Muskelvärk och Feberfrossa!

Solen skiner och det är söndag.

Carina solar benen. Klänning. Hon ska träffa handelsministern och företagen ikväll.
Dresscode Business.

I Irak solar man inte benen så ofta.

Influensa på gång för min egen del. Hoppade över melodin igår. Frossa. Ont i hela kroppen. Gnällig. Så jag bläddrade lite i ”Ställ Din Egen Diagnos”. Valde mellan Malaria och Influensa.

Spiken sympar. Kommer och ligger nära.

Fast allt har sina gränser. Nu snurrar han och gnider ryggen i sängen. Vi delar på ett par pannkakor och ett par croissanter.

Tyskarna vann igår hörde jag. Eller rättare sagt jag stapplade upp och lyssnade på den vinnande låten.

Som faktiskt hade något. Jag tror att vi ser slutet på en era där schlager varit lika med vad Christer Björkman och hans entourage har på skivtallriken.

Nu röstar unga människor. Då kan allt möjligt vinna. Till och med låtar man eventuellt skulle vilja köpa.

Den vinnande låten var väldigt ovanlig och hade den märkliga egenheten att den fastnade i huvudet.

Dennis Ek satte väl några hundra på Israel igår. Det gick ju sådär. Antar att det bar emot att satsa på Tyskland efter den där ungdomspalavern när hans pappa slängde av honom på autobahn och körde iväg. Samtidigt är det ju svårt att förstå hur Munsös egen Nathan Bedford Forrest kan rösta på en utländsk låt. Antar att det är den hastfasta hållningen gentemot palestinerna som lockar till detta etikettsbrott.

Lägg ner skiten, ylade Aftonbladet i veckan. Varför? Bergendahl är en Mary Hopkins typ i Björkmans och Dennis smak. Skönsjungande, påstår Dennis. Men det var operatjejen förra året också. Låten var helt enkelt inte bra. Jag hade hört den tidigare i olika versioner. Den sög.

Nu är det inte Björkman som röstar. Möjligen Dennis. Men det är lite mer komplicerat än så. Sen är hela tillställningen ett apspel. Det är därför så många tittar på det.

Det finns en publik och alla behöver inte älska allt lika mycket samtidigt. Större än Superbowl och samlar 125 miljoner tittare.

Nu är det slut. Skönt. Rätt låt vann!

Svågern ringde. Han skulle in till Valla. Jag vet inte hur många Elitlopp han har sett. Många är det i varje fall.

I morgon är det stor gala och premiärvisning på en film han medverkat i. Kommissarie Späck heter den filmen och är en parodi på Beckfilmerna som egentligen är en parodi på Sjöwall och Walöös fantastiska polisromaner, tio till antalet som skrevs mellan 1965 och 1975.

Så kan det gå.

Forsmark som får pungkulorna i halsen i klippet ovan gick på Scenskolan i Malmö tillsammans med min svåger. De spelade på hästar redan på den tiden och Forsmark hade ett intressant upplägg. Innovativt. Det var något om att han la till hästar om jag inte minns fel.

Nu ska jag sprattla mig ut på nätet och kolla Elitloppet. Jag hade en kollega på Sveriges Radio som gjorde fantasiska inslag. Ett handlade om blodiglar och han sänkte sig i en damm med blodiglar med mikrofonen i handen. Det var ett ljudligt inslag. Mycket spännade.

Han hade en lärare på journalistutbildningen som brukade säga: VVV!

Så stack han upp fyra fingrar i luften, spretade med handflatan och körde lite fram och tillbaka med handen framför sina elever.

Sedan sa han VVV en gång till med eftertryck, varvid en konstpaus följde. Sen kom det en tredje och sista gång:

VVV! Våga Välja Vinkel!!!

Torvald Palema eller Triton Sund. Triton med hjärtat även om jag inte tror att distansen är optimal.

Torvald för jag skulle vilja se nyllet på en några icke namngivna ifall Åke Svanstedt gjorde en dubbel med den hästen.

Mitt tredjeval är Nu Pagadi. Jag tycker att Stig H Johanssons förmåga att ta fram häst efter häst, år efter år är otrolig. Dessutom skulle det vara roligt för Erik Adielsson att vinna Elitloppet. Att först vinna Elitloppet och sedan gifta sig samma år är inte det sämsta.

Så där resonerar jag. Ungefär.

Nu ska jag blanda ihop lite medicin och titta på världens bästa Elitlopp tillsammans med Spiken.

Sa jag inte att solen skulle skina!