Vem är han?

För mycket länge sedan 1964 skrev jag min första artikel. Jag tror att jag var nio år när jag fann en bok hemma. Författaren hette Georg Borgström och var redan ett känt namn. Jag skickade in det skrivna till en ungdomstidning som hade det korta men käcka namnet "Hej". Den utgavs av Aller förlaget och där var min farfar faktor sedan 1938. Varje fredag kom det därför en rulle inlindad i brunt omslagspapper. Det var Allers Familjejournal, Hänt i Veckan, Femina, Daffy och ibland några andra publikationer. Så hade inte "Hej" funnits i min närhet och hade inte boken funnits i min närhet så hade kanske min inriktning blivit helt annorlunda. Konstigt nog minns jag inte vad boken hette men det bör ha varit "Mat för miljarder" eller "Gränser för vår tillvaro". Hur som helst blev jag gripen och upprörd och satte mig att skriva. Det var nog det som saken handlade om.

Läste bara för några minuter sedan att Borgström växte upp i ett prästhem. I min uppväxt fanns också delvis en positiv religiositet. Det handlade om empati och rättvisa för de som inte har det så gott ställt i livet.

Jag tror att det är avgörande ifall man har empati och bryr sig om hur det går för resten av mänskligheten. Att verkligen bry sig om sin samtid.

Det här ledde antagligen mig en gång till Sandöskolan och den politiska vänstern i mitten av 70-talet. Därifrån över fyra års skiftarbete som tillverkare av svavelsyra på Boliden Kemi hade jag slutligen med arsenikeksem i knävecken hostat färdig och satte mig på tåget till Östtyskland för vidare transport till Tjeckoslovakien, Ungern, Jugoslavien och till sist Grekland innan tåget vände tillbaka till Sverige

1982 landade jag så i Stockholm.

Sedan blev det reportageresor i Nicaragua, Costa Rica, Panama, USA, Sovjetunionen, Polen, Turkiet, Syrien, Irak för att ta några länder. Jag jobbade sedan under många år som frilans och anställd på olika tidningar, teve och radio. Men att efter två år ha arbetat med att utveckla researchstöd och introducera, PC och Internet på Sveriges Radio 1994-96 så fick jag nog. Sveriges Radio var trevligt men ingen kreativ miljö för mig.

Så jag startade jag ett företag inom internetbranschen i stället. Dels ville jag inte blanda journalistik med min nya inriktning som gällde konsultverksamhet, internet och webblösningar.

Men nu känns det kul igen. Delvis beroende på en annan sejour. Denna gång som affärsman i Irak mellan 2003-2006. Hemkommen med livet i behåll och en miljon erfarenheter rikare hade jag en del romanidéer som låg och flöt runt i skallen.

Sedan dess har jag skrivit några böcker. Så man kan säga att skrivlusten är det inget fel på. Att sedan få ut dem är en annan femma. Men jag är ganska optimistisk när det gäller den saken.

Jag har nog för det mesta varit i opposition. Velat förbättra, utveckla, morrat åt bakåtsträvare. Så jag tänkte börja blogga och dela med mig av mina tankar och funderingar. Så ifall ni tillhör den hariga sorten ska ni inte läsa de här sidorna i fortsättningen för det kommer att blåsa en hel del.

Avgörande för att jag tog det här steget var dock min gamla käpphäst, kurderna. Jag har de senaste veckorna med intresse följt debatten om Ingmar Karlssons senaste bok "Kurdistan - landet som icke är". Så jag köpte den och läste den och nu vill jag ta den boken som en startpunkt för min bloggsida.