Kreativ dramaturgi!

Det var hemmamys idag eftersom jag besökte vattenstället en stund igår. Spiken tycker det är toppen. Matte ringde. Hon är hundvakt denna veckan eftersom ordinarie husse är i Brisbane.

Vi gjorde en ordentlig laddning här hemma idag med riktigt rotmos och fläsklägg med skånsk grovmalen senap och en knäckebrödmacka.

Spiken är mest inne på fläskläggen men ibland kan det slinka ner en sked rotmos också. Ibland.

Nu ligger han och slöar i soffan medan husse studerar maktkampen i Washington via Washington Post. Det pågår något slags strid om Rahm Emanuels position. Rahm Emanuel som är Obamas stabschef.

De skriver att Emanuel är stilbildare i Washington på fyraordsmeningar. Undrar… fuck, dick, c-word…

Man vet inte alltid för Washington är så internt.

Tacka vet jag min kvällslektyr, Clarkes Capotebiografi.

Han var kul den där Truman. Han gillade teater i skolan och fick för det mesta lite större roller men en gång tyckte hans dramalärare att han skulle spela en av bödlarna i Les Miserables, ingen paradroll direkt men Truman utvecklade i hemlighet texten till en rätt betydande roll men sparade det till premiären. Han jagades av den rasande dramaläraren efter föreställningen och hans klasskamrat Thomas Flanagan berättade långt senare att han var rätt säkert på att nästan-hängningsscenen av Villjean…

Det är här någonstans jag kommer på att det inte var Les Miserables. Det är lite komplicerat.

Jag ska förklara varför innan jag fortsätter… håll ut.

Truman Capote flyttar som ung till New York. Någon år senare 1939 flyttar de en liten bit utanför stan till en villaförort. Där utspelar sig detta. MEN! Pjäsen heter If I Were King och skrevs av en Justin Huntly McCarthy som för övrigt dog bara några år tidigare 1936. Det här står inte i boken men i boken står det att huvudpersonen François Villon räddade Frankrike och därför ville Truman prompt spela honom och inte en trist bödel utan några avgörande repliker.

I Les Miserables som jag faktiskt såg i New York på Broadway i slutet av 80-talet finns en kille som heter Jean Villjean som jag förväxlade. Misstaget uppenbarade sig eftersom det i boken om Capote står att François Villon nästan hängs i slutet av pjäsen och där minns Trumans klasskamrat Thomas Flanagan: Om Truman verkligen vill visa sig på styva linan så hänger han den jäveln på riktigt nästa gång.

Det hör till saken att filmen ”If I Were King” som var en riktigt kostymfilm vilket Truman säkert gillade kom upp på biograferna 1938 med Ronald Colman i rollen som Villon, alltså året före. Det var dessutom en färgfilm och 1939 när Truman skulle spela bödel kom Borta med Vinden också den en av de första stora färgfilmerna.

Nu glor Spiken på mig med kolbitarna. Nu är det bara att snöra på sig kängorna. I Erbil har Nia(Nej) som hunden heter fått en extra omgång mat eftersom husse Shane är utomlands.

Nu fick jag sista blicken…