Iran och Sverige i väntans tider!

”Unionen kommer noggrant att följa utvecklingen i Iran och kommer att fullfölja sin tvådelade strategi för att söka en långsiktig förhandslösning på kärnenergifrågan.”

Det är idag Sveriges och även Frankrikes och Tjeckiens gemensamma 18-månadersprogram för att lösa vad som av allt att döma kommer att bli den absolut viktigast utrikespolitiska frågan under de närmaste två åren.

Sverige tar över ordförandeskapet den 1 juli 2009 efter Tjeckien och ska sedan hålla i ordförandeklubban fram till årsskiftet. Det låter ju bra. Men problemet är att vi kommer att få ärva den Franska och Tjeckiska utrikes politiken.

EU-minister Cecilia Malmström tycker att den här arbetsordningen är jättebra.

”- Fördelen med att arbeta i en ordförandeskapstrio är att det blir bättre kontinuitet och lättare att driva långsiktiga processer. Vem som gör det stora genombrottet blir mindre viktigt, menar EU-ministern.”

Så vilken är Frankrikes och Tjeckien strategi i frågan om Iran och det som i de tre ländernas programförklaring kallas kärnenergifrågan.

Vi kan börja med Frankrike.

För ganska exakt ett år sedan i september 2007, före ordförandeskapet gjorde en längre intervju i Herald Tribune(24 september 2007) med Frankrikes premiärminister Nicholas Sarkozy. En del av den intervjun handlade om Frankrikes förhållningssätt till Iran.

En vecka tidigare hade Bernard Kouchner, Frankrikes utrikesminister sagt i en radiointervju den 16 september att Frankrike förberedde sig för ”ett värsta fall scenario” när det gällde Iran.

I Herald försökte en påtagligt rastlös Sarkozy tona ner vad utrikesministern sagt.

Premiärminister Nicholas Sarkozy har ägnat det mest åt veckan att förklara bort vad hans egen utrikesminister Bernard Kouchner sagt i frågan.

Några kärnvapen för Iran vill inte Sarkozy se. Sanktioner, förhandlingar, diskussioner, fasthet.

Nu hör de till saken att Frankrike och Iran sedan många år är djupt involverade i affärssamarbete via Eurodif och Sofidif som bland annat kontrollera Areva f. d. Cogema.
Anledningen att Iran äger en del av den franska upparbetningsindustrin för kärnbränsle är att Sverige 1975 överlämnade tio procent av Eurodif till Iran efter en uppgörelse mellan Frankrike och Iran.

Efter revolutionen 1979 svalnade relationerna tillfälligt när Mitterand vägrade leverera kärnbränsle till Iran. 1986 mördades George Bresse som var vd för Euriodif.

1991 gjordes en uppgörelse där Frankrike betalade Iran en summa och Iran äger idag fortfarande en del av Eurodif men det finns inga indikationer på att Frankrike levererar kärnbränsle till Iran.

Ryssland som hjälpt Iran att bygga Bushehr reaktorn. Under byggnationen har Ryssland pendlat mellan att lova leverera bränsle sedan vägra(2007) och nu senast den 12 september 2008 säga att man ska bygga färdigt reaktorn och leverera bränsle.

Med ökade spänningar mellan Ryssland och USA och Iran som påhejare på den ryska sidan i Georgien konflikten kan Iran bli en viktig allierad för Ryssland.

Frankrikes roll kommer säkert att visa sig vara dubbel. Offentligt och utåt kommer man att stödja USA när det gäller tuffa sanktioner men att Frankrike skulle dra sig ur den iranska marknaden helt för sanktioner är mindre troligt.

Tjeckiens relationer med Iran kyldes när Iran fick sina första B-25 missiler från Nordkorea för tio år sedan. Dessa når bl a Tjeckien och Italien och kan utrustas med kärnvapenstridsspetsar.
Men Tjeckien kommer aldrig att tveka ifall valet står mellan Rysk utrikespolitik och en amerikansk sådan. Speciellt inte efter Georgien.

Så två länder som står relativt nära USA ifråga om synen på Irans känsvapensträvanden.
Det arvet hamnar direkt i Sveriges knä där Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt tillsammans med Cecilia Malmström ska prata skjortan av Iran.

Dessutom hade den israeliske transportministern Mofaz som tidigare var överbefälhavare i Israel, hotat med krig ifall Iran skaffar en bomb. Enligt Israel som brukar kunna räkna så har Iran till räckligt för att ta fram en bomb inom 18 månader.

Då räcker det nog inte med en rad.

IAEA:s chef Mohamed El-Baradei verkar ha gett upp Iran och säger att det aldrig varit så dåligt i Mellan Östern. USA skärper nu successivt tonen och avslöjade häromdagen ett jättenätverk av iranska företag som smugglat utrustning till Iran i strid med USA:s embargo. Det liknar tyvärr situationen vi hade innan kriget mot Irak 2002. Skillnaden var att Irak inte hade kommit lika långt i sina förberedelser att skaffa kärnvapen. Men Iran har både möjligheterna, vännerna och viljan. Gåshud...