Påsnäsor kan bli vanliga!

Idag skulle jag till doktorn klockan nio promt. En remiss. Det betyder att en annan läkare tycker att jag har ett problem av mer avancerad art. Mitt problem är att jag har polyper.

Det konstaterade Sveriges Radios företagsläkare redan för tretton eller möjligen fjorton år sedan. Det ingick i något slag friskvårdsprogram att göra ordentliga undersökningar av personalens olika defekter. Så den läkaren som var specialist sa att man kunde ta bort polyperna och sedan var det troligt att de kom tillbaka.

Det lät inte så hoppingivande så jag sket i de där polyperna.

Men jag har faktiskt lite svårt att andas ibland. Inte svårt-svårt men jag kan andas lite ansträngt från och till och blir lätt täppt i näsan.

Hur som helst. Som helhet så har jag aldrig haft stora problem med hälsan. Men i julas gick jag och drog med en förkylning som inte ville ge med sig och till sist så gick jag till närdoktorn eller vad det heter. Hon kollade i snoken och skakade på huvudet. Sedan fick jag cortisonspray och sedan skakade hon på huvudet en gång till och skrev en remiss. Sedan fick jag en kallelse till Ersta-specialist-nånting.

OK, jag putsade finskorna och skulle just välja ut en passande slips när telefonen ringde. Det var i går vid lunch. Det var Erstaspecialisterna som ringde. Min doktor hade fått sjukdom i familjen. Jag beklagade och undrade om de fanns en annan tid. Det skulle hon kolla och sedan kom det:

– Vi ska se ifall jag kan ordna något redan om några veckor.

Det var det där ”redan” som jag hängde upp mig lite på. Så efter lite förhandlande hade jag en ny tid hos specialisterna den 12 mars.

Plötsligt hörde jag mig själv önska Doktor-Sjuk-I-Familjen hastigt tillfrisknande.

Det var ju faktiskt jag som var sjuk för en gångs skull. Senast jag låg inne på sjukhus var 1960 för en blindtarmsobservation som visade sig vara falsklarm, ja, om man inte räknar militärsjukan för vattkoppor 1968. Så jag har inte direkt tärt på sjukvården.

Det värsta som kan hända nu är att mina polyper försvinner. Då får man väl en utskällning den 12:e. Mitt första besök var liksom för mer än en månad sedan så jag anar en viss taktik. Man hoppas att patienten antingen dör eller blir frisk.

Jag frågade den första doktorn, närdoktorn om det fanns några biverkningar med näscortisonet.

Nä, det var helt ofarligt. Eftersom bipacksedlarna alltid är skrivna med 0,5 punkter times eller bodoni så var jag tvungen att gå till källan. Det fanns visst biverkningar. Det finns alltid biverkningar. Ovanlig sådan var att skiljeväggen mellan näsdelarna försvann. Fritt blås så att säga. Så nu frågade jag Erstaspecialisternas växel om jag skulle fortsätta ta min spray. Det kan du vid behov, sa hon. Det lät lite olika från den körorder jag fått av närdoktorn som sa att jag skulle köra två sprayningar två gånger dagligen. Ja, ja det kan du göra, sa Erstaspecialisterna när jag informerade om den saken.

– OK, men om näsan trillar av så tar jag med den så får ni sy fast den, sa jag lite lagom avmätt eftersom jag inte tyckte att hennes uppmärksamhet var på topp.

Det tyckte hon var roligt. Hon till och med skrattade, så nu hoppas jag att näsan trillar av så ska vi se hur kul hon tycker när jag kommer med den i en genomskinlig fryspåse.