Music for a Slumdog

"Slumdog millionaire" handlar om två indiska bröder som hamnar på gatan efter att deras mamma dödats i ett upplopp.

Några år senare sitter den yngre brodern i Indiens motsvarighet till "Vem Vill Bli Miljonär?".

Varje svar lägger en ny tråd till den filmiska väven i en kärlekshistoria som till sist och välförtjänt satt indisk film på den stora filmkartan där Academy Awards utgör fundamentet.

Åtta Oscar fick filmen totalt.

Två av dessa gick till en viss A R Rahman för musiken till filmen.

Indien har fortfarande inte hämtat sig.

Redan på 70-talet var Indien världsledande inom filmproduktion.

Men trots att Indien redan på den tiden producerade 600 långfilmer per år medan Sverige kanske gjorde fyra så har det tagit lång tid för Indien att bli uppskattad för sina bra filmer. För det görs mycket skitfilm i Indien. Min kompis blev engagerad som kriminalinspektör i en indisk film under en tågluffning för tjugo år sedan. Han såg väl lagom flurig ut så det var bara att glida runt och prata svenska. Resten ordnade dubbgänget. Några hundra dollar och hej då.

A R Rahman som fick för sin musik är välkänd i Indien. I år är han kontrakterat för att göra musik till inte mindre än sju filmer och har redan en inbokad för 2010.

Albumet till filmen börjar med den suggestiva O Saya. Ett slags sakralt rapbeat med ödesmättade trummor. Intressant, för att inte säga spännande. Följd av Riots. Samma spännande trummande. Paper planes häftiga snatchade derivat av Pink Floyds "Money". Mia, WHOIS? Så gillar man lite omväxling till Lugna Favoriter såååå…

Jag kan tänka mig att se filmen enbart på grund av musiken. Så pass.

Jag vet inte om det är mer så i Indien än i andra länder men musik verkar gå i släkter och familjer. Norah Jones och Ravi Shankar är bara ett exempel.

Här fuskas det ingenstans. Jag vet inte hur många Kleerup det går på en A R Rahman men det blir ett gäng. Tro mig och då handlar det ”bara” om filmmusik.

Den filmen vill man se.