Tally Ho!
Var nere en kortis på Hålet och snackade med Danne. Först och främst fick jag tillbaka ett par böcker som jag lånat honom. Groucho Marx underbara självbiografi "Groucho och jag" och en kokbok av Nils Emil. Det påminde mig och att jag har en bok som är hans. Den har legat lite över tiden vilket fick mig att skämmas en smula. Jag brukar lämna igen böcker rätt prompt. Utom en som jag lånat av en polare och glömde den efter en natt hos en kvinna som jag definitivt inte tänkte besöka igen. Men jag förutsätter att det är preskriberat och dessutom löste jag det.
Så han fick pengar att köpa en ny med ränta. Bara jag slapp återvända till brottsplatsen.
Men sen fick jag en flaska slånbärssirap. Just det.
I morse kunde jag inte hålla mig. Plockade fram bunken och rörde ihop en pannkakssmet. Jag brukar köra i hälften grahamsmjöl och hälften vete. Sedan köpte Carina en massa saffran så jag peta in ett gram och sedan satte jag igång att göra pannkakor.
På med sirapen och en mugg kaffe till det.
Snacka om att var gott. Man skriker!
Om jag fattade Danne rätt så gör man slånbärssirap så här.
Först ska bären plockas efter första höstfrosten. Hur många bär man tar beror på hur mycket sirap man vill ha. Sirapen gör sig bra att stå till sig ett par månader och det funkar bra att ha länge.
Ta en stor burk eller kärl med lock och slå på bären. Täck sedan med rött vin, alltså ungefär lika mycket bär som vin volymmässigt. Ska stå i rumstemperatur!
Det är lite pill ungefär som när man gravar lax, d v s man måste skaka/vända bären typ tre gånger per dygn men det bli rutin efter ett tag påstår Danne och lax har jag gravat många gånger så det ska nog inte vara några problem. Det tar en vecka eller tio dagar. Sedan silar man bort vätskan mäter upp den i en kastrull. Nu ska sockret i. Farinsocker ska det vara! Lika mycket som slånbärsvätskan ska i av sockret. Sedan sätter man det hela på svag värme till sockret smält samman med slånbärsvätskan.
Fyll på flaskor. Gärna med sådan där konserveringskapsyl, gummiring och porslin med "spännbälte".
Till glass eller pannkakor.
Försvinnande gott kan jag säga. Man kan ha det i drinkar också men så långt har jag inte kommit.
Slånbärssirap alltså.
Perfekt att ta fram en vårvinterdag som denna.
Spiken ligger och drömmer om sina fantasibrudar han har skräddat upp för sitt inre efter morgonens luktsamlande.
När jag bläddrat runt i Groucho Marx hejdlös roliga bok hamnar jag till sist på de sista raderna när han är i Chicago på 50-talet. En kvinna upptäcker honom och kommer fram och frågar:
Det är ni va? Det är ni som är Groucho?
Jag nickade.
Då rörde hon blygt vid min arm och sa:
-Dö inte! Fortsätt att leva!
Vad kan man mer begära?
Det är väl ungefär vad man vill säga till Spiken när han vaknar. Igår höll en kille ett långt och värmande tal om Spikens alla företräden på krogen. Sånt värmer.
Inlägg
7 kommentarer:
Hej Stefan
Det är synd att inte fler djur får hyllande tal tillägnade sig. Hundar finns bara där, tar inget utan ger bara och kommer och delar med sig av sin glädje att vi finns just där och just då, vi tar tacksamt emot detta och stärks i våra liv, det kallas livskvalité.
MVH
Roger
Till Roger: Hej! Man får verkligen vara glada att de finns och påminner oss om ett och annat.
Hej Stefan
Det enda de kräver av oss ärr att vi finns, detta är de mest oegoistiska formen av "kärlek", tillgivenhet och lojalitet som vi kan få av någon. Vi borde kanske ge själva på detta vis. Då skulle livet bli både ljusare och skönare i världen.
MVH
Roger
Apropå roliga böcker.
Jag gillar t ex Woodehouse, D. Adams och Tom sharpe.
Två har dörr och den tredje har skrivit en bok på 25 år.
Har du några bra förslag på liknande författare eftersom det är så svårt att hitta bra författare. Jag får alltid höra den här finska författaren, Paasilinna, men jag har inte fastnat för den typen av humor.
Jag kanske måste offra mig och läsa några fler böcker av Arto innan jag dömer ut honom.
Sen får du sluta skriva recept där man inte får tag på råvaran förrän nästan ett år. Hur ska jag klara mig utan slånbärssirap så länge;(
Till Roger: Hej! Ja, det stämmer som du skriver. Problemet är att man måste ha hud som en krokodil eller vara buddist för att genomföra det;-)
Till Ray: Hej! Wodehouse är också en av mina favoriter. Adams är jag mera kluven till. Jag började på Liftaren men det gick inte.
Finnar är alltid roliga och sen kan man ta vilken jude som helst som inte bara skriver om 39-45. Dom är väldigt roliga, nästan allesammans.
En del ryssar är roliga. T ex Bulgagov(Mästaren och Margarita m fl) Ilf & Petrov(Tolv stolar m fl)
Hunter S Thomson är en kul kille som tyvärr sköt sig häromåret.
Tom Wolfe kan vara rätt vass.
Jag är inte inne så mycket på humor. Jag håller på att göra en rätt cyniskt och minst av allt snäll karaktär i en bok.
Bukowski(Postverket m fl) är aldrig fel och hans egen idol John Fantes Ristat i Damm är något slags osentimental "Svält", halvt självbiografisk.
Det där med roligt är lite kluvet.
Gabriel Garcia Marquesz är fortfarande en av mina favoriter. Drar ut gränserna.
Det var lite osportsligt med sirapen men tanken var att påminna om att årstiderna växlar så frys in lite snöbollar nu så har du till nästa år när det är grönt så här års;-))
Till Ray: Bulgakov ska det så klart vara!! Tappa ut hela dosetten igår!
Det ska bli kul att testa dina tips och i mina ögon ser dom lite okonventionella ut.
Du har en poäng med Adams. Jag läste liftaren när jag var ung och det var en boost omkring den. Men "Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå" hade jag gärna sett en fortsättning på.
Jag gillar även, med barnslig förtjusning, vissa av böckerna om Discworld.
Jag tror jag ska börja med att sätta tänderna i Bulgakov. Intressant att se vad rysk humor är.
Jag vet inte om jag vågar prova en finne igen.
Paasalinna var inte dum men alldeles för torr.
Tack för kaffet....
Skicka en kommentar