Ljus i Varje Hus

Det är ovanligt att folk är överens. Så låt oss tala om något roligt!

Jag tror att det är en sak som irakier är rörande eniga om oavsett ifall de är kurder, araber, assyrier eller turkmener.

Elproblemet är löst i Irak. Speciellt elförsörjningen. Än en gång är det kurderna som håller i näsduken och anför dansen. Bort med fotogenlamporna i byarna. Fram med julgranarna i kristna Ainkawa till julen. Det är goda nyheter på gång. Låt Bagdads gator flöda i ljus och glitter under den kommande högtiden Eid Al-Fitr.
Nu äntligen har den kommit.

ELEKTRICITETEN!

Jag minns att jag satt med en minister och två skojare i en trädgård i Erbil. Det var lite drygt två år sedan på våren 2006.

Vi pratade om elektricitet. Den ene skojaren var bekant med Iraks elminister och berättade skämtsamt att han träffat ministern på en flygplats och de hade varit överens om att elförsörjningen var bättre på Saddams tid.

Nu sviker mig minnet. Men det spelar ingen roll om det var Ayham Al-Samarie eller Muhsoin Shlash.

Det slutade på liknande sätt för båda ministrarna. Den ene, Al-Samarie flydde till Chicago av alla ställen efter att ha flytt från Irak genom att hyra Blackwater som fritog honom ur fängelset. Vad han var anklagad för? Vad tror ni?

Den andre stack till Kanada.

Med vid bordet fanns också en representant för ABB.

Hur många Megawatt hade Kurdistan? Nu talar vi om områdets elförsörjning inte en liten puttrande bensingenerator som står och hoppar bakom tikkaståndet.

500 trodde ministern.

Att området skulle behöva 2000 Megawatt var ingen diskussion om och säkert mer. Men hur?
Vi pratade om den halvfärdiga Bakhman dammen som Saddam påbörjade innan 1991 som i ett första steg utbyggd skulle ge 1000 Megawatt.

Det enda kurderna gjorde åt den dammen efter 1991 var att byta grävmaskinerna som fanns vid dammen mot chips som de köpte av iranierna.

Så 1000 plus 500 är 1500 och då får vi ett minus på 500.

Sen var det så att en del människor måste flytta och det finns en del historiska platser som skulle begravas under vattenmassorna.

Så vi tog en öl till.

Man talar om nivåer före och efter kriget. Statistik. Varför finns det ingen statistik? Jodå det finns.

Vad har hänt efter kriget. Mätaren på att det fanns viss optimism efter kriget under en kort period var att Erbilianerna plockade fram pengar ur madrasserna.

Vad köpte de för dom? Många köpte hushållsmaskiner, typ kyl, frys, tvättmaskin etc. Säkert mobiltelefoner. Sedan har vi allt annat som drar med el nu jämfört med tidigare i Kurdistan och Irak. Teveapparater, datorer, reklamskyltar, fler 100 watt-lampor i hemmet, luftpumpar(Split, A/C).

Saken är den att det saknades en plan. Alla vi som satt vid det där bordet i den där vackra trädgården ville så väl. Vi ville att folk skulle få en glad Jul, Newroz och Eid Al-Fitr. Vi nästan grät när vi tänkte på det.


Ja, skojarna tänkte säkert på att de kunde tjänat en hacka på det hela och han som kände ministern tänkte säkert att det var synd att han fått fly landet hals över huvud.

Men från den där kvällen när kvällssolen stekte i nacken så skulle de ta flera månader innan Kak Mala Bakhtiyar presenterade DET STORA PROJEKTET för världen. Det var projektet som fick barn att gråta, kvinnor att kasta sig till marken och män att snyftande tacka den störste.

I den engelskspråkig Hewler Globe den 18 juli 2006, en tidning som sedan bytte namn till Kurdistan Globe gör Mr Mala Bakhtiyar från PUK(det kunde lika gärna varit en KDP:are) ett mycket gediget intryck när han presenterar projektet som ska eliminera elbristen i större delen av mellanöstern. Kak Mala Bakhtiyar är en ansedd politiker. You bet he is! Politbyråmedlem och allt!

Tidningen är också en ansedd tidning enligt en relativt färsk Timbro rapport som klagade på det svenska biståndet. Det är bra för oss att veta att det finns några kvar. Typ, Die Welt, Le Monde Diplomatique, New York Times, Washington Post och så Hew… Kurdistan Globe.

Men nu över till varför vi ha all anledningen att vara glada en dag som denna.
Ett tag var jag nämligen lite orolig. Det är jag inte längre.

Men Kamrat Bakhtiyars lugnande ord lade sig som bomull kring hjärtat.

Bakhtiyar börjar med att tala om för reportern att han förklarat läget för Nechirvan Barzani, som är den regionala regeringens premiärminister. För att inte några fina nyanser i denna historiska intervju ska gå förlorade behåller jag den engelska texten:

”I said to PM Barzani that none of the sweet rhetoric’s that were made during the government unification(ceremony) in May(2006) will be of any use to the government if the main problems of the people are not solved.”

Sedan redogör Kak Mala Bakhtiyar för hur man nu planerar att lösa folkets problem;

”With regard to the power shortage in the region, Bakhtiyar said that, ” in Taqtaq area, near Sulemaniya a big power plant will be built, that in the first phase will have the capacity to provide the power needs of Kurdistan. "

Jag hoppas att ni hänger med. Nu talar vi om första delen av Taqtaq projektet som ska försörja hela Kurdistan med elektricitet. Men det kommer mera i nästa mening redan:

”In the second phase it can even meet Iraq’s power needs and in the third and final phase, Iraq can export part of the electricity generated from that plant to other countries. There will be no electricity problem in two years and there is a similar project in Zakho.”

Nu förstår ni vad som kommer att hända inom bara några månaders tid. Journalisten Mr Fazil Najib, den gamle skeptiske gnällspiken skrev:

”However, people are skeptical about the truth of such projects”

Jag sa inledningsvis att jag var lite orolig. Hur ska man får ström till Erbil International för 300 miljoner USD som ska ersätta Dubai som knutpunkt till Asien. Eller alla miljardprojekt för turister, nöjesfält, gallerior, Dream City II och III, Franska Byn, Tyska Byn, Fryshusen, Charkuterifabrikerna, Turistanläggningarna, Skidliftarna, Mejerierna, Gruvorna och allt annat som ännu inte avslöjats. Jag glömde Sidenbandsfabriken(den som tillverkar banden som politikerna klipper) och Havals Whiskyfabrik som kan ställas om till öl och en hel del annat. Sånt kräver massor av ström och snart är den här, gott folk.

Det är bara lite, lite kvar, några futtiga månader. Så håll ut!

PS. Jag har mailat Fazil Najib för att höra om han har några nyheter i ämnet. Sedan undrar jag om de fortfarande bara säljer 100 watts glödlampor i butikerna i Kurdistan DS

Elproduktion i Irak och Sverige anligt CIA World Fact Book:

34 miljarder kilowattimmar(beräknat 2007) i Irak fördelat på 26 miljoner. I Sverige producerar vi 153 miljarder kilowattimmar( beräknat 2005) fördelat på nio miljoner människor. Jo, sen har vi i Sverige ett mindre nettoöverskott på 6 miljarder timmar.