Presslag och en märklig debatt

Jag minns att jag satt och pratade med en kurd i Erbil för ett par år sedan. Är man en riktigt inbiten kurdoman så säger man Hewler om staden men jag är inte riktigt så frälst. I varje fall så ringde telefonen och min bekant sa att han måste fara till ett annat hotell eftersom en kvinna var där. Hon var reporter och skulle skriva om en Dr Kamal Sayid Qadir som skulle få 30 års fängelse för något han skrivit.

Min bekant frågade om jag ville åka med. Jo, jag hade ingenting för mig så, visst. Det var lite övertalning inblandad också för han ville att jag skulle berätta lite hur det var att bo i Kurdistan.

Nå vi kom till hotellet. Jag fick en ganska dramatisk historia serverad. Doktorn hade skrivit om Barzani-familjen från Österrike. Senare när han kom till Kurdistan hade han arresterats och skulle dömas till trettio års fängelse för förtal om jag förstod saken rätt.

Jag lyssnade småleende och sedan sa jag till den kvinnliga reportern att det ju var fel att döma grabben till trettio års fängelse för att ha kallat Masoud Barzani för en hallick och en hel del annat.

Sedan sa jag att det nog skulle bli benådning och att Herr Doktorn nog inte skulle oroa sig.

Mycket riktigt. Några månader senare blev han benådad. Jag antar att Dr Kamal är ute och gasar på i sin vanliga stil. Åsnor, hallickar, tjuvar osv.

Herr Kamals bravader har senare citerats av både Michael Rubin och Ingmar Karlsson och var en av Nuri Kinos huvudnummer i en av våra finaste kvällstidningar när han påstod att Barzani skulle vara en ny Saddam. Det där med lagar och Irak och Kurdistan är ingen enkel historia.

Men det finns en annan uppföljande historia där Masoud Barzanis son Masrour Barzani som sedan några år är chef för Asayish dvs den kurdiska säkerhetstjänsten skulle träffat på samme Dr Kamal i Wien och försökt mörda honom.

Den här historien skulle inträffat i år i februari 2008 och återberättas på nätsajten Kurdish Aspect. Det här är enligt Kurdish Aspect Dr Kamal Sayid Qadirs egna ord den 26 februari 2008:

“On Feb. 19, between 3-4 pm, I returned from the library of the Vienna Law School, while I was making my way home in centre of Vienna, I saw Masrour Barzani accompanied by a body guard, I simply ignored them, but as I turned back, I saw how Masrour was talking to his body guard appointing on me, then I remembered their threats in Kurdistan, immediately after my release, Apr. 2006, namely to kill me in Vienna, if I continued writing against them. After this, I immediately called the police and followed them. I asked Masrour, what do you want from me? He told me: you are still insulting us! I asked him, why did you torture me in Arbil? He simply lost his nerves and ordered his body guard to silence me. The body guard heavily attacked me and I tried to defend myself, but in vain, since I very soon fall on the ground, then Masrour gave me a hit with his foot directly on my face, that is why I suffered broken bones in the face and the bodyguard hit me on the head only. I am now only able to move with a special device and have to attend a hospital tomorrow again for further treatment. The bodyguard was arrested immediately on the scene, but Masrour escaped on his feet by running away. The police started a search for Masrour Barzani, and I do not know what has happened after this, but very soon I will be interrogated by police and my lawyer will know more about it. I have full trust in Austrian justice system, and I am sure the justice will prevail and the rule of law will make no difference between a journalist and a ruler“.

Den här historien finns också på några andra internetplatser. Men orginalet och intervjun med Dr Kamal efter han lämnat sjukhuset kommer enligt Kurdish Aspect från dem.

Det finns några saker som är intressanta. Om det fanns minsta lilla substans i detta så skulle det vara en stor nyhet.

Även om det var precis tvärtom att Dr Kamal attackerat Masrour och dennes livvakter spöat upp Dr Kamal efter att Kamal attackerat eller försökt attackera deras chef. Men ingen tidning, tevekanal etc av vikt har ens tagit upp den här historien.

Har Masrour Barzani blivit dömd eller har hans vakter blivit det?

En annan sak. Hur kunde de träffas spontant mitt i Wien?

Faktum är att det mesta pekar på att detta aldrig har inträffat. Om Masrour Barzani skulle vilja skada Dr Kamal så skulle han åtminstone inte startat ett gatuslagsmål i Wien. Jag känner inte Masouds Barzanis son men Masoud är i varje fall ingen dumskalle och skulle nog inte känt sig trygg med en son som chef för säkerhetspolisen som startar slagsmål mitt på gatan i en europeisk huvudstad.

Nå, det kan ju vara någon som enbart ljuger. Vem har skrivit artikeln? Ingen verkar det som. Det finns en redaktion men ingen journalist har pratat med Dr Kamal eller undertecknat detta scoop med sitt namn. Det väcker åtminstone mina misstankar att vi pratar om en ren bluff. Redaktionen på nättidningen är nämligen stor.

Men varför har inte Dr Kamal dementerat saken? Eller snarare bekräftat. Ja, det är just frågan.


Det har varit mycket diskussion om en medialag som skulle vrida nacken av den kurdiska pressen en gång för alla med möjlighet att stänga media etc etc. Så har den framställts bland annat i svensk media.


Nå, för en vecka sedan kom den där lagen i omarbetat form. Ett presslag som Masoud Barzani som är president i regionen irakiska Kurdistan skickade tillbaka för ett år sedan eftersom han inte ansåg att lagen inte var bra. Nu ett år senare har parlamentet tänkt om. Det går att läsa om den omarbetade lagen på Kurdistan Regional Government(KRG): s hemsida samt i Kurdish Globe.

Den svensk-assyriske journalisten Nuri Kino är säkert inte nöjd. Eller också tycker han att det är hans förtjänst.

Den nya versionen innehåller väsentliga förbättringar för journalister. Sedan har vi det där med ”landets säkerhet”.

Jan Guillou hyllade ju Iraks pressfrihet på 70-talet i boken "Irak det nya Arabien":

"Irak har färre inskränkningar i pressfriheten än en majoritet av världens länder"

Då hade han just suttit i finkan efter IB-affären.

Jag tror att det finns helt andra hot mot den irakiska journalistiken som i allmänhet är undermålig för att inte säga usel. Tyvärr är en del förbättringar som nu görs knappast något man gör vågen åt.

Jag läste i veckan en artikel på samma hemsida om en kanadensare vid namn Gage som utbildat journalister, alltså kurdiska journalister vid universitetet i Erbil. Han påstod sig vara en riktig hejare på ämnet efter att ha jobbat i branschen i 28 år eller något sådant. Det har varit lite svårt att ta reda på hans storhet. Men det behöver inte betyda något. Vad som däremot betyder något är vad hans sa.

"The curriculum is now 80% hands on working with equipments and 20% theoretical. Before we came here, it was 80% theoretical like in a class listening to teacher's blah blah?. So, we have thrown this out of the door," said Gage about the curriculum changes.

Källa: Kurdish Globe 14 augusti 2008

Två fel blir inte ett rätt.

Jag kan tänka mig att makten i Kurdistan och Irak mycket väl kan stå ut med en formbög som Gage som lär eleverna att klippa kreativt så man inte somnar till det han kallar ”talking heads”. Men huvudproblemet med kurdisk eller för den delen arabisk journalistik i Irak är inte huvudsaklingen formen utan bristen på journalistisk skolning i just det som Gage inte verkar tycka är viktigt, nämligen hantverket. Man kan inte skriva att folk är bögar och hallickar. Jag kan göra det här. Men försök få in en artikel på DN Debatt som innehåller kombinationen, Reinfeldt, bög och hallick. Det blir nog till att gå ut och sätta upp lappar på lyktstolparna om man kallar herrar och damer politiker för den typen av tillmälen.

Kvalité har inget som helst värde i Kurdistan eller resten av Irak heller för den delen. Så Gage passar som handen i handsken i det infotainment koncept han nu sprider. Makten har inga problem med killar som Gage. Det dräller av dem i Sverige.

Den irakiska journalistiken behöver stöd för att kunna stå så fri från makten den nu kan. Makten kan alltid leva med att formen blir huvudsaken. Men om den kritiska, undersökande faktabaserade journalistiken blir ledstjärnan så kan karamellen var lite svårare att svälja.

Är formen oviktig? Nej, absolut inte. Jag minns under min politiskt aktiva tid på 70-talet när en partiledare ville ha in en debattartikel men ”bara” fick skriva tolv sidor(A4) och han kom på att sätta den med typ, 2 punkter Times för att få in dubbelt så mycket text eller gamle Hjörne som var känd för att hugga öronen av folk på bilder för att få in mer textrader i artiklarna.

Kurdiska och arabiska journalister i Irak borde lägga stor vikt vid att få en ordentlig offentlighets lagstiftning som omfattar myndigheter på olika nivåer, myndigheter och parlament. Här finns massor att göra.

Men knäppa doktorer som varvar allmänna anklagelser med uttryck som hallick och tjuv i var tredje mening har åtminstone jag lite svårt för att ta på allvar.

Däremot förstår jag inte varför inte KRG lagt ut en text med presslagen på nätet. Samma med Ungdoms- och Idrottsministern i KRG som deklarerade att han lämnat över en utvärdering av sina genomförda projekt till nästa regering. Informationen om att ett sådant dokument fanns har nu tagits bort på ministeriets hemsida. I Sverige hade vi läst den rapporten på nätet eller kunnat besöka ministeriet och fått tag i den. Det hade nämligen varit en offentlig handling. Antagligen gick inte projekten så lysande eller också gick de så bra att ingen behövde få reda på det. Men det hade någon kanske varit intresserad av att få läsa om hur det nu än var.

KRG har ändå den ”bästa” webbplatsen tillsammans med Irakiska Utrikesministeriet . Resten är under all kritik. Det finns inget system eller ordning. Någon insyn vill man definitivt inte ha.

Kurderna är lite smartare. De lägger ut valda delar och en och annat halvkritisk artikel. Ibland kastar de ut någon upphandling för att visa öppenhet. De verkar åtminstone ha fått viss media träning.

Men något system eller struktur som säger vad som ska göras eller inte och som är baserat på lagstiftning om informations skyldighet till medborgarna baserat på en laglig rätt till information och skyldighet att registrera handlingar och presentera information, existerar inte.

För någon månad sedan blåstes det på pukor och trumpeter när Price Waterhouse skulle upprätta en IT-strategi. Men exakt vad detta innebar eller om detta beslut var kopplat till annat arbete om det gällde offentlighet eller internt var svårt att lista ut men återigen glda miner och handskakningar.

Insyn handlar det dock inte om. Ändå genomförs det regelrätta upphandlingar på sina håll. Tyvärr får man ju intrycket av att det inte finns några eftersom redovisningen generellt är bristfällig.

Av glada bilder som beskriver glada förhandlingar och kontrakt får man intrycket att allt är frid och fröjd. Så är det inte. Men för att komma tillrätta med problemen och de är enorma så krävs inte mer form utan vanligt hederligt journalistiskt arbete.

Det finns bara en enda journalistisk regel. Du kan skriva vad du vill så länge det är sant.