I maj

Läste att turkiska fackföreningar kunde demonstrera idag på Taksim Square i Istanbul.

Det var ett tag sedan. Trettio år sedan närmare bestämt. TRETTIO!

Det kanske man inte tänker på när man ligger och sörplar vattenmelon på playan i Antalya.

1977 dödades 34 människor under 1 maj demonstrationer. Tre år senare tog militären makten i Turkiet.

I slutet av 80-talet landade jag och några svenska riksdagsledamöter på Kemal Ataturk flygplatsen. I planet fanns ett antal turkiska fackföreningsledmöter som tvingats fly från landet efter kuppen 1980.

Nu skulle de försöka åka tillbaka.

I andra plan kom det andra fackföreningsledamöter från andra länder.

Det körde fram stridsvagnar runt planet. Alla arresterades direkt. Eftersom jag undrade vart de fördes fick jag lite stryk av turkiska säkerhetspoliser framför ögonen på de svenska riksdagsledamöterna. Sedan ordnade MIT ett fejat pressuppbåd som jag lyckades avstyra och sedan följde några dagars bevakning för att försöka se till att de som arresterats inte misshandlades.

Det fanns en kvinna bland de arresterade. Hon såg inte så glad ut när hon till sist släpptes efter våra påtryckningar. Jag vet inte ifall hon blev våldtagen.

Men drygt tjugo år senare kan man alltså fira första maj på Taksim Square igen. Det är faktiskt en betydligt viktigare nyhet är olika räkneexempel från den rödgröna röran.

På väg hem från hundrundan i eftermiddags dök det upp en som såg ut att komma från gamla MUF och stack en bössa under snoken på mig. ”Stadsmissionen”! Det var något med rösten.

Han fick nån tia men jag misstänker att han skulle fejkat alltsammans och skulle ha det till nån studentfest. Eller också är det någon förvirrad borgerlig idé om att man ska ge och inte ta på första maj.

Nu ska jag dra i mig en nödraket och öppna fönstret.

Sedan ska jag vara en snäll människa resten av kvällen.

Jag ska till och med…

Jonni´s slav nekade två svarta killar cigg. Jag tyckte nog att de kunde fått röka lite på första maj. Fast tiderna förändras.

Snäll alltså.