Två verkliga polare!

Jag hittade några gamla bilder i arkivet.

Det var från Spikens vilda ungdom när han hade fem rätt på travet efter ett tassval och levde livets glada dagar. Folke var Spikens ”Det är du och jag Folke”. De var ”Bröderna Brothers”, ”Piff och Puff”, ”Pigge och Gnidde”, ”Knoll och Tott”, ”Helan och Halvan”. De var Polare med stort P.

Det var fart och fläkt. Med Folke kunde man alltid köra en runda.



Ibland blev det brottningsmatch.



Ibland blev det Lussebullar



Man blir glad av Lussebullar



Sen kasar man ner på krogen, slungar i sig lite livsfarliga jordnötter och kollar programmet.Raaap!



Jag kör hem Folke!

Ett, två backa så!

Det blev rörigt idag på V75. För oss i varje fall.

Vi satsade mot alla odds på Sahara Dynamite som fick en rejäl snyting av Svanstedts styrning och trots det räckte till en bra andra plats.

Värt att minnas måste väl vara Sallymede och Stamping. Kul för ägarna till Anthon Bris att få den första segern på V75 efter 25 starter. Sånt gör att man orkar hålla ut trots motgångar som travfolk drabbas av förr eller senare.

En reflexion: Kan musikavdelningen tänka sig att byta pausmusiken på ATG Live. Det är något slags smörigt, utslätat 80-tals disco med snudd på hissmusik. Det måste snart vara hål i skivorna eller näst intill. Säg inte att ni själva tycker musiken är bra? Snälla!

Är det Eurovisionsschlager final idag? Jisses!

Då får man plocka fram Älghornsklappan, Lösöronen och den Svenska Mössan.

Jag har bara en enda önskan. Hoppas jag slipper se Bert Karlssons vispande tunga.

Jag laddade ner Amapola med Spotnicks ITunes. Till och med där har den lille trinde svampletaren från Skara varit och kladdat kontrakt. Hua!

Jag bläddrar i AB. Jag köper AB enbart på fredagar och lördagar. För hästarna. Men nu håller jag på att lyssna igenom min senaste Collection nummer 10. Den blir kalasbra!

Då behöver man har något att göra. Funderar på hur länge en haspelrulle för 69 spänn kan hålla.

Blädder. Blädder. Får veta av Jenny Set att Eminem alltid är bättre när han inte imiterar Magnus Uggla. Det får mig att undra över hur starka laxermedel det egentligen finns och en del annat.

Noterar att Alex Schulman kommer bra överens med Camilla Läckberg. Ett tag. Det var väntat.
Efter detta ganska ytliga nöjessvep återgår jag till verkligheten. Den är inte roligare men man slipper allvarliga biverkningar som hjärnskador.

Spiken städar. Hans tillfällige brorsa Mr Hoy Sin har nu fått ett bra långsiktigt hem där han har trädgård, en lantgård och människor som inte far hit och dit. Det känns faktiskt trist men man måste vara klok och Carina räddade faktiskt honom från kineserna. Nu får Mr Hoy Sin en lite stabilare familj som inte far runt i Irak och Mellan östern, Europa och Sverige.

Spiken verkar ha fattat att han är den enväldige kungen igen och har städat ordentligt i sängen sedan han nådde av nyheten via InterTax.

Carina vad med chaufförer och livvakter på utbildning idag i Harir. Det är samma flygfält där amerikanerna landade 2003.

Det var skjutövningar, undanmanöver med bil och???? Armhävningar?

Antar att tävlingsmänniskan vaknade där någonstans.

Själv har jag övervakat min förkylning och Spikens städkampanj som nu avslutats med nosen ned borrad i korgens inre delar.

Jag ska ut och jaga ihop lite föda till boet. Ikväll är det svåra val. Ostbågar eller popkorn. Spiken kommer att kräva Ahlgrens bilar och ifall jag ska orka med hela kvällens; ”Douze Points” så krävs det lite Tonic och två Ipren. Vakna med lite dregel i mungipan, knäppa av teven och ta min trogne fyrbente lille krigare på en sista sniffarrunda. Kan man ha det bättre en dag som denna?

Imorgon är det consolation som vanligt. Hep Stars gjorde en låt som hette Consolation på 60-talet. Kanske ett tips för ATG Live. Typ som bakgrund till lopp 10,11,12.

En fin påsktradition

Är det någon som vill ha en hund?

Han kan vifta på svansen och äta ankbröst. Gåslever går också ner i nödfall.

Idag var en fin vårdag. Så vi gick ner på Loopen vid vattnet. Där satt hela gänget och Mäklaren dök upp lätt skrynklig med en hel påse femtioöringar. No questions asked!

Han hade blivit förförd under natten påstod han.

– Igen, sa vi och gäspade.

Riktiga räkmackor, med riktiga räkor. Vin för Carina och maltmacka för undertecknad. Vi fick dela med oss av räkorna till Herr Spik.

Solen gassade och vi planerade kvällen. Det skulle vi inte gjort.

I morse anade jag redan oråd efter att ha plöjt igenom två omfattande artiklar om Jonas Gardells nya bok om Jesus som påpassligt heter just ”Om Jesus”. Den första var skriven av honom själv och handlade mest om hur lång tid det tagit att skriva boken och sedan ett gäng teasers så man helt säkert skulle besöka bokhandel och fråga efter Gardells bok. Den andra var skriven av en religiös brud som också tyckte att Gardell hade skrivit en viktig bok, ungefär som Jonas själv.

Jesusbilden.

Jag ska inte gå in på den eller om att Jesus påstod att han var Gud eller om han var liten tandlös och hade krulligt hår och rökte på.

Men idag är det långfredag och jag ville verkligen läsa något om Jesus. Jo, dan började dåligt alltså. Jag hade väntat mig en massa och var till och med beredd att lyssna på Jonas Gardells Jesus. Så jag var lite på tårna redan.

Det låg något i luften, ett slags 22 000 Hertz sumton över det soliga trädäcket nere på Loopen. Räkorna var slut och vi funderade på en andra öl och mer vin när jag plötsligt ser fyrbeningen formligen molera sin baktass. Han far runt och stoppar ner den i halsen, tuggar och fräser.

Då ser jag att han har en svullnad på baktassen. Inte jättestor men tydlig. Han hade en sådan i vintras och fick piller o fler piller och sedan försvann problemet men senare för en månad sedan tuggade han bort håret vid sidan av den gamla skadan. Det blev bra av sig själv. Nu var det alltså dags. Påsken är hans tid. När han var två år passade han på att bryta benet på påskafton precis när Carina skulle handla lammstek.

Så det var bara att packa ihop sig och kvista över till hans kompis på Djurakuten. Ett tag hade han en journal som inte gick av för hackor. Det var en sporre som åkte. Han skar upp halsen i hundgården, etc etc

Så läkaren klämde på hans tass, klippte av lite hårstrån som skulle till labbet och som vi skulle får svar på om tre veckor eller möjligen två och sedan klappade hon Spiken på huvudet och sa att han var en duktig hund. En tjugodagarskur Clindabuc och en tub Inotyol skulle vi skaffa. Tack och hej och passera kassan som ville ha 2500 spänn och sedan åkte 300 till på apoteket.

Festföremålet själv verkade lite stirr på sjukan men nu mår han definitivt bättre och gör det som hundar brukar göra därför att de kan.

Så slutet gott allting gott. Spiken på påskakuten har verkligen blivit en fin tradition. I Irak hade han inte en enda sjukdag bland alla skorpioner, ormar, tistlar, glas, bildårar och elände.

I morgon blir det landet i varje fall. Sen brakade datorn i morse så nu har jag räddat den och det tog typ halva dagen men säg den olycka som kommer ensam. Det är sådana här saker som Gardell borde grotta i istället för om Jesus var halt eller tandlös.

Gardells brorsa som också heter Gardell är religionshistoriker och fick Myrdals Leninpris vilket fick vår nye ständige sekreterare att fara runt takstolarna på sin blogg. Jag pratar om historikern Peter Englund. Där ser jag fram emot en självbiografi där Englund får berätta lite mer om sin roll i trotskistgänget i Offensiv och SSU på 70-talet om mera exakt vad han gjorde inom spioneriet som han jobbade för.

Så det finns en hel del att se fram emot.

Verkligen. Det bli väl lite glest med postningar från Kungsberga. Vinner Jaded? Det är inte så säkert. Stickan låter inte helt nedslagen och Finders Keepers kan överraska. Då tror jag mer på Casander Boy som en chansspik.

Jag hör Dr Julius Hibbert´s skrockande från vardagsrummet och ryser. Det är bara Långfredag...

Våren är här!

Nu kan jag säga att våren är här. På riktigt.

Alla andra tecken är tvetydliga men när man har tagit sin första Oscar på Loopen nere vid Liljeholmsbron så är det grönt.

Jag tänkte gå förbi men Spiken som har bättre reda på sig drog iväg mot bryggan och sedan satt vi där i vårsolen, drack öl(jag) och käkade jordnötter(mest Spiken).

Det var faktiskt helt suveränt. Precis lagom värme, vind och ölen var kall. Loopen heter ockå Carib efter en bira som dom har. Om ni är i Stockholm och på Söder så är Loopen ett bra ställe ur tre synpunkter.

Det tar 471 spänn för en hela champagne, vilket är billigt alla dagar i veckan ifall man har något att fira. De har alltid vattenskålar om man har hund och man kan ha hunden med sig utan gnäll, tvärtom så frågor dom allt som oftast hur hunden mår innan dom frågar mig hur jag mår och det är ungefär så jag vill ha det.

Till sist ligger det vid vattnet eller rättare sagt i vattnet.

Jo, maten smakar bra. De har t ex verkligt goda räkmackor.

Ser Spiken nöjd ut?

En vanlig dag på kontoret

Efter att ha jobbat lite intensivt på förmiddagen så hamnade vi i en så kallad princip diskussion. Spiken menade att hans arbete hade fått lite dåligt med credd på senaste och vi kom överens...faktiskt var det mer av ett dekret...att jag skulle dokumentera en del high lights från dagens ansträngningar på marknaden. Därför valde han att förevisa sina affärsstråk snarare än Parken och de lite mer relaxade partierna. Flera kontakter och viktiga avslut gjordes under några hektiska timmar idag på eftermiddagen. Man blir utan tvekan imponerad över intensiteten i uppläggen!

Tidig morgon i Paradiset

Plötsligt var hon borta.

Taxin fräste iväg till Arlanda. Ett tunt lager av pudersnö täckte trottoaren. Vi stod kvar tittade efter bakljusen som försvann åt Slussen till. Sedan tog vi en tidig morgonrunda Spiken och jag.

Klockan är en kvart över fyra på morgonen.

Han är alltid deprimerad när någon i hans lilla flock försvinner.

Nu har han dessutom ont i baktassen och tycker extra synd om sig själv.

Så han fick en köttbulle med antibiotika och en med smärtstillande när vi kom hem… och en extra.

Sedan somnade han i soffan ovanpå en träningsjacka som Carina brukar ha.

I eftermiddag landar hon i Erbil. Austrian är lite som Aeroflot förr. När man skulle till Sydamerika fick man först åka till Moskva innan planet satte kurs på Nordirland och vidare ut över Atlanten.

Nu vaknade min kompis till och tidningskillen fick sig en uppsträckning. Den nye postkillen såg också förvånad ut häromdagen:

-Är han så liten?

Spiken fjäskade lite för syns skull och låtsades inte om all stämplad post han slitit ner genom brevinkastet.

Klockan tickar på.

Det är tyst i lägenheten.

Man kanske skulle göra fyrbeningen sällskap och sova ett par timmar?

Många val och en krånglande tass

Inte så pigg som för två veckor sedan!

Kom just hem från apoteket.

Upptäckte att Spiken höll på och gnagde på en baktass igår. Han har klarat sitt lilla men händelserika liv utan skärskador vilket kan anses vara ett mirakel med tanke på att han vuxit upp och levt större delen av sitt liv vid Hornsgatan och Zinkens Damm där det är glaskrossarfest nätterna igenom året runt.

Till och med när vi bodde i Irak klarade han sig trots all skit folk kastade och kilometervis med tistelåkrar uppe på berget. Hans svar var att låta håret växa på trampdynorna. Kan i och för sig ha varit skydd mot värmen. Femtiotre grader blev rekordet.

Men såret han hade såg inte roligt ut. Han tycker själv han är en utmärkt doktor så det blev en kort debatt om den saken. Det blev till att åka till Djurakuten - igen!

Nu var det inte glas men väl en ordentlig infektion, tratt och hela baletten. Han hatar tratt så nu visar jag tratten när han pillar och då slutar han det falska stycket. Ett slags diplomatisk överenskommelse. När han bröt benet för sex år sedan funkade det.

Smärtstillande och antibiotika inpillade i köttbullar.

Carina åker tillbaka till jobb och Irak i natt. Packa, packa.

Handla allt som inte finns där. En del kryddor, ordentligt kaffe, Ipren, bacon, sardeller och en massa annat. Fröer. Det är alltid roligt att se vad som växer.

Persilja provade vi. Det funkade. Dahlior också.

Snart är det lokalval därnere. Under tiden bråkar Iraks premiärminister Al-Maliki med vicepresidenten i landet Adel Abdul-Mahdi. Båda tillhör den shiamuslimska delen av den arabiska befolkning i landet. Abdul-Mahdi är en ledande politiker inom Supreme Islamic Iraqi Council det största islamska partier i Landet och en rival till al-Malikis Dawa också detta ett shiamuslimskt parti.

Vad bråket gäller? Vice presidenten är starkt kritiskt till den centraliserade makt som al-Maliki enligt honom strävar mot i Bagdad. Supreme Council bildades 1982 och står nära Iran.

Supreme Council vill har en decentraliserad makt med starkt regional självstyre i södra delen som är shiadominerad medan al-Maliki med flera fruktar att detta i praktiken skulle dela landet i tre delar och därmed minska hans egen politiska maktbas. En kurdisk del, en del i mitten dominerad av arabiska sunnimuslimer och en del i söder dominerad av Iran närstående shiapartier som sitter på landets olja precis som kurderna i norr(Kirkuk m fl). I mitten finns det mest al-Maliki, sand och Bagdad.

Så här säger Abdul-Mahdi:

"The monopoly of power in Baghdad by the government and its ministries must be removed because it has become a hurdle to any development," said Abdul-Mahdi, who has this week toured seven of the nine southern Iraqi provinces and described conditions as "deplorable."(Associated Press 21 jan 2009)

Det ser ut att bli händelserika lokalval i Irak. Överhuvudtaget är det många val på gång i mellanöstern framöver. Iran, Irak, Libanon, Israel, Palestina.

Två smala och Jakten på Liza

Carina skulle ut på jobbet ett tag. Så Spiken och jag fortsatte förbi Slussen och vidare över Skeppsbron där Stenbecks gäng höll på att montera ner jättegranen. Nu var det fina slut för i år!

Det lyste fortfarande lite sol i högra delen av Kungsträdgården. En ledig stockholmare sög i sig dagens sista solstrålar lutad mot tehusets varma trävägg. Det kändes för ett ögonblick som vinter var på väg bort men det är inte så. Jag vet att det inte är så men känslan fanns där för en kort blink. Kanske var det den solande mannens lyckliga leende. För han såg verkligen ut att trivas blickande ut mot den alltmer brusande Strömmen.

Spiken var glad. Han har varit extra glad sedan han slapp undan med två biopsier och en klapp på Djurakuten. Tänderna var bra. Några där fram var lite slitna men dom sitter nog i brevlådan efter alla "posthämtningar". Han är ändå nio fyllda. Men bakgaddarna var jättebra. Inga tumörer utan två små åldersvårtor som man kan ta bort om man gör något annat ingrepp. Han har ju varit sövd så många gånger att det är ett rent under att han lever. Han har inga problem men vi ville kolla för säkerhets skull. Jag frågade om glukosamin och det kan man börja med när han får lite problem att komma igång på morgonen eller visar lite tvekan att hoppa upp och så. Sa doktorn medan Herr Darrål stod och skakade på ja, vad kan det heta, inspektionsbordet???

Annars var den lille krigaren i toppform. Vi tog varsin kokt med senap och ketchup vid NK och sedan gick jag till Bokskotten och inhandlade ”Gömda” och ”Sprängaren” av Liza Marklund för att själv bilda mig en uppfattning om boken alla skäller på. Asyl läste jag för två år sedan.

Vi tog tricken och landade välbehållna på Zinkens Damm i god tid före mattes återkomst från Sumpan och gnagarlandet.

Hemma delade vi en kycklingmacka och Spiken passade på att ge en stackare som ville värva till Hyresgästföreningen en utskällning. Sedan tog han igen sig medan jag började tugga i mig ”Gömda”.

Jag har inte läst hela ska jag säga. Sidan 118 får blir dagens otium för jag ville se lite teve och det gick en V64 på Solvalla som med en fri tolkning av Skattebetalarnas Förenings gamla devis gav hälften tillbaka. Vi sprack i två lopp men det var ingen katastrof. Tyvärr kan jag inte vara så glad över ATG Live. Det är något grundläggande fel med den nya distributionen. Det hackar och kopplar ur och är helt enkelt för jävla dåligt ATG!! Det var möjligen något sämre bild förr men hellre sämre bild än att man får hacklopp och urkopplingar. Det är faktiskt en betaltjänst. Ni skulle bli slaktade om det var en vanlig betalkanal!

Skärpning alltså.

George skulle spela Bad Guy i Seinfeld. Jag har sett den men Seinfeld går alltid att se om.

Innan dess hade TV4 text redan ordnat freden. Hamas hade sagt ja och källorna var flera bland annat spanske utrikesministern som pratat med en AFP korre. Ji Ha! Vänta ett tag nu. En spansk minister skulle alltså berätta för en fransk reporter(AFP) att Hamas accepterat vapenvila och sedan skulle denna AFP kille inte ringt till sin byrå AFP utan slått upp Porseryds nummer i Israel och tipsat honom i förväg liksom. Ji Haaaa!

Dessutom är AFP kända för sina dragningar . En gång under kriget mellan Irak-Iran så var det en febrig AFP korr som antagligen varit ute lite för länge i hetluften vilket kan hända den bäste. Snubben rapporterade hem till AFP att nu hade Irak skickat på robotar över Tehran. I själva verket var det raketer av mera festligt slag. Iran firar nämligen nyår den 21 mars. Newroz! Så de blev ny version och inga dementier. En fransk specialité som numera importerats till TV4 Nyheterna. Nej, jag har inget principiellt emot TV4. Däremot finns det alltfler program som jag inte tittar på.

Var var jag? Jo, Marklunds bok ”Gömda”.

Jag kan redan avslöja att jag är förvånad. Jag vet inte hur noga ni hängt med i den här debatten. Men man kan väl säga att Drottning Lizas krona hamnat en smula på sne.

Mina läsvanor har varit relativt oregelbundna. Periodvis har jag läst mycket och under rätt många år lite. Eller rättare sagt jag har alltid läst fast olika typer av texter. Oregelbundenheten syftade på skönlitteratur. Så när Liza Marklund kom ut med sin bok Gömda första gången 1995 så stod hon som medförfattare och den nu rätt kända Mia Eriksson var huvudpersonen. Vid utgivning nummer två står Liza i ensamt majestät på omslaget till ”Gömda – en sann historia”. Men i försättsbladet nämns Mia Eriksson till sammans med Liza Marklund. Mia också huvudpersonen i boken.

Den här debatten handlar om ifall boken verkligen är en sann historia. En författare Monica Antonsson har skrivit en bok som heter ”Sanningen om – Gömda” där hon beskriver ett förhållandevis stort antal fakta som varande rena fantasier antingen av Mia eller Liza eller båda två tillsammans. Liza Marklund har hävdat att vissa fakta medvetet utelämnats eller omskapats för att skydda Mia som lever i hemlighet för att slippa sin före detta.

Ungefär så.

Så under de senaste veckorna har litteratur Sverige delat sig i lite olika läger.

Jag ska börja med att säga att jag tycker boken behandlar två väldigt intressanta frågor så här långt. Den första är förhållande mellan två människor som kommer från olika kulturer.

Den andra frågan gäller misshandel i en relation. I det här fallet är det mannen som misshandlar kvinnan. Förutom dessa huvudfrågan finns det en myriad andra frågor som väcks. Hur mycket får man avvika från sanningen i händelse av att den går att utröna. Kan man skriva ”En Sann Historia” om väsentliga delar är helt förvanskade och vad är förvanskning och vad är väsentliga delar.

Litterärt sett påminner boken om något som jag har svårt att sätta fingret på men jag tror det är en av alla de artiklar man läser i kvällstidningarna där en ljum blandning av fakta skickligt uppvinklade scenarion får stå och jäsa till sköna bilder, tabeller, rubriker och raffiga ingresser för att på så sätt ge ett intryck som aldrig missar syftet vad det nu än kan vara. Den vanan hade Liza Marklund tvivelsutan när Mia ringde henne 1993 om nu det stämmer.

Ovanpå detta har Marklund smetat till en kärlekshistoria som aldrig borde gått längre än till en behovsrelaterad snabbis. Man sitter och funderar och funderar.

Mia beskrivs på omslagets insida av Marklund som "en av de vanligaste och smartaste tjejer jag träffat."

Jag vet inte vilka tjejer Marklund träffar men Mia verkar knappast vanlig och dessutom en total idiot eller helt jävla otroligt desperat efter att greppa tag i en kille. Men så beskrivs hon inte. Det där psykfallet hon uppvaktats av och låter sig förföras av sägs vara från Libanon och är för mycket från ruta ett och ingen fattar varför hon inte ber honom dra åt helvete, ringer in farsa, polisen eller en kompis som är man och stark. Det är möjligt att det kommer mera på den fronten, men hua!

Det kan vara bra att veta att 1993 också var det år som dåvarande chefredaktören Erik Månsson fick sparken för sin artikelserie ”Svenska Folket om Invandring: Kör ut dom!”

När jag läser boken får jag frossbrytningar. Inte för den är dålig. Den är inte bra men den är inte helt genomusel som vissa i den brunnerska snobbrännan påstått. Men man sitter inte direkt och njuter av Marklunds eller om det nu är Mias formuleringar. Det här är en stridskrift. Jag känner till en del om invandrarkultur och även om vad som skiljer en potatisskalle som mig själv från en kurd eller arab eller för den delen chilenare.

Men jag känner underströmmar i den här boken som är så starka att jag får hålla i mig för att inte låta fingrarna löpa amok över tangentbordet.

För Liza Marklund är en sällsynt talang. Det måste jag säga. Men nu ska jag läsa vidare…

Med Spiken, Blondinbella och Livni i Fokus

Spiken en Trend Setter?

Det är natt. Sirenerna far längsmed Hornsgatan. Någon har sprängt en bomb och en till. På Zinkens Damm laddar man tydligen raketerna tidigt i år.

Vi får en ny sång av Lundell. Den handlar om en hund som heter Spike som kutar runt lite varstans. Lundell bodde här på andra sidan gatan rätt länge. Han brukade jogga i parken när Spiken var liten och vi brukade leka där. Jag vet inte om jag uppfattade Lundell som en stor hundvän men jag kan ha fel. När jag tänker närmre på saken så fick jag en känsla av att han var rädd för hundar eller ogillade dem. Men han ogillade kanske andras hundar. Å andra sidan tillhör jag inte den typen som brukar gå fram till kändisar och klappa dem. Å den tredje sidan så kan mitt minne ha svikit mig ännu en gång. Markoolio bodde också här i faggorna och hade en lite ful rackare som Spiken hälsade på några gånger. Men finnen verkade inte så skitnödig som Ulf Lundell. Dessutom brukar jag glo på M:s barnprogram där han gjorde en historiskt lysande tolkning av Dr Mugg i Dasseborg.

Lundell har jag å andra sidan ett ganska svalt förhållande till. Han har gjort en del bra texter till sånger. Hundlåten var rolig i varje fall och man behöver inte gilla hundar för att skriva låtar om hundar.

Lundell tappade jag nog förtroendet för när han sa att han inte läst Jack Kerouac´s ”On The Road”(På Drift). Det var flera decennier sedan. Det lät så konstigt att jag fick läsa om det flera gånger.

Nästan alla kända människor har små hundar. Har ni tänkt på det. Alltså, nu menar jag riktigt små hundar. Titta i skvallerblaskorna nästa gång ska ni få se. Jag har en del teorier men det får vara så länge.

Solvalla var rätt kul igår. Vi valde till sist Passionate Kemp som spik och garderade Triton Sund.

När Hanné vann blev vi både glada och ledsna. Ett system sprack där vi hade spikat Stormningen men Hanné var en högoddsare så den sorgen var överkomlig. Sedan blev Hanné diskad och då var det inte lika kul eftersom man redan anade att det skulle bli en skitomgång ur spelsynpunkt.

Från vår utgångspunkt såg det verkligen inte ut som om Hanné gjorde något fel och den allmänna meningen var väl att Lill Björn hade vissa fördelar när han valde att stanna kvar.
Må bäste man vinna, som Lill Björn brukar skalda.

Blondinbella har under tiden haft synpunkter på Karl Bertil Jonsson:

”Jag måste bara tillägga en sak, Karl Bertil Jonsson! När ska man sluta sända den där kommunistskiten egentligen? Snart gör jag min egna tecknade kapitalistserie om mig själv." Blondinbella spending cash" ska den heta.”

Jag antar att alla vet vem Blondinbella är. Hon är blond som namnet antyder som drivit bloggen Blondinbella under flera år. Nyss fyllda köpa sprit i baren deklarerade hon i höstas att hon skulle sluta blogga och satsa på studierna. Det var många som tyckte det var skönt. Men det gick visst inte något vidare. Socialen åt Östermalmshållet hade hört av sig om spriten på bloggen dessförinnan så det körde ihop sig lite för Bella ett tag. Men nu verkar hon var på G igen med nya friska infall.

Hon är aktiv ungmoderat, och enligt sig själv en driven och målmedveten ung dam. Jag gillar egentligen sådana brudar. Raka rör och inget skitsnack.

Isabella Löwengrip är liksom flera av de här pseudofigurerna som unga människor idag omger sig med ett marknadsföringsgeni. En halv miljon mer eller mindre förvirrade människor söker sig till Bloninbellas blogg varje dag. Det betyder att hon har fler läsare än de flesta tidningar i det här landet.

Då börjar man undra hur det är fatt.

Så när alla svenskar sitter och rapar julskinka och just berättat om vilken fin tradition Bertil Jonsson och hans jul varit för familjen i alla år då slår en småfinnig tonåring med shoppingvana och fet hy till och knäcker näsbenet på svenska folket genom att kalla programmet för ”kommunistskiten” och fullföljer sedan galant med att hon ska göra en egen serie ”Bloninbella spending cash”.

En virrig ansvarig på SVT försöker tala till Blondinbella som om hon var en intelligent varelse och säga att Per Åhlin kanske inte menade just så.

Men Blondinbella är inte intresserad av sådant krafs. Hon har redan uppnått sitt syfte och kan lägga ut flera bilder på hur många tidningar som publicerar hennes narcissistiska krumbukter. Hon har dessutom besökt Ö-vik. Det finns knappast någon utom möjligtvis Foppa och en frikyrkopastor som kan få Ö-vik att verka attraktivt. Förutom Blondinbella där attraktiviteten består i att Blondinbella besöker orten.

Jag gissar att många seriösa företag som sysslar med trend setting och marknadsföring redan har fröken Löwengrip under luppen. Hon är faktiskt ett geni i sin genre och kan spås en lysande framtid i en värld där ingenting kan vara allting.

Vad är hennes hemlighet?

Jag har ingen aning. Förutom rädslan att några grovhuggna kommunister ska komma och sno hennes pälsar en mörk natt så verkar hon inte bry sig om vem hon visar sig med. Bögar, flator, svarta, gröna inga problem. En riktig teflonbrud.

Ett slags Östermalms-Snoddas som åker runt och visar upp sig på bild med vem som helst.

Enda skillnaden är att Snoddas åtminstone sjöng en hyfsad stump och kunde spela bandy. Han var känd för något och blev känd för något ovanligt. Så vilken är Blondinbellas Haderian-Hadera?

Är det att hon är känd för att vara en blondin och nu har det visat sig att hon kan shoppa också?

Jag misstänker att fröken Löwengrip är en Fassbinder blondin även om hennes attribut och metoder är annorlunda och hon med stor säkerhet aldrig skulle titta på en film av Rainer Werner Fassbinder.

Men se upp! Rätt som det är sitter hon i regeringen och tvingar SVT:s ledning att sluta visa Karl Bertil Jonssons Julafton, Robin Hood, Pippi Långstrump och en del andra program som Blondinbella ännu inte hunnit Kravmärka med sin lilla Ungmoderatstämpel.

När en Gymnasierektor i Stockholm i ett teveprogram för några år sedan deklarerade att 80 procent av alla elever på skolan ville bli kändisar så hajade jag till. Men nu är vi där. Rutan och tidningarna kryllar av folk som man känner igen för att de visat pattarna eller snodden i Big Brother eller liknande program och vips fick de frikort till något annat program eller karriär.

Idag hörde jag också Carolina Gynnings fruktansvärda bräkande i morgonteven. Jag kommer visserligen från samma del av landet, men hua! Hon är också inflytelserik och det var det saken handlade om. Om man går som en kossa och låter som ett får så är man mänsklig och identifierbar. Alla har vi små klumpfötter så, tack, Carolina. Jodå, hon tillhör absolut gräddan i den nya inflytelserika pseudovärlden. Hon bjuder på sig själv lilla Carolina. Hennes budskap. Tja, låt inte andra sätta sig på dig, var dig själv. Vilket ungefär är vad all modern barnuppfostran och utbildning går ut på sedan trettio år tillbaka.

Men när Tilde de Paula andäktigt lyssnar på Carolinas filosofi så ser det ut som om Gynning upptäckt ett nytt grundämne eller slutligen löst cancerns gåta.

De flyktiga representerar vårt dagliga behov av att bli förförda och borttransporterade till en annan planet.

Min enda fråga är om det inte finns roligare planeter om man ändå ska fly från verkligheten.

När jag får klart för mig var jag är visar klockan två på natten.

Jag har en trådlös dator i sovrummet. Under Carinas resor har den rappat ur Glocalnet efter att ha fått smaka på Huaweinet, Kurdistan Net, Tarin Net, Jordan Net, Beirut Net, Austrian Net och vad de nu kan heta. Hur som helst så hittar jag ett trådlöst oskyddat nät som jag snyltar på en stund.

Dödssiffrorna ökar i Gaza till nästan trehundra. Hur Israel än försöker så lyckas de nio gånger av tio inte att få fram några politiska ledare värda namnet. Jag ska inte dra någon längre lista. Att stjäla ännu mer land och bygga en mur är ungefär vad de lyckats med sedan 1948. Förre premiärministern Olmert förhörs just nu av polisen i en muthärva medan de israeliska hökarna målar Gaza och dess civila med bomber i en ganska högljudd men antagligen effektiv valkampanj ägnad att få förre mossadagenten Livni till taburetten. Livni vars far, Eitan Livni ledde terroristdådet mot Hotell King David 1946.

Är inte det konstigt att Israel inte kan komma överens med palestinierna med tanke på alla nobelpristagare de matat fram genom åren?

Hur skulle det vara ifall vi började 2009 med att kalla saker och ting vid dess rätta namn?

Fångvaktaren heter boken

Spiken missade posten!

Rätt åt honom. Jag är sur på honom. Han håller på och boffar åt varenda jävel idag. Minsta lilla steg i trappen så börjar han. När vi var ute så hoppade han hit och dit som någon hemlig agent. Han får sådana ryck ibland.

Carina ringde.

Seminariet hade blivit jättebra. Hon ringde i morse tio minuter innan då var det bara 20 procent av de inbjudna som kommit. Men de kom sedan och det hela var lyckat. Roligt för henne. Hon har också kämpat ordentligt för att få ihop det där.

Det där med IHL är väl sådant som unga i Kurdistan och resten av Irak verkligen borde injicera från tidig ålder. För vad är viktigare än att veta vad man ska och vad man inte ska göra. Att skicka sarin, vx, mjältbrand och allt vad det heter på grannen intill bara för man inte gillar hans musiksmak är ju ingen val man gör på Hornsgatan i varje fall och det har väl med det att göra att vi fick läsa om olika FN-fördrag i skolan.

Jag tänker på Bube Eser. När vårt gamla frilandsgäng satt borta på Gamla Bysis och försökte frälsa världen med våra skriverier så brukade jag kvista över till kurderna som hade högkvarter ovanpå konstnärsbutiken på hörnet åt Hornsgatan till.

Där träffade jag Nedim, Keya, Vildan och alla de andra. Där fanns också Bube. Han var lite speciell och väldigt rolig. Jag visste inte mycket om honom mer än att han var kurd från Turkiet. Många år senare berättade han att han skrivit en bok.

Sedan berättade han lite och det ska jag också göra.

Bube Eser är lika gammal som jag. Född 1955.

Han gick gymnasiet och började sedan studera ekonomi på Ankara Universitetet. När Bube gick sista året blev han arresterad av den turkiska polisen. Det gällde hans engagemang i kurdfrågan. Det var 1980 och Turkiet var mycket instabilt.

Under 72 dagar torterades han och förhördes. Till sist stannade hans hjärta under tortyren. Men för att dölja hans död så beslutade polisen att man skulle kasta ut honom genom ett fönster så de skulle se ut som ett självmord. Sagt och gjort. De hivade ut honom från fjärde våningen på polishuset.

Ja, så gick det till.

Där borde det tagit slut men när Bube slog i så landade han på taket till en parkerad bil och hans hjärta började slå igen. Han fick väl en slags spontan hjärtmassage på köpet.

Han åkte förstås tillbaka till fängelset men de var lite skärrade efter den där återkomsten från de döda.

Det pågår övergrepp varje dag i de flesta länder. Därför är det viktigt att det sitter i ryggraden vad man gör och inte gör.

Nu är det verkligen inte många löv kvar på trädet ner på gården.Spiken ser ut som om han funderar på hur han kunde missa posten

Det luktar höst genom fönstret!

Den är sen kväll i Paradiset och det luktar klart och tydligt kallare tider genom det öppna fönstret. Min hunds nakna högerskinka böjar få hår. Han satte sig på något. Gnagde själv av pälsen och ångrade sig sedan.

NU vill han leka. Innan ville han inte leka.

Nu beror det på vilken typ av musik man gillar men James Carters ”Present Tense” går ner alla dagar. Wyclefs Carnival II följer med sådana här kvällar liksom Enigmas nya och en rolig bekantskap som kom ut med sitt debutalbum ”All in a Day” häromdagen i R&B klassen, Stee Downes. En riktig pärla för den som gillar den här lite speciella musiken.

Spiken min hund gillar typ Elvis, Roy Orbisson och Yusuf Islam. Soft ska det vara. King´s Call med Phil Lynott. Vi brukar dansa ibland när Mr J Russell är på det humöret. Nej, vi är inte bögar.

Fast just nu gillar han att sniffa på löven. Löven och den första frosten och snö är hans favoriter. Så han har en ljus framtid.

Jag hittar en påse Dumle kola i ett skåp. Spiken har inte fått kola på länge. Dumle och Ahlgrens bilar är hans absoluta F. Förutom hästbajs.

Han gillade champagne förr men blir ganska stöddig av det måste jag säga.

Matte ringde och vi pratade lite hästar. Det handlade om Jorma Kontios möjligheter i lopp ett. Bob Hope! Med ett sådant namn finns det goda möjligheter. En annan häst som plötsligt fick förbättrade möjligheter är Swept to Victory.

Nu ska jag skriva lite annat en stund. Förflytta mig till Tehran. Men lyssna lite på Stee Downes. Han är inte så vanlig! Många är fantastiskt vanliga.

Om Elmätare vore Bilar

Alex och Katrin går skilda vägar.

Gäsp!

Själv kommer jag ihåg dem bäst när de trodde att de var bjudna på Henrik Schyfferts fest.

Min fru kom fram till Jerusalem i morse. Det var plan från Erbil Irak som skulle gå fyra på morgonen men när klockan var fem över halv så tyckte bolaget det var nog och planet lyfte. Så kan det gå. Sen damp de ner på Queen Alia International i Amman och en timme senare var hon i Israel.

Det är tydligen både slut på islamska Ramadan och samtidigt infaller judiska Rosh Hashana. Undrar hur ofta det händer eftersom båda högtiderna skiftar datum från år till år.

Har de någonsin varit så nära varandra?

Det var ovanligt krispigt tyckte Spiken i morse och då öppnas hans luktsinne på något konstigt sätt och han trivs förträffligt. Hans nos är som en fotbollsplan jämfört med vår läste jag någonstans eller om den var en dokumentär. I varje fall hittar han lätt till skafferiet.

Nu ligger han på soffan som är en av hans sex ordinarie platser. Benen i vädret lätt darrande och drömmer om några snabba brudar.

Det sägs att de nya elmätarna går fortare än de gamla. Det skulle inte förvåna mig men om de gamla istället gick för långsamt. Vem ska betala det? Sedan säger Fortum att det ska mer till än en fördubbling för att det ska vara något fel på mätarna. Det uttalandet gör en lite förbryllad.

Tänk om Volvo skulle säga: Jaså, bilen drar två liter milen i stället för en. Nä, det är sånt som händer. Men ring igen om den drar fyra liter. Ibland vet man inte vilken sten de släpar fram en del från.

Ibland saknar man Ebbes och Hasses handfasta pedagogiska grepp.