Det är svårt att släppa den här debatten kring Ingmar Karlssons bok om Kurdistan.
Svårt därför om man är lite äldre än de som är lite yngre så inser man att det finns en omedelbar och överhängande fara i den utveckling som vi idag ser i irakiska Kurdistan. Det handlar inte om någon liten repa som måste lackas på ”Snaha” i utkanten av Erbil utan om grundläggande och fundamentala problem som snabbt och handfast måste lösas.
Historiskt har nästan alla folk periodvis varit splittrade, krigat och slagits. Ibland mot andra folk och ibland inbördes. Det är bara att gå till Sverige och svenskarna så pyser man inte över av stolthet precis.
Karlssons tes är att kurderna kan glömma ett Storkurdistan, ett Kurdistan där iranska, turkiska, syriska och irakiska kurder lever under en central regering.
Karlsson har varit verksam i Turkiet och han är svensk diplomat.
Man ska komma ihåg att Sveriges relationer med Turkiet och tidigare det ottomanska riket sträcker sig långt tillbaka. Dessutom var Sverige djupt involverade den så kallade Mosulfrågan där Hjalmar Branting, Östen Undén och den svenske diplomaten Einar af Wirséns var nyckelfigurer i den så kallade Mosulrapporten till Nationernas Förbund efter det ottomanska rikets fall. Den rapporten klargjorde att kurderna i Mosulprovinsen inte ville tillhöra Turkiet och inte heller den nya Irak.
Men av ekonomiska skäl, läs ”oljan i Kirkuk” samt det faktum att irakiska Kurdistan är nuvarande Iraks kornbod så körde man över kurderna och införlivade irakiska Kurdistan med det som blev ett brittiskt protektorat fram till självständigheten 1932.
Om man läser mellan raderna så är det vad Karlsson vill understryka. Kurder är splittrade och har svårt att hålla sams och därmed finns ingen grund för ett nationellt enande över gränserna. Ett slags ”Guilt by Association”.
Stämmer det att kurderna är splittrade – av naturen?
I Kaj Falkmans bok Turkiet/Gränsfursten från 1999 skriver Falkman(Som var Generalkonsul 1990-1990 i Istanbul) om kurdernas historiska roll.
”Kurderna har alltid varit i kläm mellan sina mäktiga grannar perser, araber, turkar. Dessa har utnyttjat kurderna som sköldar gentemot varandras erövraranspråk. Kurdiska stammar har gett sitt stöd åt än den ena makten, än den andra, i ständig strävan att balansera sin önskan om maximal självständighet med krav och förmåner som formellt erkännande av andra auktoritet kunde ge.”
mål för ödets pilar
De är nycklar till gränserna
varje stam ett mäktigt bålverk
När Osmanska havet och Tajikis hav
flödar över och upprörs
dränks kurderna i blod
åtskiljande haven som en landtunga
För oss som har följt kurdfrågan under lång tid i mitt eget fall i snart trettio år så vet vi allt detta om att kurdernas läge gjort att de ständigt hamnat i kläm i olika konflikter. Men som många påpekat. Kurderna har också själva valt sida ibland. De är inte bara offer som de gärna framställer sig som.
Jag håller inte med Ingmar Karlsson om att kurdernas rätt till en egen nation på något sätt skulle vara förbrukad historiskt och jag tror inte att det är något som genetiskt som skiljer kurder från andra folks möjligheter på det området. Tvärtom visar Kosovo och Georgien att gränser i och mellan länder inte är för alltid givna.
Att kurderna har varit och är beroende av Turkiet, Iran, Syrien och Irak är självklart. De kommer dessutom att vara det för all framtid. Det är i varje fall väldigt svårt att tänka sig ett Storkurdistan utan relationer med dessa stater. Det vore som svensk idrott utan Finnkampen.
Kurdernas ställning i irakiska Kurdistan inom ramen för Irak är på papperet stark i den nyligen folkomröstade och av det irakiska folket godkända konstitutionen.
Men kurdernas ställning i Irak har en politisk grund snarare än en militär. Om de två stora kurdiska partierna plötsligt splittras eller misslyckas kapitalt i ett nytt val så kan allt förändras.
Masoud Barzani som är president i irakiska Kurdistan är idag orolig för relationerna med centralregeringen i Bagdad. Jag berörde detta en smula i min förra blogg.
De problem som kurderna står inför i relationerna med Bagdad är som jag ser det flera:
-Det handlar om oljekoncessioner både i Bagdad och Erbil
-Det handlar om Kirkuk och ett antal andra gränsdragningar mellan irakiska Kurdistan och resten av Irak
-Det handlar om sättet på vilket det politiska styret utvecklas i Bagdad
-Det handlar om hur det politiska styret utvecklas i Erbil i irakiska Kurdistan
-Det handlar om relationerna med grannländerna
-Det handlar om USA:s och dess koalitionspartners framtida roll i Irak
-Det handlar om uppfyllande av ingångna avtal
De problem som den kurdiska regeringen i irakiska Kurdistan står inför och som är avgörande för dess politiska trovärdighet inför kommande val är:
-Avsaknad av en trovärdig ekonomisk långsiktig strategi för regionen. De åtta punkter som redovisas på KRG:s hemsida väcker som bäst munterhet: 8. Utveckla turism, d v s två ord kan ju knappast kallas för en strategi. Inte ens för en ”kurdvän”.
-Frånvaro av ”showcase” och goda exempel.
-Trovärdighetsproblem när det gäller gjorda utfästelser, investeringar, projekt som havererat
-Pålitlig leverans av basfunktioner, elektricitet, vatten, renhållning, vägar, bensin, gas m m
-Oförmåga att integrera KDP och PUK m fl i en gemensam regering att få ”alliansen” att fungera
-Stora problem med att få administrationen att utvecklas, skapa en rationell och transparent funktionalitet och interaktivitet bland ministerierna.
-Stora brister i planering, budgetering och slutligen redovisning och ansvar för olika åtgärder
-Klar och tydlig åtskillnad av vad som är Centralregeringens tillgångar och budgetmedel, KRG:s budget, regionens tillgångar och vad som är partiernas tillgångar, samt olika ministrars och andra politiskt valdas privata tillgångar och engagemang. Det senare i och utanför Kurdistan.
-En folkräkning så att man vet vem som är vem.
-Etablering av plan för att säkerställa grundfunktioner för samhällsplanering. Ett fungerande landregister & fastighetsregister som talar om vem som äger vad ifråga om mark och byggnader.
-Etablering av en fungerande statistikinhämtning och lagring för samhällsplanering, jordbruk, utbildning, hälsovård, skolor m m samt regelbunden redovisning av nyckeldata, arbetslöshet, jordbruksproduktion, import, export, bostadsbyggande för att ta några exempel
- Ett fungerande bankväsende med en reglerad kreditgivning
-Ett genomarbetat och fungerande enhetligt upphandlingsförfarande för att öka effektiviteten
-En tydlig lagstiftning mot korruption inom stat och kommun med tydliga och kännbara påföljder
-Etablering av en offentlighetsprincip där varje medborgare enkelt ska kunna följa olika debatter, underlag och beslut i kommuner och på det regionala planet.
-Etablering av ett Riksarkiv som lagrar sådant som är viktigt för den kurdiska historien. Här kan man också göra alla, debatter, politiska och andra beslut tillgängliga direkt eller via internet.
-Översyn av system & principer för tilldelning av olika förmåner, pensioner mm samt konkreta förslag och beslut om finansiering av verksamheter t.ex. idrott & ungdomsverksamhet.
-Total översyn av utbildningssystemet
-Inrättande av en fungerande Journalist & Media utbildning samt en oberoende granskningsnämnd. Fungerande praktisk lagstiftning som rör yttrandefrihet och pressfriheten. Ta fasta på konstitutionen.
- Ett genomarbetat gender perspektiv som inte diskriminerar kvinnor
- Översyn av polis- åklagar och domstolsväsende.
-Etablering av ett fungerande överklaganssystem inom domstolar och offentlig förvaltning.
-Översyn av civil lagstiftning inom bl a avtalsrätt, tvistmål med flera områden som har direkt bäring på viljan för investeringar i området.
-Inrättande av en utbildningskanal typ Utbildningsradion samt ett vuxenutbildningssystem
-Offentliga viljeyttringar från ledande politiker rörande mutor och gynnande av närstående med utländska förlagor
Att påbörja en verklig förändring i ovanstående riktning och se till att detta genomförs kommer att vara KDP och PUK:s möjlighet att inte marginaliseras i nästa val.
Men om bilden av Kurdistan Regional Government(KRG) som styr irakiska Kurdistan förändras i Irak och omvärlden och det görs troligt att denna regering består av ett antal korrumperade klanledare som gör allt för att lägga under sig och sina släktingar så mycket ekonomiska tillgångar som möjligt under sitt mandat så kommer omvärldens och folkets dom att bli hård.
-Jaha, så var det ännu ett gäng i raden som man sett passera.
Det är på så sätt Karlssons argument om att kurdledarna skulle var korrumperade och att själva det demokratiska bygget skulle ha hamnat i stå eller rent av kommit av sig helt, spelar en understödjande roll för tesen att kurderna aldrig kommer att lyckas.
Karlsson ställer sig vidare delvis på dessa grunder frågan ifall dessa gerillaledare(Barzani & Talabani) är mäktiga en uppgift som statsmän.
Det är självfallet en historiskt olöst fråga även om Dilsa Demirbag-Sten påstår att det faktum att Jelal Talabani är president i Irak och Yitzhak Mordechai varit försvarsminister i Israel är ett bevis på motsatsen. Utan övriga jämförelser så är Robert Mugabe fortfarande vid makten.
Vad Karlsson menar tror jag åtminstone är ifall är ifall kurdledarna i irakiska Kurdistan kan föra irakiska Kurdistan framåt på en demokratisk väg och i förlängningen axla en större mantel som samlare av det kurdiska folket som helhet.
Det är en helt annan sak än att vara president i Irak.
I min nästa blogg ska jag försöka beskriva en del av vad jag uppfattat som allmängiltigt under min tid i irakiska Kurdistan.
http://intressant.se/intressant
bloggar.se,
bloggosfären,
svenska bloggportaler
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar