Byteshandel och fler kvinnor i parlamentet

Är det en kalkon eller en tupp?

Hur kan ett bli två och två bli ett?

Iraks nuvarande president Jelal Talabani har träffat Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki i går.

Han var som vanligt översvallande. Talabani alltså. Förr i tiden brukade han åka till Iran och snacka skit om turkarna och sedan fortsatte han till Turkiet och snackade skit om iranierna. Så egentligen tror jag ingen bryr sig så mycket om vad Jelal tycker nuförtiden. Men han är som vanligt en färgklick.

“This event… is an auspicious(lovande) event for not only the Iraqis but also for all people of the Middle East.” Ja, just så sa han enligt den iranska tidningen Tehran Times igår.

Talabani menade den islamska revolutionen 1979. Vad man än kan kalla den så är nog lovande ett ord med förhinder. Eller menade han de första dagarna eller innan Khomeini dök upp på scenen och tog den egentliga makten.

Om Jelal är religiös och i hemlighet har beundrat den iranska revolutionen så har han döljt saken väl, ungefär som Saddam och hans religiositet.

Vi kan anta att Jelal Talabanis stora och som vanligt översvallande glädje över Iran har mera frugala orsaker. Nu syftar jag inte på att Talabani har en stor och väl känd aptit utan på det faktum att Iran säljer stora mängder mat till Irak. I själva verket så ska 50 procent av den totala handeln länderna emellan gå mellan de kurdiska områdena i norr och Iran. Det är en handel som uppgår till cirka 2 miljarder dollar(ca 16 miljarder SEK)per år och som man får anta till en del fyller på Jelal och hans familjs pensionskonto.

Ibland kan man få lite känslan av att alla är väldigt snälla och respektfulla mot varandra i Mellan Östern. Detta översvallande, fjäskande som är så vanligt att man nästan tror det är verkligt. Men det är en ren schimär och livet går här som på så många andra ställen ut på att lura skjortan av varandra rätt och slätt.

Är man ute ett sällskap och passerar en dörr, t ex till en restaurang så vill ingen passera dörren först, varje enskild person vill vara den artigaste och försöker fösa den andre framför sig genom dörren. Följden blir att ingen går in genom dörren. Det förlösande orden brukar då vara:

-Tror du att dörrkarmen ska rasa ner i huvudet på dig?

Då brukar alla lugna sig och gå in på restaurangen och under tiden har de som vanligt blivit lite hungriga.

Bakom kulisserna brukar man klaga högljutt på varandra och allt brukar vara lite mer affärsmässigt.

Ett annat möte som gällde Irans utrikesminister och där slickandet var mindre påtagligt gällde irakiska Kurdistans president Masoud Barzanis senaste besök hos Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki i Tehran.

Så Barzani tog upp olika saker som Iran hade gjort mindre bra sedan sist. Så kom han till en av sina hjärtefrågor.

-Sedan kan det kommit en massa narkotika från er. Inte bra hasch utan nu är det heroin också.

-Men, Arya(anm Den Ädle) Masoud Barzani. Det är inga problem, svarade Manouchehr Mottaki, Irans utrikesminister. Ni skickar whisky och arrak(anm. dadelsprit typ Ouzo) och vi skickar lite pulver.

Allt enligt vanligtvis väl underrättade källor.

Jelal Talabani tillhör också PUK den ena av de två stora kurdiska politiska partierna som styr de tre norra provinserna Dohuk, Erbil och Sulemaniya.

1964 bröt sig Talabani ur det andra stora kurdiska partiet KDP som då leddes av den legendariske gerillaledaren Mustafa Barzani, vars son Masoud Barzani idag leder det andra stora kurdiska partiet som alltså är KDP.

För närvarande delar dessa två partier makten. Det finns också en inofficiell successionsordning. Masoud Barzani är president i Kurdistan och Talabani i Irak. Masouds brorson Nechirvan Barzani är premiärminister i den kurdiska regionen. Nu vill Jelal att hans son Qubad ska bli premiärminister i Kurdistan efter Nechirvan Barzani.

Qubad är för närvarande Kurdistans representant i USA.

Nu stundar snart lokala val i Irak.

Andelen kvinnor som ska röstas in till det kurdiska parlamentet har höjts från 25 till 30 och åldern för att få väljas till parlamentet har sänkts från 30 till 25. Jag hittade en intressant jämförelse, visserligen med ett par år på nacken men belysande. Så säg inte att inte Mellan Östern är överraskningarnas del av världen. Men i Saudi får kvinnor fortfarande inte köra bil.

Så här ser det ut i vår närmiljö.

År 2000 var andelen kvinnor i EU:s medlemsländer nationella parlament och EES-ländernas parlament som följer: Belgien (25,4), Danmark (37,1), Tyskland (29,1), Grekland (10.3), Spanien (27,1), Frankrike (8,7), Irland (14,1), Italien (10,2), Luxemburg (16,7), Nederländerna (33,3), Österrike (24,7), Portugal (19,6), Finland (37,0), Sverige (45,0), Förenade Kungariket(UK) (17,1), Totalt EU (20,6), Liechtenstein(4,0), Island 36,5), Norge (41,2).

Det kurdiska parlamentet har också passat på att byta namn från Kurdistan National Assembly(KNA) till Irak´s Kurdistan Parliament(IKP?). Inge vet riktigt vad detta betyder.

Men snart är det val. Det har Adnan Mufti, det kurdiska parlamentets talman sagt. Den 19 maj, preliminärt alltså.

Sist jag såg Adnan satt han i sin säng hemma i huset med gipsat ben och såg inte så pigg ut. Den var för fem år sedan efter den 1 februari när 109 blev sprängda i luften vid två politiska mottagningar i Erbil.

Ansvariga för det dådet var Ansar al-Islam en liten terrorgrupp som Adnans parti PUK tillsammans med USA attackerade efter invasionen 2003. Ansar al-Islam var ett hemvävt terroristgäng som gick under jorden 2003. En del försvann i säkerhet till Iran med iranska passtämplar. Men 2004 genomförde gruppen två självmordsdåd som kostade kurderna halva dess regering.

Allting snurrar runt i maklig takt och ibland snabbare i Mellan Östern. Alla hinner byta sida åtskilliga gånger innan de lugnat ner sig och vad någon säger idag behöver inte alls vara sant ens om fem minuter.

Men 30 procent ska var kvinnor i det kurdiska parlamentet efter de stundande valen och det är ju bara att räkna.

Om det nu inte blir krig innan valet.