Under veckan har det var stortjafs om Turkiet. Turkiets ambassadör åkte hem och Carl Bildt uppvisade sällsynt oskicklig diplomati.
Nu är Carl Bildt, Carl Bildt. Någonstans i pojkrummet bland tennsoldaterna för länge sedan inbillade någon honom att han står över saker och ting.
Nått fel är det på karln. Reinfeldt har bytt fot i frågan dessutom.
USA:s utrikesutskott hade inte samma byxångest när man röstade för att fördöma folkmordet på armenier. Nu finns det en stark armenisk lobby i USA som helt saknas i Sverige.
I Sverige finns det istället en massa turkar som nu högtidligt för hela gruppens räkning lovar att aldrig rösta på socialdemokraterna. Det säger att de är 100 000.
OK, vi är 9 miljoner och lite till. Vad blir det.
Allvarligt talat struntar jag högaktningsfullt vilka ett gäng halvutbildade nationalistturkar röstar på.
Är det här en viktig fråga? Händelser som inträffade i en tid när inte ens Turkiet fanns. Jag tycker Bildt har en viss point när han säger att politiker inte ska vara historiker.
Politiker ska först och främst förändra historiska skeenden. Men vi har redan tyckt till om en massa skeenden från Erlander och framåt.
Då skulle vi inte heller tagit avstånd mot förintelsen av judar och bosniska muslimer.
Det är den här typen av politiskt och diplomatiskt vingel som gör att stater får för sig att de kan göra vad som helst.
8000 slaktade bosnier var folkmord.
Domstolen i Haag slog visserligen fast att massakern i Srebrenica var folkmord men samtidigt säger domstolen att Serbien inte kan hållas juridiskt ansvarig för brottet.
Därför kan inte Bosnien kräva skadestånd av Serbien.
Det är bara att göra om det nästa gång. Det kostar ju inget.
En svettig moderat turk i Botkyrka hyllar sin förebild Carl Bildt och påstår att det moderna Turkiet inte har något med det ottomanska rikets göranden och låtanden.
”Att ta upp något i Sveriges riksdag som hände för 95 år sedan är dumt. Och att påpeka att just Turkiet har gjort detta gör inte saken bättre, eftersom Turkiet grundades 1923 och det så kallade folkmordet skedde 1915.”
“Turkey instituted a policy of forced resettlement coupled with other harsh practices that resulted in an estimated 1 million Armenian deaths.” (CIA World Fact Book)
Ska ni dra er ur samarbetet med CIA också. Turkiet är förmodligen ett av de länder i Europa som flitigast sysslat med historieförfalskning i stor skala.
Landets cirka 18-20 miljoner kurder låtsades man om att de inte fanns fram till Turkiets förre premiärminister Turgut Özal plötsligt tillstod att det fanns 12 miljoner kurder i Turkiet i början av 90-talet.
Nu skyller turkarna på kurderna och att det var krig. Så vem ledde styrkorna om inte Turkiets moderna landsfader Ataturk, en politisk ledare som fortfarande hänger på varenda vägg i landet. Vart och vartannat år tar sig turkarna friheter med sina grannar. Så kom inte och påstå att det moderna Turkiet inte har med detta att göra.
Till och med idag låtsas svenska turkar som ändå fått gå i en riktig skola att det inte var ett folkmord som skedde mot armenierna.
Så vilken grund ska den försoning bygga på ifall en massa 18 åringa svenskar med turkiska rötter börjar pladdra om att det inte var ett folkmord och att Turkiet inte var inblandat.
Jag har fortfarande dåligt samvete för sådant som hände i Norge under Karl den XII:s reträtt eller i alla andra skitkrig vi deltagit i under den så kallade stormaktstiden.
Om vi begått några folkmord vet jag inte men i så fall borde vi erkänna den saken åtminstone tillbaka till medeltiden. Så enkelt glömmer inte anhöriga till en miljon saker och ting och en försoning ska bygga på verklig ånger och inte på handelsavtal och öppnande av gränser.
Jag tycker Sverige har råd att förklara för Turkiet att försvinner den nästan en miljon från ett annat grannfolk så måste de tagit vägen någonstans. Det är möjligt att Turkiet inte behöver Sverige och jag tror att Sverige klarar sig fint utan både Turkiet och Turkiet i EU om inte turkarna år 2010 befriar sig från sin egen historia genom att förstå den och ta den till sig.
Läs gärna MUF:s ordförande i Botkyrka turken Muzzaffer Unsals artikel och kurdsvensken Esref Okumus artikel om Armenien. Okumus talar om rädsla. I dagens NYT skriver Michail Gorbatjov om sina farhågor och Rysslands framtid. Han talar bl a också om rädslan som drivkraft och om att tillbaka inte är en väg.
“We’ve been there, done that. Do we want to go back? I don’t think anyone does, including our leaders.
I sense alarm in the words of President Dmitri Medvedev when he wondered, “Should a primitive economy based on raw materials and endemic corruption accompany us into the future?” He has also warned against complacency in a society where the government “is the biggest employer, the biggest publisher, the best producer, its own judiciary ... and ultimately a nation unto itself.”
I agree with the president. I agree with his goal of modernization. But it will not happen if people are sidelined, if they are just pawns. If the people are to feel and act like citizens, there is only one prescription: democracy, including the rule of law and an open and honest dialogue between the government and the people.
What’s holding Russia back is fear. Among both the people and the authorities, there is concern that a new round of modernization might lead to instability and even chaos. In politics, fear is a bad guide; we must overcome it.
Today, Russia has many free, independently minded people who are ready to assume responsibility and uphold democracy. But a great deal depends now on how the government acts. “
Man skulle kunna säga samma sak om Turkiet.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/13/v-nstern-forts-tter-att-sabba-f-r-sverige.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/11/om-detta-m-vi-f-r-moderaterna-ber-tta-0
http://www.nytimes.com/2010/03/14/opinion/14gorbachev.html?scp=1&sq=michail%20gorbatjov&st=cse
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar