Stötte ihop med KG

Längst därborta ligger Iran

När jag var ute med Spiken i morse stötte jag ihop med KG. Han frågade om jag visste vad som hade hänt med Lasse. Det visste jag inte men anade det värsta.

Så var det.

Jag har en tavla, en litografi som Lasse gjort. Den är målad i vackra färger, typiskt sextiotal, popkonst men med en massa tidsanfanger som gör att åtminstone jag blir väldigt glad. Så glad att både Carina och jag var överens om att om det var någon tavla vi skulle ha med när vi flyttade till Irak så var det Lasses. Så blev det. Den hängde i arbetsrummet på en och en halv kilometers höjd och tittade man förbi den en klar dag så såg man till iranska gränsen långt borta. När man skar tänder över Irak och det hände så var den en befrielse att titta på Lasses optimistiska konst.

Lasse var en fin människa. Det säger jag inte för att han är död nu. Lasse var en fin människa och då menar jag en fin människa. En sådan typ av människa som det tyvärr tillverkas sparsamt.

Lasse var söderifrån, ifrån Skåne som jag och en jäkel på att teckna. Så han flyttade till Stockholm och kom in på Konstfack i början på 60-talet. Jag undrar om Lasse någonsin sålde en enda tavla. Det kanske han gjorde men han var inte säljartypen. Det är inte Lasse Åberg eller mosaikräven Ernst Billgren vi talar om. Nej, Lasse var en försynt kille, liten, rund och gillade en bira. Det var så vi träffades. På Zinken. KG brukar också hålla till där. Ibland satt vi och snackade alla tre, tog en bira och en gammeldansk för det gillade Lasse. Han drack aldrig mycket på krogen. Ett par öl och den lilla knappen, varje vardag efter jobbet. Han jobbade många år som tecknare på Stadsmuseet som ligger vid Slussen. Varje dag efter jobbet kom han liten och kort, satt med sin bomullskasse och linnekavaj. Han hade nog lite hög blodtryck på slutet. Hade inte sparat sig. Var ungkarl och det var väl kanske inte kostcirkeln som hängde ovanför kylskåpet direkt.

Lasse fotograferade. Allt och alla. Det hade han gjort i många år. Med en pytteliten kamera.

KG, sa att han hade 8000 bilder. Jag tror att han hade mycket mer än så. Han var alltid ute och plåtade. Det var hans hobby. KG och Lasse brukade dra en bira varje fredag. KG har också problem med hälsan sedan några år tillbaka. KG är också en bra kille. Han har bott här i hela sitt liv, på samma hörna. En gång vann han en skinka på Konsum. KG kan det mesta om böcker och framför allt musik. Han jobbade i bok- och musikhandel när jag träffade honom i mitten av nittiotalet. KG är i min ålder men har dåligt hjärta bland annat. Nu är han sjukpensionär eller i varje fall sjukskriven på obestämd tid. Hans hjärta växer och han har inte så bra kondis så det är inte aktuellt med operation. Ett slags ekorrhjul.

KG var ledsen för det där med Lasse och det är jag också. Lasse tog bilder när vi var på krogen, Sist tog Lasse en bild när vi möttes på övergångsstället.

Jag har många bilder hemma som Lasse tagit. Han brukade komma med ett litet kuvert med kopior på bilder och sedan tog vi en öl och en gammeldansk. Ibland låg det bara ett kuvert med en bild på krogen som Lasse hade lagt dit.

Han gillade oss och vi gillade honom. Det var på den tiden Spiken var med inne på krogen och var kvarterets kroghund. Nu har astmafascisterna tagit över.

Lasse och KG var inte så pigga ibland men klagade på Spiken gjorde de aldrig. KG blev istället förbannad på Prästen en gång. Prästen surnade ihop.

– Det var ett jävla tjatande om Spiken. Det är ju för fan bara en hund, sa prästen.

Det skulle han inte sagt. Spiken var nog lite mer än så för många medelålders ensamma när han viftade på svansen och slickade dem på handen eller pussade efter att ha fått några jordnötter.

KG berättade att Stadsmuseet kanske skulle ta hand om Lasses bilder. Det hoppas jag. Bättre än de tog hand om Lasse får man hoppas.

Nu får man inte se Lasse något mera ifall han inte spökar runt. För mig får han gärna spöka lite och detsamma gäller Carina och KG som saknar sin fredagspolare. Då brukade de spela en lite V75:a för några tjugor.

Det var precis så som KG sa nu när vi pratades vid i snöfallet i krysset Ringvägen och Hornsgatan i morse. Med Lasse kunde man prata kultur, böcker och musik. Han var en bra vän.

Om det finns ett bättre och ett sämre ställe så är jag säker på att Lasse kommer till det bättre stället. Är det ett riktigt bra ställe så finns det bira och gammeldansk framställt redan när han kliver av på stationen. Sedan får han en fin liten ljusstark Leica av modernt snitt och fri film för Lasse gillade film. Digitalt var nog bra men riktig film var bättre. Ett eget litet labb kanske han kan få också för han var en verkligt god människa.

Ha det bra Lasse! Vi är många som saknar dig mycket. Du var nämligen en riktigt konstär.