Bortblandade kort

Ja, ja.

Vissa debatter verkar aldrig ta slut. Eller rättare sagt precis när FRA-gänget vilset såg sig omkring och alla argument redan var exploaterade så kom IPRED-debatten igång skickligt iscensatt av ett litet men fingerfärdigt gäng.

Nu har Jan Guillou öppnat munnen i denna debatt. Han har aldrig kopierat vinyl till band så han är helt ren, ett helgon i denna debatt. Han slår fast vad det handlar om. Nämligen stöld. Att han har musikindustrin med sig och resten av Sveriges finniga tonåringar emot sig är fullt naturligt. Ungdomar som du kan väcka klockan tre på natten så rabblar de obehindrat och utan att staka sig adresser till tjugo sajter där man kan ladda ner olagligt kopierad musik, film och böcker.

Men de stora ideologerna i sammanhanget är fullvuxna män med grått hår i femtioårsåldern som Piratpartiets Christian Engström, Oscar Schwarz, Jon Karlung m fl. Dessas idéer är välformulerade och syftar framåt mot ett samhälle som väsentligt skiljer sig från det vi har idag. Här finns en ideologisk ryggrad som få av ungdomarna har satt sig in i.

Ungdomarna har med få undantag ett för ögonen. Att komma över musik som de tycker om gratis eller så billigt som möjligt.

Exemplarförsäljningen är död, tutar Oscar Schwarz från sin blogg.

Stöldideologerna som Oscar Schwarz lyfter fram en juridik docent som Mårten Schultz som stöd för sina påståenden.

Så här säger Schultz på sin blogg:

"Om jag köper en sak så förväntar jag mig i allmänhet att jag kan fritt göra vad jag vill med saken. Äganderätten har gått över på mig. Det är min sak - jag äger den. Jag kan utnyttja den som jag vill: Jag kan använda den för avsett ändamål, sälja den vidare, förstöra den, eller vad det nu är. Men om jag köper något som är belastad med en upphovsrätt så hindras jag som ägare från att fritt disponera över egendomen. Jag kan inte göra vad jag vill. Upphovsrätten hindrar mig i min äganderätt och tar ifrån mig den handlingsfrihet som förknippas med att äga. Är inte det en stöld?

Nej, det är det naturligtvis inte. Det är en inskränkning i en rättighet men inte en stöld. Jag säger som Latin Kings i Salsakungen. “Sluta snacka skit, säg som det e.”"

För var och en som är läskunnig så framstår ovanstående som någon som lätt kunde ge OS-guld om det handlade om gymnastikens fria program.

Först och främst så argumenterar Schultz utifrån sin egen moralfilosofiska ståndpunkt och inte från en strikt juridisk ståndpunkt.

Musik består av toner och text, arrangemang med mera som tillsammans gör att just detta musikstycke skiljer sig från ett annat.

Till detta stycke har kompositören en rätt. De som framför stycket en rätt och musikbolaget en rätt.

Det betyder att alla de som är inblandade i skapandet och distributionen av musiken har ett reglerat förhållande mellan sig för att alla ska få betalt för sitt arbete.

Det Schultz påstår är för det första inte sant. Köper Mårten en skiva så kan han förstöra den, ge bort den eller sälja den vidare.

Det är just det saken handlar om, nämligen det lilla ordet ”den”. ”Den” skivan, boken, bilen, filmen kan Mårten göra som han beskriver med, även om den är upphovsrättsskyddad.

Det har man gjort i under längre tid än Mårten har levat. Böcker har sålts, noter har sålts, filmer har sålts. Upphovsrätten är en sak och äganderätten en annan. Som ägare till en skiva behöver jag inte fundera på vilken som är den ena eller den andra. Vill jag sälja min skiva på "Blocket" så kan jag göra det.

Mårten påstår att en vara som innefattar upphovsrätt hindrar mig från att göra vad jag vill. Han refererar då till vad han själv angett. Då blir det fel för han har inte angett att man med köpet; ägandet av en skiva får kopiera denna vara och sälja den vidare, ge bort den i miljontals exemplar. Mårten gör en logisk kullerbytta. Sedan ställer han sig frågan om inskränkningen i äganderätten(dvs upphovsrätten) är en stöld. Nej, svarar han ” Det är en inskränkning i en rättighet men inte en stöld ”.

Mårten som alltså Oscar Schwarz felaktigt lutar sig emot har rätt i en sak. Upphovsrätten är inte primärt det vi talar om när det gäller fildelning.

Saken är den att upphovsrätten finns oavsett om artisten säljer ett exemplar och den som köper skivan kopierar den och Hallick Bay sedan förser en miljon fildelare med låten gratis.

Skivbolaget som äger rätten att distribuera artistens musikverk kan sälja den till ett annat bolag, tex så köpte Michael Jackson en massa rättigheter till utgivning av Beatles verk. Men Paul McCartney och John Lennon står fortfarande som kompositörer och man kan inte bara ta en Beatleslåt och spela in den eller kalla den för sin egen. Här kommer STIM in i bilden som en försvarare av kompositörers verk. Att ett skivbolag har ett kontrakt med en artist om utgivningsrätt drabbade t.ex. John Fogerty som låg i fejd med bolaget, kontraktet och sin egen bror Tom Fogerty.

Men då talar vi om musikjuridik. Upphovsrätten kvarstår.

Men tillbaka till Mårten Schultz:

”Att stjäla något tror jag brukar anses förutsätta att den som drabbas av stölden äger egendomen eller nästan äger egendomen. Men upphovsrätten är oerhört annorlunda äganderätt i den klassiska bemärkelse som förknippas med saker och fastigheter. ”

Schultz talar om upphovsrätten. Han talar här inte om utgivningsrätt eller distributionsrätt. Skivbolagen tjänar pengar på rätten att sälja en artists skivor. Efter försäljningen till kunden, dvs. du och jag är genomförd så får kompositören, artisten eller artisterna samt skivbolaget en del vardera.

Upphovsrätten kan man inte förhandla bort. Den finns där hela tiden och gör att skaparen av verket inte ska behöva se det förändrat eller plagierat. Så om Per Gessle för att ta ett exempel gör en låt som alltför mycket påminner om en annan låt så kan den ursprunglige kompositören eller dennes advokater, bolag m m bestrida Gessles rätt att stå som upphovsman till verket. Det här är inget nytt. Det finns noga reglerat hur många takter man får stjäla.

Så stölden vid fildelning sker sällan direkt från kompositören eller ens artisten utan från skivbolaget eller den organisation som artisten överlåtit rätten att ge ut sitt verk.

Upphovsmannen eller kvinnan har som regel visst inflytande över verket. Om ABBA inte vill att deras Money, Money, Money ska illustrera Carnegies nya reklamvideo så har man vissa möjligheter att avstyra detta. Det kan gälla ABBA men framför allt Benny Andersson & Björn Ulvéus.

Stölden vid fildelning sker gentemot Musikindustrin eller mera direkt mot skivbolaget. Skivbolaget har en gång i tiden skrivit kontrakt med artisten och köpt rätten av kompositören som kan vara samma person som artisten eller inte. T.ex. i fallet Sjögren sjunger Elvis där det kan vara Lieber/Stoller, Elvis eller McCartney/Lennon m fl som är upphovsmän.

Det är här som fildelargänget totalt tappar tråden. Skivbolaget har satsat pengar på kompositörens och artisten. Jag ska inte gå in på vad der gäller men det handlar om PR, Studiotid, förskott etc. När sedan produkten ligger färdig så har redan skivbolaget och artisten jobbat och lagt ner både tid och pengar utan att veta ifall skivan säljer ett enda exemplar.

Enligt fildelargänget så ska nu skivbolag, artist, kompositör nöja sig med nöjet att sälja ett exemplar och sedan skall fildelarna festa på resten gratis. Det förstår var och en att utan vinst, drivkraft så kommer ingen musik att produceras.

Oscar Schwarz spyr galla över Bruce Springsteen som låter fansen lyssna på en låt i tolv timmar. Talar om för den intresserade hur många hundra miljoner Springsteen tjänade förra året. Att Springsteen efter tolv timmar ska stämma tolvåringar som fildelar. Ungefär så.

Det fildelargänget inte förstår är följande:

1. Om jag köper en vara så får jag ge bort den, sälja den eller förstöra den. Men jag kan inte kopiera den och göra den tillgänglig för miljoner människor. Det är stöld och inget annat. Jag stjäl från skivbolaget, distributörer och från artister och kompositörer som får mindre intäkter.

2. Jag kan inte köpa en Volvo, kopiera den och sälja den vidare som en Volvo. På samma sätt som Björn Ulvéus och Benny Andersson givit oss några av samtidens mest lyssnade musikstycken med ett unikt tonmönster skapat av dem så har Volvos tekniker skapat en unik bil som ingen har rätt att kopiera rakt av och sälja som en Volvo. Skillnaden är att digital musik, liksom digitala inläsningar, digitala filmer kan kopieras mycket enkelt och till i stort sett ingen kostnad. Hade bilar varit tredimensionella skapelser av ettor och nollor som vi åkte runt i så skulle det varit ett lika stort problem för Volvo som det är för Microsoft, EMI och Piratförlaget m fl.

3. Var skulle drivkraften finnas hos kreatören av musik, film och böcker om dessa varor enbart hade en marknad som bestod av att få sälja ett enda exemplar? Ingenstans. Det är en fin tanke att alla jobbar gratis men hittills har inte ens Engström/Schwarz lyckats förklara hur det samhället ska fås att fungera. Det är bara ungdomar som fått lära sig att gratis är gott av sina korkade föräldrar som tror att ett sådant samhälle kan existera i mer än en vecka.