Liberati

Bilden är lånad av Jinge som jag tycker fångat Alexanders nylle bäst av alla. Om Jinge blir förbannad vilket jag inte tror så får Bard själv förklara tilltaget med hänvisning till paragraf 5 i Liberatis tunga ideologi. Den paragrafen går också under namnet "Gör vad fan du vill bara du trivs".

Liberatis fem grundpelare som de annonserades i Aftonbladet med bifogade kommentarer av undertecknad.

1) 1900-talets gamla konflikt mellan stat och marknad är inte längre relevant, vad det nu handlar om är konstellationen privat/offentligt.Teknologins utveckling gör att fler och fler förlägger mer och mer av privatlivet till arenor som förr sågs som offentliga, men med bibehållna krav på respekt för integriteten. Problematiken blir synlig på internet där utvecklingen drivs av de mest förändringsbenägna. Men också andra mönster förändras: vi ser på tv-program som gräver djupt i folks privatliv och firar högtider på krogen istället för hemma.I en sådan situation är en moraliserande lagstiftning ännu olämpligare än tidigare. Och alliansens oförmåga att ta in den liberala kritiken mot de tidiga versionerna av FRA-lagen är djupt oroväckande.

KOMMENTAR: Om Alexander Bard plötsligt en dag sa att han är hjärnkirurg så är jag övertygad om att han skulle få en del anhängare som var villiga att upplåta sina svålar åt hans experiment. För kortbyxmannen har en sällsynt stark förmåga att övertyga. Nu är han filosof i det nya frimurarsällskapet Liberati. Fem punkter ska sammanfatta vad som är deras budskap. Det är självfallet att föredra framför andra stilbildare och reformatorer som dundrat upp tio(Gud) eller nittiofem(Martin Luther). Kort men bra tänker man spontant. Men jag har möjligen missat den obligatoriska 20 poängs kursen i Förvirrningsmetodik vid Lunds Universitet för jag förstår inte vad de säger eller rättare sagt det är fullständigt obegripligt hur någon vettig tänkande människa svalt det här senaste PR tricket från kamrat Bard. Läs ovanstående noga och begrunda. Jag antar att konflikten mellan marknad och stat inte är relevant av något skäl eller rättare sagt att den blivit löst. Det kan ju tyckas en smulat vågat att dra ett radikalt streck över 300 års ekonomiska och politiska diskussioner och slagsmål om statens förhållande till marknaden genom att säga att den konflikten ”är inte längre relevant”.

Filosofer och det har nu kortbyxmannen Alexander Bard förvandlats till brukar annars åtminstone försöka bevisa olika idéer, men det är kanske det nya att man inte behöver det.

Det kan också verka som en tanke framsprungen över en kopp latte på fiket att just precis när det allvarligaste krisen sedan den moderna kapitalismens framväxt håller på att ta struptag på hela världsekonomin och alltsammans bottnar i den så kallade marknadens fundamentala oförmåga att ansvara för sina egna handlingar, då bestämmer sig Alexander Bard och ett antal liberaler för att det här är ju ändå inte viktigt utan det som är viktigt är istället om lattegrannen kikar över min axel när jag porrbloggar på fiket. Det skulle jag vilja kalla ett lysande försök att förflytta fokus. Det liberala marknads tugget har väl aldrig legat så risigt till som det gör nu. Trots alla avregleringar och hejarop så har oansvarighet, girighet och självdestruktivitet visat sig vara ledmotivet i den nuvarande krisen. Konflikten är plötsligt tydliggjord. Snälla staten kom och rädda åtminstone några av oss. Allt som Bard & Co predikat visar sig vara helt fel. Bard vet det för han är ingen idiot. Då byter han fokus och nu är det hemskheter som att FRA jagar terrorister och det offentliga rummets privata behov som ska vara de ideologiska huvudfrågorna.

”Moraliserande lagstiftning” Fy, säger Bard. Är det inte just bristen på moraliserande lagstiftning som tippat hela världsekonomin över avgrunden. Värdepapperisering där oljetungade finansmarknadsgenier i tio års tid förklarat det förnäma i att icke likvida tillgångar görs likvida och dessutom packeteras om till ingen jävel visste var de fanns.

Med lite mer regler och självbehärskning så hade vi kanske kunnat undvika det nuvarande ekonomiska läget. Men det skiter Bard i. För honom är det viktigare att få fika ifred med sin laptop än att miljoner människor får gå ifrån sina jobb och hus. Att ha mage att säga att konflikten mellan marknad och stat inte är relevant. Men lyckas Liberati trolla bort det som hänt så har Bard gjort sina förvirrade och skamsna finansoperatörer en jättetjänst.

2) Mobiliteten ökar.Det nya samhället överskrider nationalstatens gränser. Vi förväntar oss att kunna resa fritt, ta jobb var som helst på jorden, utveckla vårt liv i den miljö som passar oss bäst oavsett nationalitet. Globaliseringen är ingenting vi kan välja bort. Däremot kan vi förvandla Sverige till en stagnerande avkrok genom allehanda beskäftig mikroprotektionism.LO kan skrika hur mycket som helst över att lettiska byggnadsarbetare kommer hit och priskonkurrerar. Anpassning eller död är de enda reella alternativen. Den dag vi lyckas reglera bort konkurrens och rörlighet över gränser kommer det inte att finnas några välbetalda jobb kvar åt infödda byggare heller. Då har efterfrågan flyttat iväg.

KOMMENTAR: Var finns filosofin här? Är det att alla får göra som de vill. Det gör de ju redan. Tjugo letter, kineser eller rumäner som sover på sin byggarbetsplats. Inget eller minimalt arbetarskydd, fri rörlighet, facket har de inte hört talas om. Vad vill ni mera då?

3) Politik ska utgå från kunskap.Det substanslösa tyckandet är det nymoderna samhällets antites. I Sverige förfasar vi oss ibland över att kristna politiker i USA vill införa "intelligent design" på skolschemat. Men vi blundar för att många politiska beslut här hemma, det må gälla sexköp eller utfasning av kärnkraft, är minst lika verklighetsfrämmande och saknar varje koppling till kunskap och beprövad erfarenhet.

KOMMENTAR: Det stämmer nog sa Bill. Är inte just de här raderna ett fullgott exempel på sin egen tes. Intelligent design, sexköp och kärnkraft. Ska man tolka filosofen så att utfasning av kärnkraft är ett större problem för Sverige än om vi införde ”intelligent design” på skolschemat. Varför inte rekrytera Sarah Palin som energiminister och skolminister i er nästa regering så kan ni ju få lite fri rörlighet på köpet? Det skulle väl sitta smällfint.

4) Egenmakt.Ingen människa mår bra av att vara beroende av andra. Att vara någons klient – oavsett om det är patronens eller socialassistentens – är nedbrytande och dehumaniserande. Eget ansvar och egen makt måste understödjas i varje läge. Här var folkpartiets "kravliberalism" en välbehövlig uppgörelse med unken socialdemokratisk paternalism. Men det har blivit lite väl mycket krav och lite för lite egen makt på sistone. Bättre balans, tack.

KOMMENTAR: Läs det första meningen ett par gånger. Sug på den ordentligt. Hur hade ni funderat ut det här nu då? Först och främst vad är beroende. Människor kommer till Statsmissionen och Frälsis och hämtar matkassar. Hur ser deras egenmakt ut? Ska de spela med i Bards Libertiband? De är beroende av sina matkassar. Förhoppningsvis inte för hela livet eftersom vårt samhälle till skillnad från många andra har ett visst skyddsnät och till sist kan man ändå gå till Frälsis och få lite mat. Det tycket jag är bra. Patronen existerar inte längre men det finns en massa beroende förhållanden i ett modernt samhälle. När jag jobbade med handikappade för många år sedan fanns det en rörelse som drev sina handikapp som en rörelse och själva anställde assistenter m m. Det var väl inte så dumt. Men hur ser egenmakten ut för byggnadsarbetare Sigge 57 som är utförsäkrad och inte kan konkurrera med ukrainska byggnadssnickare som jobbar för 40 spänn i timmen. Får han gå till socialtanten eller vifta med sin egenmakt.

5) En ny politikerroll.Den som ska kunna förstå vad som händer i samhället, måste vara hemmastadd i de grundläggande förändringarna. Det duger inte att navigera med gårdagens karta. Mobiliteten, egenmakten, synen på kunskap och de andra nya samhällsfenomenen kräver helt andra saker av den som vill utöva politisk makt i det nymoderna samhället. Det är i den meningen Liberati talar om pragmatisk liberalism. En pragmatisk liberal har modet att erkänna att verkligheten när som helst kan ställa oss inför nya kunskaper som måste leda till nya slutsatser, modet att vilja avstå från ingrepp i den växande privata sfären, modet att se varje individ som ett självändamål med rätt till makt över den egna vardagen – även när han eller hon gör val som vi inte kan förstå eller förlika oss med.

KOMMENTAR: Det blir bara tydligare och tydligare. Är man snäll så kan man väl säga att Liberatis och Bardgängets femte tes sammanfattar de fyra första och sedan föreslår att vi ska strunta i vad folk gör även om vi inte tycker om det. Enligt den här metoden så skulle jag aldrig skrivit detta. Jag förstår inte vad de vill eftersom det i stort sett saknas exempel och jag kan inte förlika mig med det jag antar att de menar. Liberati tolkar jag som Me-Me generationens sista flämtande andetag. Folkpartiet och liberalismen är i en ideologisk kris och genom att vifta bort grundproblemet(se under punkt ett) och ersätta det med så mycket flum att man knappt kan andas så hoppas Bard och hans liberatios att en redan ideologiskt förvirrad generation ska uppfatta deras svammel som en ideologisk och filosofisk grund att stå på.Förr i tiden hade liberaler åtminstone den goda smaken att föreslå att: ”Man fick göra som man ville så länge det inte inskränkte på någon annans frihet”. Det har nu kortbyxmannen och hans hejdukar ersatt med ett nytt idiom som lyder: ”Gör vad fan du vill bara du trivs!”. Jag tror säkert att det blir en del röster på det.

Speciellt om man inte längre ska fundera över varför tjugofem års avregleringar och liberalt tjafs gick käpprätt åt helvete för en månad sedan.

Litteraturtips: John Stuart Mill "Om Friheten", från 1859 till att börja med.