Blir det bättre nu då?

EU ett bräckligt bygge med höga ambitioner

Ett 7000 miljarder stort grispaket.

Smaka på det. P(Portugal)I(Irland)I(Italy)G(Grekland)S(Spanien)-länderna ska räddas.
Stopp på vargflocksjakten, säger Anders Borg.

Men frågan är väl om det inte är själva EU som man räddar från… ja, det är just det. Vad räddar vi dessa länder ifrån.

Vem är vargflocken och hur blev det så här.

Det är ett par saker som jag inte riktigt förstår. Grekland gick med i EU 1981. Det är 29 år sedan. Det är elva år sedan Euron infördes.

På något sätt undrar man om EU verkligen skapat något utan en gigantisk byråkrati.

Hur kan ett stort antal länder tillåtas äventyra EU projektet genom att strunta i de regler som satts upp. Vad sysslar alla dessa byråkrater med. Varför upptäckte man inte det som höll på att hända och vidtog åtgärder. Vad gjorde den europiska centralbanken ECB. Är det inte just sådant här som de har betalt för att övervaka.

Vargflocken är väl finansmarknadernas attacker på svaga länder. För två år sedan hade vi den värsta krisen sedan 30-talet i världsekonomin. Vad lärde vi oss av det.

Ingenting, som det verkar.
Då skulle länderna, d v s medborgarna rycka in och rädda det finansiella systemet när det finansiella systemet själv misslyckats.

Nu sker samma sak. Ett antal länder har bluffat, övertrasserat och skuggat. Kissat i brallorna helt enkelt och nu ska resten dela på jobbet att sanera deras ekonomier.

7000 miljarder. En nätt summa. Vad kunde den ha använts till istället? Det får vi inget svar på.

Alla visste att Grekland hade problem men ingen gjorde något åt saken. Vem minns inte det EU stödet till tobaksodling i Grekland.

På något sätt verkar den moderna ekonomiska politiken i världen gå ut på att roffa åt sig så mycket som möjligt(vargflocken) och sedan betalar de som skött sig(dumma svenskar m fl) notan.

Nu vet vi vad som gäller. Man kan inte låta finansmarknaden gå omkull. Man kan inte låta banker gå omkull. Man kan inte låta länder gå omkull.

Frågan är vad vitsen då är att hålla sig till spelreglerna.

Om inte det senaste tricket leder till avgångar och utrensningar i EU byråkratin med början i ECB där Jean-Claude Trichet själv borde fatta att hans tid är över.

Plötsligt är ingen ansvarig.

Eller ska man bara sitta och vänta på när någon rycker upp en ny kanin ur hatten.

För just nu är det väl inget som säger att det här inte kan hända igen.

Så vad betyder det här då?

Det är faktiskt inte helt enkelt att analysera EU-valet. Det var mycket enklare igår. Om media ägnat lika mycket tid åt att bevaka hela EU-valet som de ägnat åt dagsländan Piratpartiet så hade vi förmodligen haft klart för oss ifall vi ska få se ett mera främlingsfientligt Europa eller inte framöver.

Piratpartiet kommer inte att lyckas med någonting av värde. Inte därför att de har ett enda lite ynka mandat och för att de saknar allianser utan för att de saknar politik. När deras europeiska bänkkamrater upptäcker att de bara är en litet sorgligt missnöjesparti som vill ha mera gratis musik, böcker och filmer kommer man att ignorera dem. Att de skulle få gehör för sina tokerier inom patenträtten är helt uteslutet.

Enda möjligheten vore ifall de lyckas etablera fler Piratpartier i Europa. Det är inte uteslutet och hade jag varit Engström & Co skulle jag satsat stenhårt på detta. Men det krävs kapital och en slagkraftig organisation för det.

Enda fördelen med Piratpartiet är att de kan ha snott en och annan röst från Sverigedemokraterna.

I valet mellan rasister och småtjuvar är det inte svårt att välja. Det får bli Piratpartiet.
Ju mer man tittar på siffrorna ju mer förvirrande blir det. Hur exakt har strömmarna gått i Sverige och övriga Europa.

I Europa som helhet minskar valdeltagandet en trend som håller i sig sedan man började rösta.

Denna gång med cirka två procent från 45 till 43 procent.

Det betyder att vi i Europa med ett godkänt Lissabonfördrag där allt större makt läggs i Bryssel har fått det vi tidigare flinat föraktfullt åt – en amerikansk situation där en minoritet väljer den politiska makten.

I så mått är de ökningen av valdeltagandet i Sverige från 37 till 43 procent ett litet ljus i den annars ganska murriga politiska tunneln.

Piratpartiet har fått 214 000 röster. De ställde inte upp i förra valet.

Men den totala ökningen av röster jämförtmed 2004 är en bra bit över en halv miljon. Här finns en effekt som är svårt att förklara. Vad exakt har gjort att folk gått och röstat? Det regnade inte ens igår och Robin Söderling spelade liksom Bruce Springsteen.

Har folk röstat på folkpartiet, miljöpartiet och i viss mån på sossarna och moderaterna samt i minskad omfattning på vänsterpartiet för att protestera mot tjuvmentaliteten hos vänsterpartiet och piratpartiet eller är det helt andra frågor som gjort att det totala valdeltagandet ökat.

Är det att man nu börjar inse att makten kanske kommer att finnas i Bryssel och inte i Stockholm. Men då borde man ha gett röster till junisterna och de åkte ur EU parlamentet så det brakade om det.

Vad betyder den kraftiga ökningen av för miljöpartisterna? De är i grunden emot EU.
Jag tycker den djupare analysen kvarstår.

Nu blir det som Marit Paulsen antydde igår. Fyra år av största möjliga mediala tystnad. För lika PP-kåta som svensk media är lika sorgligt värdelösa är de på att bevaka makten, vilken idag finns i Bryssel.

För ett ökat intresse från svenska folket av vad som beslutas i EU innebär inte ökade resurser för att bevaka Bryssel. TV4 har t ex inte ens en korrespondent där.

Har ni tröttnat på finanskrisen?

Hur mycket orkar man egentligen även om man kan köpa frysta kanelsnurror för 39 spänn. Det tar ju sån förbannad tid att hålla reda på alla paket och miljarder hit och dit.

Se upp!

Det är precis just när du tänker så som du ska lyssna på makthavarna.

Som när Mats Odell sluddrade om krisen ikväll. Bankerna skulle stöttas men alla kanske inte behövde alla delar av paketet och det var i själva verket för att inte det skulle bli orättvisst för de svenska bankerna. Att de europeiska bankerna skulle få fördelar gentemot de svenska.

Det här är bra enligt Odell för då blir alla våra lån billigare! Eller hur!

Rätt som det är väntas Ingves sänka räntan igen.

Häromdagen sa Reinfeldt att notan inte skulle betalas av skattebetalarna.

Innan dess har Borg sagt att Sverige står väl rustat.

SÅ. Det finns en kris som kanske finns i Sverige delvis och ska vi lösa den på samma sätt som i Europa så beror det inte på att det är kris i Sverige på samma sätt som i Europa utan på att vi inte vill att svenska banker som inte drabbats av krisen mer än att de inte litar på varandra ska bli förfördelade men den notan ska inte skattebetalarna betala.

Säg som det är. Skattebetalarna får visst betala notan men vi kanske får tillbaka en del ifall ekonomin och finansmarknaderna återhämtar sig. Dessutom är vi så beroende av omvärlden att vi måste anslå hundratals miljarder i stimulanser eftersom andra länder gör det. Så det spelar ingen roll om svenska banker sköter sig.

Idag säger också Borg att det finns problem, möjligen med vissa svenska bankers beteende.

Så hur ska ni ha det. Jag säger som när man var liten och satt nere hos Krister Andersson och spelade Monopol och någon fuskade.

– Nä nu samlar vi in pengarna och gatorna och hotellen och börjar om igen.

Iran och Sverige i väntans tider!

”Unionen kommer noggrant att följa utvecklingen i Iran och kommer att fullfölja sin tvådelade strategi för att söka en långsiktig förhandslösning på kärnenergifrågan.”

Det är idag Sveriges och även Frankrikes och Tjeckiens gemensamma 18-månadersprogram för att lösa vad som av allt att döma kommer att bli den absolut viktigast utrikespolitiska frågan under de närmaste två åren.

Sverige tar över ordförandeskapet den 1 juli 2009 efter Tjeckien och ska sedan hålla i ordförandeklubban fram till årsskiftet. Det låter ju bra. Men problemet är att vi kommer att få ärva den Franska och Tjeckiska utrikes politiken.

EU-minister Cecilia Malmström tycker att den här arbetsordningen är jättebra.

”- Fördelen med att arbeta i en ordförandeskapstrio är att det blir bättre kontinuitet och lättare att driva långsiktiga processer. Vem som gör det stora genombrottet blir mindre viktigt, menar EU-ministern.”

Så vilken är Frankrikes och Tjeckien strategi i frågan om Iran och det som i de tre ländernas programförklaring kallas kärnenergifrågan.

Vi kan börja med Frankrike.

För ganska exakt ett år sedan i september 2007, före ordförandeskapet gjorde en längre intervju i Herald Tribune(24 september 2007) med Frankrikes premiärminister Nicholas Sarkozy. En del av den intervjun handlade om Frankrikes förhållningssätt till Iran.

En vecka tidigare hade Bernard Kouchner, Frankrikes utrikesminister sagt i en radiointervju den 16 september att Frankrike förberedde sig för ”ett värsta fall scenario” när det gällde Iran.

I Herald försökte en påtagligt rastlös Sarkozy tona ner vad utrikesministern sagt.

Premiärminister Nicholas Sarkozy har ägnat det mest åt veckan att förklara bort vad hans egen utrikesminister Bernard Kouchner sagt i frågan.

Några kärnvapen för Iran vill inte Sarkozy se. Sanktioner, förhandlingar, diskussioner, fasthet.

Nu hör de till saken att Frankrike och Iran sedan många år är djupt involverade i affärssamarbete via Eurodif och Sofidif som bland annat kontrollera Areva f. d. Cogema.
Anledningen att Iran äger en del av den franska upparbetningsindustrin för kärnbränsle är att Sverige 1975 överlämnade tio procent av Eurodif till Iran efter en uppgörelse mellan Frankrike och Iran.

Efter revolutionen 1979 svalnade relationerna tillfälligt när Mitterand vägrade leverera kärnbränsle till Iran. 1986 mördades George Bresse som var vd för Euriodif.

1991 gjordes en uppgörelse där Frankrike betalade Iran en summa och Iran äger idag fortfarande en del av Eurodif men det finns inga indikationer på att Frankrike levererar kärnbränsle till Iran.

Ryssland som hjälpt Iran att bygga Bushehr reaktorn. Under byggnationen har Ryssland pendlat mellan att lova leverera bränsle sedan vägra(2007) och nu senast den 12 september 2008 säga att man ska bygga färdigt reaktorn och leverera bränsle.

Med ökade spänningar mellan Ryssland och USA och Iran som påhejare på den ryska sidan i Georgien konflikten kan Iran bli en viktig allierad för Ryssland.

Frankrikes roll kommer säkert att visa sig vara dubbel. Offentligt och utåt kommer man att stödja USA när det gäller tuffa sanktioner men att Frankrike skulle dra sig ur den iranska marknaden helt för sanktioner är mindre troligt.

Tjeckiens relationer med Iran kyldes när Iran fick sina första B-25 missiler från Nordkorea för tio år sedan. Dessa når bl a Tjeckien och Italien och kan utrustas med kärnvapenstridsspetsar.
Men Tjeckien kommer aldrig att tveka ifall valet står mellan Rysk utrikespolitik och en amerikansk sådan. Speciellt inte efter Georgien.

Så två länder som står relativt nära USA ifråga om synen på Irans känsvapensträvanden.
Det arvet hamnar direkt i Sveriges knä där Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt tillsammans med Cecilia Malmström ska prata skjortan av Iran.

Dessutom hade den israeliske transportministern Mofaz som tidigare var överbefälhavare i Israel, hotat med krig ifall Iran skaffar en bomb. Enligt Israel som brukar kunna räkna så har Iran till räckligt för att ta fram en bomb inom 18 månader.

Då räcker det nog inte med en rad.

IAEA:s chef Mohamed El-Baradei verkar ha gett upp Iran och säger att det aldrig varit så dåligt i Mellan Östern. USA skärper nu successivt tonen och avslöjade häromdagen ett jättenätverk av iranska företag som smugglat utrustning till Iran i strid med USA:s embargo. Det liknar tyvärr situationen vi hade innan kriget mot Irak 2002. Skillnaden var att Irak inte hade kommit lika långt i sina förberedelser att skaffa kärnvapen. Men Iran har både möjligheterna, vännerna och viljan. Gåshud...