Norrland är deprimerat!

Kalax inte så kul

Jag blev lite trött igår. Satt och tittade på SVT:s Uppdrag Granskning som handlade om att det bor få människor i glesbygden.

Reportaget som jag kan rekommendera sänds 5:e februari och 6 februari i repris.

Man fick följa med på en tur i Kirunatrakten där allt i princip hade lagts ner, blandat med gamla arkivklipp när olika skolor m m hade protesterat.

De få som bodde kvar var i princip gamla och de hyste inget hopp om att någon enda skulle flytta tillbaka.

Det var i sanningen deprimerande. I andra delen fick man följa en kvinna som körde ut mat till glesbygdingar. Hon var själv arbetslös och fick 1000 spänn i månaden av Kiruna kommun för att köra ut maten.

Det var samma historia längsmed hennes väg. Gamla gubbar och kärringar som levde i sina hus och väntade på… ja, just ingenting.

Efter inslagen trodde man att det skulle bli debatt. En centerpartist, en kulturgeograf och en Lotta Gröning.

Centerpartisten sa att det där var naturens gång. Kulturgeografen var lika deprimerad och sedan fick Lotta Gröning som lök på laxen läxa upp sina landsmän och förkunna att det i varje fall inte var politikernas fel och skulle det bli någon ändring så fick man allt ordna det själv.

Jag vet inte vad som är fel med Lotta Gröning. Om det är hennes bräkande Jätttttebrrraaa alternativt Jääättttedåååååååligt, som får det att knottras längsmed ryggraden. Hon verkar delta i alla debatter om allting och vanligtvis så blir det som igår. Man stänger av eftersom hon inte säger någonting av värde.

Jag antar att hon är sosse men för mig kunde hon lika gärna varit miljöpartist, folkpartist eller varför inte en av de nya trevliga och frimodiga moderaterna som inte har någon bestämd uppfattning om någonting.

Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt avfolkningen av de delar av landet som detta reportage handlade om. 98 procent av befolkningen bor i halva landet lite grovt räknat. Det betyder att det finns möjligheter att bo på andra ställen.

Jag stängde av teven och gick ner till vattenhålet och tog ett par bira. Där stötte jag ihop med en bror till en klasskamrat, tror jag eller rättare sagt han trodde det. Brorsan hans skulle ha gått samma år på Sandöskolan som jag det vill säga 1975/76.

När jag kom till Sandö i september 1975 så hade flyttlassen redan varit igång länge och man hade redan lagt ner en massa sågar och bruk. Tvärsöver stod en tom fabrik på Svanö och annonserade att det blivit nya tider.

I södra delarna av landet pågick varvskrisen sedan ett antal år. Först hade portugiserna bygg billigare, sedan japaner och till sist koreaner.

Men man ställde om. Hittade på nya jobb. Nya produkter.

Jag var inbjuden till motsvarande brittiska exportrådet för några år sedan. Vi drev företag i Irak och det var just efter kriget och britterna var på hugget. Vi visades runt och det knöts en del kontakter. I nått läge hamnade vi på lokal med britterna och vi pratade om hur Storbritannien ställt om sin ekonomi från att ha varit en i huvudsak varuproducerande ekonomi till att vara en tjänsteproducerande ekonomi.

Irak var ju lätt att facka in. De har bara två varor. Olja och dadlar. Vilken vara som säljer bäst tror jag att de flesta känner till.

Men britterna vände skutan. Varför är svenskar då så fantasilösa.

Sverige är precis som Irak beroende av att exportera varor snarare än tjänster. Faktum är att vi är en av europas mest exportberoende länder.

Statsmakterna kämpar hårt för att hålla nere vår valuta. När jag växte upp och vi skulle in och handla i Helsingör så fick men 130-140 danska för en svensk hundring. Sedan många år kommer danskarna och handlar av oss.

Så när världsekonomin brakar ihop är det svensk industrin som drabbas extra hårt. Vi kan inte sälja lika mycket längre.

Jag tror inte för ett ögonblick på skitsnacket att politiker inte kan göra något år Norrlands problem. De håglösa utsäkter till politiker som sitter i Sveriges Riksdag kanske inte kan göra något. Det är fullt möjligt eftersom de inte lyckats med något annat än att låta allt gå åt ett håll och betala en arbetslös kvinna 1000 spänn till bensin för att inte gamlingarna ska svälta ihjäl. Det kallar jag inte för kreativitet, jävlar anamma eller ens politisk vilja.

Jag tror inte att det hjälper att gräva fler gruvor eller att bygga nya flygplatser där det landar tre plan per år. Det som behövs är en politik som ger långsiktiga arbeten genom näringar som lever vidare oavsett om priset på koppar och timmer stiger eller sjunker.

Det flyttar idag i människor från Europa till Sverige. Dels får de mer för pengarna, dels finns det en massa vacker natur i Sverige. Varför kan man inte dela ut mark till folk som vill flytta till Norrland och ge bra lån för att renovera och bygga.

När jag tittade på programmet igår och hör den defaitistiska anda som präglar politiker, forskare och media när det gäller Norrland så undra jag vad man sysslat med för alla dessa miljarder som trots allt satsats på den delen av landet. Att man satsat fel verkar ju uppenbart men var är det som var fel och hur ska vi få det att fungera bättre är frågan. Inte att allt är dåligt och kommer att bli sämre. Det är ingen väg som leder någonstans. Inte för Norrland i varje fall.