När droppen urholkar hjärnan

Vi har ett par viktiga problem i vårt hus.

Det ena är att kallvattnet i köket inte blir kallt. Det andra är att varmvattnet i badrummet inte blir varmt.

Ja, alltså kallvattnet i köket blir kallt men då får man låta det stå och rinna i fem minuter. Och varmvattnet blir varmt och jag vet att Gösta Bohman brukade lägga sig i ett iskallt bad varje morgon och att det var därför han var så pigg.

Men jag vill ha mitt vatten när jag vill ha mitt vatten.

Varmvattnet kommer ibland direkt. Jag vet inte varför. Men för det mesta är det fesjunket eller kallt.

Jag har inte sagt till värden om detta problem. Andra har gjort det utan resultat.

När jag tänker närmre på det så finns det en massa saker som man retar sig på men anpassar sig till. När vi flyttade in hade man slag ihop vår lägenhet med en annan och det blev en nivåskillnad så man gjorde ett trappsteg i trä mellan de två delarna. När vi flyttade in 1994 så var allting nyrenoverat och fint. Det där trappsteget var inte färdiglackat.

– Vi kommer nästa vecka, sa värdens snickarpojkar.

De där killarna jobbar fortfarande kvar men något lacka blev det inte och nu är det väl helrenovering som gäller eftersom allt som var fint 1994 inte är så fint längre. Vår värd han tillhör nämligen den grupp av fastighetsförvaltare som köper en massa skräp. Men inte vilket skräp som helst. Det är tänkt att slitas ungefär så mycket att hyresgästen själv får betala för att ersätta förslitningen.

Värdens filosofi är för det första att aldrig göra något som han inte är piskad till eller han kan bli fälld för i domstol. Han driver regelmässigt mål mot f d hyresgäster.

Det är den här stegvisa anpassningen som stör mig en del.

Så här är det, säger människor.

Ja, ja om vi vill att det ska vara så. Absolut.