Sverige är färdigt

Spiken med favoritleksak i trädgården i Sari Rash

Det är en helt ny dag idag. Ibland glömmer man bort det. Det rullar på liksom.

Spiken vår hund tror att jag eventuellt ska åka bort så han har lagt sig på resväskan så jag inte ska glömma bort att ta med honom.

Vi ligger båda och funderar över livet medan vi lyssnar på Yusuf Islam. Spiken gillar Elvis, Yusuf och en del Dire Straits. Bill Evans och Chet Baker. Det ska vara lite soft tror jag.

Han sniffar på boken om Ardebilmattorna som kom från England i förra veckan. Det luktar antagligen spännande. Dimman håller i varje fall på att lätta ute.

Jag minns plötsligt en gång när de just hade öppnat flyglinjen direkt mellan Erbil och Stockholm. Några kurder som jag kände erbjöd sig att skjutsa mig in till stan när vi landade i Sverige. Jag hade inte varit hemma på sex månader. De överföll mig såklart med en massa frågor om Kurdistan läget och Irak. Jag försökte svara så ärligt jag kunde att det fanns problem som inte var direkt små. Det skakade på huvudena. Jo, det var väl ungefär vad det själva kommit fram till. Sen frågade jag hur det var i Sverige. Det var då chauffören vände sig om. En enda mening.

-Sverige är färdigt, sa han bara.

Jag har ofta tänkt på den saken efter den där bilfärden in till City. Trafiken flyter på. Inga åsnor eller fårskockar som plötsligt drivs över vägen när man minst anar det. Inga omkörningar i backkrön. Inga hål i vägarna. Inga vapen så långt ögat ser.

Nu senast tänkte jag på den där meningen när jag och Spiken var ute i morse. Uppe i Skinnarviksparken på Söder där han i princip är uppvuxen så har någon beslutat sig för att rusta upp. Visserligen var tidpunkten inte så bra för under hela sommaren höll de på och grävde upp parken. Men jag ska inte gnälla. Parken kommer att bli fin. De har huggit undan gamla björkar som annars brukade rasa när höst- och vårstormarna tog i. Mer belysning så de som är lite äldre än de som är lite yngre också vågar rasta hunden eller bara ta en promis i parken som är vacker med utsikt över Riddarfjärden. Man har röjt och gjort en stor hundgård uppe på berget. Tagit bort buskar, dränerat och gjort räcken att hålla sig i när isen lägger sig över stigarna.

Man hade inte behövt göra detta. Folk har morrat lite i tio år i den där parken om det ena och det andra men i Sverige blir det ingen revolution. Det har varit papperskorgarna, ölflaskor kontra hundtassar och innan så var det bögarna som brukade knulla på varandra i buskarna och slänga kondomerna så det blev besök på Djurakuten.

Men det är egentligen skitsaker. Ändå rustar man upp och man gör det ordentligt. Inte som i Irak. Fort och fel eller billigt och dåligt. Eller vanligtvis inte alls.

Sverige är inte färdigt men vissa saker, ett slags långsiktigt tänkande finns och det måste finnas i varje land för att man överhuvudtaget ska överväga att leva där. Om man nu kan välja det villa säga.

Finns det några hot?

Ja, det finns det alltid i den bästa av världar. Jag tror att man måste skjuta några klottrare, kanske inte döda för jag antar att vi skrivit på några konventioner men i knäskålarna . Det är nämligen så att det enda som inte kommer att åtgärdas i parken är nog klottret. Så färdiga, nej det är vi inte men vi ligger före på vissa områden och det är inte Anders Borgs förtjänst.