Lille Omid

Iran har skickat upp Omid. Det är inte någon stor sak i största allmänhet men för Iran är det en stor sak. Omid den lille rackarn är en satellit som ska användas till, telekommunikation, teve och alldeles fredliga saker. Men för att skicka upp lille Omid som förresten betyder ”hopp” på farsi så behövde man en stor bamseraket och det är väl mer den som resten av världen nu riktar sina blickar emot.

Israelerna är oroliga men det är de alltid å andra sidan.

Nu har det dykt upp ett väsentligt politiskt problem. Om jag har räknat rätt så kan Iran inom sex månader till ett år ha tillräckligt mycket anrikat uran för att tillverka ett kärnvapen. Raketerna verkar inte vara ett problem ifall man kan skicka upp en satellit.

Samtidigt är det val i Iran om ungefär lika lång tid. Om USA:s president skulle snacka med Mahmoud Ahmadinejad som han sa att han skulle innan han blev president så vore tiden ju den rätta nu.

Men då skulle Iran kunna utnyttja en kontrovers att stärka den nuvarande presidentens aktier inför valet och det vill man inte.

Så antingen en bomb och kanske ingen Ahmadinejad, snacka lite och ingen bomb sen eller också ingen bomb och Ahmandinejad, men hur skulle det vara med ingen bomb och ingen Ahmadinejad och lite demokrati och ingen bomb i Israel heller och lite mer demokrati där också.

Det är verkligen inte lätt att vara president. Inte ens i USA.