ett absurt samhälle och är t ex en av orsakerna till att det är så svårt att genomföra en allmän sjukvårdsreform. Läkare tar i allmänhet många fler prover än i Sverige innan de behandlar en patient. Enbart av den anledningen att de inte ska bli stämda för felbehandling. Men det innebär att konstnaderna för en sjukförsäkring blir högre.
Problemet med det svenska rättssystemet är nog rätt många och även om det finns krafter som drar för att de värsta problemen ska rättas till så är systemet oerhört trögt. Det här med dåligt skrivna domar har varit ett problem i över trettio års tid.
Ta ett färskt och nära exempel. När tingsrätten skriver som följer i domen mot Svanstedt, Persson och Jepson så undrar man om de har skruvat på huvudena utan att tända ljuset först: "Det har inte framkommit att Therese Blomqvist, Erik Fredriksson, Disa Zetterman
och Tina Voss Nielsen har sådant samröre med varandra att det finns anledning anta att de pratat sig samman."
Då har Fredriksson tidigare erkänt att han pratat med Therese. "Samröre"? Vad menar tingsrättten. De känner ju varandra till att börja med. "anledning anta". Den här typen av förstärkningsargumentation är domskrivningens värsta fiende.
Svepande formuleringar som bara fungerar som en textmässig snuttefilt när man saknar riktiga argument. Tingsrätten säger pliktskyldigast att den vet att den måste göra något slags markering i frågan om det kan finnas ett alternativt händelseförlopp. Så man baissar möjligheten men glömmer att argumentera i frågan.
Det var samma med Ströbergdomen i hovrätten. Den kryllar av svepande formuleringar av den typen. Där fanns dessutom en hemligt del som man inte visste hur omfattande den var och som påverkade media på ett sätt som gjorde att alla fördämningar brast. Ströberg var skyldig punkt slut!
Vi ifrågasatte inte den saken utan om han kunde dömts på de bevis som framställdes i domen.
Det kunde han men av allt att döma så var det fel och han och hans familj har lidit under alla dessa år och någon råtta har opererat vidare.
Nu får jag nog inte plats med mer men det ligger väldigt mycket i det du skriver Roger.
Hej Stefan
Det skulle vara lagar som var kodifierade, alltså klart uttryckte var gränsen mellan fel och rätt går. Det med höga skadestånd som jag skrev, det måste bli oerhört dyrt att göra övergrepp av det "stora ingripande slaget" mot individer, chansen att det sker många då minskar. Det började med Grisfösning och slutar med rättslig revolution får hoppas*L*. Men de där svepande formuleringarna plus slutsatser som inte det finns täckning för har ju också svenska advokatkåren lyckats svälja med hull och hår, de gör en "litterär bedömning" av domar, "välskrivna" men hoppar över vad de i sak innehåller. Men vi får streta på en stund till så kanske vi lyckas Stefan*L*
MVH
Roger
Till Roger: Hej! Lagarna är inte sällan, liksom förarbetena klokt formulerade. Det finns så klart undantag men det stora problemet verkar var bevis(den så kallade ribban), bevisvärdering och själva formuleringen av domar där de förmodade klokskapet ska sammanfattas.
Se på allmänläkaren och obducenten. Jag vet inte om de är skyldiga eller inte men för tillfället verkar man vara överens om att de inte är det. Men nått skadestånd ska de inte ha. Jag antar att det skickar ut vissa signaler.
Men vi får kämpa vidare;-)
Skicka en kommentar