Isvandring och den Försvunna Snöborgen

Det är bara att plocka fram Baby it´s Cold Outside med Wes Motgomery och Jimmy Smith.

Lite klassisk jinglebelljazz för oss som kommit upp i plusåren.

Det är en glad låt som får en att glömma att det började snöa igen.

Visserligen är det sportlov men jag tror att många tröttnat på att leka i snön. En sak har dock förvånat mig denna nådens vinter. När jag var typ fem-sex så var vi ute och härjade hela dagarna när det var riktig vinter och man kunde promenera över isen till Danmark. Nu gick det båtar så det var en schimär men isen kunde man gå på ifall det inte funnits båtar. Under kriget berättade de äldre så kunde man gå över isen. Men det var väl med det som med att äta arsenik. Man kan fast man dör. Vi blev alltid uppiggade inför tanken att vi kände någon som verkligen gått över isen till Danmark. Men nu när jag är äldre och klokare så tror jag att de var lögnhalsar allesammans eller att de möjligen tror att man gick över isen.


Varför? Jo, därför under kriget så fanns det tyskar på andra sidan och de hade skarpladdade bössor som de kunde skjuta med ifall det kom några och vilka skulle gå till Helsingör. Kanske det kom en och annan flykting hoppande som en hare mellan kulorna ven efter smalbenen men det var åt andra hållet.

Men alla historierna handlar om att man gick till Danmark.

Men egentligen var det en helt annan vinkel på vintern som fick mig att minnas det som hände när man hade rutiga galonbyxor och stövlar med röd reflex från Tretorn. Dessa byttes två år senare Slamkrypare och Johnny Nilsson mössor.

Jo, vi gjorde snögubbar och snöborgar. Faktum är att jag sett väldigt lite av den varan denna vinter. Att bygga och skapa. Den lekande människan.

Det tycker jag är konstigt. Väldigt konstigt faktiskt!