Rökmaskinen var lite överladdad förra året.
Det börjar dra ihop sig till Elitloppshelg.
Förra året var jag där. Tog ett par bilder. Får se hur det blir i år. Det är i varje fall ett fint startfält med många internationella gäster och fina svenska hästar och dessutom är det fantastiska tävlingar hela helgen med Elitkampen, Sweden Cup, Harpers m m.
Stämningen på Solvalla är det travfolket uppskattar mest med Elitloppshelgen enligt en undersökning som Travronden gjort.
Det kan jag hålla med om. Jag har varit på alla möjliga olika åskådarställen under Elitloppsdagen genom åren. Från tidigt gäspande morgonköande till klassiska E-läktaren där stämningen är både hög och högljudd, till diskret klirrande champagneglas vid fönsterbord på kongressen eller som i fjol i det svettiga VIP-tältet bland höjdarna.
Alla ställen har sin charm fast den riktiga stämningen där man får den riktiga äkta ståpälsen i nacken är ändå på E-läktaren när bilen börjar rulla i Elitloppets final.
Den stämningen går inte att förklara för någon som aldrig varit där.
Elitloppskuskarna visar upp sig förra året
Ungefär som innan straffen mot Rumänien eller när Foppa gjorde sin dragning.
Nej, Elitloppet är speciellt så jag kan förstå att folk tycker stämningen är det bästa man kan uppleva. Jag har aldrig sett ett enda slagsmål under de åren jag varit där. Visst, folk tar sig ett gäng järn och det är alltid några som somnar lagom till dagens huvudattraktion. Det ryktas om att några skinnskallar tog sig in för att göra Elitloppet till sitt och fick stryk av bonngrabbarna för att aldrig mera komma tillbaka. Om det är en skröna så tänker jag inte forska i den.
Men jämför med fotbollen. Det finns inga travhuliganer på Solvalla. Bada i Bällstaån är väl det närmaste upplopp man kan komma.
Triton Sund 2009
Det är nästan alltid fint väder också. Bara en sådan sak. För två år sedan kom en tornado strax innan Elitloppet. Det såg lite dramatiskt ut med hundratals program och pappersflaggor som for upp i luften. Men hästarna höll sig lugna och tornadon fortsatte förbi trähästen och försvann över motorvägen.
Någon gång har det regnat men allt som oftast skingras molnen lägligt och lagom till dagens höjdpunkt.
Om inte nu Fjattlajökul ställer till det i år så kommer solen säkert att skina över 35-40 000 travfans på söndag också. Precis som vanligt.
Elitloppet är en av Sveriges sportsliga fundament precis som Vasaloppet, Finnkampen och få andra evenemang.
Vi kan vara stolta över Elitloppet.
När jag säger vi menar jag inte bara arrangörerna utan hela Sverige. För även om villkoren för utövare, uppfödare och ägare kunde varit bättre så har svensk politik skapat en sport som idag har en betydelse långt utöver banorna och tävlingarna.
När jag åker genom Sverige ser jag gröna hagar med betande hästar och hästtransporter vid husknutarna. De öppna landskap vi har att visa upp för utländska besökare kan vi delvis tacka hästarna och hästsporten för. Eller ta alla tiotusentals barn- och ungdomar som tack var hästarna får lära sig respekt och ansvar som sträcker sig långt vidare i livet än enbart till hantering av hovkrats eller en ryktborste.
Det jag säger har sagts av andra och bättre. Men att ibland stanna upp och fundera över hur fantastisk travsporten är och så mycket glädje den ger oss är nyttigt och kanske till och med nödvändigt.
Visst jag gnäller, andra gnäller. Det är dåligt ställt med uppfödningen, villkoren för de aktiva kan bli mycket bättre, demokratin inom rörelsen är som bäst bristfällig och det finns problem av de mest skiftande slag.
Jag hade en diskussion med en vän för många år sedan. Den gällde vad lycka egentligen är.
Utan uppförsbackar, utan motgångar så skulle nog inte den där känslan infinna sig som jag tror de flesta har när startbilen börjar rulla över den fuktiga nysladdade banan på söndag ute på Solvalla.
Lite reparerande spel i lopp 11 en svinkall V64 onsdag i februari som floppar framstår i det ögonblicket som den känslomässiga motvikten när eliten av eliten trummar i allt ökande takt bakom järnvingen i detta lopp som man längtar efter under resten av året och speciellt i de isiga trapporna upp mot Rissne när ljuset släcks ner bakom en i den där bottenfrusna onsdagskvällen efter sista loppet i februari.
Nu när vingen fälls ihop på söndag och Elitloppet börjar är alla skitkalla, snöiga, stålregniga travkvällar som bortblåsta.
Torvald Palema vann Elitloppet 2009. Tränade och körde gjorde Åke Svanstedt.
Det spelar egentligen ingen roll vem som vinner. Bara det blir en värdig vinnare.
Jag inbillar mig att den känslan av lycka, för det är nog helt säkert lycka man känner när man tittar på Elitloppet, aldrig ska försvinna. Man vill att den ska vara hela året. Men så blir det måndag, punka på transporten, starthästen är förkyld, DD:n sprack, ny räkning från veterinären, en ägare ringde och ville byta tränare, nya pålagor, ökade utgifter och man ser ett par rejäla mentala uppförsbackar.
Lugn!
Det är bara 364 dagar kvar.
Fast hallå! Det bästa har ju inte varit ännu. Det är först på söndag!
Förra året var jag där. Tog ett par bilder. Får se hur det blir i år. Det är i varje fall ett fint startfält med många internationella gäster och fina svenska hästar och dessutom är det fantastiska tävlingar hela helgen med Elitkampen, Sweden Cup, Harpers m m.
Stämningen på Solvalla är det travfolket uppskattar mest med Elitloppshelgen enligt en undersökning som Travronden gjort.
Det kan jag hålla med om. Jag har varit på alla möjliga olika åskådarställen under Elitloppsdagen genom åren. Från tidigt gäspande morgonköande till klassiska E-läktaren där stämningen är både hög och högljudd, till diskret klirrande champagneglas vid fönsterbord på kongressen eller som i fjol i det svettiga VIP-tältet bland höjdarna.
Alla ställen har sin charm fast den riktiga stämningen där man får den riktiga äkta ståpälsen i nacken är ändå på E-läktaren när bilen börjar rulla i Elitloppets final.
Den stämningen går inte att förklara för någon som aldrig varit där.
Elitloppskuskarna visar upp sig förra året
Ungefär som innan straffen mot Rumänien eller när Foppa gjorde sin dragning.
Nej, Elitloppet är speciellt så jag kan förstå att folk tycker stämningen är det bästa man kan uppleva. Jag har aldrig sett ett enda slagsmål under de åren jag varit där. Visst, folk tar sig ett gäng järn och det är alltid några som somnar lagom till dagens huvudattraktion. Det ryktas om att några skinnskallar tog sig in för att göra Elitloppet till sitt och fick stryk av bonngrabbarna för att aldrig mera komma tillbaka. Om det är en skröna så tänker jag inte forska i den.
Men jämför med fotbollen. Det finns inga travhuliganer på Solvalla. Bada i Bällstaån är väl det närmaste upplopp man kan komma.
Triton Sund 2009
Det är nästan alltid fint väder också. Bara en sådan sak. För två år sedan kom en tornado strax innan Elitloppet. Det såg lite dramatiskt ut med hundratals program och pappersflaggor som for upp i luften. Men hästarna höll sig lugna och tornadon fortsatte förbi trähästen och försvann över motorvägen.
Någon gång har det regnat men allt som oftast skingras molnen lägligt och lagom till dagens höjdpunkt.
Om inte nu Fjattlajökul ställer till det i år så kommer solen säkert att skina över 35-40 000 travfans på söndag också. Precis som vanligt.
Elitloppet är en av Sveriges sportsliga fundament precis som Vasaloppet, Finnkampen och få andra evenemang.
Vi kan vara stolta över Elitloppet.
När jag säger vi menar jag inte bara arrangörerna utan hela Sverige. För även om villkoren för utövare, uppfödare och ägare kunde varit bättre så har svensk politik skapat en sport som idag har en betydelse långt utöver banorna och tävlingarna.
När jag åker genom Sverige ser jag gröna hagar med betande hästar och hästtransporter vid husknutarna. De öppna landskap vi har att visa upp för utländska besökare kan vi delvis tacka hästarna och hästsporten för. Eller ta alla tiotusentals barn- och ungdomar som tack var hästarna får lära sig respekt och ansvar som sträcker sig långt vidare i livet än enbart till hantering av hovkrats eller en ryktborste.
Det jag säger har sagts av andra och bättre. Men att ibland stanna upp och fundera över hur fantastisk travsporten är och så mycket glädje den ger oss är nyttigt och kanske till och med nödvändigt.
Visst jag gnäller, andra gnäller. Det är dåligt ställt med uppfödningen, villkoren för de aktiva kan bli mycket bättre, demokratin inom rörelsen är som bäst bristfällig och det finns problem av de mest skiftande slag.
Jag hade en diskussion med en vän för många år sedan. Den gällde vad lycka egentligen är.
Utan uppförsbackar, utan motgångar så skulle nog inte den där känslan infinna sig som jag tror de flesta har när startbilen börjar rulla över den fuktiga nysladdade banan på söndag ute på Solvalla.
Lite reparerande spel i lopp 11 en svinkall V64 onsdag i februari som floppar framstår i det ögonblicket som den känslomässiga motvikten när eliten av eliten trummar i allt ökande takt bakom järnvingen i detta lopp som man längtar efter under resten av året och speciellt i de isiga trapporna upp mot Rissne när ljuset släcks ner bakom en i den där bottenfrusna onsdagskvällen efter sista loppet i februari.
Nu när vingen fälls ihop på söndag och Elitloppet börjar är alla skitkalla, snöiga, stålregniga travkvällar som bortblåsta.
Torvald Palema vann Elitloppet 2009. Tränade och körde gjorde Åke Svanstedt.
Det spelar egentligen ingen roll vem som vinner. Bara det blir en värdig vinnare.
Jag inbillar mig att den känslan av lycka, för det är nog helt säkert lycka man känner när man tittar på Elitloppet, aldrig ska försvinna. Man vill att den ska vara hela året. Men så blir det måndag, punka på transporten, starthästen är förkyld, DD:n sprack, ny räkning från veterinären, en ägare ringde och ville byta tränare, nya pålagor, ökade utgifter och man ser ett par rejäla mentala uppförsbackar.
Lugn!
Det är bara 364 dagar kvar.
Fast hallå! Det bästa har ju inte varit ännu. Det är först på söndag!
Inlägg
5 kommentarer:
Det finns tyvärr en häst som jag inte skulle vilja att han vinner Elitloppet i år...Enoug Talk, jag begriper ärligt talat inte varför man bjöd in honom igen. Lasix ses som harmlöst i vissa läger, men jag kan inte förstå att man i så fall skulle förbjuda det i Europa.
Vi ser att hästar som går på lasix i Amerika inte funkar utan det, när dom kommer till Europa, och bara det borde väl vara orsak att inte ta över lasixhästar, som spelobjekt blir dom ofta favoriter på gamla meriter och det är också olyckligt. Jag var på Valla när Ego Boy vann och jag tror nog att det är svårslaget som upplevelse, det var magi och en klimax under vägen i skiljeheatet som aldrig kan upprepas. Vi lyfte från marken sista 300, Joe Labero kan slänga sig i väggen. Att Gooparna startar Quarcio förstår jag inte, det kommer att knäcka hästen om han inte har sån tur att han felar bort sig och får utgå. Lucky Jim kan vara svaret, Nu Pagadi är Dark Horse. Torvald verkar för kurant, hästar kan faktiskt vara sånna. Jag tror på jätteskräll, om inte Lucky vinner. Nu filar vi på systemen, Lycka Till!
Till Ulf: Hej! Jag har försökt hänga med i den här Lasix frågan men jag måste säga att jag har svårt att få riktigt grepp om den.
Till att börja med verkar medicinen ha bytt namn i USA till Salix. I Sverige finns Lasix men är då en humanmedicin.
Den aktiva beståndsdelen i Lasix(human) är dopingklassat inom humanidrott sedan 2005. Skälet är att medlet kan användas att maskera andra dopingpreparat om jag förstått saken rätt.
OK, Arch skulle med och sen inte med. Travronden har skrivit en hel del i frågan och Smedshammer var sur över taffligheten runt inbjudan.
Hästar ska naturligtvis inte tävla i Sverige om de går på förbjudna medel. Det måste vara svenska regler som gäller.
Men jag har fortfarande inte sett någon genomlysande artikel som verkligen berättar hur Lasix(Salix) fungerar. Det är en jävla röra milt uttryckt.
Enligt någon uppgift ges den i USA mot näsblödande hästar eftersom man inte får tävla i vissa stater om hästen blöder näsblod upprepade gånger vilket verkar rimligt om nu inte näsblodet har någon annan förklaring. Så hur skulle Lasix dämpa näsblod?
Har du eller någon annan tips på en bra artikel om Salix(Lasix) så läser jag gärna den.
Smedshammer säger vidare att Lucky Jim Tävlade med Lasix hela förra säsongen.
Varför undrar man och vad är det som gör att hästen inte behöver tävla med det ju. Är det till för problem under hästens uppväxt som sedan försvinner.
Jag vet att det är vätskedrivande, njurar etc men jag förstår faktiskt inte riktigt.
Ett problem är ju att då kan man använda uppbyggande medel, gendesign på en häst i utlandet och sedan tar man hit den och vinner t ex Elitloppet.
Dessutom verkar det var olika regler i olika stater. i New Jersey var det förbjudet innan men inte nu osv.
Till sist vilka andra dopingpreparat för hästar maskerar Salix(Lasix)hur går det till och varför bytt preparatet namn om det nu gjorde det. Lasix ska ju betyda "last six hours". Så vad betyder Salix och vad skiljer preparaten förutom namnet och är Salix förbjudet...
"Kurre" är en fin häst men jag fick för mig att den trivdes med nån utrustning som den hade i Frankrike och som den inte kan ha här eller om det var banorna.
Galopprisk tror jag men det skulle ju vara roligt om den kom till final.
Förra året var det ocks en massa snack om franska och amerikanska hästar. Sedan galopperade de friskt och gjorde inget större väsen av sig.
I finalen kom fransmännen tre och fyra och inte jänkarna försvann redan i försöken.
Jag håller nog mest på de svenska hästarna.
Men spännande ska det bli: Såg att Ponnyn Dynamite II testat positivt och strukit från en av söndagens begivenheter.
Utan att lägga några värderingar i vad som hänt så måste man ändå småle åt den möjliga rubriken:
"Ponny fast i dopinghärva!"
Nu är det som sagt en del lopprullar kvar att titta på. Lycka till!
Stefan: Det tycks oklart hur lasix påverkar, har talat med veterinärer, en del är för en del emot, men kunskapen om lasix är dålig i Sverige. Alla är dock eniga om att hälften av hästarna i amerika inte kan vara lungblödare. Just för lungblödare är det bra, men förbjudet att tävla på i Europa. Forskning kring lasix finns inte vad jag vet i Sverige, det är väl typ kärnkraftstigma över det kan jag tänka. Vad jag vet är det jag sett med egna ögon! Alla lasixhästar underpresterar när dom kommer hit. Att man åker över hit hänger nog mer på "artistarvodet" och upplevelsen som hela världens travfolk talar om, men jag förstår inte att man vill skämma ut sin häst, det är en gåta för mig. Den här artikeln ska du ta med en nypa salt, men är hälften sant är det otrevlig nog! http://www.horsetrading.se/tjanster/artiklar/56.asp
Hej Stefan,
Jag håller naturligtvis med angående stämningen. Få evenemang kommer upp till denna nivå. Traditionen, förväntningarna, att mäta nation mot nation och skönhetsupplevelsen gör att det blivit det "sportsligs fundament" som så väl beskrivs.
Liknande "tyngd" har jag bara känt vid fotbollsmatcher i Italien, när de traditionella storlagen som exempelvis juventus och milan möts. Men inte ens då kanske det nås upp till samma nivå eftersom det finns flera klassiker under året. Elitloppet är ju liksom bara en gång per år, olympiatravet och åbergs får ursäkta, det känns verkligen som 364 dagar kvar på måndagen.
Ulf, jag var lite för ung vid Ego Boys seger och min E-läktartid var 80-talet. Men visst var det intressant även då. Först med de oslagbara fransmännen med Ideal du Gazeau och Jorky i spetsen. Och sedan med "svenskeran" där vi inbillade oss att vi kommit ikapp travvärlden, med Meadow Roads fantastiska och känsloladdade vinst som höjdpunkt. Sedan chocken/förnedringen från Sugarcane Hanover och Mack Lobell. Snacka om att komma ner på jorden!
Som lite kuriosa kan jag nämna att när Mack Lobell vann första gången gick det fortfarande att få plats på E-läktaren trots att man inte köat sen ottan. Stod längs ner och kommer aldrig att glömma när Campbell vred på 1200 kvar och lekte sig till spets. Helt olikt något man tidigare upplevt.
Vet inte heller mycket om lasix, men Enough Talk var ju mycket bra när han blev trea. Hade han inte körts på lasix innan dess?
Och det är väl ganska få lasixhästar som kommit över hit. Med tanke på alla andra omställningar som dessa hästar tvingas till vid resan, kan man verkligen dra så långtgående slutsatser?
Var inte Lisa America och Define The World jävligt bra i Oslo? Tyckte Lisa började klättra på dom redan 600 kvar, men är nog bättre på medel. Men hur mycket bättre är Define the World på sprinterdistans?
Hjärtat hos Lavec Kronos. Vilken underbar racertyp! Men han är väl inte mogen ännu? Och en vecka mellan starterna känns inte schysst mot hästen.
God tur under helgen!
Jonathan
Jonathan: Ja det bästa resultatet som en lasixhäst presterat är den tredjeplatsen från vinnarhålet och lucka 150 kvar utan att förbättra sig, men ändå. Vi har förbjudit detta i Europa, i USA körs Hambon lasixfritt, det är nåt som luktar unket i det hela. För att travsporten ska må bra måste djurskyddet vara starkt i alla lägen, det kan vara travets ödesfråga. Men förfan nu njuter vi av vardens bästa travhelg, Lycka till med alla spel!!
Skicka en kommentar