Trött på att sälja kalsonger?

Livni 28 - Netanyahu 27. Delad glädje!

Det har snöat i natt och solen behagar att fresta oss med sin undantagsvisa närvaro.

Spiken ligger på och fnyser när jag ska rensa lite gamla blad från en blomma som var intagen på intensiven i badrummet. Han uppskattar inte mina trädgårdstalanger.

Det är halt under snön och Spiken håller på att dra ner mig ordentligt. Det är vackert i Stockholm så här års när det snöat och solen lyser. Lika deprimerande kan det vara när solen inte lyser och det regnar isiga småspik.

Jag passerar Konsum på tillbakavägen. Vi brukar ta en runda över Skinnarviksberget och ner bakom Bysis innan vi återvänder till Zinken.

Jag har givit mig själv fem meters besöksförbud. Grannen som är vegan säger att de har såååååå bra grönsaker. Jag vet att de har bra grönsaker. Jag har till och med köpt deras grönsaker i fjorton år men när de införde sina jävla automatkassor där man själv ska agera kassör så tog det stopp.

Men utanför Konsum finns en allmän anslagstavla med allt från "Mogen Yoga" till "Prova på att Dreja Inkaföremål". Ett reklamblad fångade min uppmärksamhet för några sekunder innan vi hastigt styrde stegen mot Jonni´s.

”Laget/Skolan” stod det med fet rubrikstil.”Är du trött på att sälja gräddbullar, kalsonger och korvar?”

Det stod möjligen inte ”gräddbullar” utan ”kokosbollar” eller ”kakor” men resten stämmer. Texten var för liten men jag kollade bilderna. Istället för kakor skulle man sälja "pingisracketar" och "hängmattor".

Påminner starkt om min gamle kompis Sven Andersson:

http://www.aftonbladet.se/resa/asien/article1994164.ab?service=print


Det är idioten i vita mössan. Vi var väl tjugo eller någon sådant. Vi skulle åka till Köpenhamn över dagen och Svens dåvarande fru vi kan kalla henne Anna ville att han skulle köpa något fint. Vi hade en heldag, Istergade med smörrebröd snaps och dansk öl, besök i mystiska bokhandlar och åkte tillbaka till Helsingör rätt tagna av dagens bestyr. När vi sakta tuffade in på stationen i Helsingör ryckte Sven till. Fan, sa han och för upp. Vi skulle ju köpt en present till Anna. Klockan var tio i sex och vi rusade längsmed gågatan ivrigt spanande efter en lämplig butik. Köpmännen höll redan på att packa och stänga för dagen. Till sist störtade vi in i något som liknade en hemslöjdsbutik. Jag vet inte vem som kom på idén men när vi kom ut hade vi en hängmatta inslagen i ett paket med oss. Det där med "köpa något fint" fick åtminstone Sven en mycket detaljerad definition på när hans förväntansfulla hälft öppnade paketet.

Pingisracketar och hängmattor!!!

Jonni var inte inne men det var Gabriel. Gabriel är en våldsamt trevlig kille från Syrien, närmare bestämt Al-Qameshli. Dom är kristna tror jag.

Det är alltid lite Jalla, jalla när vi träffas. "Kamal Moasafat" och jag får alla kvällstidningarna. Jag kan bara några få ord arabiska, lite mer kurdiska men "Kamal Moasafat" är ett arabiskt uttryck, kan kanske stavas "Kamel". I vilket fall uppfann jag en ny betydelse för det under tiden i Irak.

Egentligen snappade jag upp det i databutiken. När kriget var slut kom det in en strid ström med Erbilbor till butiken. De hade till slut rotat fram kosingen i madrassen. Erbil är en av världens äldsta fungerande, nåja, städer, närmre 9000 år. Det är vida känt i Irak att när Erbilborna plockar fram pengarna ur madrassen så är det en våldsam högkonjunktur på gång. Dom äter annars mest fågelfrön och yoghurt ur tomma pistageskal. Nej, det var kanske en smula överdrivet med yoghurten men snåla är de för det mesta så det räcker för flera.

Men efter kriget kom de med sina söner eller döttrar och skulle handla datorer. När Saddam hade fått på pälsen så kunde man kanske spendera en smula.

När expediten frågade vad de skulle ha så brukade sonen eller dottern luta sig fram och säga:

”Kamal Moasafat”, vilket betyder direkt ”full specifikation” eller på lite bättre svenska ”med all utrustning” eller på lite skånska ”Hela middevitten”. Slangvis säger kurderna”Full Moasafat”, vilket betyder samma sak och alltså innehåller ett engelskt ord och ett arabiskt.

Kurdiska är liksom svenska ett ordfattigt språk medan engelska och arabiska är ordrika språk.

Mitt bidrag till det hela var att jag använde uttrycket "Kamal Moasafat" när jag beställde kyckling på Sulle i Salahaddin. Det vållade allmän munterhet. Svensken hade blivit galen på riktigt. När jag senare kom fräsande på Carinas Yamaha Intruder för att köpa morgonbröd blev de helt övertygade om att alla indianer hade lämnat kanoten.

Normalt använder man uttrycket ”Kamal Moasafat” för elektronik och bilar.

"Hela middevitten" och jag fick tidningarna. Nu kom jag på att jag inte kunde hitta mina pengar. En femtiolapp hade jag pressat ner. Trodde jag. Men Gabriel sa att det inte gjorde något. Det skulle dom aldrig sagt på Konsum. Efter fjorton år så fick man vackert ställa kassen i kassan och kila tvärsöver gatan och upp i lägenheten och hämta pengar. Hos Jonni kan man få kredit utan ränta ska jag kanske tillägga. De där grabbarna vet hur man gör affärer.

Ber man om ”Kamal Moasafat” så får man det. Kyckling med alla tillbehör!

Var är min kamera? Jag laddade den, tog en bild om nu är den försvunnen sedan två veckor tillbaka.

Däremot hittade jag femtiolappen i bakfickan så nu kan Garbriel vara lugn men det är han redan.